Sara Rasmus

Idag var en sån där fantastisk kväll då man lyckades tajma kvällsgröten så Elmer inte hann bli gnällig och krångla (hatar grötkrångel), och när man väl lade ner honom för natten så somnade han rätt snällt utan gråt och skrik. Han svepte med armarna en stund och så var det där. Duktig pojke! När Tony sen gick för att titta till honom hade han tydligen kravlat sig ner till fotändan var han sen somnat tvärs över sängen… Men han sov ju iallafall.

Med Nighty Night Owl har det blivit så lätt för honom att förstå att nu ska man sova.

Kvällssolen i kontoret var alldeles fantastisk! Kan knappt vänta tills trädet utanför börjar slå ut sina rosa blommor, förra året matchade de Kalklitirväggarna perfekt!

Det vackra skärbrädet är det vi fick i goodiebagen från eventet i helg, och kakelplattan med  de mjuka anti-skrap kuddarna under har blivit en ny favorit på köksbordet. Även den kommer från Elsa Möbel.

Vi hade en mäklare här ikväll som värderade vårt hem. Mest för att vi var intresserade av att se om huset stigit i pris efter att vi renoverat det. Vi blev nöjda med domen!

Rosa njuter av kvällssolen från sin favoritplats, och jag ska snart bänka mig i soffan med Tony för att se det senaste av snittet av Game of Thrones. Livet.

I morgon ska ni få se lite på några nya detaljer i Elmers rum..

När saker och ting sakta men säkert går mot det bättre vad beträffar vår lilla linlugg smyger de där tankarna om ett till barn sakta men säkert sig på.

Innan Elmer, bara något år innan faktiskt, så skulle jag inte ha några barn alls. Dels ville jag bara inte, trodde jag. Dels visste jag inte hur jag skulle klara av att ta beslutet om att nu försöker vi få barn. Jag var dessutom så naiv då att jag trodde att barn får man i en handvändning, vi fick vänta lite på 8 månader innan vi ens fick börja vänta på honom, men vissa väntar bra mycket längre än så, vissa slutar aldrig vänta.

Nu har vi ju fått ett barn, så jag kan bara anta att jag borde kunna bära på ett till. Men nu när jag i varje cell av min kropp vet det enorma ansvar (och vilken uppsjö av andra spännande känslor) som kommer nära man får barn så tycker jag beslutet att ”välja” ett till barn är ännu svårare. Varför vill vi ha barn? Är det så att vi helt enkelt älskar känslan av att se små, underbara minikopior av oss växa upp och ärva vårt utseende och våra personlighetsdrag – på gott och ont. Är det kanske vårt eget minne av barnatiden, eller känslan av att som liten höra till en familj, en syskonskara, eller är det för att vi helt enkelt oförklarligt älskar barn, som vi skaffar barn. Är det en blandning av allt?

Jag vet inte hur det är med er. Men för mig så kom den där känslan till mig bara, mognade och växte fram. När jag såg på min man, och desto mer jag älskade honom, var det bara en känsla i mig, en känsla som tog upp hela mig, som visste att honom vill jag ha barn med, han ska vara pappa till mina barn, han och ingen annan.

Det var en känsla som inte träffade fel på en endaste punkt.

När jag tänker på att ge ett syskon åt Elmer fylls jag utav en obeskrivlig värme. En som nästan går att ta på. Om vi bara kan hade vi gärna haft två barn väldigt tätt. Just för att jag vet vilken enorm glädje de skulle ha av varandra under sin uppväxt. Tänker man sådär rent själviskt så rotar sig mycket av det som hindrar oss i det faktum att jag hatade att vara gravid. (Eller hata är väl ganska stark, men jag vantrivdes verkligen.) Men det är ju faktiskt bara 9 månader.

Jag ser ingen större glädje (och rädsla) än den i att få se ett barn, ens eget barn,
växa upp och bli till den individ man format den till.
Dessa sköra, starka små människor kommer bli till det vi lär dem bli.
Förvalta det med varsamhet och största försiktighet,
och se det som den största äran du någonsin kommer bli tilldelad i detta liv. 

 

Och så fick vi bara inse att vi har en ganska stor pojke nuförtiden. Han hade nästan somnat när jag kom hem från träningarna, och när jag så bytte av Tony så slog lillchefen upp sina små blå och log sitt mjukaste, mest triumferande leende. Inte skulle han sova inte. Jag pratade inte med honom alls utan la honom vänligt och bestämt att ligga ner igen och slänger mig på vår säng bredvid för att vänta. Det tog inte längre förrän jag plötsligt ser några små fingrar ta tag i spjälsängsskyddet för att sedan skymta ett ögonpar med något spjuveraktigt i blicken. Här han ni honom nu alltså, det jag hann fånga av honom. Nu sover han dock äntligen och det är hög tid att jag gör det med!
…. och ja, i morgon sänker vi ner honom till golvnivå!

Ni för ursäkta alla målarinlägg här, men jag har fått vårkänslor och nu ska allting plötsligt få sig ett ansiktslyft eller en uppfräschning, allra mest gäller det såklart våra terasstolar.
Nu har jag två stycken bruna, gamla trästolar som tidigare funnits i mina föräldrars kök, visade ju er hur de såg ut här tidigare redan, men jag tänkte att jag skulle låta en följa förvandlingen från början till slut…

 

Detta är alltså den bruna stolen innan jag gjort något åt den. En gång i tiden har den  varit rätt mörk på grund av lacket, men lacket är i dessa dagar avskavt och nött på många ställen. Började med att buffa ytan lite, lite, trots att det inte krävs så mycket förarbete med Vintage Paint ville jag ändå sandpappra lite eftersom det är gammalt lack på som annars börjar flaga.

Här är stolen efter ett varv målfärg. Färger jag använder heter French Grey. Målade inte sittytan eftersom jag inte riktigt visste hur jag ville ha den… Den hade gamla målfläckar på sig sen tidigare så något skulle nog göras åt den…

Andra varvet mål på, sen fick jag för mig att sandpappra fram några slitningar på stolen – så då gjorde jag det också! Sen bestämde jag mig för att sandpappra bort det gamla lacket, så långt det bara gick, och göra hörnen på sittytan mjukare och slätare. Sagt och gjort, och en vacker träfärg började titta fram.
Här kom då dilemmat, vad skulle jag göra med sittdelen. Ville så gärna behålla lite av det naturliga i den, men eftersom den nu var sandpapprad kände jag att den måste behandlas med något. Övervägde att sätta bara Vintage Paint-wax, men…

… så kom jag på att jag nyss målat lite med en av mina favoriet – Vintage Tea, och eftersom jag vet att färgerna kan blandas ut med vatten och blandas sinsemellan hur mycket man vill så bestämde jag mig för att göra en bets av lite av färgen. Jag blandade alltså ut lite färg med ca 5-6 delar vatten i en liten burk och använde en svamp för att dra ut betsen jämnt över sittytan.

När allting torkat (inom en timme), tog jag fram wax i färgen Clear, som funkar till alla färger och som ger en intensitet till färgen samtidigt som den skyddar ytan. Vaxade in hela stolen et voilá!

Här har ni vår ”nya” stol!

Är så jättenöjd med resultatet! Vad tycks?

Vet ni vad? Snälla Emma som startat Emmalotta Design gav mig inför bloggeventet en extra kimono som egentligen var till mig. Men eftersom jag fick min alldeles egen goodiebag tack vare avbokningar så lämnade en kimono helt och hållet över.

Nu tänkte jag att jag skulle lotta ut den till någon av er lyckliga i stället! Hur låter det?

På bilderna ser ni Emma själv (t.v.) och bloggaren Michelle (t.h)

Tävlingen håller på fram till fredag 6.5 kl 18:00. Sen drar jag en vinnare. 🙂
Det enda du behöver göra är att gå in på Emmalotta Designs instagramsida och gilla kontot. Klicka här så kommer du dit! Kommentera här under detta blogginlägg att du gjort det (eller under detta inlägg på min bloggs Facebooksida)
En extra lott får du om du delar detta inlägg på t.ex. Facebook. 😉

Lycka till! 

Här kommer en lista på de bloggare som dök upp på bloggeventet i lördags! Gå in och kika! Det är verkligen en salig blandning!

Bilden är lånad av Cindy

Lina, Ida, Elisabeth, Carola, Michelle, Jannike, Katarina, jag, Anna, Eija, Victoria, Evalis & Cindy!

Oj oj! So much to do, så mycket att skriva om! Så lite tid!

Idag tog jag en av de små testerburkarna jag har här hemma och fick för mig att jag skulle måla en stol…

Denna stol, närmare bestämt.

En stol i trä som inte använts till något på flera år skulle få sig ett ansiktslyft!

Slipade pyttelite, sen tog jag mitt val av färg: French Grey, och skred till verket!

Såhär ser den ut nu, efter ett varv målfärg. Ett till lager väntar tills Elmer somnat! Just nu försöker jag bestämma mig för vag jag ska göra med sittdelen… Ska jag slipa bort gammal lack, låta den vara mjuk och slät och ljus mot den grå ytan. Eller ska jag måla den typ ljusgul??

Vad tycker ni?

Gårdagen var riktigt skön, vi umgicks med Tonys brors familj en stor del av dagen och njöt av det vackra vädret! Elmer vaknade rätt tidigt och sov inte så farligt mycket första passet, men vi städade upp lite här hemma och nu ser det i alla fall beboeligt ut här.

Under dagen fick jag även lite tid för mig själv att utforska mina nya Vintage Paint färger (är smått beroende), men mer i ett senare inlägg.

Idag har vi stigit upp från 6 redan, jag (och Elmer) håller på och övar inför en morsdagskonsert som går av stapeln inkommande lördag kväll i Malax! Går ju sådär då man har en liten en att se efter samtidigt.. Bjussar kanske på ett litet klipp senare idag.

Hoppas ni alla får en riktigt skön dag!

Måste ju visa vad vi fyllde bloggeventets goodiebag med också. Är så nöjd med innehållet! Det blev inte för mycket, men innehållet kändes ändå fint och uttänkt.

 

Evalis och hennes crew hade gjort vackra skärbräden åt oss!

Från Emmalotta Design hade Emma sytt kimonos åt oss allihop!
Mer om den i ett senare inlägg, jag kommer nämligen lotta ut en av dessa godingar!

Från Askartelukauppa Ihan Inse  fick vi gåvosedlar och vackert inpackade washitejprullar!

Gedigo hade fixat vackra, handgjorda skåphandtag i läder! Så vackra! Definitivt ett nytt beroende!

Och jag sponsorerade med den nya minimascaran jag tidigare nämnt här i bloggen, och ett litet rabattkort!

…. psst.. mammor! Jag har inte glömt er. Spetsa ögon och öron! I maj händer något liknande så håll utkik…!