Sara Rasmus

Tack för alla frågor som kom in! Ska försöka svara på dem här enligt bästa förmåga!

– Om du sku flytt till ett annat land, vilket sku he va?
Om jag hade flyttat till ett annat land med hela familjen skulle det nog vara Norge. Visst, det är dyrt att bo, men på alla sätt är det ett bra land för barnfamiljer. Dessutom är det så vackert, särskilt norra Norge! Trivs dock riktigt bra här i Finland, det trodde jag aldrig att jag skulle säga.

– Sku du vila byri studer nating?
Visst skulle jag det, frågan är bara vad. För två år sedan studerade jag till bagare, och har även studerat till musiker, blev dock tvungen att avsluta bagarstudierna då jag började reagera på mjöldammet och hade migrän flera gånger i veckan.

– Om du sku väli ein person i världe, vem sku du bjud heim på middag?
Haha, oj.. det har jag aldrig funderat på. Men fick jag välja någon som jag tror jag skulle klicka med så skulle det vara Nikki Reed. Hennes passion för djurens rättigheter är otrolig! Skulle gärna dela mina tankar med henne över en god middag!

– Vad sku du vila bli känd för?
Om jag skulle bli känd för något så skulle det väl vara för att jag lyckats med någon typ av förändring. Jag brinner också för djurfrågor, inte skulle jag nödvändigtvis vilja bli känd för det, men det skulle ju ge mer synlighet = större påverkan. Förr ville jag bli artist, men själva kändisskapet är inget som lockar mig, däremot vore det häftigt om någon ville skriva låtar just för mig och min röst. Drömmen har nog alltid varit att ge ut en skiva, om inte annat så för min egen skull.

– Vems död ha påverka de mest?
Min mammas moster och min mormors död.
Och nu låter det här hemskt, men oj så jag gråtit när någon av våra katter blivit överkörda.

– Vad sku du aldär skämt om?
Jag drar aldrig rasistiska skämt.

– Vad är du utbildad till? Och vad har du jobbat med?
Ska sanningen fram är jag inte utbildad till något alls. Jag har studerat en del men livet har kommit emot och jag har aldrig blivit klar. Jag har jobbat som servitör många år, som caddymaster på golfbana ännu fler år, som försäljare och butiksansvarig på inredningsaffär ännu längre. Och med eget företag som fristående hudvårdskonsult för Mary Kay i två och ett halvt år. Jag ångrar ingenting och har samlat på mig massor med kunskap och erfarenheter. Men självklart svider det att jag aldrig fått bli klar med något.

– Vad är ditt drömjobb?
Att få jobba med hemlösa djur, djur som farit illa. Att ha ett eget shelter eller jobba på ett sådant för dessa djur och kunna leva på det skulle vara drömmen! Någon gång skulle jag också vilja jobba som missionär/volontär i något U-land. Min pappa är född i Tanzania och är missionärsbarn, och jag har alltid haft en förkärlek till det landet.

– Vad jobbar Tony med?
Tony jobbar som stuvare på hamnen här i Karleby. I somras vikarierade han som arbetsledare och tidigare har han jobbat på gruva i Kiruna, inget jag saknar precis…

– Hur många barn vill ni ha om ni skulle få bestämma?
Just nu tänker vi att två barn skulle vara perfekt. Men Tony har drömt att vi kommer få tre barn, två pojkar och en flicka.

– Hur ser ditt liv ut om 10 år?
Tony fyller 40, jag 36, Elmer 10 och Rosa 15! HJÄLP! Tony har eget företag, eller någon tjänst där han inte behöver vistas så mycket i allt damm som stuvararbetet medför. Vi har (förhoppningsvis) tre barn. Får jag bestämma bor vi någonstans på landet och har höns, getter, får och kanske en gris. Jag har eget företag, eller någon tjänst inom ledarskap. 

– Hur ser en vanlig dag ut då du är hemma med Elmer?
Elmer stiger upp klockan 7, mer regel än undantag, dricker lite mjölk och sen blir det morgongröt. Sen leker vi i några timmar innan det är dags för första tuppluren, den gör vi i samband med hundpromenaden. På eftermiddagen försöker vi hitta på program i form av besök, loppisrunda, eller åka över till någon, så dagen inte ska bli så lång. Ibland klarar han sig utan sin andra tupplur, men på kvällen tar vi en andra promenad med Rosa, leker, badar, äter kvällsgröt, och så somnar han oftast runt 20.  

– Vad gör du helst då du är ledig?
Bloggar, ifall inspirationen infinner sig, vilken den såklart oftast gör när jag har som minst tid och inte tvärtom. Läser något, spelar Gameboy (om jag är RIKTIGT ledig), målar, sjunger. 

– Är du en introvert eller extrovert personlighetstyp?
Har funderat mycket på detta själv också. Gjort en del tester kring det och hittar mig oftast där i mitten någonstans. Skulle dock kanske säga att jag i privatlivet är lite mer introvert, är helst inte mitt i centrum bland okända människor, förutom om jag uppträder, i arbetslivet är jag dock rätt extrovert och gillar att finnas till för människor och kunder. 

Vilken ålder har vari jobbigast vs. Härligast med Elmer?
De första tre månaderna var absolut värst. Elmer var aldrig nöjd med någonting, krävde massor, hade magknip, sov extremt dåligt… Jag har förträngt det mesta. Måste säga att hittills har han varit som underbarast som 9 och 10 månader gammal. Han vill lära sig massor, är glad åt allt och alla, nöjd för det mesta, sover lite bättre, nyfiken, finurlig med glimten i ögat och stor humor. Nu när han närmar sig 11 månader har det varit lite mer gnäll och trots, dels på grund av tandsprickning och förkylning gissar jag.

1. Är ni kristen?
Ja, vi är kristna.
2. Tidigare efternamn?
Förr hette jag Hult. 🙂

Råkade se att du fått jobb på H&M, grattis😀 är det i nya butiken i Jakobstad?
Tack så jättemycket! Japp, det är det. Förväntas öppna i slutet av oktober, det ska verkligen blir roligt att se en butik växa upp i min gamla hemstad!

 

Här på våran backe är vi så otroligt lyckligt lottade, vi hade bott här i lite under ett år när vi fick sällskap av Tonys ena bror med familj. Våra hus ligger, bokstavligt talat, ett stenkast ifrån varandra med bara ett hus emellan – alldeles perfekt avstånd!

Elmer har sen i våras tre kusiner. Elias, Aaron och den nyaste – Wilmer. Det är så lyxigt och så fint. Tänk vilken glädje de har och kommer ha av varandra i framtiden! Att få växa upp på samma backe – det är sann rikedom det!

Wilmer och Elmer, lite under 8 månader skiljer dem åt. Nästa sommar är det full rulle!

Elias, Elmer och Wilmer. Gullungar! På bilden saknas Aaron. ❤

Det har ekat tomt här några dagar. Under vår Umeåresa hade Elmer blivit sjuk, troligen i samband med tandsprickningen, trodde vi, men han hade rätt hög feber i tre dagar och nu är han extremt förkyld. Så tiden går mest åt snortorkning, tröstande och otaliga försök till att få i honom mat. Det är aldrig roligt när ens barn är sjukt. Man önskar så innerligt att man själv kunde ta febern och snoret och halsontet och hostan, om bara han fick slippa!

Igår och idag har min lilla magdansare dock varit lite piggare, om än väldigt snorig. Nätterna är inget att skryta med då han vaknar en gång i timmen då han inte får luft genom näsan, och varken nappen eller flaskan tröstar ju då heller eftersom han måste ha munnen öppen för att kunna andas ordentligt.

Jag gick så långt inatt att jag skar några bitar lök och satte i hans strumpor, har förstått att det ska hjälpa vid förkylning och andra infektioner. Vet dock inte om jag märkte någon större skillnad… Någon annan som prövat?

Idag är det med andra ord bara hemmamys som gäller. I morgon ska jag jobba Mary Kay på kvällen. Skönt när Tony är hemma så man får lufta sig själv lite ibland också.

Ikväll ska jag försöka svara på era frågor! Vi hörs senare!

De senaste dagarna har jag gått omkring med ont i magen. Arbetsplatsen jag sökt jobb till hade lovat att ringa senast fredag, både till de som fått tjänst och inte fått tjänst. Under Umeåresan hade jag rejält svårt att slappna av för jag visste att jag kunde få min dom precis när som helst. Men det visade sig att det skulle ta till denna morgon innan de ringde. Och vilket roligt besked de ringde med sedan! Efter 4 antagningsmoment inklusive 3 intervjuer så blev jag anställd som en av försäljarna på H&M som öppnar i Jakobstad nya köpcentrum till hösten! Hur kul som helst! 

Så än en gång fick vi ändra våra planer, men jag känner att det här blir bra, så bra. 

***Inlägget i fortsatt samarbete med Lindell Flowers***

Det börjar bli en härlig vana det här med att trava in på Lindell Flowers på fredagmorgnarna. Vad är nu inte bättre än att starta dagen med doften av snittblommor och härliga krukväxter som fyller rad efter rad i blomsteraffären, inspirationen flödar hela dagen sen, åtminstone före mig.

Denna fredag hade jag och Mikaela självklart venetzianskhelgen i tankarna när vi började bygga min bukett. Jag ville ha fyrverkerier i en färgsprakande ensemble!
Och jag tycker vi lyckades riktigt bra!

I buketten har vi använt craspedia, celosia, liatris, olika krysantemer och hirs.
Blommor har så vackra namn!

Craspedian (de gula blommorna) blev jag glad över att återfinna, den var en av blommorna som användes i min brudbukett, och som alla herrar i vår närmaste släkt hade på bröstet under bröllopet. Craspedian gör sig fin som torkad också och förlorar inte formen trots det.

Blommor är verkligen små mästerverk, de får en på sånt bra humör, och jag tycker att halva charmen är den, att de inte håller för evigt. Man lär sig njuta av dem precis som man borde lära sig njuta av stunden.

Just nu hade de på Lindell Flowers laddat upp med typiska venetzianskbuketter. Där fanns så många vackra buketter och så klart kan man ju göra sin alldeles egen om man inte hittar en bukett som faller en i smaken! Rekommenderar verkligen ett besök idag för er i Karlebytrakten!

Godmorgon! Vi vaknade innan alarmet här, jag antar att det är vår inre klocka som spökar, vi är så vana att stiga upp tidigt med Elmer att konceptet sovmorgon inte riktigt fungerar som det ska. Inte för att det gör något, vi har ju desto mer dag att ta till vara på såhär. Tony har hoppat i badkaret så jag ligger och drar mig i sängen och njuter av utsikten. Det är andra gången jag är här i sommar och båda gångerna har jag bott på Hotell U&Me. Jag kunde inte vara annat än nöjd!  Mitt i smeten, fantastiskt utsikt invid älven, nytt, fräscht och modernt hotell med det lilla extra!

Idag ska vi utforska staden lite, sen blir det IKEA där tanken är att vi ska bära med oss en matstol åt Elmer, barnlås till lådor och skåp respektive kylskåp (minimarodören har börjat öppna det nu också) och lite detaljer till hans nya rum som förvaring och sånt. Dessutom har jag tänkt välja ut en matta till vardagsrummet.. Vi får ju inte den med oss nu, men det är bra att kunna se dem live innan man bestämmer sig. 

Tack för alla frågor! Keep them coming! Ska försöka svara på dem i helg. 

Hörni, så länge vi bubblar över till andra sidan potten kunde vi ju köra en frågestund! You know the drill, ask me anything, så lovar jag svara enligt bästa förmåga! 

Jag är ödmjukt tacksam och varm i hela kroppen över gårdagens unika besökarantal. Senast ett enda inlägg fått ett sånt enormt gensvar var den 3.6.2015 då jag skrev det här inlägget. Då var det unika läsarantalet uppe i över 4000. Det är fint att se att människor gärna läser om kärlek.

Idag är kärleken och jag på väg till Umeå. Vi har precis lämnat av sonen och hunden hos farföräldrarna och nu susar Hondan fram längs riksåttan påväg mot Vasa där Wasaline väntar. 

Det ska bli otroligt skönt att få vara bara på två!  Pratade en gång med en person som tyckte helt tvärtom, och som ansåg att när man väl skaffat familj så kan man absolut åka iväg på getaways, men med hela familjen. Och har man väl skaffat barn så får man se till att anpassa aktiviteterna efter det också. 

Jag hör till den som är av helt annan åsikt. Jag vill absolut börja göra saker tillsammans med hela familjen, det är det finaste som finns att få skapa minnen tillsammans. Men, man måste se till att hitta på saker på två ibland också! Att åka iväg, eller bara vara ensamma hemma för den delen, för att vårda sitt förhållande är livsviktigt för den där gnistan. I vardagen är det lätt att man slår emot varandras hörn och kanten och bara går på autopilot för att orka dagen ut, för att sedan kollapsa i soffan framför en dålig film när de mindre äntligen somnat. Enligt mig är partnern din livet ut bara båda är beredda att kämpa för förhållandet,  barnen kommer alltid finnas där, men de är bara hos en för en kort stund innan de flyttar ut boet och söker sin egen lycka. Sen är det du och din partner, for life, så om man låter förhållandet dö ut på vägen kommer man plötsligt ur tunneln som olika människor.  

Vad tycker ni?