Månad: augusti 2016

Det är nästan så jag blir gråtfärdig när jag ser de här två tillsammans.
Elmer har just nu en riktig ”pappafas” där Tony helst ska medverka i allt han gör. Det är både underbart att se samtidigt som det är roligt för Tony att få en sån uppskattning fast han varit borta ofta och länge de senaste månaderna. Elmer pratar i princip bara om Tony just nu. Inget ord säger han så tydligt som just pappa och på morgonen när han vaknar står han och hoppas upp och ner och ropar på Tony i stället för på mig, som ligger bara nå meter ifrån honom. Tacksamt för mig, och så är det ju alltid lite mer motiverande att stiga upp om du har ett litet troll som står och ropar på just dig om morgnarna.

De senaste dagarna har Elmer börjat vakna i vagnen utan att vara helt klar. Ibland räcker det att vi går en stund med vagnen för att han ska somna om, ibland går det inte alls. Då får han kommer in och oftast sover han över en timme till på Tony eller i sin säng, allra helst på Tony, i skrivande stund faktiskt.

Hittills har jag inte fått njuta av denna lyx, inte sen han var betydligt yngre. Men jag unnar dom det gärna. De är verkligen som ler och långhalm. Pappan och hans son.

Många är de gånger jag fått höra att man ska ta till vara på småbarnstiden. Att den är alltför kort och värdefull, att man fort glömmer det jobbiga som varit och att man kommer längta tillbaka till tiden då de var små personligheter, oförändrade av världen, och mamma och pappa var deras enda superhjältar.

Jag har alltid sett framåt, bortom kullen, ett, två, tre år framåt, till tiden då han pratar, bygger med smålego, hoppar, busar och kommunicerar.

Jag förstod inte. Nu gör jag det.

För sanningen är ju den att han redan gör allt det där. Han har gjort det hela sitt liv. Men på sitt eget sätt, där han är just nu. Även när det enda han kunnat göra har varit att gråta så har han ju kommunicerat med oss.

Det känns som om jag missat så mycket av ditt liv redan, bara för att jag längtat framåt. Det är först nu när tiden sakta men ändå i rinnande fart kryper framåt som jag inser att den här tiden vi har nu aldrig kommer igen.
Du kommer aldrig mer vara så liten som du är just nu. 

Du fascinerar mig varje dag. Hur någon så liten redan kan så mycket. Jag förundras över din orädsla, över hur du berör människorna du möter på din väg, över ditt mod och din stora, stora nyfikenhet.
Varje dag lär du dig något nytt
och varje dag för dig är alldeles, alldeles ny och står där vidöppen och väntar på dig.
Det vet du.

Vi kommer nog aldrig riktigt lära oss det här med tiden. Det är väl lite så vi fungerar. Men kanske vi kunde lära oss att ta bättre till vara på den?

Liten blir stor. Och en dag kommer du troligen också börja längta framåt, i stället för att ta var dag som den kommer. Det är lite sorgligt, för livet är ju så otroligt kort.
Ändå hoppas jag att du alltid kommer få behålla din nyfikenhet,
att du alltid kommer se var dag som ett stort äventyr,
och att jag och din pappa alltid får vara din superhjälte. 

Dagens tips:

När jag var hos Lindell Flowers tipsade Mikaela om att de just nu har erbjudande på alla lyktor, -30%! Där fanns verkligen en bred variation av lyktor, små som stora. Den stora runda näst längst upp till vänster var en storfavorit för mig! Hade gärna sett den i vår ingång med ett stort ljusgrått eller vitt ljus i. Den var riktigt mäktig. Det lönar sig verkligen att ta sig en titt, kan nästan lova att det finns något för alla i lyktväg!

För en vecka sedan hoppade jag och Linnéa i bilen efter att hon slutat jobbet och styrde kosan mot Vasa. Finaste systeryster hade erbjudit sig att ha Elmer hela kvällen utan att jag ens frågat henne, så det blev ett kort stop vid Hotell Polaris i Edsevö för att leverera Elmer åt henne, och sen bar det av. Målet med vår resa – fransförlängning!

Jag har länge funderat på att testa, men varit så nöjd med Mary Kays mascaror som ger på snudd till fransförläningseffekt, men känslan av att vakna upp och redo att möta dagen med endast en snabb ansiktsrengöring lockade enormt. Sagt och gjort, det var dags att go fake!

Jag var först ut och min fina vän Julia, som jag träffar allt för sällan, bjöd in oss till sitt vardagsrum där jag fick lägga mig till rätta efter att vi diskuterat lite längder och önskemål. I två timmar fick jag ligga och bli ompysslad samtidigt som vi fick en välbehövd pratstund, där Julia några gånger fick be mig ta det lite lugnt så jag inte rör mig så mycket, sen var det klart! Är så otroligt nöjd med slutresultatet och i skrivande stund har jag ärligt talat inte en aaaning om hur jag ska klara mig utan dessa! Jag vet ju att man måste pausa emellan, och att fransarna i långa loppet tar skada, men ujujuj så skönt det är att vakna, se sig i spegeln, och KÄNNA SIG SNYGG OCH FRÄSCH för omväxling!

Sen måndagen på Pieksämäkiveckan, alltså för strax över två veckor sedan började jag med en liten utmaning åt mig själv. Jag dricker 3 liter vatten om dagen. Som jag har förstått det så känner man sig inte törstig om kroppen är uttorkad, och uttorkad har jag nog vetat att jag varit fast jag inte känt någon törst. Jag ville alltså se vad 3 liter vatten i en månads tid skulle göra för min kropp, här är en liten rapport hittills:

De första dagarna:
– Extreeeeemt kissnödig! Gissa vilken dålig timing då man satt i bilen på väg till Pieksämäki. Kroppen klarade inte av att ta till vara på vätskan, utan det rann bara direkt till urinblåsan.
– Jobbigt att dricka så mycket vatten, tråkigt, tungt och omotiverande, men tack vare en app på telefonen gick det ändå.

Efter en vecka:
– Lättare att dricka vatten, känner mig mer törstig än tidigare, och dricker regelbundet utan att behöva påminnas. Föredrar vatten framför Novelle och andra smaksatta drycker, vilket är otroligt olikt mig som ääääälskar smaksatt, kolsyrat vatten.
– Mindre sötsug, har inte ätit godis under hela Pieksämäkiveckan, inte ens glass trots hettan.
– Inte i lika starkt behov av kaffe längre.
Klarare i blicken och huden.

Efter två veckor:
– Samma som ovanstående.
– Dricker inte längre kaffe, någon enstaka gång för smakens skull har en halv kopp slunkit ner.
– Inte godissugen längre.
– Vågen visar -1,5kg
– Inte lika kissnödig längre.
– Sämre hy då kroppen troligtvis rensar ut toxiner, kan dock bero på vanliga mer ”hormonella” orsaker.
– Bättre matsmältning.

Är otroligt intresserad av hur de två följande veckorna kommer se ut!
Om ni också får för er att testa, berätta gärna hur det går för er!