Dags att lyssna nu, kroppen!

***Inlägget i samarbete med Jollyroom.fi***

Jag är en riktig latmask. Man kommer inte undan det, jag är bekväm, och väljer jag mellan t.ex. promenad och löpning blir det alltid en promenad, måhända en rask sådan, men jag orkar bara inte springa! Inte sen Elmer kom. Jag tycker det är tungt och tråkigt eftersom jag aldrig får upp flåset utan i stället blir andfådd i min mening alltför tidigt, vilket ju är självklart eftersom jag ger upp för snabbt.

Jag behöver en morot, om jag ska orka springa. Min morot är cykel-/löpvagnen Speeder från North 13.5 som vi fick i bloggåva från Jollyroom tidigare i vår. När jag läste att vagnen gick att använda som löpvagn blev jag tveksam. Den såg stor och bökig ut och som något jag inte alls hade lust att skuffa framför mig. När den väl kom hamnade den fort bakom cykeln, men när vi så plötsligt en dag blev sugna på att springa lite ville jag genast pröva vagnens andra finess.
14054769_10153941071173121_148093628_n (1)

… så när min syster kom på besök idag spände vi fast Elmer och begav oss ut på en springrunda. Min femte runda för i sommar, men alla de fem har varit med vagnen framför mig, och nu när vädret blivit lite mildare måste jag medge att jag faktiskt fått lite mersmak för det här med löpning.

14081451_10153941075023121_296954515_n
Elmer njuuuuter verkligen av att sitta i vagnen. Han ser allt som händer framför och runt om honom, och han ser verkligen ut som en liten kung när han far fram, först av alla.

14089398_10153941078053121_599980936_n

Vagnen rullar fram med lätthet över alla underlag. Och till skillnad från vagnen vi har skumpar den verkligen minimalt, tack vare den ordentliga fjädringen. Här kan ni läsa mer om vagnen, som jag redan presenterat i ett tidigare inlägg.

14081434_10153941077603121_1753028338_n
Rosa springer också relativt bra bredvid vagnen, förutom när hon hittar något riiiiktigt intressant vid vägrenen. Vagnen är tyst och skramlar inte och det dröjer inte länge förrän Elmer somnat, fast tanken inte ens varit att han ska göra det. Faktum är att han somnar fortare här, än i sin Emmaljunga. Bänken går inte att fälla ner, men lutar ändå så pass att han kan sova sittandes i den utan att störas avsevärt.

14081041_10153941076028121_1552857411_n
Nu är det bara att försöka komma igång, för mig är hösten alltid en nytändning. Inspirationen flödar, klädmodet är at it’s best, och även motivationen till att motionera blir starkare. Känner att jag vill bygga upp en stark kropp inför eventuella kommande graviditet, så nu är det väl bara att köra hårt antar jag. Vattendrickandet som jag hållit på med i en månad nu har även det gett resultat, ska berätta om mina resultat i morgon om jag bara finner tid för det, så håll utkik!

Annonser

Pappas pojke

Det är nästan så jag blir gråtfärdig när jag ser de här två tillsammans.
Elmer har just nu en riktig ”pappafas” där Tony helst ska medverka i allt han gör. Det är både underbart att se samtidigt som det är roligt för Tony att få en sån uppskattning fast han varit borta ofta och länge de senaste månaderna. Elmer pratar i princip bara om Tony just nu. Inget ord säger han så tydligt som just pappa och på morgonen när han vaknar står han och hoppas upp och ner och ropar på Tony i stället för på mig, som ligger bara nå meter ifrån honom. Tacksamt för mig, och så är det ju alltid lite mer motiverande att stiga upp om du har ett litet troll som står och ropar på just dig om morgnarna.

14055633_10153941056053121_1033692578_n

14087611_10153941056733121_1012191707_o

De senaste dagarna har Elmer börjat vakna i vagnen utan att vara helt klar. Ibland räcker det att vi går en stund med vagnen för att han ska somna om, ibland går det inte alls. Då får han kommer in och oftast sover han över en timme till på Tony eller i sin säng, allra helst på Tony, i skrivande stund faktiskt.

14060048_10153941077718121_666587208_o14060413_10153941056183121_1635921904_o

Hittills har jag inte fått njuta av denna lyx, inte sen han var betydligt yngre. Men jag unnar dom det gärna. De är verkligen som ler och långhalm. Pappan och hans son.

14081037_10153941072053121_1644674509_n

Det vi aldrig kommer förstå

Många är de gånger jag fått höra att man ska ta till vara på småbarnstiden. Att den är alltför kort och värdefull, att man fort glömmer det jobbiga som varit och att man kommer längta tillbaka till tiden då de var små personligheter, oförändrade av världen, och mamma och pappa var deras enda superhjältar.

Jag har alltid sett framåt, bortom kullen, ett, två, tre år framåt, till tiden då han pratar, bygger med smålego, hoppar, busar och kommunicerar.

Jag förstod inte. Nu gör jag det.

För sanningen är ju den att han redan gör allt det där. Han har gjort det hela sitt liv. Men på sitt eget sätt, där han är just nu. Även när det enda han kunnat göra har varit att gråta så har han ju kommunicerat med oss.

IMG_5269 (1)

Det känns som om jag missat så mycket av ditt liv redan, bara för att jag längtat framåt. Det är först nu när tiden sakta men ändå i rinnande fart kryper framåt som jag inser att den här tiden vi har nu aldrig kommer igen.
Du kommer aldrig mer vara så liten som du är just nu. 

IMG_5283

Du fascinerar mig varje dag. Hur någon så liten redan kan så mycket. Jag förundras över din orädsla, över hur du berör människorna du möter på din väg, över ditt mod och din stora, stora nyfikenhet.
Varje dag lär du dig något nytt
och varje dag för dig är alldeles, alldeles ny och står där vidöppen och väntar på dig.
Det vet du.

IMG_5237

Vi kommer nog aldrig riktigt lära oss det här med tiden. Det är väl lite så vi fungerar. Men kanske vi kunde lära oss att ta bättre till vara på den?

Liten blir stor. Och en dag kommer du troligen också börja längta framåt, i stället för att ta var dag som den kommer. Det är lite sorgligt, för livet är ju så otroligt kort.
Ändå hoppas jag att du alltid kommer få behålla din nyfikenhet,
att du alltid kommer se var dag som ett stort äventyr,
och att jag och din pappa alltid får vara din superhjälte. 

Förresten,

Dagens tips:

När jag var hos Lindell Flowers tipsade Mikaela om att de just nu har erbjudande på alla lyktor, -30%! Där fanns verkligen en bred variation av lyktor, små som stora. Den stora runda näst längst upp till vänster var en storfavorit för mig! Hade gärna sett den i vår ingång med ett stort ljusgrått eller vitt ljus i. Den var riktigt mäktig. Det lönar sig verkligen att ta sig en titt, kan nästan lova att det finns något för alla i lyktväg!

En väldigt speciell fredag

Fredagen kunde inte börja på bättre sätt! Elmer valde att vakna första gången klockan 05 i morse, för att sedan stiga upp klockan 08. Min svägerska Alina skickade tidigt på morgonen och frågade om jag ville komma över på en kaffekopp och strax därefter skickade även en annan fin vän, Malin och frågade vad vi gjorde. Vi beslöt oss för att alla träffas hos Alina som bor bara ett hus ifrån oss, men först slängde jag gröt i Elmer, rastade Rosa och körde iväg till Lindell Flowers för att hämta den här veckans fredagsbukett.

Mikaela på Lindell förstod precis hur jag tänkte när jag sa att jag fredagens bukett gärna fick vara något spretigare, men fortsättningsvis med många inslag från naturen.
I huvudet hade jag havet och vass, gräs och andra växter som växer vid strandlinjen samt tänkte jag på lingonen som så småningom mognar.

Resultatet blev följande:

IMG_5287

Hade beslutsångest när det kom till vasen, men det fick bli en från Muurla.

Buketten i sig är sammansatt med bland annat röd färglilja, vit astilbe och de gröna knopparna lär vara någon sorts crocosmia. Blev otroligt nöjd med den!

IMG_5294IMG_5296IMG_5298IMG_5304IMG_5308Färgsprakande och stilfull! Hon kan nog sin sak, Mikaela!

Det är något alldeles speciellt med denna fredag, Tony får semester efter hårt slit som vikarierande arbetsledare på sin arbetsplats. Tre hela veckor som jag hoppas inte bara flyger förbi! På onsdag åker vi på tumis över till Umeå på en liten getaway. Först var tanken att vi skulle åka hela familjen, men sen insisterade svärmor på att vi skulle lämna Elmer hos dem, så så får det bli.

Är så otroligt stolt över Tony som verkligen slitit som en varg de senaste månaderna. Dagarna har varit längre och jobbet han haft har varit otroligt utmanande, men han har fixat det galant och får verkligen känna att han lämnar det här vikariatet med flaggan i topp – min superhjälte som vi nu får ha hemma som lön för mödan!

Glimtar från vårt hem

Återigen bytte vi matsalsbord, denna gång från det gula, runda 70-talsbordet (det fick en bättre plats) till ett runt bord i björk som var lite större, och med det viktigaste, en tilläggsskiva så vi får det ännu större ifall vi får gäster. Nu återstår bara att måla pinnstolarna och jag har absolut inte en blekaste aning om vad jag ska måla dem. Vi har 8 stycken och det känns som om jag borde måla dem i lite olika färger/nyanser.

IMG_5194IMG_5196

Idag fick jag även en släng av inredningsfeber, så jag flyttade på den lilla, grå byrån vi haft i lekrummet till matsalen i stället. Just nu har vi lite utrymmesbrist i köksskåpen, så jag lekte lite med tanken att ställa in alla vinglas och finserviser i byrån sen när vi fixat fler babystop även till dessa dörrar. Pallen som monsteran står på har jag målat ljusgul med vintagepaintfärgen. Ni följt med minns kanske den mörkbruna pallen jag fyndat på loppis?

IMG_5199

Just nu pryds byrån av några Mumintavlor, en torkad lökblomma, en orkidé jag fick på vår förlovningsdag förra veckan, den ligger i en gammal Pentik Studio-skål som jag fått av Tonys moster som fått den av sina mamma, en sjöborre och en ljuskopp, också den från Pentik, som Elmer fick på sitt dop av prästen och hans fru.

IMG_5202
Drömmer om att någon dag ha så fint här att jag kan visa er runt med en video, men den dagen kommer nog inte på ett tag så tillsvidare får jag bara drömma och i stället visa er små glimtar ur vårt hem, hoppas det går bra?

10 månader, 11kg och 74cm

En liten man med många projekt. Så skulle jag nog beskriva vår Elmer som idag hunnit bli 10 månader. För mig är det fortfarande overkligt. Hur någon som nyss kommit till världen om två månader varit ett år i världen. Vill inte riktigt förstå det heller. Vill leva i tron att han fortfarande är 5 månader gammal. Inte yngre, för tiden före fem månader var en dimma, men hur de andra 5 månaderna kommit till har jag inte en aning om.

IMG_5080 (1)IMG_5085 (1)

För att summera lite: Elmer just nu är all over the place. Friheten som kommit i samband med att han mer och mer behärskar att stå utan stöd och det faktum att han kan klättra upp på stolar och soffbord, och diverse andra ställen bara han hittar något i passande höjd att knuffa mot den högre avsatsen, gör sig mer och mer påmind. Han njuter för fulla muggar av den, samtidigt som livet är en enda undergång när något inte riktigt går som han planerat och den där dörren plötsligt stängs rakt framför honom eller hålls fast så att han inte slipper in för att undersöka vad som finns på andra sidan. Han är en temperamentsfull liten typ, oftast är han glad, men när han blir ledsen blir han så fruktansvärt ledsen så omedelbart, för att rätt fort bli sitt glada jag igen. Vi konstaterade med Tony häromdagen att vi NJUTER av den här ålder!

IMG_5107IMG_5108

Elmer vill lära sig massor. Och vi har bara fått inse att han nog hör till kategorin av barn som är lite tidiga med allt, så  ni som har en liten i samma ålder hemma som är nöjd med att bara ligga stilla ännu – NJUT, ni hinner nog jaga dem sen också! ALLT ska utforskas, och han vill ständigt lära sig nya saker och han snappar fort upp det vi lär honom. Just nu har vi prövat på att introducera skeden åt honom vid varje måltid, han får hålla i den lite på slutet och testa att sätta den mot tallriken. Vi har inte försökt tvinga honom, utan han bara började. Han går stabilt med gåvagnen, men vi känner inte att han har bråttom att börja helt utan stöd ännu, vilket är skönt, undviker gärna blåmärken i stil med det han har i pannan på bilden ovan så långt det bara går. Bara för att man börjar gå så kommer ju inte precis förståndet på köpet.

IMG_5163IMG_5157
Trots blåmärken är han rätt försiktig. Vi behövde inte visa honom många gånger hur man ska göra för att gå ner för trappavsatser, soffor, eller andra högre höjder, (lådor t.ex.) han började själv med att först lägga sig platt på mage, för att sedan svänga sig så fötterna kom först. Hans favorit just nu är absolut lådor, både att dra ut, tömma, och sitta i. Helst allt på samma gång.

När det kommer till talet kan han hittills följande ord:
Mamma
Pappa
Kakka – betyder dock även ”Tack tack”, ”Anka” och ”Kasta”
Bmma = Blomma
Mpa! = Lampa
Oo? (+pekar) = Vad är det där?

Han härmar följande djur:
Vou = Hund
Mmvuuuuuuu = Ko
Kakk = Anka
Äää = Får

Idag började han även med ett högt falsettpip som vi hittills tolkat som kattens ”mjau” och knäppt nog började han göra grymtljud, ni vet såna där snarkljud man gör när man härmar grisar, när vi försökte få honom att säga ”nöff” idag.

Sover gör han fortfarande dåligt, han vaknar två gånger om nätterna, oftast 2 och 5, dricker mjölk och somnar om (som tur!), rutinerna är dock i sin ordning men just nu överväger vi att så småningom börja ta bort en tupplur. Det tar nog dock en stund ännu skulle jag tro.

Vi matar honom med ord, kärlek och kramar, det är som om han ville lära sig om ALLT som finns runt omkring honom, och 10 månader är verkligen en så otroligt underbar ålder, trots att man inte får något gjort här hemma under hans vakentider. Nu är det vara att försöka förbereda sig inför den stundande ettårsdagen, jag kan bara inte fatta att vi snart är där!?

När man låter blommorna tala

***Detta inlägg skrivs i samarbete med Lindell Flowers***

Fredagsbuketten. Ordet jag tycker borde få en plats i Svenska Ordlistan och ett ”koncept” som för många är mer regel än undantag. För många innebär det ett knippe rosor eller nejlikor, vid säsong även tuplaner, samtidigt som man är på fredagsuppköp vid någon av de stora livsmedelsvaruhusen. För vissa innebär det något ännu mer, det är en hel process, en rutin som får plats att variera efter humör. Man går till en blomsteraffär, kanske rådfrågar floristen eller så gör man det helt själv, och så, utifrån humör och sinnesstämning, plockar man ihop sin fredagsbukett. Buketten som sen får stå där på matsalsbordet, köksbordet, eller om man inte har klåfingriga barn – matsalsbordet som körsbäret på tårtan. Det som toppar av hela helgen eller som sätter punkt för fredagsstädningen, hur liten eller hur omfattande den städningen än varit.

IMG_5125

Idag fick jag lyxen att plocka ut min alldeles egen fredagsbukett. Jag har aldrig sett mig som någon blomkännare, min mor däremot är ett självlärt proffs, hon fick det av sin mor, och jag har ännu hopp för att jag kanske, kanske skulle få lära mig det här med blommor och växter. Hursomhelst, jag styrde kosan mot Lindell Flowers här i Karleby för att få plocka ut min alldeles egen fredagsbukett.


Väl på plats lät jag mig först inspireras lite av alla grönväxter, just nu hade de dessutom -50% på alla grönväxter så jag passade på och köpte med mig några små guldkorn.

Sen steg jag in i det kyliga rummet med snittblommor tillsammans med Mikaela som jobbar som florist på Lindell Flowers.

IMG_5124IMG_5120
Tanken jag hade med min bukett var rent spontant att den inte behövde vara så spretig, men heller inte för kompakt, gärna med något lite extra och många inslag av naturen. Jag inspirerades även lite av den stundande hösten och dess färger, och av bärskogarna. Rävsvansen på bilden ovan fick en rätt betydande plats i buketten.

IMG_5116

Efter en del funderande blev det en bukett i många lila och gröna nyanser med inslag av lite rostigare toner. Buketten utgjordes i det stora hela av nejlikor, (visste ni att den gröna bollen på bilden ovan också är en sorts nejlika?!), men i den hamnade även en dahlia, rävsvans, björnbär och eukalyptus. Blev otroligt nöjd med buketten och det kändes verkligen som att Mikaela fick till det jag hade i huvudet, det kändes lite som att hon tänkte utifrån mina halvfärdiga tankar och gjorde dem hela.

Resultatet då? Jo, det blev så här:

IMG_5139IMG_5143IMG_5144
Mitt hem är inte ännu städat, och knappast hinner det få någon fredagsstädning heller eftersom jag ska jobba idag och Tony har fullt upp med Elmer. Men vet ni, det är ju inte det som är grejen egentligen, för mig betyder fredagsbuketten helg. Och den fungerar lite som en påminnelse om att helgen är kort, och behöver tas till vara på. Samtidigt får jag, med lite tur, njuta av den lite längre än så också. Mikaela gav mig flera tips på hur man håller snittblommor vid liv, men det får ni läsa om lite senare. För mig är blommor känslor, de speglar ens humör, gör det nästan till något fysiskt, något man kan ta på. Är så glad att jag tog mig tiden att välja och plocka bland alla blommor, för nu känns det på något sätt så fulländat, som att jag har mitt alldeles egna sinnelag på köksbordet.

Det är en alldeles speciell känsla.

IMG_5152IMG_5154

I could get used to this…

För en vecka sedan hoppade jag och Linnéa i bilen efter att hon slutat jobbet och styrde kosan mot Vasa. Finaste systeryster hade erbjudit sig att ha Elmer hela kvällen utan att jag ens frågat henne, så det blev ett kort stop vid Hotell Polaris i Edsevö för att leverera Elmer åt henne, och sen bar det av. Målet med vår resa – fransförlängning!

Jag har länge funderat på att testa, men varit så nöjd med Mary Kays mascaror som ger på snudd till fransförläningseffekt, men känslan av att vakna upp och redo att möta dagen med endast en snabb ansiktsrengöring lockade enormt. Sagt och gjort, det var dags att go fake!

Jag var först ut och min fina vän Julia, som jag träffar allt för sällan, bjöd in oss till sitt vardagsrum där jag fick lägga mig till rätta efter att vi diskuterat lite längder och önskemål. I två timmar fick jag ligga och bli ompysslad samtidigt som vi fick en välbehövd pratstund, där Julia några gånger fick be mig ta det lite lugnt så jag inte rör mig så mycket, sen var det klart! Är så otroligt nöjd med slutresultatet och i skrivande stund har jag ärligt talat inte en aaaning om hur jag ska klara mig utan dessa! Jag vet ju att man måste pausa emellan, och att fransarna i långa loppet tar skada, men ujujuj så skönt det är att vakna, se sig i spegeln, och KÄNNA SIG SNYGG OCH FRÄSCH för omväxling!

13931521_10154409492082767_209453926_o13901705_10154409492087767_1005366577_o13918424_10154409492077767_339399330_o13931425_10154409492092767_1227883259_o

Jag släcker törsten

Sen måndagen på Pieksämäkiveckan, alltså för strax över två veckor sedan började jag med en liten utmaning åt mig själv. Jag dricker 3 liter vatten om dagen. Som jag har förstått det så känner man sig inte törstig om kroppen är uttorkad, och uttorkad har jag nog vetat att jag varit fast jag inte känt någon törst. Jag ville alltså se vad 3 liter vatten i en månads tid skulle göra för min kropp, här är en liten rapport hittills:

IMG_4690.jpg

De första dagarna:
– Extreeeeemt kissnödig! Gissa vilken dålig timing då man satt i bilen på väg till Pieksämäki. Kroppen klarade inte av att ta till vara på vätskan, utan det rann bara direkt till urinblåsan.
– Jobbigt att dricka så mycket vatten, tråkigt, tungt och omotiverande, men tack vare en app på telefonen gick det ändå.

Efter en vecka:
– Lättare att dricka vatten, känner mig mer törstig än tidigare, och dricker regelbundet utan att behöva påminnas. Föredrar vatten framför Novelle och andra smaksatta drycker, vilket är otroligt olikt mig som ääääälskar smaksatt, kolsyrat vatten.
– Mindre sötsug, har inte ätit godis under hela Pieksämäkiveckan, inte ens glass trots hettan.
– Inte i lika starkt behov av kaffe längre.
Klarare i blicken och huden.

Efter två veckor:
– Samma som ovanstående.
– Dricker inte längre kaffe, någon enstaka gång för smakens skull har en halv kopp slunkit ner.
– Inte godissugen längre.
– Vågen visar -1,5kg
– Inte lika kissnödig längre.
– Sämre hy då kroppen troligtvis rensar ut toxiner, kan dock bero på vanliga mer ”hormonella” orsaker.
– Bättre matsmältning.

Är otroligt intresserad av hur de två följande veckorna kommer se ut!
Om ni också får för er att testa, berätta gärna hur det går för er!