Sara Rasmus

Något jag ständigt fått förundras över (och dras med) den senaste tiden har varit det här med vad folk riktigt törs kasta ur sig till gravida kvinnor. Bland listan på återkommande kommentarer finner vi bland annat följande guldkorn:
”Tjenare tjockis!”
”Är du säker på att det bara är en där?”
”Det börjar väl bli dags snart?”
”Jaha, har du ätit något opassligt?”
”Du börjar nog bli riktigt trind”
”Jag tycker du har gått upp i vikt… hö hö..”

Vet inte om jag är överkänslig, kan inte säga att jag blir direkt arg över dessa kommentarer, men definitivt lite förbryllad. Sen när har det blivit okej att skämta om någon annans utseende? Gravid eller ej tycker jag det känns respektlöst. Skulle kunna spekulera länge om detta men jag tror mitt budskap är tillräckligt tydligt.

Jag har, på extra dåliga dagar, till och med kontrat tjockiskommentarer med något i stil med ”jag är gravid, vad är din ursäkt”, eller ”jaha, e du graviid” med ”näää, jag har bara gått upp i vikt” (försök hålla masken också så är det dubbelt så roligt). Man får bita tillbaka, tycker jag.

Sen finns det ju faktiskt kommentarer och frågor som är riktigt okej, förutsatt att personen faktiskt vet, eller är 100% säker på att man är gravid, och det är ju såklart frågor och kommentarer som:
”Hur har du mått/hur mår du?”
”När är det beräknat?”
”Vad roligt, grattis!”
”Har ni tagit reda på om det är en pojke eller flicka?” och ”håller ni det hemligt?”
”Hur mår pappa?”

Det går ju förstås en mycket fin gräns här. Ibland beror det på från dag till dag hur man reagerar, ibland beror det på hur finkänslig och sympatisk personen i fråga är.
Men i 9 fall av 10 tycker jag inte det är okej att säga ”Tjena tjockis!”.

Vad tycker ni? Har ni fått dras med liknande kommentarer?

Idag tog jag och T oss en tur till Jakobstad för att få ryggarna fixade av min far. Ända sen renoveringen har vi båda dragits med låsningar och huvudvärk av alla de slag så det var verkligen dags för ett besök hos naprapaten. När jag klev in på pappas mottagning i slutet av Tonys behandling såg min man verkligen manglad ut, men han tycktes ha fått hjälp med besvären också, vilket ju är viktigast.
När jag stod på tur fick jag för första gången någonsin inta gravidposition där jag fick sitta under behandlingen i stället för att ligga. Det visade sig att jag hade fyra låsta kotor på rad, så där har vi en av anledningarna till att det varit något tungt att andas på senaste tiden..

Efteråt tog vi tillfället i akt och gick till Mr. Bank för pizzalunch! Kan varmt rekommendera det stället! Godare pizzor hittar ni inte i Österbotten, om så inte i hela Finland! Välgjorda pizzor på färska, bra råvaror bidrar till en smakupplevelse oberoende vilken pizza du väljer. Och med de innovativa killarna som startade hela restaurangen som levande idémaskiner kan man räkna med nya spännande pizzasorter regelbundet. Fick även chansen att träffa min gamla barndomsvän Sabina och växla några ord med henne innan hon skulle vidare. In och kika på denna fitnessgudinnas blogg här vettja!

Efter maten åkte Tony tillbaks till Kokkola, jag hade några ärenden på posten och eftersom mitt jobb började klockan 15 så stannade jag kvar i Jakobstad och fördrev tiden med att fönstershoppa, det är skönt att gå i klädbutiker som gravid, väldigt sällan man hittar något så man får röra sig rätt ostört utan att några kläder hoppar på en och ber en köpa dem. Däremot gick jag en vända in på Homefun, första gången för min del, där jag tänkte att jag kunde hitta en napphållare, vilket jag gjorde, hittade även två par strumpor till fyndpris och en body i 70%bambu och 30%bomull, så otroligt mjuk var den så den gick inte att motstå! Särskilt eftersom vi ännu inte har mer än ett plagg i storlek 50 i babygarderoben. Expediten lovade dessutom att bodyn inte kommer ändra särskilt mycket i mjukhet trots tvätt, så det låter ju lovande. 🙂

Idag skulle jag egentligen ha jobbat. Men på grund av regn och i överlag instabilt väder och löften om åska i såväl Jakobstad som Karleby fick jag stanna hemma. Lika bra det, hade varit surt att behöva köra till Jakobstad för att köra hem någon timme senare när man väl insett att ingen golfar en dag som denna (förutom utvalda få päron). 

Dagen har i stället varit fylld av pyssel. Inte från min sida, men från morgonen fick vi nästan omedelbart besök av mamma och farmor som var inställda på talkoarbete. Fammo hade med sig symaskin och började sy fodral till sittkuddarna som vi har på terassen, mamma slipade och målade om en turkos byrå som jag tänkt flytta in från terassen och sätta i babyrummet. Vid närmare eftertanke kan det faktiskt hända att den får en annan plats.

Jag däremot har spenderat mer tid i köket än vad jag någonsin gjort hittills i vårt nya hem. Först blev det ett litet snack i form av skorpor med ost och lemoncurd, sen lite pysselarbete och sen lunch med sallad, kyckling och nypotatis.
Kände även för att baka något så det fick bli blåbärsmuffins som vi sen toppade med vaniljglass. Jag åt inga muffinsar, men de fick godkänt av testgruppen. 🙂

Saftiga och mjuka blev dom, riktigt perfekt gräddade!

 Efter några timmar åkte fammo vidare på andra uppdrag, mamma stannade kvar och vi tog en tupplur innan T skulle till jobbet. Det hela resulterade i en två timmars vila, där jag vaknade lite före mamma och tog en promenad med Rosa så länge. Väl uppstigen satte mamma igång igen och eftersom pappa kom körandes från Jakobstad för att hämta henne så påbörjade jag middagen – det fick bli en smakrik sallad med rågbröd och svampsoppa som jag svängde ihop på det jag hittade i skåpet – med färsk svamp blir det mesta gott!

Efter middagen blev det kaffe igen, pappa skulle ju såklart också ha muffins, lite vila i soffan och nu har dom nyss åkt iväg till villan där dom bor över sommar.
Kvar lämnade dom en oerhört trött och tacksam tjej!
Tack i miljoner för hjälpen idag!

Rosa, som agerat något av en arbetsledare idag tar sig en välförtjänt tupplur på sin favoritfilt på soffan (igen).

Det är rätt lustigt egentligen, det här med hår, och hur stor uppmärksamhet vi lägger på det. Då igen är det ju helt förståeligt, frisyr och särskilt färg är ju något vi gärna håller likadant en stund, dels med tanke på att det kostar att fixa till det, och sen också för att det sliter på håret att färga det mycket – så det är ju egentligen helt förståeligt att vi vill att det ser bra ut en längre tid, det är ju den mest bestående ”accessoar” vi har. 

När jag satte mig i stolen hos duktiga Hanna som har sin salong i Öja igår så visste jag egentligen inte hur jag ville ha det. Jag hade mina funderingar och tankar sådär på ett ungefär, men in the end hade jag nog ingen aning. Men vi satt oss ner och diskuterade lite, och bestämde oss sedan för slingor i tre olika färger, en mörkare nyans, som skulle funkar som bottenfärg, och göra utväxten något naturligare, en ljusare, som gick lite mot koppar, tycker röda toner lyfter fram mina ögon bra men T skulle aldrig gå med på helrött igen så slingor fick räcka, och sen en blondering som vi inte satt högst upp på hjässan utan som sattes för att ”kika fram” lite efter att vi klippt upp håret lite. Ville ha uppklippt för att lättare få volym, och jag älskar att böja topparna i mitt annars spikraka (så när som på några omotiverade vågor i nacken) hår så med uppklippt blir det snygg effekt.

Resultatet ser ni ovan. Är jääättenöjd, och kan varmt rekommendera Hanna som är både proffsig och prisvärd och har sin mysiga salong i anslutning till deras eget fina hus som ligger riktigt invid Öja-Market! Hon har kommit att bli min frissa, ni vet den där man inte skulle byta bort för något i världen!
Säg till om ni behöver hennes kontaktuppgifter!

Som bonus bjussar jag på en bild från tiden då jag hade helrött hår, jag fullkomligt älskade mitt hår här! Det kändes så jag, och någon gång, vare sig T vill eller inte, så kommer jag göra en redhead all over again!

Hittade en bild från ifjol och blev plötsligt skaparsugen! Tror jag tänker göra en till sånhär bild ikväll om inspirationen fortfarande flödar då. Ännu roligare skulle det ju vara om vi tog en före och efter bild efter att T sminkat mig, vilket han pratat om en längre tid att han skulle vilja prova göra, för skojs skull. Jag har bara inte gått med på dealen att vi i såfall måste ut och visa upp mig efter det också. 😉

Idag ska jag till frisören, vilket jag sett fram emot enooooormt länge, ännu härligare är det då T bjuder på det, har klagat i något som känns som månader på mitt hår. Har varit brunett sen tre veckor innan bröllopet i augusti förra året och nu känner jag för att bli mer naturlig igen, typ som på bilden ovan, men med flera olika nyanser. Ovan har jag bara naturligt solblekt hår, vilket sist och slutligen är rätt svårt att efterapa. Skulle vilja ha en frisyr och en färg som håller länge, som bara får växa fritt några månader. Det låter ju som rena drömmen, finns det nånting sånt så ge gärna tips nu innan klockan 14. 🙂

Känner på mig att jag klagar mer än vanligt nu, men det är ju min blogg och jag gillar inte att klaga åt folk sådär face-to-face, så jag gör det här i stället.
Gårdagen fortsatte med sammandragningar efter bara några steg på promenad med Rosa. Kämpade mig hem och låg som en klubbad val på soffan resten av kvällen så när som på ett bad i jacuzzin som T tappade upp när han kom hem från träningarna. 

I morse när jag vaknade kändes det något bättre, men magen var fortfarande spänd och väldigt ”låg”. Lill*n var lika ivrig som vanligt på en ny dag så det var åtminstone betryggande. Slängde i mig frukost och satte mig i bilen för att köra iväg mot jobbet. Tänkte inte ens slippa fram, plötsligt kom en äcklig obehagskänsla krypande på, jag fick ingen luft, allt kändes trångt och obekvämt och jag började må dåligt av syrebristen. Väl på jobbet fick jag kasta mig framstupa på toaletten.

Jag gissar ju att saker och ting inte blir bättre av att sitta ihoptryckt i en varm bil. Men jag tycker inte jag haft problem med bil tidigare under graviditeten så jag undrar hur det började sådär hux-flux. 
Magen har vuxit så det knakar, fötterna börjar vara ett minne blott och dagligen får jag frågor som ”är du säker på att det inte är två där?” eller så höjer folk på ögonbrynen när jag svarar att det är nästan 4 månader kvar efter att de frågat hur länge det är till nedkomst. Jag är stor för att vara i vecka 24, det går inte att förbise, men det är väl såhär det är, alla graviditeter och magar är olika. För en kortis som mig så blir det väl extra tungt och trångt extra fort, I guess.
I morse, efter att illamåendet lagt sig på jobbet tog jag ett beslut som jag egentligen hade satt startdatum på först den sista juli – nu lämnar jag sockret. Skit samma att det är sommar och glassäsong, jag tror faktiskt jag kommer märka en avsevärd skillnad på orket om jag lämnar bort sötsakerna. På noga utvalda högtider som bröllop och min egen födelsedagsfest så tänker jag tillåta mig, om jag känner att jag behöver, men utöver det vill jag inte ha mera. Jag är totalt sockerberoende och det gynnar varken mig eller babyn i magen. Så nu kör vi sugarfree-summer! Blir spännande att prova göra ispinnar på juicer och krossade bär och frukter i stället. Det finns så mycket gott därute som inte kommer med en massa E-koder på köpet.

Gårdagen tog en liten skrämmande vändning. I förr går och igår hade det varit mer stressigt än vanligt på jobb- och hemmafronten, jag hade rensat i rabatter och knådat deg och lyft en del. Så jag var rätt mör när jag anlände till sommarstugan och magen var spändare än vanligt, särskilt längre ner. Vi skulle precis sätta oss till bords när jag kände något varmt i byxorna, väl på toaletten hade jag haft en liten blödning och min mor rådde mig att ringa och kolla upp det. De tyckte att jag skulle komma in och visa upp det, så stackars T hann inte ens sätta gaffeln i första potatisen förrän vi körde iväg mot Kokkolas förlossningsavdelning.

Allt visade sig vara okej, men läkaren rekommenderade vila några dagar och tyckte det var bra att vi kom in och visade upp det. Dessutom fick vi se lill*n därinne och plötsligt förstod jag hur det kommer sig att jag kan få sparkar i vänster och höger sida av magen samtidigt, h*n kan tydligen både boxas och kicka. H*n passade även på att visa upp sitt vackra lilla ansikte och vinka lite.

Vi fick åka tillbaka till villan igen, och vi hade en skön midsommar med härligt sällskap. Mer om det i ett annat inlägg.
Visst blir man rädd när sånt här händer, och man hinner tänka väldigt mycket på den korta vägen mellan Kackur och Karleby, kan jag lova. Men man förstår ju samtidigt varför de hellre ber en komma in när något är avvikande. Och jag är så otroligt glad att det finns barnmorskor. Vilka fantastiska, outtröttliga människor de är.

Idag är det soffläge som gäller.

På vägen tillbaka bestämde vi oss i princip för ett namn, det var tydligen så verkligt helt plötsligt, att befinna sig på förlossningsavdelningen och höra babyskrik. Och när vi såg ett par gå hem med en liten typ liggandes i ett babyskydd gick det sakta upp för oss båda att här kommer vi vara igen om några månader för att hem vår alldeles egen nybakade bebis.

Mina planer för sommaren: Jobba ca 3 dagar i veckan på golfbanan fram till sista augusti, hålla 2-3 spa-, smink- och hudvårdsklasser i veckan. Resten av tiden tänker jag spendera som en strandad val på bryggan i Kackur förutsatt att vädret blir varmt, vilket det nog blir snart ska ni se. Två bröllop har vi kvar också. En inflyttningsfest ska vi se till att hålla. Och så ska jag ordna ett 25-års kalas, min sista födelsedag innan jag blir mamma och halvvägs till 50 – klart det ska firas!

Bästa sommarstället: Enkelt! Villan vinner vilket ställe som helst med hästlängder!

Favoritsommarblomman: Förgätmigej, så otroligt vacker liten blomma.

Här badar jag helst: Måste nog säga villan här igen. Fäboda brukade vara en favorit också, men det är länge sen jag varit där. Hoppas på att få utforska Kokkolas stränder i sommar också. Men det är så enkelt att åka ut till villan då både hundar som människor trivs och får vara ute i det fria. 

Hur länge ska du vara ledig? I sommar, inte alls, men ändå massor. Det räcker gott med ledighet för mig sen när mammaledigheten börjar i mitten av september.

Vad ser du mest fram emot? Alla fester. Jordgubbarna. Att bara ligga på bryggan med en tidning eller ljudbok. Kvällspromenaderna i solnedgången med alla dofter och fågelkvitter och dimbelagda åkrar.

Vad kommer du att köpa inför semestern? Haha, babyprylar så länge jag inte rullar fram. Sen funderar jag på en liten barnpool man kan ligga och svalka sig i om det blir riktigt varmt.

Det här lyssnar jag på i sommar: Vågorna, fågelsången, skogen. Och succémorgon på väg till och från jobbet.

Favoritsommardoft: Nyklippt gräs, grillmat, morgondaggen, sommarregnet mot het asfalt.

Vad är din värsta sommarinsekt?
Fästingar och mygg. Och spindlar, men de hatar jag året runt.

Vad är sommarmat för dig? Sockerärtor. Vattenmelon. Grillad kyckling och rökt fisk. Goda, fräscha sallader. Allting äts såklart utomhus.

Den ultimata sommardagen: Tidig uppstigning och man är förvånansvärt pigg. Frukost på terassen i bara nattlinnet. Morgonpromenad med Rosa när det ännu inte är för hett. Sen slänger vi oss i bilen med färdigpackad väska och åker till villan, äter där, ligger på bryggan och bara latar oss, bastu på kvällen och kvällsmat vid vattnet. Sen somnar vi till skogens alla ljud i gäststugan med dörren öppen och myggnät i dörröppningen, Rosa sover på trappan för hon bara älskar sommarluften.

Ni har annars inte en aaaning om hur jobbigt det kan vara att lämna denna typ om morgnarna. Nu var det ju lite enklare då både T och R lämnade i sängen när jag åkte, eller tja, Rosa steg upp för att kolla om jag hade något trevligt att bjuda på i köket, la sig en stund i soffan och lät mig sätta på hennes (gula) midsommarscarf, gav mig en anklagande blick när jag for, för att sedan återvända till sovrummet.  

Måste säga att det är en otrolig lyx med en morgontrött hund. Ända sen hon var liten har hon aldrig varit den som stressat ut en på morgonen. Vi kissar med henne på kvällen innan läggdags, sen kan vi dra oss fast till klockan 12 nästa dag innan första promenaden äger rum utan att hon klagar det minsta. Oftast sker den nog runt 8-9 på morgonen ändå, men på lediga dagar så myser vi oftast lite längre.
Kan ju låta hemskt att en hund inte får uträtta sina behov på uppemot 14 timmar ibland, tyckte först att jag var världens hemskaste matte då jag låtit det dröja mer än 8 timmar, men allt eftersom tiden gick så insåg man att hon faktiskt inte har behov av tidig morgonpromenad, och har hon det så säger hon minsann till genom att peta en på benet eller genom att gå och sätta sig vid dörren. Två gånger under hela hennes tid med mig har det skett två olyckor inomhus, och det var under valptiden, rumsren blev hon på ett kick då shibor hatar att lorta ner där dom bor. Idag är hon snart 4 år.

På dagarna låter vi det inte gå längre än 6 timmar mellan promenaderna, oftast, bara för att jag tycker att hon ska få vara ute så mycket som möjligt. Tony jobbar skift och oftast avlöser vi varandra eller så lappar jobbdagarna över varandra lite så att hon inte behöver vara så länge ensam. När jag är på klasser är det ju ännu lättare, då är jag ju bara borta ett par timmar för en hel dags jobb, så det är verkligen lyxigt.

Ja nu blev det ju hemskt mycket babbel om Rosa. Men jag skulle kunna hålla på i evigheter. Hon är ju trots som mitt barn, och hon ger mig så mycket glädje, vet inte vad jag skulle gjort utan henne.

God midsommarmorgon! Idag kommer det komma upp några tidsinställda inlägg så länge jag jobbar. Dagen blir troligen lugn efter gårdagens stora, årliga tävling, men det finns ändå gott om saker att göra här.

Midsommarafton firas ikväll på sommarstugan med familj och vänner. Vi blir närmare 20 personer, familjemedlemmar, släkt och golfare i en enda salig röra. Brukar alltid bli lika lyckat och maten smakar extra gott i det goda sällskapet – dessutom är min far en mästerkock så på hans matlagning blir man aldrig besviken (tror aldrig det har hänt, faktiskt.)

Själv har jag bakat två focacciabröd på beställning, gissar att det blir italienskt ikväll. Focacciorna fyllde jag med rödlök, fetaost och soltorkade tomater (fick lämna bort oliverna då en viss herre i huset inte är särskilt förtjust.) Sen penslade jag med massor med olivolja och strödde flingsalt och lite rosmarin över – blir alltid lyckat! Himla gott bröd som måste ätas färskt!

Min morgon började gulare än vanligt, ser jag nu efter att bilden är på plats. Gult piggar verkligen upp vilken dag som helst. Är inne i en gul period nu där många inslag i hemmet är just gula. Resten av inredningen är går i rätt jordnära toner i beige, grått, svart och vitt, så det är kul att ändra lite accentfärger efter humör och säsong.