När man knappt hinner sätta sig

Elmer har börjat åla sig. Plötsligt bestämde han sig bara för att börja dra sig framåt så först använde han mest bara armarna, men redan dag två så märkte man att han försökte ta hjälp av benen också, tidigare har de bara spretat rakt upp i luften. Och nu den tredje dagen så har han till och med lyckats dra upp benen under magen några gånger, och det går undan!

12910566_10153601188508121_5927805_n.jpg

Detta märks även på sömnen, eller, jag tror att det är det. Han sover uruselt, känns som ett riktigt bakslag men jag inser ju att det är en del av processen. Så mycket nytt som händer i hans värld gör kanske att sömnen blir mer orolig med fler uppvaknanden? Det är min teori i allafall.

Rosa har också börjat fatta att Elmer numera drar fram som en liten blixt, och håller sig gärna på lite högre höjder, bara för att få lugn och ro.

12921181_10153601188398121_1332937581_n

Idag är en sån där dag också då man bara hinner slå sig ner i soffan så börjar babylarmet knastra till och en liten en i andra ändan har plötsligt massor att berätta. Har fått ”söva” honom två gånger redan, men nu ska vi tro att han ”orkar” sova lite längre.
Ska försöka slänga upp några nya inlägg. 🙂

TÄVLING! Bracelet with a purpose

Har fått äran att lotta ut ett vackert armband från Project Liv. På armbandet står det ”To Bring back a Lost Smile”, vilket är precis det som företaget står för.

Project Liv grundades 2014 av bland andra eldsjälen Nina Brännkärr-Friberg, som själv har ett barn som tillfrisknat från leukemi. Deras vision är att skapa en bättre och trivsammare sjukhusmiljö för långtidssjuka barn, de vet hur viktigt det är med någon som hjälper till att skapa en glädje i sjukdomstillvaron för att påskynda tillfriskningsprocessen, och någon som jobbar för de svenskspråkigas rättigheter att få hjälp på sitt eget modersmål på sjukhusen.

Här nedan kommer en liten presenation av Nina själv:

Du kan även donera pengar till föreningen på: 
FI76 1113 3000 6201 91,
kontoinnehavare: PROJEKT LIV RF

Eller läs mer på deras hemsida om hur du kan understöda!stoedjande-medlemskap-2016

Såhär står det på deras sida:

”MISSION
Project liv vill skapa ett bättre vardagsliv för långtidssjuka barn, deras syskon, föräldrar och personalen på vårdande sjukhusen. Vi vill återse ett försvunnet leende!

VISION
• Project liv vill att sjuka barn ska få vara barn och känna iver och glädje såväl hemma som i sjukhusmiljö.
• Project liv vill bidra till att sterila sjukhusmiljöer ska bli inspirerande.
• Project liv vill hjälpa till med att uppfylla de sjuka barnens drömmar. Glada barn innebär glada föräldrar vilket innebär en nöjd personal.
• Project liv vill att även familjen ska få det stöd de behöver.
• Project liv vill bidra med att rädda liv samt att få människor att känna att de gör en hjälteinsats.”

kj
Tävlingsreglerna är enkla:
– Gå in och bekanta dig med Project LIVs hemsida (klick)
– Skriv i mitt kommentarsfält vilken av produkterna i deras webshop du helst skulle köpa hem, eller skicka på mejl: sarajohannarasmus@gmail.com
– Håll tummarna! 🙂 

Jag drar en vinnare på måndag kväll! 

Lilla masken

Det är så roligt med framstegen Elmer gör nu! Det känns som om han lär sig något nytt varje dag! Igår hade han inte gjort den minsta antydan till att han skulle kunna röra sig annat än att snurra runt på stället som en klocka. Men plötsligt när han låg där på golvet så började han bara dra sig framåt!

12477000_10153560829093121_384490100_o.jpg
Benen spretar fortfarande oftast rakt upp i luften, men när han ligger på golvet sätter han händerna i marken och drar sig framåt! Ojoj, han har ju så bråttom! Samtidigt är det så skönt att den där värsta ”ståstillagnällfasen” är över! Man blir ju så stolt över honom!

Senare idag kommer det komma upp en tävling här på bloggen, i samarbete med ingen mindre än Projekt Liv, något vackert har ni att vänta iallafall, så kika in senare! 🙂

Putet på min mage

Förra veckan träffade jag Johanna Hjulfors, som jobbar som bland annat personlig tränare, kostrådgivare, men kanske mest aktuellt för mig – Mammamage-instruktör. Hade länge misstänkt en diastas (magmuskeldelning) då jag tyckt min mage putat så mycket och ville få det uppkollat samt få råd för hur jag bäst tränar min post-preggo mage. Dessutom har jag haft så otroligt dålig motivation på gymmet då jag inte haft en aning om hur jag får eller bör träna, men känt att jag snabbt vill komma igång, så att jag har ett starkt utgångsläge inför nästa eventuella graviditet.

Johanna träffade mig vid Herberts Hus i Kronoby en solig eftermiddag, vi gick igenom hur kroppen och framför allt magen/bålen funkar, jag fick berätta lite om min vardag, hur jag tränar och vad jag ville ha hjälp med, och sen satte vi igång. Jag fick lägga mig ner och utföra olika övningar hon gav mig, för att jag skulle lära mig hitta de rätta musklerna. Där fick jag lära mig att plankövningar inte alls är så bra som man trott för magar som varit gravida, eftersom vi använder så mycket av de yttre magmusklerna. Övningarna vi gjorde för att jag skulle hitta de djupa musklerna var något helt annat än de övningarna jag hittills gjort i mitt liv, och jag fick verkligen mycket kött på benen och många ahaa-upplevelser under hela passet.

Har alltid haft lite svårt att söka hjälp privat för saker jag har problem med, blir lätt obekväm, men med Johanna var det verkligen tvärtom! Hon var så härligt genuin och roligt och man såg verkligen att hon njöt av sitt jobb! Sånt tycker jag om!

Det visade sig att jag inte alls hade någon diastas, typ bara en liten en i storleken av ett euromynt strax bakom naveln, helt normalt! Men jag som tydligen tränat magen fel hela livet hade lite svårt att hitta dom där inre magmusklerna som det skrivs så fint om på alla fitnessidor och tidningar, men med hennes hjälp var det plötsligt inga problem alls så nu övar jag på det tre gånger om dagen, tills hjärnan och musklerna börjar använda sitt muskelminne och hittar de djupa musklerna naturligt.

184493_267785230015092_1204110370_n
bild lånad från Johannas hemsida.

Johannas har utbildat sig enligt Olga Rönnbergs Mammamageprogram, och drar även Mammabootcamp och Starkmamma, vilket jag kommer börja gå med på nu när det börjar i Kronoby i april. Hon är även utbildad sjukskötare, hälsovårdare och diplomerad kostrådgivare, bland annat! Klickar ni här så kommer ni till en lista på de tjänster hon erbjuder, på sidan hittar ni också mer info om henne och när hennes nya kurser drar igång.

Kan verkligen varmt rekommendera Johanna! Grymt bra människoperson som kan sin sak och verkligen brinner för det hon gör! Hon var superduktig och har du funderat på att komma igång igen, eller bara vill kolla upp magen och lära dig hur du ska träna den – ring henne för allt i världen!

(Obs, detta är INTE ett samarbetsinlägg, jag vill bara berätta om den fina erfarenhet jag fått och motivera fler som funderat på att ta steget och få hjälp med sin post-preggo mage att bara gör det, Johanna är verkligen super!)

Kan man ge för mycket av sig själv?

Det här kanske är en dum fråga, men jag har ofta tänkt, de dagar då Elmer är extra krävande, och då han sovit minimalt på dagen och därav behöver massor, om inte ständig, uppmärksamhet. De dagar då jag inte räcker till, inte hur jag än försöker! Jag kan ge honom ALL min odelade uppmärksamhet, jag kastar honom i luften, jag pratar, busar, stimulerar, vänder tillbaka honom på rygg då han är trött, de gånger han inte fattar att göra det själv, men vad och hur jag än gör så är det bara gnäll, gnäll, gnäll.

12527995_10153590190848121_1132676234_n

Vid något skede stänger jag bara av, jag kan bli alldeles stirrig, känner hur någon galenhet inom mig börjar gro och växa allt eftersom gnället från min lilla gnällspik ökar i decibel.

12596384_10153591024808121_576158793_n
När jag har gett ALLT. Det finns inget mer att ge. INGENTING jag gör tycks räcka till eller vara bra nog för lillparveln, då undrar man ju i sitt stilla sinne – gör jag för mycket?!
Nu menar jag inte på det sättet att jag skulle överstimulera honom. Men ger jag så mycket av mig själv utan att få något tillbaka att jag snart bryter sönder mig själv i processen? Vad sjutton ska man göra?!

Nu har ju denna dag inte varit en av de värsta, men jag ville ta upp det, för jag kan tänka mig att flera känner samma sak vid dagens slut. Otillräcklighet. Uppgivenhet. Utmattning. Samtidigt som tankar om att man skulle ha kunnat göra det bättre, och dåligt samvete kryper sig på – när allt är tyst.

12834707_10153590191023121_1719620631_n
Lider nog väldigt ofta av ”Usel-mamma-med-inbillningar” syndromet i såfall.

12903401_10153591024838121_628556345_o

Event på gång!

image

Oj hörni, idag har jag inte ens hunnit sova (fast jag låg nog i sängen) fast jag hade tänkt göra det! Too much to do och för många idéer i mitt huvud. Har planerat för fullt inför ett kommande EVENT och jag har på känn att det kommer bli SÅ bra! Håller som bäst på och samlar in sponsorer och har eventuellt gått och skaffat mig en ”Partner in Crime”  i form av en annan duktig bloggerska. Det bara pirrar i hela kroppen när jag tänker på det här och jag spricker snart, men ännu får ni ge er till tåls!

Nattligt festande

Jag, Rosa och Elmer är i Jakobstad sen igår kväll. Tony valde nämligen att jobba igår, vilket han även gjorde i närmare 14 timmar. Och idag jobbar han en hel del också, så för att inte börja klättra på väggarna valde jag att åka till hemstaden och Elmers mormor och morfar.

PS. Tony tackar för frågorna, han svarar på dem ikväll, om han inte är för trött, annars blir det i morgon, men ni som ännu har något på hjärtat har ju tid på er åtminstone fram till klockan 18 idag gissar jag.

12910278_10153593033448121_920087592_n

Elmer har däremot haft kalas halva natten. Det började med att han vaknade redan klockan halv 12, sen vaknade han 2, sen 4 och sen halv 6. Efter det hade tydligen Rosa typiskt nog panik ut (händer en gång på 100 typ) så jag kunde inte annat än att packa in Elmer, ta honom under armen och hålla honom med en arm så länge Rosa gjorde sina behov. Gaaah! Jag är så SJUKT trött!

12919010_10153593033498121_513023298_n
Han som tycker att sömn är underskattat…

Nu är det väl bara att invänta påsktrollen och försöka hålla sig från att äta allt för många chokladägg. Och vänta på att Elmer somnar så man själv får slänga sig på soffan…

12919280_10153593033538121_48390706_n

GLAD PÅSK!

Glad Påsk alla ni fina! Så roligt att ni är fler som börjat klicka in er här om dagarna, det ger mig supermegaboostpepp att skriva!

12421705_10153590190933121_1878314820_n

Här ser ni en skymt av 3 av de 4 brickorna jag skulle måla, den fjärde väntar ännu på färg. Valde att lämna själv underlagsbotten träfärgad, resten av brickan fick färg på sig. Kan dock inte bestämma mig för om den sista brickan ska bli turkos, vit eller vintage brown… Hmm…
12910861_10153590191098121_2122131727_n
Svårt att tro att de färgglada äggen på bilden är chokladägg med smak av limoncello, apelsin och blåbär med mjölkchoklad och mandel i mitten, alla utom det större rosa vill säga (det är i trä). Så försvinnande goda! Fanns på Punnitse ja Säästä.

Fulgråten

Fina Sandra skrev en så bra kommentar på inlägget om ”Advice Wipes” att jag bara måste lyfta fram den här!

Alltså JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA wipe that poop with them. Är så H I M L A trött på gråten o gnället o missnöjdheten varje förmiddag i detta hem, vill blogga om hur jävla slut jag är varje dag o undrar verkligen om jag är deprimerad eller ej, (hade en timme för mig själv igår o duschade tio minuter o fulgrät på sängen resten av tiden), men pga en enda kommentar av en nära vän så känner jag att jag inte kan blogga om det. Ba ”ifall nån ringer barnskyddet” alltså skojar hen. Men i alla fall så piggade denna video upp lite så tack för det! Kram

Alltså, nu säger jag det här till alla som känner som Sandra skrivit här ovan! Skriv, skriv, skriv för bövelen! Jag hade inte överlevt om int jag fått skriva av mig när det är som värst. Eller när det inte ens går att skriva av sig – FULGRÅT! Haha, visste inte ens att fulgråten existerade (förutom i dåliga kärlekskomedier) förrän jag fick Elmer! Nu sportar jag fulgråt minst en gång i veckan, för överlevnad. Ibland kommer det då man minst anar det, men precis som Sandra skrev, ofta när man fått allt för lite tid för sig själv, håret står på ända, hjärtat klappar, påsarna under ögonen når en ner till munnen och tröttheten ständigt är närvarande – och så skriker en övertrött Elmer för att man håller på och hjälper honom ut i vagnen för att han ska få sova – plötsligt börjar man själv yla som ett skadat djur och man brölar rakt ut i luften och bannar sig själv över hur dålig man är, och hur orättvist och oförtjänt allt är! Känner någon igen sig?

12899780_10153591019763121_1940869241_n.jpg