När jag var gravid med Elmer köpte jag en bok åt Tony som det slutade med att jag nog kanske läst mest ur; Grattis! Du ska bli pappa! av Magnus Reithner. Boken i sig är otroligt underhållande och informativ och jag har skrattat högt flera gånger när jag läst den. I ett kapitel kan man läsa om barnets matrutiner och matkrångel m.m. och där skriver Reithner att han vid ett tillfälle faktiskt blivit så frustrerad då han försökt mata sitt krånglande barn att han hällt gröt över barnet.
Jag minns att jag skrattade så jag nästan grät när jag läste det, samtidigt som jag i mitt stilla sinne tänkte att ”Näee, men såå kan man väl inte göra ändå?”

Han med de många känslorna under en och samma matning…

”Har du klåttat klart nu, Elmer?”

Nu förstår jag Reithner lite bättre för oj oj oj vad Elmer trycker på nerverna vid matningen ibland! Man blir alldeles galen med vändandet och vridandet, gnällande, gurglandet, spottandet, frustandet och ”bwwrrr”-andet! Fingrarna ska i munnen, i tallriken och sen i håret, på kläderna, i öronen. Det är mat i näsan, i halsvecken, runtom hela munnen – och knappt något i den och man blir alldeles matt av hela kampen!
Ännu har jag inte hällt någon gröt över Elmer, och inte tror jag det händer heller, mest tack vare att jag läste boken först. Men oj så nära det varit några gånger! Känner någon igen sig?!












Mammas älskade lilla klimp, hur sjutton ska jag hålla ihop om du far på dagis?!








– Terasshänget och vårt nya koncept – söndagsbrunch, där vi kommer bjuda in våra vänner till knytkalas i brunchformat alla söndagar det bara är möjligt.
Vi körde ut Elmers gåstol på ”danspaviljongen” idag. Ska bli så roligt att ha pop-up café på den när Loppisracet här i området äger rum den 12.6! Terassen alltså, inte gåstolen. 😉


