När vi sömnskolade Miriam

Onsdag natt innebar startskottet för Tonys påskledighet, och vi hade ungefär en vecka innan börjat planera för sömnskola som skulle infalla under påskhelgen. Både jag och Tony hade dock tydligen samma sak i huvudet på onsdag kväll, Tony skickade från jobbet och frågade om han skulle ta nattskift med Miriam direkt han kom hem från sin kvällstur. Kände dock att eftersom han lovat Elmer simhall nästa dag, och Tonys plan var att vaka hela natten i stället för att gå och lägga sig, så fick det bli jag som tog första natten i stället, så inte Tony skulle vara helt trasig nästa dag.

Sagt och gjort, jag peppade mig själv så gott det gick och gick sedan och lade mig i vetskapen om att det inte skulle bli så mycket sömn under natten.

Vi hade rätt tidigt bestämt oss för ”Tassmetoden”, som ursprungligen kommer från Kanada, men som blivit väldigt populär här i Finland också då den hör till en av de ”mildare” sömnskolorna och som grundar sig på att barnet ska känna sig tryggt och lära sig att lugna ner sig själv i vetskapen om att mamma och pappa finns där om det behövs.
I princip går det ut på att man, så fort barnet vaknar och börjar gnälla/böka/gny, lägger handen på det för att visa att man finns men i övrigt inte ger barnet något stimuli i form av prat osv. Blir barnet ännu bökigare går du till nästa steg, som är att man börjar ”buffa” barnet, stryker det över ryggen eller huvudet eller på något annat ställe man vet att barnet gillar. Bara om barnet blir riktigt ledset, tar man upp det i famnen tills det lugnar ner sig, men man låter det inte somna i famnen, utan lägger ner det i sig. och så här håller man på tills det somnat. Här kommer en länk om Tassmetoden, ifall ni vill läsa mer.

Miriam har, som ni som följt med ett tag vet, varit en mästare på att vakna om nätterna, ibland så ofta som en gång i timmen, och hon har inte somnat om förrän hon fått mjölk, vilket varit extremt frustrerande, dels för mig som blivit tvungen att stiga upp varje gång, och dels för att det på något plan också påverkat ätandet dagtid. Och let’s face it, ingen mår bra av att inte sova.

Nu har jag sömnskolat i tre nätter, och här kommer resultaten hittills:

Natt 1:
Miriam vaknade ovanligt nog första gången klockan 00:30. Det hela började lugnt, men eskalerade fort till gråt och gnäll när hon insåg att det inte skulle komma något drickbart. Jag satt på knä på sängen och lutade mig över spjälsängen och ömsom buffade, ömsom strök, ömsom lät handen vila på en vilt protesterande liten tös, samtidigt som jag tryckte in nappen och lade hennes kanin nära intill henne. Två gånger fick jag ta upp henne för att lugna ner henne, och efter närmare två timmar somnade hon. Nästa pass vaknade hon till runt 4, och vi kämpa fram till halv 6 innan hon gav upp och sov till halv 8. Kvart över 5 gav jag henne faktiskt lite vatten, jag gav helt enkelt under för mig dåliga samvete, och tänkte att hon säkert är törstig av allt gråtande. Relativt glad i hågen stod hon och jollrade vid sängkanten, varpå jag hämtade en flaska mjölk och tog upp henne i vår säng och låg sen där och mös med henne  en stund.

Natt 2:
Måste säga att jag var lite nervös för hur andra natten skulle vara, de flesta hade sagt att andra natten redan är mycket bättre, men jag hann nog tänka flera gånger att ”vad gör jag om andra natten är ännu värre! Märk min förvåning när jag första gången vaknade av lite gnyende klockan 4:15! Jag vet inte när jag senast sovit så många timmar i ett streck! Tony, som kommit och sovit med mig i stället för att sova med Elmer, tassade iväg till Elmers rum, och jag kämpade med Miriam till klockan kvart före 6, varpå hon sedan steg upp klockan halv 7, kändes ju lagom nödvändigt. Men ändå! Vilken skillnad!

IMG_9669.jpg

Natt 3:
Och inatt då, jag hade inte vågat börja hoppas på att hon faktiskt skulle börja sova, någonsin. Men hej och hå! Miriam vaknade klockan 05:30 första gången, och det här var egentligen den knepigaste natten, för vid den här tiden börjar ändå magen bli lite hungrig, så det kändes jättedumt att försöka få henne att somna om, särskilt som hon ibland faktiskt vaknat och stigit upp klockan 06. Men jag gjorde så att jag försökte få henne att somna om i vanlig ordning, och när klockan sedan var 06:15, och hon lugnat sig, men jag ändå kommit till insikten att hon inte skulle somna om, så hämtade jag en flaska mjölk, och lyfte över henne till vår säng där vi återigen ”mornade” oss lite och faktiskt somnade om en stund också. Klockan 7:15 kom Tony och hämtade en glad Miriam, och jag fick sova vidare lite.
Så ja, jag börjar faktiskt sakta men säkert tro att det kommer vända. Kan inte fatta det riktigt än, och självklart kommer det väl ett och annat bakslag. Men wow ändå! Jag rekommenderar verkligen sömnskola för er som kämpar och inte vet hur ni ska orka med en sömnlös natt till! Tänkte skriva ner några tips jag plockat på mig, både egna insikter och av andra.

1. Mental förberedelse är verkligen inte överskattat inför sömnskola, ställ in dig på att du inte kommer sova, utan att natten kommer gå åt till att krångla med en envis liten typ. Det blir en mental kamp där i nattmörkret, den starkaste vinner, den andra somnar.

2. Förbered dig med hörlurar, en ljudbok eller en spellista på telefonen, så har du något annat att fokusera på än barnskrik, det gör allting mer uthärdligt.

3. Proppa barnet fullt med kvällsmat, så du kan vara säker på att det faktiskt inte är hungrigt. Det klarar sig och det somnar lättare med mycket mat i magen. Men du kommer har betydligt svårare med samvetet om du inte är 100% säker på att babyn är mätt!

4. Dagsrutiner är superviktiga! Både mat och sömntider, så barnet vet vad som väntar. Ta reda på riktlinjerna för hur många timmar sömn just ditt barn behöver i dygnet utifrån dess ålder, och håll dig till rutinerna.

5. Andra natten är redan bättre, tro det eller ej. Det är nog mer regel än undantag.

6. Prata inte med barnet under natten, det du kan välja att använda är en fras, t.ex. ”godnatt, sov gott” eller ”nu ska du sova, nu är det natt”. Jag valde bara ett lugnande ”ssscchh…” för jag tror jag skulle blivit tokig av mitt eget babbel annars.

7. Planera in så att den som sömnskolar nattetid får avlastning dagtid, och verkligen får sova ut.

8. Lyft bara upp vid nödfall. Babyn känner din närhet genom dina händer och lugna beröring, och så länge den vet att du finns där kommer babyn också hitta tryggheten att kunna somna om.

9. Om inget annat funkar, blunda, och rabbla ”this too shall pass” om och om igen i ditt huvud. Det blir bättre. Tänk på belöningen om du uthärdar. You can do it! Heja dig!

Fråga gärna om ni undrar över något, så håller jag er uppdaterade över de kommande nätterna. 🙂

Annonser

Pysventiler och vuxna barn

Ibland ser jag bloggen lite som en pysventil (ni som haft magbebisar vet). När trycket blir för stort måste något ut, annars börjar det göra för ont. Många gånger önskar jag att jag kunde producera åtminstone ett vettigt inlägg om dagen, inte för att jag känner att jag måste, utan för att jag verkligen vill ge tillbaka något åt er som faktiskt kikar in här, och för att jag faktiskt har något att skriva om. Så nu använder jag mig av en nöd-pysventil, och skriver lite kort under hundpromenaden, i väntan på bättre tider.

Jag vet att jag inte är den enda morsan därute som faktiskt kämpar med att hålla ihop en hel dag. Jag gissar att min anledning främst är att jag inte får någon paus ens nattetid, utan kaoset blir snäppet mer uppskruvat eftersom man i sin enorma sömnbrist inte borde hanskas med nattsuddande småbarn. När arla morgon sen gryr och man är allt annat än utvilad fortsätter rumban dubbelt upp, för jag menar, försök vara trevlig mot en 2,5 åring med trots från your worst nightmares. Resultatet blir en trotsig 27-åring som i slutändan också ligger på golvet och fulgråter, till barnens stora förskräckelse.

Det märks tydligt när Tony jobbar mycket, både på mig och på barnen. Miriam blir som ett plåster med stämband som inte ens klarar av att jag släpper henne med blicken. Elmer tycks se mig som en instrumentbräda i en flygplanscockpit, och ser det som sitt uppdrag att testtrycka så många knappar som möjligt innan planet störtar.

Bildligt talat så ser vissa dagar helt enkelt ut som bildserien ovan..😅

Jag blir nog värst av alla, för jag blir till ett vuxet barn, som äter massor med socker och häller över kaffe på det. Och som sen, vid kvällens slut, efter att jag torkat tålamodet från väggarna, till slut ligger och stirrar i taket och funderar varför jag nu inte klarade av att hålla nerverna i styr idag heller.

Känner ni igen er?

Missförstå inte, jag har bra dagar också, och jag är en ytterst kapabel mamma (och det är du också), även om det inte känns så hälften av tiden. Jag har alla verktyg och när det kommer till barnuppfostran är jag både påläst och engagerad. Men sover man inte, håller man inte.

Så enkelt är det.

Avslutningsvis, tänkte jag dela med mig av lite första hjälpen till när det är kämpigt. Detta fick vi lära oss på föräldrakursen:

Tänk er Moses i vassen (ur Bibeln), och rikta sedan dessa påståenden mot ditt barn och dig själv. Moses grät troligen för att:

M = han var mätt? Knappast!

O = han var orolig

S = han var sömnig

E = han kände sig ensam

och bonus S-et kan du fråga dig själv om = har det blivit för mycket sociala medier på senast?

Visste du att hjärnan börjar producera stresshormoner redan efter två timmar av skärmtid? Jag märker åtminstone enorm skillnad i mitt humör när jag suttit för mycket på telefonen.

Och så avrundar jag detta flumlägg med följande ord, som min kloka farmor brukar säga:

”Än har ej ett barn så underbart fötts, att föräldrarna inte är glada när det sover.”😬

Mysigaste rummet i vårt hus

När vi renoverade och flyttade in i början av 2015 skulle alla väggar, förutom några få utvalda (som målades i kalklitir), prompt målas vita. Nu i efterhand vet jag inte om det beror på att jag var oförmögen att bestämma mig eller om jag bara tyckte att vitt var fint. Tapeter var det inte att tala om, nu i efterhand vet jag inte varför men jag gissar att det var för att själva arbetet skulle ta ”så länge”, i förhållande till tidsplanen vi hade.

I början av årsskiftet fick vi hemskickat några tapetrullar från Aveo av märket Ferm Living. Så kallade non woven easy-up tapeter som endast behöver tapetklister för uppsättning, tapetklister, och lite tålamod såklart.
IMG_9641
Väggen ni ser ovan har min farfar tapetserat, min 84-åriga superfarfar. Tanken var först att jag skulle gjort det, men vi insåg väldigt fort att med Tonys arbetstider, och två små barn var det inte den mest realistiska lösningen. Så gammelfarfar och gammelfarmor var här en dag, avlastade med barnen och satte upp tapeter – det ni! Är så tacksam över att de finns och att de orkar, det är en sån gåva att mina barn får uppleva en tid med mina farföräldrar!

Vi återvänder till Ferm Living en stund, tapeter var inte det enda som fanns i paketet utan även denna vackra spegel som passar lite varsomhelst. I hallen, i toaletten, eller som här, för att ge rummet ett djup.
IMG_9643

Under spegeln fäste vi en Hexagon Pot, som jag är så förtjust i! Skulle kunna ha en vägg full av dem! Så snyggt att kunna fästa lite grönska på väggarna, utan trådar eller något annat som är i vägen. Två skruvar och – ta-daa! Så har du en grönskande detalj i rummet, eller varför inte fästa några i köket och sätta lite örter i? Krukan är bara att plocka ur Plant Holdern, ifall du vill byta dess innehåll. Både krukan och hangern hittas såklart i flera olika färgalternativ och storlekar, för att passa in med din inredning, här valde jag att plocka upp guldstänket i tapeten, och det grå i själva hängaren smälter in med tapeten (och råkade vara exakt samma färg som spegelns grå detaljer). Och ja, jag vet att jag sagt det förut, men under hela mars månad är ALLT från Ferm Living reducerat med -20%

IMG_9646

Men tapeten alltså, när man stiger in i hallen och tittar till höger tittar man rakt in i vårt ”mellanrum”, som vi kallar det, och rakt på denna vackra vägg. Och känslan är så mysig och ombonad gentemot den kalla, vita vägg vi hade där tidigare. Rummet känns nästan magiskt! Älskar guldstänket i tapeten som passande nog heter Confetti, det är så diskret att väggen ibland ser helt grå ut, men beroende på ljuset så kommer det guldiga fram, vilket syns bra i bilden nedan. Confetti finns i flera vackra färgaltenativ, och hade vi inte kört på grått hade vi nog gjort tvärtom och tagit den i off-white i stället. Den rosa hade passat perfekt i Miriams rum, men är så nöjd med kalklitiren där redan så det fick vara.

IMG_9642

Har ni någon favorittapet ur Ferm Livings kollektion?

Såren i småbarnsåren

Dom senaste månaderna har varit några av de tyngsta i mitt liv. Småbarnsåren i ett nötskal, men jag funderar ofta och mycket på om det faktiskt är meningen att det ska vara så här tungt och så här motigt!? Att konstant leva med känslan av att man precis kämpat sig upp till ytan för några kvicka andetag, innan någon trycker ner en under vattnet igen. ”Njut när de är små” och ”små barn, små problem” får jag ofta höra, och jag kan förstå vad de menar, men ändå inte.

Rasmus family by Sofia Ylimäki Photography -005

En stor del av hur man mår grundar sig såklart i sömnen, som just nu är under all kritik. Rent ut sagt katastrofal. Lillasyster sover som en kratta = jag blir kort i tonen, lättirriterad och deppig. Parrelationen blir lidande på grund av båda föräldrarnas korta tålamod och jag tycker ofta det känns som man är ett par huggsköldpaddor som hugger och drar sig tillbaka in i skalen om vartannat. Inget känns särskilt roligt just nu.

Rasmus family by Sofia Ylimäki Photography -006

Samtidigt är man så medveten om barnen i hela denna rumba. Vad ser dom? Hur ser dom på livet? Vad fångar dom upp? Blir det sår? Hur kommer barndomssåren? Och när minns man dem?

Jag har världens finaste föräldrar. Men visst har jag sår från tidig ålder ändå, så tidigt som kanske 3-, 4-åring kan jag minnas. Inte kanske exakta händelser, men kanske känslor. Känslan av misslyckande, känslan av skam. Resultatet av kanske lite för trötta föräldrar, och lite för trotsiga barn. Det är ju helt normalt.

Rasmus family by Sofia Ylimäki Photography -010

Men ändå, ändå kan jag inte låta bli att tänka att jag också kommer ge mina barn sår, sår som formar dem. Sår som följer med.

Rasmus family by Sofia Ylimäki Photography -129

Och jag kan inget annat än tänka; jag vill inte. Jag vill inte att mina stunder av svaghet ska kunna påverka så mycket hos ett litet barn. Jag önskar att mitt tålamod var lika långt som Kinamuren, jag önskar jag hade en reset-knapp jag kunde trycka på när jag känner att jag blir för trött. Men vi är bara människor..

.. och för det mesta är jag en jättebra mamma, som orkar mer än hon tror, som vill mer än hon kan och som älskar mer än hon förstår.

Rasmus family by Sofia Ylimäki Photography -163

Men ändå. Att vara mamma, är nog det mest skrämmande jag någonsin gjort.

In need of some decluttering.

Nej, hörni. Våren kikar in genom allt för skitiga fönsterrutor och jag sitter här och blir tokig på alla prylar! Förra våren städade vi ur garaget och det är lika fullt igen känns det som, men med andra grejer. Vi köper inte mycket nytt i prylväg, iallafall inte medvetet, men ändå tycks det samla på sig och jag är så led det!

Jag behöver era absolut bästa tips, ni som faktiskt gjort en ordentlig decluttering hemma. Jag strävar inte efter Mari Kondo, eller minimalism, eller ja, rätt minimalistiskt skulle det ju få vara, men sådär realistiskt sett, så hur enkelt är nu det sen med småbarn i huset? Men här måste verkligen rensas!

Hur har ni gjort?

IMG_20180306_141658_479.jpg
… och så en harmonisk blombukett á la moi som motvikt på detta. Den smarta ramen är Ferm Living och finns till reducerat pris på Aveo.fi tillsammans med andra Ferm Living-produkter.

Livet är ju ändå nu

Lugnet har äntligen lagt sig en aning här hos oss. Nomaderna har återvänt och kaos råder i varje rum, det är med andra ord precis som det ska vara.
När jag kom hem slog även tröttheten klorna om mig, ett bra tag trodde jag att jag var nära undergången, är nog i så desperat behov av att få vara ensam nu. Alternativt med Tony då såklart, men jag har faktiskt inget emot att vara ensam en stund heller.

IMG_9536
Först hade vi gjort en hel del preliminärplaner inför sportlovshelgen, men väldigt snabbt har vi fått konstatera att vi allra helst bara är hemma och samlar krafter, eller umgås med vänner. Alla lekland, simhallar osv är proppfulla med folk och jag hörde precis skräckversionen av svägerskan som berättade att Tropiclandia var lika trångt som ett överbelastat hönshus, typ. Eftersom våra barn ännu är så små att de inte vet av något sportlov och Tony skulle haft normal arbetsvecka om han inte varit sjuk kan vi lika gärna satsa på att åka iväg nånstans en annan helg i stället.


Tuffa tider med lillfröken nu som sover uslaste usligt! Knappt något alls dagtid och hackigt och knyckigt nattetid. Gissar att mycket beror på att det är så mycket som händer i hennes värld just nu, separationssvårigheterna har börjat och helst ska någon vara inom en meters avstånd konstant, att lämna rummet för en sekund är inte att tala om, för vänder man ryggen till blir hon riktigt ledsen. 😀 Hon står, sitter, kryper (även om hon föredrar att åla för det går snabbare) och går längs med soffkanter och andra ytor i passande höjd och nu har hon dessutom tand 5 och 6 på gång (framtänderna), så inte är det väl helt lätt att vara Miriam för tillfället. Men det är så roligt att följa hennes utveckling! Sjukt att hon redan blir 8 månader på tisdag! Hon kom ju nyss!

IMG_9545

Elmer tycks också ha vuxit 10 centimeter den senaste tiden, 92:ans kläder är ett minne blott och jag inser att den garderoben åker till försäljning på vårens stora mammaloppis, likaså Miriams kläder i storlek 62, 68, och i den här farten 74. Han ”pratar som en treåring” (som vissa säger) redan och har såna intressanta funderingar, och trotsen, åh trotsen! Jag hade ingen aning om trotsen förrän några veckor tillbaka. Det allra värsta har redan börjat släppa, men oj oj, när vi var mitt i stormens öga var jag nog nära att packa ner honom, eller mig själv i en låda med one way ticket till Timbuktu!
”Nej, nej”, ”Jag vill inte” eller ännu värre, ”Jag vill inte ALLS” var typ top tre i hans vokabulär i flera veckor, men nu är det betydligt bättre redan. Man märker att han är extremt känslig för nya intryck, vill helst ha mamma nära och kramas massor, han behöver mycket tid just nu, får han inte det blir han lätt lite bökig, särskilt mot Miriam och Rosa.

IMG_9540IMG_9551

Men nog är det fascinerande ändå, att följa deras utveckling, se hur Miriams personlighet kommer fram mer och mer, och hur Elmers färdigheter blir allt mer finslipade. Trots att det oftast är svintungt just nu, inser jag att det bara blir bättre och bättre. The best is yet to come, som man brukar säga, men nuet är inte så pjåkigt det heller.

Nomaderna

I snart en vecka har vi varit på resande fot. Tony drabbades av influensan förra fredagen men det hann inte bryta ut ordentligt förrän en halv dag efter att vi åkt hemifrån för att ge honom lite vila. Tur för oss eftersom det var en aggressiv sort med magsjuka, feber och värk i kroppen – inget jag hade gett barnen frivilligt med andra ord. Vi har alltså spenderat helgen hos mina föräldrar i Jakobstad och det som bara skulle bli en mellanlandning hos svärföräldrarna blev en lite längre vistelse, vi är nu inne på tredje natten men i morgon funderar vi på att våga åka hem.. Har sån hemlängtan att det är helt galet. Borta bra men hemma bäst är nog så sant så.. Vet inte när jag senast skulle fått en ordentlig kram och jag kommer sitta fast i Tony hela kvällen i morgon ifall vi åker hem.

Barnen går det ingen större nöd på. Både Miriam och Elmer har sovit längre än de gör hemma, Elmers tvåårstrots börjar nå extrema nivåer och det känns som att mitt hår blir en nyans gråare för var dag som går. Rosa förde vi hem i förrgår då Tony är i sådant skick att han klarar av att promenera, och hon var nog minst lika lättad över det som jag.

Har massor med roligheter på gång i mars, bland annat ska jag visa några nytapetserade väggar i samarbete med Aveo.fi. Mitt målande har tagit ordentlig fart och jag har haft rikligt med målarglädje de senaste dagarna. Några alster hittas i vanlig ordning på nyöppnade [thiscreativehaven] som ni är mer än välkomna att följa! Vid 100 följare blir det en liten bujo-inspirerad utlottning. 😊

Det var allt för denna gång! Återkommer när vi landat hemma igen! Hoppas ni får ett fint, framför allt friskt sportlov. Vem här är ledig?

Ett instagramkonto för all överloppskreativitet

För lite på en vecka sedan startade jag ett helt nytt instagramkonto. Namnet thiscreativehaven uppkom då jag tänkte att det skulle få bli en tillflyktsort för alla de bilder som inte riktigt ”passar in” i mitt nuvarande flöde, en oas av kreativitet som tillika fungerar lite som en bilddagbok över det jag producerar när barnen inte är i fokus (dvs sover). Följ gärna! När jag nått 100 följare tänkte jag fira med en liten tävling.

28383469_10155502177503121_590418383_n

Vad gör ni när ni har egentid?

Like mother like daughter?

Lustigt det här, hur man börjar tycka att barnen är som en förbättrad version av sig själv. När jag kollar igenom bilder på mig som liten hittar jag många likheter oss emellan, men allt eftersom Miriam blivit större, har hon också blivit mer lik Tony. Gjorde ett litet jämförelsekollage här så får ni själv säga vad ni tycker. Hittar ni några likheter? 🙂

28340696_10155502153408121_588245384_o
Jag ca 4 månader.
28309334_10155502124423121_745018436_o
Miriam 7 månader
28340145_10155502124418121_807582316_o
Miriam 7 månader
28313633_10155502153543121_246319508_n
Jag ca 7-8? månader.
28313705_10155502153758121_475104609_n
Jag ca 9 månader
28308925_10155502128618121_1378066096_n 2
Miriam 7 månader
28310063_10155502128608121_757059612_o
Miriam 7 månader
28236540_10155502153908121_717670668_n
Jag ?-månader

28236137_10155502039698121_553110157_n