Månad: maj 2016

Elmer säger ”mamma”. Tydligt och klart. Dock endast när något är, jaa.. inte så bra. När han är trött, gnällig, rastlös, hungrig, då är det mamma som gäller, så jag antar att han förknippar mig med alla dom där känslorna. Not really there yet, med andra ord.

Något han däremot endast gör när allt är frid och fröjd och han är sugen på lek och bus är att öva på ”pa pa pa pa”, inte lika tydligt med getting there. Han vet precis vad som gäller med pappa också, men här är det bara sånt som är positivt.

Mig rör det inte en smula, är så glad att han förknippar pappa med allt som är bra. Om han sen vänder sig till mamma när han är trött och ledsen – fine det med! Det är så häftigt att han ser oss som två olika källor till hans behov!

Elmer och Tony kollar hockey innan läggdags – like father like son. Skulle vara skönt om även sonen kunde somna framför teven lika enkelt som fadern dock.

Hos fammo och faffa. I pappa famn är det i princip alltid roligt!
(Nej, jag har inte satt strumporna sådär och ja, det är en enhörningszebra på strumporna – loppis rules!)

I flera långa minuter kan han bara sitta och låta fingrarna (och munnen) och de stora blå fara över små, små detaljer som små band och tvättlappar på leksakerna. Han är så otroligt inne på detaljer den här!

Och OJ så skönt det är att han sitter sen! Så länge han gör det hålls han nöjd ca 10 minuter längre och det ska ni veta, det är värdefull tid det!

Gäller dock att hålla lite koll för blir han för ivrig så glömmer han hur man säkrast kommer ner med magen på marken igen. Så ett par gånger faktiskt har man fått lyfta upp en skrikande son för att han slagit i näsan eller dylikt. Det är väl bara en period som alla andra antar jag, och som jag säger när han står på nästan: ”Ja, inte var det första gången, och det är definitivt inte sista!”

Alltså denna röra! Tänk att nu börjar det! Det där omtalade kaoset då inget är på sin plats fast hur många gånger man än plockar upp på samma dag. Snart ger man väl upp, jag har hört att man gör det till slut. Bara ger efter för röran alltså. Längtar tills jag får känna den friden, att bara kunna släppa det.
Hur många av er läsare har kommit så långt redan?

Elmer går det ju ingen nöd på iallafall… 

Häromdagen räknade jag mina målarpytsar och konstaterade att jag har 16 olika färger av Vintage Paint! Snart har jag ju prövat alla! Tycker det är så roligt att ha färger hemma ifall andan faller på att måla något. Hittills har både stolar och gungor och krukor och ramar fått sig lite målstänk! Har en tavelramssamling som snart kommer åka upp på vägen så fort jag får tummen ur och beställer foton från ifolor.fi.

Igår började storstädningen inför Storby/Kyrkbacken-Loppisracet här i juni, SÅ mycket ska rensas bort har jag tänkt! Är så trött på alla småsaker som ligger överallt!
Så igår flyttade jag ut en av våra metallhyllor från IKEA på glasterassen. Har länge tänkt att de ska få stå där med en massa krukor med örter och blommor i. Måste bara hitta blommor som tål terasshetta – tips?

Var dock så trött på järnhyllan som den var så jag tog upp första bästa färg (faktiskt bokstavligen så bestämde jag mig att den första färger jag drar upp så blir det!), och fram kom Stone Grey. Eftersom färgen fäster bra på de flesta ytor var det ju bara att börja måla. Ville dock inte ha hela hyllan målad så det fick själva ”skelettet” om man kan säga så. Här har ni hyllan utan färg och med ett varv av färger Stone Grey. Tänker mig sen brokiga krukor i olika storlekar som trängs på hyllplanen. Kommer bli najs!

En familj kan se ut på många sätt. Det behöver inte vara den klassiska uppsättningen mamma-pappa-barn, för vissa räcker det med en katt för att det ska kallas familj. För det är ju inte så viktigt hur den ser ut, så länge den känns som ett hem som doftar trygghet och överflödig kärlek.
Hemmet är där hjärtat bor, och i mitt hjärta bor min familj – Dessa två, männen i mitt liv.

… ja, och den hårigaste av oss, så klart,
vi två var ju faktiskt en familj ett tag innan de andra två came along.

 

 

Alltså våren! Tack för att du vill återvända varje år!

Nu kära vänner behöver jag era tips! Elmer krånglar som aldrig förr vid läggdags. Det tar åtminstone 45 minuter innan han somnar och det efter att han legat och vridit sig, gråtit, skrikit, gnällt, mumlat, svängt sig från rygg till mage några hundra gånger eller så, förflyttat sig till huvud- respektive fotändan av sängen, fastnat där och gråtit på grund av det osv osv…

Just nu ser vår nattningsrutin ut såhär:
– Vaken mellan 2-2,5h mellan sista tuppluren och sova för natten
– Lek och aktiviteter, sen lite mer lugn och ro innan…
– … kvällsgröten
– Kvällstvättning och så pyjamas på
– Ner i sovpåsen och sen i sängen
– På med Nighty Night Owl som lugnt får plinga i bakgrunden
– Gud som haver och så några godnattvisor och så lite mjölkblandad välling om han ännu är hungrig (han har tyvärr svårt att somna för natten utan flaskan)
– Nappen i mun och ”God Natt Elmer”

Förr kunde man bara gå ut och så fick han somna av sig själv, nekas problemas liksom, det gick på några minuter. Nu måste man oftast sitta och hålla en hand på honom för att han ska lugna ner sig, och det funkar inte alltid det heller, förrän riktigt i slutet då han är så trött av allt gnäll att han bara slocknar, lika fort som när någon blåser ut ljusen eller släcker en lampa…

Jag tror inte han blir övertrött, utan misstänker att det är så mycket som händer i hans värld. Men jag hör gärna vad ni har för nattningstips, hur ser era kvälls- och nattningsrutiner ur? Och hur har de funkat?

Elmers utveckling flyger framåt, och det märks verkligen på hans oroliga sömn. Tänder har han redan 6 stycken som spruckit igenom, han säger tydligt och klart ”mamma”, men bara när han är ledsen eller trött. För några dagar sedan började han sitta utan stöd och dagen före började han dra sig upp på knäna. Någon dag senare drog han sig upp på fötterna när man höll honom i händerna, och nu tar han varje chans han får att få stå upp – och så stolt han är sen!

Igår blev han 7 månader gammal, helt sjukt hur fort tiden går! Känns inte som om man har någon baby längre, han är plötsligt så vuxen! Just nu skulle jag gärna stanna tiden en stund, samtidigt som det är såååå spännande att se honom utvecklas! Min stora, lilla pojke.

Denna bild är tagen för exakt ett år sedan, enligt bildarkivet på min dator. Vi hade nyss flyttat in och allt var ett kaos. Minns att jag gick igenom kläderna i vårt rum när jag fann den blå t-shirten och drog på mig den. Det var typ första gången jag kände att jag sådär på riktigt var gravid. Då magen spände ut tyget och en fin liten kula uppenbarade sig. T-shirten har sedan dess förblivit en av mina favoriter, just på grund av hur den fick mig att känna mig. När Elmer kom sa jag att jag aldrig skulle sakna magen! Men den här magen saknar jag faktiskt. Lite. Bara lite.

Igår när Elmer vaknade efter vagnpromenaden i Rödsö passade vi på att gunga lite på svärföräldrarnas bakgård! Tredje gången jag får konstatera att han verkligen måste få en gång upphängd i vårt pilträd. Ja, och en inomhus också för den delen, men det är på gång!

Här kommer några bilder från gårdagens lilla swing king! Gladare barn får man leta efter. Det bästa är när man tar i gungan när han är påväg framåt och sen släpper. Då tjuter han till av förtjusning och ansiktet går upp i ett stort grin.