Författare: sararasmus

*Inlägg i samarbete med Jollyroom.fi*

I samband med lillasysters ankomst kom också tankarna kring syskonvagn. Vi hade utmärkt syskonvagn sedan tidigare, men efter några provkörningar insåg vi att den vagnen inte var tillräckligt stadig för en stundvis koppeldragande hund, därav sålde vi den och stod därmed åter utan syskonvagn.

Klart stod ju ändå att en vagn behövdes, med två barn under två år, varav den ena inte alltid är helt samarbetsvillig att gå dit jag och Rosa vill gå, så var det helt enkelt pakko, som vi säger här i Karleby. Jag hade inte en aning om vad jag ville få ut av vår syskonvagn, hade googlat och sökt recensioner, kollat in olika modeller, och inte blev jag mycket klokare ändå, barnvagnsdjungeln äro djup och tät. Så när vi fick förfrågan om att testa Petit Cherie Excellence Double 2017, och jag läst lite om Jollyrooms nytillskott så kunde jag inte annat än tacka ja – och vilken positiv överraskning jag fick sen!

Kommer visa lite bilder på några av vagnens finesser, och avrundar på slutet med lite plus och minus.

Petit Cherie Excellence Double 2017:
Det första som slog mig var hur väl utförd vagnen var, och hur vacker den är. Allt eftersom vi kört med den har vi fått inse att det är en vagn med mycket tanke bakom, och jag har fått äta upp mina fördomar, för jag måste medge att jag, utifrån priset var lite skeptisk innan vagnen anlände.

Vagnen är alltså en syskonvagn, men går även med ett enkelt handgrepp att ändra till en enkelvagn. I vagnpaketet ingår två liggdelar som går att göra om till sittdelar tack vare några dragkedjor och knäppen (himla praktiskt det där), eller tvärtom, hur man nu vill se det. 🙂 Två kastbågar, en pump till lufthjulen, två avtagbara solkepsar och adaptrar kompatibla med Maxi Cosis babyskydd.
Vagnen finns i färgerna Grey Melange, Navy Melange och Black Melange, med silverfärgat aluminiumchassi. Navy och Black hittas till riktiga pangpriser just nu och Grey är också på specialpris!

Sitt-/liggdelarna går att ha på flera olika sätt, exempelvis två sittdelar framåtvända, eller rygg mot rygg, eller som på bilden ovan, med sittdelen närmast dig och liggdelen längre ifrån. Däremot inte med liggdelen närmast och sittdelen med ansiktet i färdriktning.

Sitt- och liggdelarna i monoläge.

Små finesser och detaljer:
Vipporna bakom skärmen gör det superenkelt att ändra lutning på sitt-/liggdelarna, du vippar bara upp den och för ryggstödet uppåt eller neråt i den vinkel du vill ha.
Båda delarna har en liten lucka i skärmen för ökad luftkonditionering, och den smarta bågen behöver du aldrig ta bort helt, utan kan enkelt med en hand och med hjälp av en liten knapp lossas på bara ena sidan, för att sedan vändas utåt, om du vill släppa ner ditt barn utan att behöva lyfta ut det.

Mitt på den långa skärmen finns en dragkedja så att du kan förkorta den ifall du behöver. Tycker detta läge är snyggare till sittdelen också, men även praktiskt att kunna veckla ut den ifall man behöver sol- och insynsskydd t.ex. när barnet sover.

Hjulen:
Hjulen är luftfyllda gummidäck, och jag måste säga att efter att haft en vagn med gamla punkteringsfria däck är dessa himmelriket. Både denna och vår Bebetto har lufthjul och de är verkligen bäst! Tar sig fram överallt och skumpar minimalt. Det jag älskar med denna vagn är att framhjulen är både stora och låsbara, allt för en bekväm körning.

Ihopfällning:
För att fälla ihop vagnen behöver man bara dra uppåt två switchar som finns intill handtaget på chassit. Sen viker man bara neråt handtaget och vagnen fäller ihop sig själv. Vagnen ska gå att fälla ihop med sitt-/liggdelarna på, men hittills har vi bara fällt ihop den genom att ta bort dem, för att sedan placera dem på varandra ovanpå chassit. Framhjulen går även lätt att ta bort för att göra vagnen ännu mindre ihopvikt.

Körglädje och rymlighet:
Man inser ju att det måste vara knepigt att göra kombinerade sitt-/liggdelar som ska passa för både spädbarn till sittande, äldre barn, utan att behöva några extradelar till. I den bemärkelsen tycker jag Petit Cherie lyckats bra.
Elmer är nästan 90cm lång, och väger 14kg, och trots det tycker jag att han satt bra i sin sittdel. Han hade det inte trångt, men man märkte att det nog inte behövs många centimetrar innan längden börjar komma emot. När skärmen var utfälld tog inte huvudet i taket överhuvudtaget, men när den var helt nerfälld så vilade hans huvud lite på tyget (se bild). Nu är det en stund sen Elmer överhuvudtaget sovit i vagn, så vi har inte behövt tänka på den biten så mycket, för var del handlar det mest om smidig transport när han inte orkar gå själv, och under hundpromenaderna, då det ibland behöver gå undan.

Vagnen rullar fint, med eller utan Elmer i, och går enkelt att manövrera även med bara en hand. Den är otroligt stabil, för att vara en dubbelvagn med barnen ”på längden” och inte på bredden, och känns i princip som en enkelvagn. Det enda jag behöver träna på är att komma ihåg att hålla lite avstånd när jag svänger i trängre utrymmen, eftersom den ju trots allt är längre än vanliga vagnar.

Mina PLUS:
+ Stabil
+ Praktisk tack vare att sitt-/liggdelarna är 2-in-1, att de enkelt går att ändra åt olika håll.
+ Luftdäck
+ Enkel att fälla ihop och blir relativt liten också för att vara dubbelvagn
+ Skön att köra med och känns inte tung att köra trots tung last, testad med en ettåring (kusin Wilmer till vänster) och en nästan-tvååring (Elmer)

+ Rymlig varukorg med medföljande pump
+ Genomtänkta detaljer och finesser
+ Aluminiumchassi som är både tåligt och lätt, vagnen väger bara
– Tygklädseln är lätt att rengöra
+ Förmånlig
+ Tar lite plats i hallen (se bild nedan) tack vare att sitt-/liggdelarna kan vinklas upp och ner.

+ Supersnygg!

Mina MINUS:
– Att sittdelen inte går att ha framåtvänd om man använder liggdel, Elmer är så van med att sitta framåtvänd, trots att han hittills inte klagat på att behöva titta på mamma igen.
– Inga medföljande regn- och myggskydd eller footsack.
– Liggdelen inte lika ombonad som ”riktiga” liggdelar, med går enkelt att kompensera med en mysig sovpåse.

– Varukorgen lite fumlig att nå med båda sitt-/liggdelarna på.

Är så löjligt nöjd över vår nya vardagshjälte!

Vi åkte till villan ikväll, vädret var ju ovanligt vackert och mamma och pappa hade storbjudning på gång, sådär som de ofta har sommartid. M var hungrig och missnöjd så jag såg till hennes behov inne i stugan medan mamma sprang fram och tillbaka ut och in, pappa skötte grillen, bastun och ibland Elmer, och Tony likaså. 

 Folk började droppa in, glada återseenden och kramar och lyckönskningar trillade in från alla håll. Och rätt fort insåg M att hon nog ännu var lite hungrig, trots allt, jag satte mig ner på soffan inne i stugan igen för att mata, och någon minut senare möter jag Tonys blick i dörren och tanken slår mig och formar sig till ord: ”Har någon koll på Elmer?!”. Uttrycket i Tonys ansikte skvallrar om att något är fel, rysligt fel. ”Neee-eej”, svaret är dröjande. Och så är det som om något snabbt sveper över hans blick – panik? 

Och så är han borta. I slowmotion ser jag hur jag själv går med M över axeln längs terassen, sen ner mot gången som leder ner till bastun, bryggan, klipporna, havet. Mamma står framåtlutad och står så tills jag nästan nått fram till henne. ”Nej.” Ett enda kvidande ord är det enda som slipper ur mig. Mamma säger: ”Ta det lugnt, Sara.”, och sen springer även hon ner längs trägången som slingrar sig ner till vattnet. 

Vattnet. Havet. Elmer som sjöng ”bara vanlit vatten..” på vägen till sommarstugan. Jag sjunker ner på huk, rädd för att inte benen ska bära, rädd för att marken under mig ska rämna, rädd att någon ska ropa att någon ska ringa ambulansen. Tusen och en tankar i huvudet, alla med samma utgång. Tankar jag inte kan tänka ens nu efteråt, utan att få kramp i bröstet och tungt att andas. Tankar jag inte kan säga högt, inte skriva ner. 

 Allt sögs ur mig, där jag satt på huk med M över axeln. Smärtan i bröstet var obeskrivlig och jag insåg nog inte då att jag inte andades. Elmer hade en blå jacka. Blå som vattnet, havet. Och som jag önskade att den jackan skulle stanna ovan havet. Vi hade alltså fått ett andra barn, och nu skulle vi snart bara ha henne. 

Så kändes det. Som mamma tänker man alltid det värsta. 

En evighetslång femtonsekundersväntan. Jag hann tänka att nu drar de upp honom ur havet. De kollar om det finns något hopp innan de ger besked. 

Plötsligt hörs mammas röst ”Det är okej!”. 

Luften går helt ur mig, och något konstigt läte jag tydligen lagrat inom mig, för det kom nog från mig, och inte från någon annan. Någon kramar mig, och säger än en gång försäkrade ”det är okej!”. Och mina ben börjar föra mig neråt mot vattnet. 

Tony hade fått syn på honom genom skogen. Han hade stått på huk på klipporna och sett hur en båt närmat sig. Han hade bara stått där. Tittat. Bara tittat på båten. 

Jag måste tvinga mig själv att sätta igång ett mantra i huvudet, varje gång tankarna återvänder: ”Han tittade på båtar, han var aldrig på väg mot vattnet. Han tittade på båtar, han var aldrig på väg mot vattnet.” 

Tack gode Gud. 

Jag och Elmer vid klipporna vid havet. För två år sedan. 

Vi lärde oss en läxa idag, något vi bär med oss genom livet. Vi får vara tacksamma att vi kom undan med blotta förskräckelsen och några veckors mardrömmar. 

Ett sånt privilegium det är, att få se honom vakna, fylla dagen med lek och fylla luften med tankar och funderingar. Att få svara på hans frågor, förklara och se hur han får den där avlägsna ”tänkar-blicken”. 

Han, som redan är en mästare i den ädla konsten ”Kan Själv”. Som har en vilja av stål och en envishet som 50 åsnor. Han som med lätthet rabblar upp de flesta bilmärkena, både vanliga och mindre vanliga. Som ofta pratar i fyraordsmeningar och som chockar oss varje dag med allt hans lilla hjärna fångar upp och tar till sig. 

Han med de varmaste kramarna, de lenaste kinderna med de vackraste smilgroparna, och med en stor förkärlek till ”mommo”. Han som självmant går och tröstar en hungrig lillasyster, när mamma är för långsam med flaskan, och som varsamt, med en prickskytts noggrannhet placerar nappen i hennes mun. 

Han vars humor inte vet några gränser. 

Han som ger oss minst sju nya grå hår varje dag. Som kan reta oss till vansinne, men vars skratt förlåter allt. Och i hans ögon finns hela himlen och hela mitt universum kretsar kring honom. Han är och kommer alltid vara min förstfödde, och mitt hjärta blöder vid tanke på hur snabbt tiden går, hur fort han blir stor. 

Han, min Elmer. 

Lite ironiskt att jag sitter här, mitt i natten, och pumpar ut det sista efter första matpasset, och det enda vettiga jag kan tänka mig skriva om är mina sovande ungar. Men kan ni inte sova samtidigt?! 

Blir man inte trötta av dessa bilder så säg?! 

WWish me sleep.. and luck. 

Inlägg i samarbete med Leonora.fi.

Än en gång får jag konstatera hur fantastiskt det är med instagram och sociala medier överlag – ett sånt fantastiskt sätt att få ut sitt varumärke eller sin blogg på och på så sätt sprida reklam. I våras snubblade jag över instagramkontot leonora.fi drivet av Mikaela, som är en lokal tillverkare av bland annat babynästen. Jag blev alldeles såld på hennes vackra, rejäla babynests, men det mest fantastiska med dem – de är fyllda med ull.

Jag fick äran att få ett babynest hemsänt till mig och när jag väl fick hem det blev jag alldeles överrumplad – babynästet var inget emot de tidigare nästen jag ägt – det väger flera kilo!

Förutom sin anmärkningsvärda vikt kunde jag inte låta bli att sätta näsan mot det, och det doftade alldeles underbart av fårull. Ni som känt doften, vet. Ullen som Mikaela sätter i sina babynästen kommer från egna får och är tvättat och helt obehandlad.

Jag läste även, att ull har en naturlig självrenande funktion som håller smuts och lukt borta. Materialet är mycket lätt att hålla rent och fräscht år efter år. Den torra och rena miljön i ullen gör att kvalster, bakterier och svampsporer saknar grogrund. Ull förebygger därför allergier och eksem, och rekommenderas av ledande astma- och allergiläkare.*

Ullen är dessutom temperaturreglerande, och anpassar sig till din egen kroppstemperatur, vilket gör sömnen behagligare, och jag tror jag vågar svära på att det är något alla mammor önskar sina bebisar (och sig själva).

M har sovit på sitt näste varenda eviga natt sen vi fick henne, och jag har ju ingen aning om det är så att hon sover allra bäst nattetid tack vare babynästet, eller om det bara är sån hon är, men det är inget jag vill ta reda på genom att ta bort nästet heller.

Såhär skriver Mikaela själv om sina babynest:

Varför ull i babynest?
Har du någonsin känt på fårens ull?
Det är otroligt mjukt och skönt

Ull är ett naturmaterial med många bra egenskaper.
I jämförelse med konstmaterial, är ull en aktiv fiber som reagerar på kroppens temperaturändringar.

Det hjälper babyn att hållas varm när det är kallt och är samtidigt sval i varmare väder.

Ullen är en naturprodukt som är förnybar och komposterbar fiber. Ull i sovkläder och sängkläder hjälper till att få en bättre sömn, alltså ett perfekt materal i babynest.

T.ex. polyester är plast som är gjord av olja. Polyester brinner väldigt lätt och snabbt.

Vilket skulle du välja? Mjuk och skön ull som är ett naturmaterial, eller polyester som är gjord av olja?

Älskar, älskar, älskar faktumet att nästet är gjort på helt naturliga material! Det känns så tryggt att ha det finaste man äger att sova på något sådant och jag är så glad över vårt babynest.

Blev du nyfiken kan du klicka in dig till hemsidan här, eller kontakta Mikaela på leonora@leonora.fi. Nesten finns färdigtillverkade eller görs på beställning efter smak och tycke! Gå in och ta dig en titt – jag rekommenderar verkligen dessa praktiska, och samtidigt vackra babybäddar varmt!

*källa

Rätt tidigt stod det klart att jag nu, liksom med Elmer hade rikligt med mjölk att erbjuda. Grejen med Elmer var ju bara den att jag slarvade något förfärligt och den började sina redan vid två månader, varpå jag slutade pumpa helt en vecka innan han blev 3 månader. 

Den här gången var jag med andra ord mer förberedd och jag visste att skulle det finnas mjölk, skulle det behöva pumpas med tre timmars mellanrum. Jag lyckas inte riktigt, men de dagar jag slarvat/inte hunnit, så har jag kompenserat med några lite tätare pass, för att hålla upp det igen. 

Jag har med andra ord inte gjort något för att ge större produktion, utan jag har helt enkelt en hel del grädde i behållarna, och trots att M redan är en liten knubbis och växer som ett skott, så orkar hon helt enkelt inte allting. 

Till en början frös jag ner allt hon inte åt, och frysen blev snabbt fylld till bredden. 

Så fick jag höra om Mjölkköket, kort och gott, det fanns någon därute som tog emot donerad bröstmjölk! När jag dessutom fick höra att man fick betalt började drömmar om en familjeresa ta form i huvudet, min mammapeng är rätt kass, så extra inkomst är alltid välkommet. 

Så efter några samtal och ett besök till labben blev jag plötsligt mjölkdonator. Har aldrig kunnat ge blod eftersom mitt hb varit i botten sen högstadieåldern, så nu hjälper jag bebisar istället. 😊 Känns roligt och betalningen är ju bara en extra morot, hade nog börjat donera oavsett, frysen skulle dessutom ha sprängt vid något skede. 

För att bli donator ska du ringa till Maitokeittiö i Karleby. Beroende på var du bor skickar de sen ett infokompendie där du, förutom att fylla i dina personuppgifter också får läsa och samtycka till de riktlinjer som ska följas för att vara donator. Du ska bl.a. äta regelbundet och varierat, äta nyttiga fetter och vitaminrik kost. Alkohol går såklart helt bort, och även vissa mediciner och naturprodukter osv, har du gått en antibiotikakur måste du vänta i fem dagar innan du kan återuppta pumpandet. 

Du behöver även ta blodprov, har för mig att det var de samma som togs när man var gravid. 

Sen får du en pump att låna från mjölkköket, förutsatt att alla inte är upptagna, som de var i mitt fall när jag skulle börja. Jag fick som tur använda min egen pump, det var ju inget extra jobb, den skulle ju steriliseras eftersom jag pumpade åt M. Skillnaden med mjölkkökets pump var att du fick hem så kallade set med en tratt och en sladd som fick kastas efter ett dygn. Så jag skulle ju sluppit dendär disk- och steriliseringsprocessen ifall jag fått hem dom. Jag hamnade dock i kö för en pump och igår, i samband med att jag hämtade mer tomflaskor och förde mjölk, så fick jag också hämta ut en alldeles egen lånepump! En riktig monsterpump – en Medela Symphony. Har snackar vi minsann effektivitet! Har använt mig av Medelas budgetversion Mini Electric hittills och skillnaden är storslagen! Till skillnad från min egen pump, som för så mycket oväsen att man får tinnitus, så är denna så tyst att den knappt märks. Den är dessutom mycket skonsammare åt brösten och utdrivningsförmågan är i helt annan klass, denna reder ut minsta lilla knut och pumpar därav ut ca 40ml mer/bröst än Mini Electric, och snabbare går det – himla lyxigt! 

Från Maitokeittiö får du 20€ per liter mjölk du hämtar in, du för in i egen takt, frysväska finns att låna från sjukhuset, så du förvarar bara mjölken i frysen så länge med namn och datum på. Säg till om du har frågor, eller vänd dig direkt till mjölkköket på 040-6524698.

På torsdag far Tony tillbaka till jobbet, vardagen börjar åter och självutplånande som jag kan vara ibland tog jag för en månad sedan beslutet om att säga upp Elmers dagisplats, som egentligen hade börjat 1.9. Jag vill pröva vara hemma med båda barnen, för jag vet att jag aldrig kommer ångra det, men samtidigt gnager oron i mig om huruvida jag kommer fixa detta ensam. 

Elmer är just nu i en period då han behöver massor med tid och uppmärksamhet. Han är känslig och kräver mycket och testar en något enormt när han inte känner att man har full fokus på honom. Dessutom har han och M totalt olika rutiner. M vaknar oftast andra gången vid 6, Elmer vaknar 5 (igen) eller 5:30, och går då eventuellt med på att sova lite till. När M vaknar ska hon ammas, eller flaskmatas, och så ska det pumpas. Hon sover till dess att Elmer ska ha lunch, men sen är hon vaken i princip hela dagen så när som på en eller två tupplurer om 10 minuter..

Det gör så ont de gånger Elmer vill vara nära, vill upp i famnen, läsa en bok eller göra något annat som kräver två händer, de gånger jag sitter fast med M. Han förstår inte helt hela konceptet med att M är så liten att hon inte kan göra saker själv, och ofta blir han väldigt ledsen över att jag inte hinner med honom. 
Att hitta balansen med två såhär små är så oerhört svårt, känns det som. Kan tänka mig det är fler blivande tvåbarnsmorsor som funderar på det. Kan inte ni tvåbarnsmammor med barnen tätt berätta hur ni gjort, om ni har tips för att underlätta osv?  Tror vi är fler som skulle tycka det var intressant att läsa. 

Igår gjorde jag inte mycket annat än satt klistrad vid min dotter, med undantag för några timmar på förmiddagen då jag och Elmer tog tumistid och körde runt förfriskningar med golfbilen på Pirilö Golfbana under deras kaptenstävling. 

M har haft ordentligt med magknip de senaste dagarna, men igår tar nog ändå priset. Inte så att hon har kolik (tack och lov), men om vi säger som så att lillan sov en endaste timme på dagen igår, och hon somnade inte till natten förrän runt halv 11. Det är en lång tid utan paus med en bebis man ännu inte kan interagera med så mycket.. 

Nu undrar jag, är det någon här som har erfarenhet av pysventil? Tänker att det kanske kunde underlätta något att bli kvitt dendär luften i magen.. 

Att nämnas bör ju att hon inatt sen sov mellan 22:30-05:45, i ett streck!! Utan att vakna emellan! Så sova kan hon, bara inte magen skulle bråka så.. 

Så. Inför M’s ankomst lovade jag ju mig själv att testa amningen vid BB. Satte inga höga ribbor i och med att Elmers amningshistoria satt färskt i minnet, men det visade sig att amningen funkade bättre med M. Mjölken steg nästan direkt eftersom jag börjat värma upp redan två veckor innan förlossningen satte igång med att massera brösten en liten stund varje dag. Så vi körde på. Den andra kvällen, kvällen innan hemfärd hade jag så ont att jag skrek rakt ut vid varje amningstillfälle, både på grund av såriga bröstvårtor och eftervärkar. Barnmorskorna hade varit förstående när jag förklarat min inställning till amning, men ändå förespråkat och hämtat in diverse gummin och salvor för att underlätta, men den kvällen tog det stop. Jag sa ifrån med att förklara att jag visste att de i deras jobb måste förespråka amning, såklart, men att jag måste få en flaska så jag kunde handpumpa åt M. Och visst fick jag min flaska, tack och lov. M tog den direkt, utan protester, och mina blödande bröst drog en lättnadens suck. 

Väl hemma gav jag amningen ett nytt försök, och det visade sig att den fortfarande funkade hyfsat bra. M hade bra, om än lite snett grepp så tyvärr kvarstod problemet med de såriga bröstvårtorna, problem numero dos var att bebis-stackarn blev fullkomligt dränkt, hon hann inte med flödet alls och det slutade med hulkande läten intill bröstet följt av panikartade hostningar. Vi flaskade igen. 

Från start kände jag dendär omisskänliga känslan i hjärtregionen. Det var som någon, vid varje amningstillfälle, klämde åt om hjärtat på mig och hällde is i lungorna, det knöt sig i bröstet på mig och jag kände en känsla av ångest stiga till ytan, varje gång. 

Så svar till er som undrade, vi skulle ha kunnat amma denna gång, men faktumet kvarstår – jag mår dåligt av det. En gång om dagen, ibland bara varannan, när jag känner att kroppen har ro och jag och M sitter uppkurade i soffan, då kan jag välja att ta fram bröstet istället för att hämta flaskan. Men i huvudsak är det flaskmatning som gäller, och amningen fungerar mest som ett hjälpmedel för att hålla mjölkproduktionen igång. 

Det jag tycker är mest lyckat är ju det att hon utan problem tar bröstet varje gång det erbjuds, trots att hon är en flaskbebis, Elmer glömde direkt hur man skulle göra vid bröstet. Så olika det kan vara! 

Visst kan det knyta sig i bröstet vid pumpningstillfällena också, men mycket mer sällan, och jag vill innerligt att hon får bröstmjölk i minst tre månader, så så här kör vi, och det känns riktigt bra. 

*Lekmattan på bilderna ingår i ett samarbete med Jollyroom tidigare i vår och kommer från ett av favoritmärkena Alice&Fox*

När M var strax över en vecka gammal placerade jag henne för första gången på hennes lekmatta, innan det hade jag inte vågat då Elmer sprang omkring som ett yrväder om dagarna. Numera får hon ligga där under skyddade omständigheter, märker att hon blir så mycket nöjdare när hon får ligga och se sig runt på sin omgivning, och magtid får hon hon mycket av här också då mattan är mjuk, men inte så mjuk att den inte skulle ge något motstånd.

Gillar dessutom att mattan är gjord på Öko-tex-certifierad bomull och har en yta som är enkel att hålla ren, då den är något glatt. Perfekt för oss med en hund som gärna ska vara med. Blir den riktigt smutsig är det bara att slänga i tvätten!  Flera variationer finns här och några varianter finns även på REA.

Hon var ju så liten här!

Nu är M redan över en månad, har fått så fort för henne, hon har vuxit ur 50 och är bra påväg att ta sig ur 56:orna också, några 62:or har redan tagits i bruk.

Just nu är hon så lik mig som liten, ska sätta upp en bild här senare så får ni se själva. 😀 Ögonen är dock Tonys, och läpparna, men helheten blir en riktig mini-Sara.