Sara Rasmus

Det har ekat tomt här ett tag. Har egentligen haft massor att skriva med den har varit några lite jobbigare dagar, troligen på grund av vaccinationerna Elmer fick i fredags. Stackarn gick från Snällmer till Gnällmer på några timmar och så har det fortsatt fram till idag. Hoppas innerligt på en bättre dag i morgon så att jag får skriva av mig lite, nu ska jag försöka fånga några timmars sömn.

Inatt var en sån där typisk natt där huvudet inte riktigt hänger med resten av kroppen som mest går på rutin vid det här laget. Jag minns att jag vaknade av Elmer började gnälla. Någon liten del av mig måste ha trott att det var morgon och att jag redan stigit upp några gånger, för per automatik knäppte jag på sköldpaddan som sken upp hela rummet, och böjde mig över Elmer och sa ”godmorgon älskling”. Blev alldeles bestört då han svarade mig med ett gallskrik istället för ett strålande leende, som han vanligtvis gör, men sekunden senare började jag fundera om jag faktiskt stigit upp alls inatt ännu.

Fick ju svaret när jag väl kom till kylskåpet och fann de två natt-nappflaskorna där helt orörda. Och klockan visade ju tjugo i 3. Snopet.

Sen Elmer kom är det jag som tagit hand om nätterna, så när som på 4 nätter, varav en föll på en barnmorska, en på svärmor och två på min mor. Ärligt kan jag säga att jag inte har en aning om vad en normal nattsömn är längre.

Den två första veckorna sov han helt bra, men då var man själv så spänd eftersom man ju hade fått inpräntat att han skulle äta med 3 timmars mellanrum, så på något sätt vaknade man alltid själv stup i kvarten ändå. Vid det laget försökte vi ju på amning ännu, så jag sov minimalt lite. Vecka 3, 4, 5, 6, ja, kanske till och med 7, gick man och bar på sin son efter varje uppvaknande, trodde att han var en vampyr som för det första inte somnade förrän tidigast klockan 1, och sen inte somnade om på ca 3 timmar efter att han ätit. Jag gick runt, runt i huset, med alla lampor släckta och kände mig som ensammast i världen. Jag gjorde det så svårt för mig minns jag, då såg det ut såhär:
– Elmer vaknade.
– Jag sprang och värmde mat.
– Elmer matades.
– Elmer bajsade.
– Jag gick med honom till skötbordet, tände lampor, bytte på honom, han blev allt piggare.
– Han fick mer mat, eftersom han ju tömt magen på en del så var han ju hungrig, igen.
– Hade jag tur somnade han rätt snabbt, men oftast vankade jag på med honom dinglande över axeln i timmar. Timmar!
På morgonen var jag så mör att Tony tog Elmer så jag fick sova ytterligare några timmar, men det gick ju bara då T var hemma, när han for till jobbet på sin första morgonvecka efter pappaledigt så trodde jag att jag skulle gå under. Räknade minuterna tills det att han skulle komma hem, grät mycket.

Sen svängde allt plötsligt, Elmer var fortfarande enormt knepig när det kom till att somna första gången, han fick helt enkelt inte tag i sömnen. När han väl gjorde det så sov han bara 1,5-2 timmar, så han vaknade ofta, däremot somnade han om nästan direkt också, oftast vid flaskan, och helt ärligt så underlättade det massor efter att vi börjat med ersättningen, och han började bajsa bara en gång om dagen, högst. Då kom det aldrig mer nattetid och man kunde börja byta på honom i sängen i mörklagt rum efter, eller mellan maten utan att vara rädd för att ha hela lasset i sängen.

Nu de senaste veckorna har man äntligen börjat hitta en rytm. Elmer somnar mellan halv 10 och halv 12 varje kväll, vaknar första gången runt halv 3-3, oberoende när han somnat. Sen går det oftast 3 timmar, men ibland till och med 4 eller i sällsynta fall 5 timmar innan han vaknar igen. Man känner sig till och med mänsklig på morgonen när man vaknar! Känns alldeles fantastiskt!

Vi har bestämt med Tony att så fort Elmer börjar sova hela nätter så kommer vi börja låta honom sova i eget rum, först med babylarm, och sen så småningom utan.

Hur snabbt började ni ha era barn i eget rum?

Helgen som gått har vi fortsättningsvis spenderat i Jakobstad hos mina föräldrar. Tony ligger hemma sjuk ännu, och vi vill inte falla på mållinjen med att åka hem för tidigt ifall han fortfarande smittar. Saknaden är enorm, så det ska bli roligt att få åka hem igen sen när han tillfrisknat! Vet ju att det kommer komma många gånger då familjen blir sjuk och vi alla ligger hemma orkeslösa, men så länge vi nu kan undvika att Elmer blir sjuk så gör vi allt vi kan för det.

Igår åkte jag och syster till Hopsala till våra morföräldrars gamla hus som numera är vår mosters, och hälsade på våra kusiner som allt som oftast är ute och reser, nu är dock båda hemma och det vankas bröllop, så vi spenderade kvällen med att fixa inbjudningskort! Cindy var också där med sin söta lilla Fia, så jag fick passa på att mysa lite, och så klart, ta bildbevis så jag kan gnälla åt Tony om hur mycket en liten fralla skulle passa hos oss.

Fredag och lördag har vi myst med familjen, syrran har fått sätta sina nya sminkborstar och smink i bruk så fredag blev jag vackert sminkad!

Lördag kväll bestämde vi oss hux flux för att bege oss ut på ett glas vin, mormor och morfar ville ivrigt sköta Elmer, så vi tänkte att varför inte? Dessutom var lillebrors flickvän in town så det var roligt att få umgås allihop. Nu är det även bekräftat att syrrans amerikanske pojkvän Mike kommer hit och spelar fotboll igen så inom mindre än två veckor har vi honom här igen! Ska bli så skoj att få gå på trippeldejter!

Jannica, lillebror Robin och lillasyster Anna.

Elmer har det heller inte gått någon nöd på. Han har bokstavligen flugit från famn till famn och på de senaste dagarna har han igen utvecklats något enormt. Nu har han börja fästa blicken vid detaljer som halsband och hårsnoddar och han jobbar på att greppa allt han kan komma åt. Han är så högt älskad denna lilla! Sovit bra har han gjort också, hela helgen!

Kylan har inte bekommit oss det minsta, egentligen bara hundarna som lidit lite extra då de ska ut och utföra sina behov, Rosa får såna köldkramper att det är riktigt jobbigt att se på. Annars trivs vi enormt här, men längtar hem, ikväll blir det gospel med pappa, och Elmer lämnar hemma i mormors trygga famn.

Idag blir vår lille prins 3 månader gammal. Tanken var att vi skulle åka till rådgivningen idag och få hans vaccinationer, men Tony blev sjuk, fick värk i lederna, hosta och feber, så vi flydde fältet till Jakobstad illa kvickt på hans begäran – det sista han ville vara att Elmer skulle få det han hade, dessutom så vill vi ju inte ge sprutor åt honom idag ifall han redan fått Tonys smitta och har virus i kroppen. Så här är vi nu, jag, Rosa och Elmer – gänget alltså. Kändes hemskt att lämna sin sjuke man ensam hemma så jag ringde svärmor och bad henne hålla ett öga på honom. Här hos föräldrarna har alla åkt till jobb respektive skola, min syster slutar tidigt idag och jag ser fram emot att spendera lite tid med henne. Brasan sprakar i de gamla kakelugnarna, jag har en hund på vardera sidan om mig  och ute är det himmelskt vackert. Vintern har nog alltid ett litet ess i ärmen, inatt hade det kommit så sjukt mycket snö!

Elmer och fammo.

Igår hade Elmer en riktig skrikdag, det var fruktansvärt. Magen hade funkat som den skulle, han hade sovit bra dagen före och helt okej även på natten, magen var mätt för inte skulle han äta, men han skulle inte sova, och han bara skrek och skrek. Det var en såndär gnällgråt, som lät precis som att han egentligen inte visste varför han grät, men han gnällde och gnällde och satte man ner honom blev det ännu värre. Elmer äter också otroligt dåligt dagtid, med start ungefär klockan 11 på dagarna, han bara leker med flaskan och är noll intresserad, nattetid är det en helt annan sak, då äter han och sväljer i bestämd takt, så aptiten är ju inte borta. Lilla Gnällmer. Tror det var bland de värsta dagarna sen koliken gav med sig.. Så vi hoppas på en lite lugnare dag idag.

Här kommer andra delen av Cloud B-recensionerna. Hoppas ni gillar!
Är nyfiken på om ni beställt hem något av deras kramdjur efter dessa inlägg, och vilket kramdjur tog ni i så fall? Tell me! 🙂

Det tog länge innan jag fattade det här med kramdjurets makt här hemma hos oss. Länge, länge fick lillkillen sova utan något kramdjur intill sig, jag vet inte vad det beror på, men jag antar att det satt i från då han var riktigt liten, och han inte alls brydde sig trots att jag trugade på honom dom. Visst, han är ju ändå riktigt liten, men hans sinnen är ju betydligt mer utvecklade, tar vi nu till exempel hans känsel och syn så är ju ett mjukt kramdjur det bästa han kan ha med sig när han ska sova.

Vi drog oss för att köpa någon julklapp till honom i år, det kändes så hemskt onödigt, men en nalle skulle han få, hans första riktiga nalle. Det blev en från Maileg, en mysig grå en med ris i rumpan och som ser ut som en riktigt äkta, gammaldags nalle, men den har gjorts mjukare och följsammare för att passa de allra minsta.

Minns ju när jag fick min första nalle, det var också på julen, en vit, med olikfärgade trampdynor, den finns kvar ännu idag.
Man förstår varför det kallas kramdjur, eller gosedjur, för det är ju precis det vi gör med dem – kramas. Elmer har sovit så mycket bättre tupplurer sen vi började sätta med Nalle i sängen hos honom, han griper direkt tag och drar Nalle in till sin kind, och somnar sen inom kort.

Rosa har också sin egen nalle, den har varit med sen hon var liten och den är bäst både under mysstunden och när hon vill ha något att brottas med eller något att jaga och riktigt få ruska om.

Sådär! Här kommer första delen av Cloud B recensionerna, först ut är Nighty Night Owl. Hoppas ni får något ut av det och fråga om ni undrar över något! 🙂