Mysigaste rummet i vårt hus

När vi renoverade och flyttade in i början av 2015 skulle alla väggar, förutom några få utvalda (som målades i kalklitir), prompt målas vita. Nu i efterhand vet jag inte om det beror på att jag var oförmögen att bestämma mig eller om jag bara tyckte att vitt var fint. Tapeter var det inte att tala om, nu i efterhand vet jag inte varför men jag gissar att det var för att själva arbetet skulle ta ”så länge”, i förhållande till tidsplanen vi hade.

I början av årsskiftet fick vi hemskickat några tapetrullar från Aveo av märket Ferm Living. Så kallade non woven easy-up tapeter som endast behöver tapetklister för uppsättning, tapetklister, och lite tålamod såklart.
IMG_9641
Väggen ni ser ovan har min farfar tapetserat, min 84-åriga superfarfar. Tanken var först att jag skulle gjort det, men vi insåg väldigt fort att med Tonys arbetstider, och två små barn var det inte den mest realistiska lösningen. Så gammelfarfar och gammelfarmor var här en dag, avlastade med barnen och satte upp tapeter – det ni! Är så tacksam över att de finns och att de orkar, det är en sån gåva att mina barn får uppleva en tid med mina farföräldrar!

Vi återvänder till Ferm Living en stund, tapeter var inte det enda som fanns i paketet utan även denna vackra spegel som passar lite varsomhelst. I hallen, i toaletten, eller som här, för att ge rummet ett djup.
IMG_9643

Under spegeln fäste vi en Hexagon Pot, som jag är så förtjust i! Skulle kunna ha en vägg full av dem! Så snyggt att kunna fästa lite grönska på väggarna, utan trådar eller något annat som är i vägen. Två skruvar och – ta-daa! Så har du en grönskande detalj i rummet, eller varför inte fästa några i köket och sätta lite örter i? Krukan är bara att plocka ur Plant Holdern, ifall du vill byta dess innehåll. Både krukan och hangern hittas såklart i flera olika färgalternativ och storlekar, för att passa in med din inredning, här valde jag att plocka upp guldstänket i tapeten, och det grå i själva hängaren smälter in med tapeten (och råkade vara exakt samma färg som spegelns grå detaljer). Och ja, jag vet att jag sagt det förut, men under hela mars månad är ALLT från Ferm Living reducerat med -20%

IMG_9646

Men tapeten alltså, när man stiger in i hallen och tittar till höger tittar man rakt in i vårt ”mellanrum”, som vi kallar det, och rakt på denna vackra vägg. Och känslan är så mysig och ombonad gentemot den kalla, vita vägg vi hade där tidigare. Rummet känns nästan magiskt! Älskar guldstänket i tapeten som passande nog heter Confetti, det är så diskret att väggen ibland ser helt grå ut, men beroende på ljuset så kommer det guldiga fram, vilket syns bra i bilden nedan. Confetti finns i flera vackra färgaltenativ, och hade vi inte kört på grått hade vi nog gjort tvärtom och tagit den i off-white i stället. Den rosa hade passat perfekt i Miriams rum, men är så nöjd med kalklitiren där redan så det fick vara.

IMG_9642

Har ni någon favorittapet ur Ferm Livings kollektion?

Annonser

Såren i småbarnsåren

Dom senaste månaderna har varit några av de tyngsta i mitt liv. Småbarnsåren i ett nötskal, men jag funderar ofta och mycket på om det faktiskt är meningen att det ska vara så här tungt och så här motigt!? Att konstant leva med känslan av att man precis kämpat sig upp till ytan för några kvicka andetag, innan någon trycker ner en under vattnet igen. ”Njut när de är små” och ”små barn, små problem” får jag ofta höra, och jag kan förstå vad de menar, men ändå inte.

Rasmus family by Sofia Ylimäki Photography -005

En stor del av hur man mår grundar sig såklart i sömnen, som just nu är under all kritik. Rent ut sagt katastrofal. Lillasyster sover som en kratta = jag blir kort i tonen, lättirriterad och deppig. Parrelationen blir lidande på grund av båda föräldrarnas korta tålamod och jag tycker ofta det känns som man är ett par huggsköldpaddor som hugger och drar sig tillbaka in i skalen om vartannat. Inget känns särskilt roligt just nu.

Rasmus family by Sofia Ylimäki Photography -006

Samtidigt är man så medveten om barnen i hela denna rumba. Vad ser dom? Hur ser dom på livet? Vad fångar dom upp? Blir det sår? Hur kommer barndomssåren? Och när minns man dem?

Jag har världens finaste föräldrar. Men visst har jag sår från tidig ålder ändå, så tidigt som kanske 3-, 4-åring kan jag minnas. Inte kanske exakta händelser, men kanske känslor. Känslan av misslyckande, känslan av skam. Resultatet av kanske lite för trötta föräldrar, och lite för trotsiga barn. Det är ju helt normalt.

Rasmus family by Sofia Ylimäki Photography -010

Men ändå, ändå kan jag inte låta bli att tänka att jag också kommer ge mina barn sår, sår som formar dem. Sår som följer med.

Rasmus family by Sofia Ylimäki Photography -129

Och jag kan inget annat än tänka; jag vill inte. Jag vill inte att mina stunder av svaghet ska kunna påverka så mycket hos ett litet barn. Jag önskar att mitt tålamod var lika långt som Kinamuren, jag önskar jag hade en reset-knapp jag kunde trycka på när jag känner att jag blir för trött. Men vi är bara människor..

.. och för det mesta är jag en jättebra mamma, som orkar mer än hon tror, som vill mer än hon kan och som älskar mer än hon förstår.

Rasmus family by Sofia Ylimäki Photography -163

Men ändå. Att vara mamma, är nog det mest skrämmande jag någonsin gjort.

In need of some decluttering.

Nej, hörni. Våren kikar in genom allt för skitiga fönsterrutor och jag sitter här och blir tokig på alla prylar! Förra våren städade vi ur garaget och det är lika fullt igen känns det som, men med andra grejer. Vi köper inte mycket nytt i prylväg, iallafall inte medvetet, men ändå tycks det samla på sig och jag är så led det!

Jag behöver era absolut bästa tips, ni som faktiskt gjort en ordentlig decluttering hemma. Jag strävar inte efter Mari Kondo, eller minimalism, eller ja, rätt minimalistiskt skulle det ju få vara, men sådär realistiskt sett, så hur enkelt är nu det sen med småbarn i huset? Men här måste verkligen rensas!

Hur har ni gjort?

IMG_20180306_141658_479.jpg
… och så en harmonisk blombukett á la moi som motvikt på detta. Den smarta ramen är Ferm Living och finns till reducerat pris på Aveo.fi tillsammans med andra Ferm Living-produkter.

Livet är ju ändå nu

Lugnet har äntligen lagt sig en aning här hos oss. Nomaderna har återvänt och kaos råder i varje rum, det är med andra ord precis som det ska vara.
När jag kom hem slog även tröttheten klorna om mig, ett bra tag trodde jag att jag var nära undergången, är nog i så desperat behov av att få vara ensam nu. Alternativt med Tony då såklart, men jag har faktiskt inget emot att vara ensam en stund heller.

IMG_9536
Först hade vi gjort en hel del preliminärplaner inför sportlovshelgen, men väldigt snabbt har vi fått konstatera att vi allra helst bara är hemma och samlar krafter, eller umgås med vänner. Alla lekland, simhallar osv är proppfulla med folk och jag hörde precis skräckversionen av svägerskan som berättade att Tropiclandia var lika trångt som ett överbelastat hönshus, typ. Eftersom våra barn ännu är så små att de inte vet av något sportlov och Tony skulle haft normal arbetsvecka om han inte varit sjuk kan vi lika gärna satsa på att åka iväg nånstans en annan helg i stället.


Tuffa tider med lillfröken nu som sover uslaste usligt! Knappt något alls dagtid och hackigt och knyckigt nattetid. Gissar att mycket beror på att det är så mycket som händer i hennes värld just nu, separationssvårigheterna har börjat och helst ska någon vara inom en meters avstånd konstant, att lämna rummet för en sekund är inte att tala om, för vänder man ryggen till blir hon riktigt ledsen. 😀 Hon står, sitter, kryper (även om hon föredrar att åla för det går snabbare) och går längs med soffkanter och andra ytor i passande höjd och nu har hon dessutom tand 5 och 6 på gång (framtänderna), så inte är det väl helt lätt att vara Miriam för tillfället. Men det är så roligt att följa hennes utveckling! Sjukt att hon redan blir 8 månader på tisdag! Hon kom ju nyss!

IMG_9545

Elmer tycks också ha vuxit 10 centimeter den senaste tiden, 92:ans kläder är ett minne blott och jag inser att den garderoben åker till försäljning på vårens stora mammaloppis, likaså Miriams kläder i storlek 62, 68, och i den här farten 74. Han ”pratar som en treåring” (som vissa säger) redan och har såna intressanta funderingar, och trotsen, åh trotsen! Jag hade ingen aning om trotsen förrän några veckor tillbaka. Det allra värsta har redan börjat släppa, men oj oj, när vi var mitt i stormens öga var jag nog nära att packa ner honom, eller mig själv i en låda med one way ticket till Timbuktu!
”Nej, nej”, ”Jag vill inte” eller ännu värre, ”Jag vill inte ALLS” var typ top tre i hans vokabulär i flera veckor, men nu är det betydligt bättre redan. Man märker att han är extremt känslig för nya intryck, vill helst ha mamma nära och kramas massor, han behöver mycket tid just nu, får han inte det blir han lätt lite bökig, särskilt mot Miriam och Rosa.

IMG_9540IMG_9551

Men nog är det fascinerande ändå, att följa deras utveckling, se hur Miriams personlighet kommer fram mer och mer, och hur Elmers färdigheter blir allt mer finslipade. Trots att det oftast är svintungt just nu, inser jag att det bara blir bättre och bättre. The best is yet to come, som man brukar säga, men nuet är inte så pjåkigt det heller.

Nomaderna

I snart en vecka har vi varit på resande fot. Tony drabbades av influensan förra fredagen men det hann inte bryta ut ordentligt förrän en halv dag efter att vi åkt hemifrån för att ge honom lite vila. Tur för oss eftersom det var en aggressiv sort med magsjuka, feber och värk i kroppen – inget jag hade gett barnen frivilligt med andra ord. Vi har alltså spenderat helgen hos mina föräldrar i Jakobstad och det som bara skulle bli en mellanlandning hos svärföräldrarna blev en lite längre vistelse, vi är nu inne på tredje natten men i morgon funderar vi på att våga åka hem.. Har sån hemlängtan att det är helt galet. Borta bra men hemma bäst är nog så sant så.. Vet inte när jag senast skulle fått en ordentlig kram och jag kommer sitta fast i Tony hela kvällen i morgon ifall vi åker hem.

Barnen går det ingen större nöd på. Både Miriam och Elmer har sovit längre än de gör hemma, Elmers tvåårstrots börjar nå extrema nivåer och det känns som att mitt hår blir en nyans gråare för var dag som går. Rosa förde vi hem i förrgår då Tony är i sådant skick att han klarar av att promenera, och hon var nog minst lika lättad över det som jag.

Har massor med roligheter på gång i mars, bland annat ska jag visa några nytapetserade väggar i samarbete med Aveo.fi. Mitt målande har tagit ordentlig fart och jag har haft rikligt med målarglädje de senaste dagarna. Några alster hittas i vanlig ordning på nyöppnade [thiscreativehaven] som ni är mer än välkomna att följa! Vid 100 följare blir det en liten bujo-inspirerad utlottning. 😊

Det var allt för denna gång! Återkommer när vi landat hemma igen! Hoppas ni får ett fint, framför allt friskt sportlov. Vem här är ledig?

Ett instagramkonto för all överloppskreativitet

För lite på en vecka sedan startade jag ett helt nytt instagramkonto. Namnet thiscreativehaven uppkom då jag tänkte att det skulle få bli en tillflyktsort för alla de bilder som inte riktigt ”passar in” i mitt nuvarande flöde, en oas av kreativitet som tillika fungerar lite som en bilddagbok över det jag producerar när barnen inte är i fokus (dvs sover). Följ gärna! När jag nått 100 följare tänkte jag fira med en liten tävling.

28383469_10155502177503121_590418383_n

Vad gör ni när ni har egentid?

Like mother like daughter?

Lustigt det här, hur man börjar tycka att barnen är som en förbättrad version av sig själv. När jag kollar igenom bilder på mig som liten hittar jag många likheter oss emellan, men allt eftersom Miriam blivit större, har hon också blivit mer lik Tony. Gjorde ett litet jämförelsekollage här så får ni själv säga vad ni tycker. Hittar ni några likheter? 🙂

28340696_10155502153408121_588245384_o
Jag ca 4 månader.
28309334_10155502124423121_745018436_o
Miriam 7 månader
28340145_10155502124418121_807582316_o
Miriam 7 månader
28313633_10155502153543121_246319508_n
Jag ca 7-8? månader.
28313705_10155502153758121_475104609_n
Jag ca 9 månader
28308925_10155502128618121_1378066096_n 2
Miriam 7 månader
28310063_10155502128608121_757059612_o
Miriam 7 månader
28236540_10155502153908121_717670668_n
Jag ?-månader

28236137_10155502039698121_553110157_n

Mamma var alltid vaken

Vi har några riktiga nattsuddare hos oss just nu. Miriam har som ni vet största delen av sitt liv sovit riktigt uselt. Hon är annars extremt enkel att ha att göra med sen vi redde ut hennes mjölkallergi, men nätterna, aaaah, giv mig styrka! Hon vaknar och gråter/ropar oftare än varannan timme och somnar inte förrän hon får mjölk, mängden spelar inte så stor roll så jag är så gott som säker på att hon inte är hungrig, men vatten duger inte heller. Idéer på den?
Utöver det har hon en suverän rutin. Vaknar halv 7-7, sover en kort, en längre och en catnap på dagen, och somnar sen lätt till natten klockan 20, efter ca 3,5h vakentid passet innan. Äter bra, mycket och ofta gör hon också.

28235942_10155502039858121_1351215470_n

IMG_9357

Elmer däremot har blivit superknepig att få att sova, så vi har i princip skippat dagssömnen helt, såvida han inte som i morse, stigit upp och börjat dagen på okänd tid (tidigt iallafall).

IMG_9364

De senaste veckorna har han vanligtvis börjat komma till oss på natten, efter 3 nån gång, då sover han oftast lite längre, typ till 7, och dessa dagar tenderar bli bäst för alla. Visst, det är trångt i sängen, men man märker att han har börjat utveckla några rädslor för spöken och mörker, och vaknar lättare än vanligt, och det har aldrig varit någon frågan om att han inte skulle få komma till oss på natten. Trygghet först, alla gånger! Blir det jobbigt och vi tycker att barnen väcker varandra med sitt nattvakande, så brukar Tony gå över med Elmer till hans rum i stället.

IMG_9359
Det som slagit mig efter mycket prat med andra mammor, samt utifrån egna erfarenheter från när jag var liten och brukade nattvandra till mamma och pappas säng, är att vi, trots att vi nog sover, alltid på någon vänster är klarvakna och vi våra hinner fulla bruk, när något av barnen behöver en på natten. Jag minns hur mamma, i princip så fort jag satte foten över tröskeln till deras sovrum, lyfte på huvudet och frågade hur det var med mig, för att sedan lyfta på täcket så att jag skulle få krypa in. Fanns nog inte många känslor som slog att få krypa intill mamma och pappa när man var liten och mörkrädd. Trygghet som gick att ta på.
IMG_9345

Hur är det hos er? Känns det också som att ni i princip är vakna och i standby-läge hela natten trots att ni sover. Eller är det mannen som har lättare att vakna? Här är det ingen vits att försöka få Tony att göra något på natten, såvida han inte vaknar av sig själv – han är totalt omöjlig att väcka, och även om man lyckas, så är han mer en zombie än till någon hjälp. Han vet själv om det, så jag försöker att i så stora drag som möjligt att inte försöka väcka honom, roligare med en trevligare kar dagtid i stället. 🙂
IMG_9365

Mjölkprovokation over and out!

Idag fick vi äntligen samtal från läkaren angående Miriams mjölkprovokation som påbörjades på sjukhuset i fredags och som fortsatt här hemma under helgen. Vi var tvungna att avbryta den igår reda för Miriam var så arg, ledsen och irriterad, samt rödflammig i hela ansiktet, med andra ord var det som vi trodde.

Jag var lite rädd att hon skulle åka ut för sojaprovokation till näst eftersom rådgivningen sa att de ofta gör det med de som är mjölkallergiker – sojaersättning är billigare än mjölkfri så det skulle ha varit nästa alternativ, och vi som inte vill ge soja skulle snällt ha fått köpa den mjölkfria till fullpris utan stöd från FPA.

IMG_9166
Men läkaren var suverän, lyssnade, förstod och ställde motfrågor, och när det var klart och jag satte på luren var pappren på väg till FPA. Så skönt! Så nu kör vi mjölkfritt på recept. Känns bra att lillan får det hon behöver, och ni anar inte hur dyr mjölkfri ersättning är, så det var en lättnad att få lite tillbaka för det vi hittills köpt också, såklart.

IMG_9198
Ikväll väntar föräldrakurs i Jakobstad, och barnen kommer få hänga med mommo och moffa här hos oss. Lite som en minidejt för mig och Tony tillika. Känns ännu mer berättigat då man gör det av en viktig orsak.

27781074_10155464328898121_476611391_n.jpg
Min lilla, bullkindade blåögda. ❤