Sara Rasmus

Måste be om ursäkt för min frånvaro, känns alltid som att jag sviken er lite när jag inte skriver på någon dag. Det sker ju inte så ofta numera och jag gillar att hålla uppdateringen regelbunden, men ibland behöver kropp och knopp vila, och precis så har det varit de senaste dagarna. De senaste dagarna har vi alla varit riktigt trötta dagtid, vet inte riktigt vad det beror på men jag gissar att nattsömnen blir lite lidande nu då vi går mot ljusa tider.

Mörkerläggningsgarderiner är beställda och efter det ska vi tro att det vänder..

Har mycket roligt på gång här och inom en snar framtid ska ni få veta mer om:
– En tävling jag vann..
– Det kommande mammaeventet…
– Hur det riktigt gick på välgörenhetskonserten förra helgen, där jag var en av artisterna..
– Vad jag har för åsikter kring epiduralen…
– En produkt jag inte längre kan tänka mig vara utan…
… och mycket mer, så håll er nära!

 

”Din blomsterlätta andning får
ett sömnigt rofyllt ljud.
Mot mina läppar i ditt hår
känns pulsen i din hud.
Som bundes vi ihop igen
av samma blodets ström
och vilade tillsammans än
i samma dunkla dröm.
Därutanför finns världen
dit även du skall gå
men livet håller än en tid
en kupa kring oss två.”

Friedel Kjell

Efter en helg av morsdagsfirande och morsdagskeikka så har det blivit dags att avslöja vinnaren av den vackra kimonon från Emmalotta Design som jag redan drog i fredags! Denna gång föll turen på…

Så GRATTIS Janica! Kimonon är din! Jag har kontaktat dig!

Tack till alla som var med! Jätteroligt att så många ville delta!
Håll utkik hörni, nya tävlingar är på kommande….

Elmer krånglar rejält med maten nu! Det enda som går ner är typ mjölk och morgongröten (just och just). Sen har vi prövat och trugat med allt annat som vi vet att han älskar, men efter två skedar börjar han bara leka, skratta eller gråta. Vet inte vad jag ska göra?

Klippet är från idag då jag inte längre visste varken ut eller in. Så jag prövade något helt nytt. Det funkade inte det heller.

Elmer vaknar med två timmars mellanrum om nätterna och gnäller just nu. Samtidigt som det är så himla tungt att vakna så tycker man ju så sjuttons synd om honom. Ibland kan han vakna med ett vrål och så ligger han och håller händerna i munnen. Först kom de två små gaddarna där nere, sen började huggtänderna där uppe komma fram och nu är de värsta – framtänder på väg ut. Hela tandköttet ser alldeles massakrerat ut.

Det som hjälpt en smula är frysta bitningar om dagen och panadol till natten. Annars är det nog bara att härda ut.. Lilla krigaren min.

Idag är jag borta i princip hela dagen, jag är en av artisterna på Lions välgörenhetskonsert så ikväll klockan 18 kommer jag befinna mig i Malax Kyrka (av alla ställen) och sjunga. Välkomna dit, ni som bor i närheten!

Det är så sant det dom säger att små barn dyrkar sina pappor. Läste någonstans att det faktiskt är ett faktum att pappor är ”bättre” på att leka än mammor – de hittar lättare på nya saker, tar med dem på olika äventyr, och busar kanske lite vildare än vad vi mammor gör. Detta gäller ju såklart inte alla, men nog minns jag ju själv den härliga känslan när pappa kom hem efter en lång arbetsdag.

Idag ska Elmer få spendera så gott som hela dagen med Tony. På babysim fick jag stå på sidan om idag, för att spara lite tid eftersom jag ska iväg mot Malax snart, och resten av dagen fortsätter såklart i samma tecken. Tror det är första gången de är så länge på två, men det går ju såklart hur bra som helst. Nu ska jag borsta på lite mascara, och sen bär det iväg över Risksåttan.

Han är överallt, den här lilla typen. Jag hinner bara blinka så är han någonstans han inte borde vara! Idag drog han upp sig på knäna gång på gång på gång på gång. Det går framåt i en sån racerfart att man inte hinner med, och inte gör han det själv heller för den delen.

Extra gnällig har han varit också. Jag gissar att det är frustration varvat med tandsprickning. Han har 6 tänder på gång redan och det märks på både sömn, humör och blöjåtgång. Men det gör inte så mycket – har ju börjat lära mig att alla hans faser är övergående. Det är bara himla tungt att vara mitt i en fas. Han är ju så hiskeligt intensiv den här typen! När jag tänker efter så har det aldrig riktigt känts som att man haft en såndär liten mysbebis, för han har alltid varit intensiv, antingen med kolik eller från den stunden han fick bråttom att börja röra på sig. Dessutom är ju allt så nytt med en första bebis, jag gissar att man förstår hur man ska njuta på ett helt annat sätt med nummer 2. 🙂

Men det är så roligt att se hur han går framåt! Varje dag händer något nytt! Idag tränade han sig upp på knäna, och i många intervaller drog han sig upp och stod på knäna länge, länge innan han skulle ner igen. Mammas älskling! Du får nog sakta ner lite om du vill, ingenting är bråttom!

Don’t grow up! It’s a trap!

Med två bilder på mitt blonda lilla busfrö slänger jag mig på soffan och hoppas få sova åtminstone 5 minuter!

Måste bara påminna om kimonotävlingen som ännu pågår 3 timmar. Ni hittar inlägget lite längre ner här på sidan!

Jag vet inte hur det är men jag finner det otroligt lustigt hur vi inreder babyrummen långt innan någon ens bor där, eller leker där för den delen. Elmer är ju så liten, men han har nog redan husets finaste rum skulle jag tro! Dessa godingar fotade jag i halvdassigt kvällsljus, men jag måste bara visa dessa nya, söta detaljer som fått flytta in.

(Lampan är köpt på Blossoms lagertömning någon gång i tiden, tavlan är från IKEA, grisen är en gåva, hästarna Maileg.)

Into the Woods träfigurer av Helen Dardik – underbara, glada färger som passar ett barnrum perfekt!

Förvaringspåse från Bag-All, med ett E på såklart!

Detta förtjusande lilla moln från Little Lovely Company är jag alldeles nerkärad i! Perfekt som nattlampa och går på batterier! Finns i två storlekar och färger.

Och till slut något jag såååå länge dreglat efter! En liten Lightbox i storlek A5. Någon dag ska jag ha en ännu större.

Allt detta hittar ni på Minime.fi. De har MASSOR med fina saker och bra urval!

Vid ett skede, när Elmer vaknade konstant med korta intervaller för att äta och gnälla, så var jag riktigt arg. Jag var så bitter över att just vårt kommer barn skulle krångla, men nu har jag förstått att det finns de som har det trippelt så jobbigt, och jag har sådär smått accepterat att det finns tider i livet man springer mer nattetid än andra.

Det som stör mig mest just nu är ju vetskapen om att man i princip ställt det så här för sig själv. Elmer är inte hungrig om nätterna, men han vaknar som en klocka med 2,5-3 timmars mellanrum. På senast har det varit 2 timmar. Från allra första början har vi styrts till att han måste matas med 3 timmars intervaller. Och att man till och med kan väcka honom om han inte vaknar själv ifall det är matdags. Jag förstår att det systemet finns för det finns faktiskt barn som från början sover hela nätter eller som ”glömmer äta” (helt otroligt). Men så har fallet aldrig varit med Elmer utan hans hunger har naturligt funnits där med rätt normal intervall. Vi har dock styrt den till att bli en så stark rutin att den inte ens kan brytas nattetid, utan Elmer kan bara inte somna om om han inte får mat!

så frågan är: Hur knäcker man upp en rutin som varat hela ens liv?!?