Månad: mars 2016

Jag kan bara inte förstå att den här typen snart blir 6 månader gammal. Det är så konstigt, för samtidigt som det känns som jättelänge sen han kom ut och vände upp och ner på världen, så är det som om tiden gått otroligt fort. Det är en envis liten typ vi har här hemma. En som inte riktigt har tid att stanna på samma ställe i utvecklingen något vidare längre, och om han blir tvungen att göra det, kan han bli grymt frustrerad!

Elmer tar sig fram med lätthet redan, varje dag blir han bättre, snabbare och smidigare. Han jobbar mycket med benen redan men armarna är kanske mest i fokus ändå. Han häver upp överkroppen rätt bra och håller en stund redan, så jag vet inte vad han har för planer härnäst. 

Håret har börjat växa till sig riktigt ordentligt! Han föddes med en hel del mörkt hår (inte nära på så mycket som hans mor hade dock:), sen försvann det nästan, nu har det börjat synas igen och det ser ut som om vi får en liten linlugg. 🙂

Elmer vill helst hantera flaskan alldeles själv. Oftast är det bara nattetid som han har ro att ligga i famnen och äta. Dagtid vill han gärna öva själv, och lyckas riktigt bra, vi testade först sätta handtag på flaskan, men konstaterade sen att det funkade bäst såhär.

Nattetid vaknar han fortsättningsvis ofta. 2-3 gånger kan det vara ännu, somnar oftast rätt bra om men på morgonkvisten blir det lite mer bökande och stökande. Tror vi hamnar att köpa en mörkläggningsgardin…

Vi har även börjat träna honom på att somna hela själv. Så länge han är nöjd. Jag nattar honom som vanligt på pilatesbollen, tills han nästan somnar, när jag sätter ner honom blir han oftast vipsig igen och börjar dra täcket fram och tillbaka och prata med sig själv, men han har åtminstone förstått att det är läggdags. Så vi låter honom helt enkelt hållas utan att säga något annat än ”godnatt Elmer, nu ska vi sova”. Och så stoppar vi om honom, går ut ur rummet och går in efter ca 5-10 minuter igen för att kolla läget och sätta täcket på sin plats igen. Så här håller det på då, upp till 10 gånger till och med, ibland mer. Men sen har han plötsligt somnat, utan gnäll. Det tar sig. Ibland går det ju såklart inte men ibland så lyckas det riktigt bra.

All-in-all så är han oftast en riktigt glad typ på närmare 9kg, som njuter av att ha mycket folk runt sig och då det händer saker. Han blir fort uttråkad och ibland lite övergnällig utan att vi han sätta fingret på orsaken. Men oj så man kommit att älskar honom, vår lilla guldklimp!

Sofie frågar:
Vad är det bästa/sämsta med Sara?

Svar: Nå de bästa svarar jag på här nedan, men sämsta… hon kan vara ganska bra på att trampa mig på nerverna ibland, däremot har jag ganska känsliga nerver. 😉

Julia frågar:
va e de bästa med sara (haha perus)? Dricker du hellre från muminmuggar eller lexingtonmuggar? Vad var det mest oväntade med att bli pappa? När är Elmer som sötast? och till sist nämn 5 saker som är bra med Kokkola 😀

Svar: Bästa me Sara e att jag vet att hon aldrig ger upp när de kommer ti vårt förhållande, tror int att vi bråkar nå mer eller mindre än nån annan men vi ha komi så nära varann så nån/nåt annat kan int förstöra de vi har. Rör inte Muminmuggarna….så Lexington. Elmer e som bäst när han ätit å sovit bra, oftast tidigt på morgonen…han e mysig å babblar på. 1. Människorna. 2. Att de e över 35km till Jakobstad 😉 3. Nära till släkt och vänner. 4. Bra ställe att växa upp på. 5. Bra sportanläggningar och möjligheter att röra på sig.

Elin frågar:
Hur känns det att vara pappa? Är det en annorlunda känsla än att vara en mamma? Berätta om föräldraskapet! 🙂

Svar: Stort. Bästa och tyngsta vad jag någonsin gjort.
Nå senast jag var mamma så var det jättelätt… 😉

Alice frågar:
Vad jobbar du med? Skulle du kunna vara pappaledig? Vad tycker du om att Sara är hemma med Elmer?

Svar: Jobbar som stuvare i Kokkola hamn, har använt 3 veckor av pappaledigheten och kommer att ta ut de resterande 6 veckorna senare i år. Tycker de e fint att Sara e hemma med honom, hoppas att nån av oss kan vara hemma med honom så länge som möjligt.

Anna frågar:
Hur är Sara som mamma? Skulle du själv kunna blogga, och om vad i så fall?

Svar: Rolig, aktiv, tar reda på och vet mycket om Elmer och hans utveckling, lägger alltid Elmer i första hand, ibland till och med lite för mycket, om de e möjligt… och så e hon hetare nu än va hon va förr. 🙂
Skulle nog knappast blogga, men ifall jag gjorde det skulle bloggen nog handla om sport, troligtvis hockey.

lutas frågar:
Föredrar du Tony Vanlig bil eller thai bil. Ost möö eller toije? Pickmannen eller Stålmannen? 2min hög Klubbe eller 2min låg klubbe? 4liter god mos eller 1saftigdos?

Svar: Efter en lång resa me thai bil vill man gärna njuta av grillad toije tillsammans med Pickmannen som föredrar hög klubbe, efterrätten brukar vara 1saftigdos.

Jeppisbo frågar:

Är du uppväxt inom församlingen och aktiv i kyrkan? 🙂 vilken församling isåfall?
Hur många barn kan du tänka dig?
Tidigare seriösa förhållanden?

Svar: Jo, uppväxt, men kanske inte så aktiv. Karleby Svenska Församling.
2-3 barn. Ja.

Jag antar att det här är något jag kommer behöva ändra inställning om allt eftersom Elmer växer och drar fram som en virvelvind i hemmet.

Jag har aldrig varit något vidare pedant, men ungefär i mitten av graviditeten hände det något: Jag ville börja ha det snyggt runt mig, jag städade varje dag och såg till att ha det snyggt runt mig, organiserade och ordnade och fixade… Sen då Elmer kom blev allt det där omkullkastat än en gång. I början var jag och Tony rätt duktiga på att med lite samarbete städa upp inför besök, men allteftersom Elmer blev mer krävande, koliken och sömnproblemen kom, så blev det såklart heller inte så mycket fokus på städningen..

Idag igen hatar jag när det är stökigt, blir stressad som bara den när jag inte har tid att städa och jag vet att jag väntar besök. Ibland undviker jag besök bara för att hela hemmet är upp och ner. Vet att de flesta mammor vid en punkt kommer till det där skedet där de känner att det är helt okej med stök, det är ju barn i huset, och jag skulle aldrig reagera på om någon annan har det stökigt. Men själv har jag så himla svårt med det. När ändrar det?

För ca en vecka sedan skrev jag ju i all min ilska ett inlägg om min besvikelse då jag läst på en viss barnmatsburk varav innehållet jag såklart gett Elmer innehöll socker – 9 gram per 100 gram närmare bestämt. Där och då var jag så arg att jag inte kunde sätta så mycket vettiga ord på tankarna, men nu när jag hunnit samla mig lite (och fått en massa fina tips på barnmat av er läsare) så tänkte jag summera lite..

– Vad är det som får ett stort barnmatsföretag att tillsätta socker i deras produkter, av en så klen orsak som ”smakförstärkare”?
– I dagens samhälle är vi mammor (och människor) så medvetna om sockrets inverkan på kroppen att de flesta av oss aldrig skulle ge det åt spädbarn under 1 år (och många skjuter upp det mycket längre än så).
– Det känns lite som om de dumförklarar en, genom att tro att de kan komma undan med barnmatspuréer som innehåller nästan 1/10 socker, och ändå hålla försäljningen på det samma. Försöker de med flit gräva sin egen grav?
– … för visst kände man sig otroligt dum när man av en slump plötsligt finner ordet socker i innehållsförteckningen! Är det månne så att deras barnmat bara är riktad till bara de ”korkade” mammorna?
– Är det faktiskt så att vi ska börja göra allting själva, bara för att vi inte kan lite fullt på det som säljs i butikshyllorna?

Tycker det är en sån otrolig miss från företagets sida, de har tillverkat barnmat i många, många år och borde veta att följer man trenderna, vill hålla försäljningen uppe, samt verkar i enlighet med livsmedelsverkets råd, så tillsätter man inte socker i babymat! Frukt innehåller naturligt mycket socker redan, men det är åtminstone naturligt.

Efter min upptäckt har jag helt bojkottat företagets barnmat. Först hade jag bara tänkt sluta köpa de puréer som innehöll socker, men varför inte byta helt liksom? Funderar ännu på att mejla företaget, men det är säkert andra som gjort det? Kanske det skulle få dem att öppna ögonen om man var fler?

lycklig Elmer med munnen full av hemmagjord bärpuré.

Är det bara jag som tycker så här?! 

Elmer har börjat åla sig. Plötsligt bestämde han sig bara för att börja dra sig framåt så först använde han mest bara armarna, men redan dag två så märkte man att han försökte ta hjälp av benen också, tidigare har de bara spretat rakt upp i luften. Och nu den tredje dagen så har han till och med lyckats dra upp benen under magen några gånger, och det går undan!

Detta märks även på sömnen, eller, jag tror att det är det. Han sover uruselt, känns som ett riktigt bakslag men jag inser ju att det är en del av processen. Så mycket nytt som händer i hans värld gör kanske att sömnen blir mer orolig med fler uppvaknanden? Det är min teori i allafall.

Rosa har också börjat fatta att Elmer numera drar fram som en liten blixt, och håller sig gärna på lite högre höjder, bara för att få lugn och ro.

Idag är en sån där dag också då man bara hinner slå sig ner i soffan så börjar babylarmet knastra till och en liten en i andra ändan har plötsligt massor att berätta. Har fått ”söva” honom två gånger redan, men nu ska vi tro att han ”orkar” sova lite längre.
Ska försöka slänga upp några nya inlägg. 🙂

Har fått äran att lotta ut ett vackert armband från Project Liv. På armbandet står det ”To Bring back a Lost Smile”, vilket är precis det som företaget står för.

Project Liv grundades 2014 av bland andra eldsjälen Nina Brännkärr-Friberg, som själv har ett barn som tillfrisknat från leukemi. Deras vision är att skapa en bättre och trivsammare sjukhusmiljö för långtidssjuka barn, de vet hur viktigt det är med någon som hjälper till att skapa en glädje i sjukdomstillvaron för att påskynda tillfriskningsprocessen, och någon som jobbar för de svenskspråkigas rättigheter att få hjälp på sitt eget modersmål på sjukhusen.

Här nedan kommer en liten presenation av Nina själv:

. 

Du kan även donera pengar till föreningen på: 
FI76 1113 3000 6201 91,
kontoinnehavare: PROJEKT LIV RF

Eller läs mer på deras hemsida om hur du kan understöda!

Såhär står det på deras sida:

”MISSION
Project liv vill skapa ett bättre vardagsliv för långtidssjuka barn, deras syskon, föräldrar och personalen på vårdande sjukhusen. Vi vill återse ett försvunnet leende!

VISION
• Project liv vill att sjuka barn ska få vara barn och känna iver och glädje såväl hemma som i sjukhusmiljö.
• Project liv vill bidra till att sterila sjukhusmiljöer ska bli inspirerande.
• Project liv vill hjälpa till med att uppfylla de sjuka barnens drömmar. Glada barn innebär glada föräldrar vilket innebär en nöjd personal.
• Project liv vill att även familjen ska få det stöd de behöver.
• Project liv vill bidra med att rädda liv samt att få människor att känna att de gör en hjälteinsats.”

Tävlingsreglerna är enkla:
– Gå in och bekanta dig med Project LIVs hemsida (klick)
– Skriv i mitt kommentarsfält vilken av produkterna i deras webshop du helst skulle köpa hem, eller skicka på mejl: sarajohannarasmus@gmail.com
– Håll tummarna! 🙂 

Jag drar en vinnare på måndag kväll! 

Det är så roligt med framstegen Elmer gör nu! Det känns som om han lär sig något nytt varje dag! Igår hade han inte gjort den minsta antydan till att han skulle kunna röra sig annat än att snurra runt på stället som en klocka. Men plötsligt när han låg där på golvet så började han bara dra sig framåt!

Benen spretar fortfarande oftast rakt upp i luften, men när han ligger på golvet sätter han händerna i marken och drar sig framåt! Ojoj, han har ju så bråttom! Samtidigt är det så skönt att den där värsta ”ståstillagnällfasen” är över! Man blir ju så stolt över honom!

Senare idag kommer det komma upp en tävling här på bloggen, i samarbete med ingen mindre än Projekt Liv, något vackert har ni att vänta iallafall, så kika in senare! 🙂

Förra veckan träffade jag Johanna Hjulfors, som jobbar som bland annat personlig tränare, kostrådgivare, men kanske mest aktuellt för mig – Mammamage-instruktör. Hade länge misstänkt en diastas (magmuskeldelning) då jag tyckt min mage putat så mycket och ville få det uppkollat samt få råd för hur jag bäst tränar min post-preggo mage. Dessutom har jag haft så otroligt dålig motivation på gymmet då jag inte haft en aning om hur jag får eller bör träna, men känt att jag snabbt vill komma igång, så att jag har ett starkt utgångsläge inför nästa eventuella graviditet.

Johanna träffade mig vid Herberts Hus i Kronoby en solig eftermiddag, vi gick igenom hur kroppen och framför allt magen/bålen funkar, jag fick berätta lite om min vardag, hur jag tränar och vad jag ville ha hjälp med, och sen satte vi igång. Jag fick lägga mig ner och utföra olika övningar hon gav mig, för att jag skulle lära mig hitta de rätta musklerna. Där fick jag lära mig att plankövningar inte alls är så bra som man trott för magar som varit gravida, eftersom vi använder så mycket av de yttre magmusklerna. Övningarna vi gjorde för att jag skulle hitta de djupa musklerna var något helt annat än de övningarna jag hittills gjort i mitt liv, och jag fick verkligen mycket kött på benen och många ahaa-upplevelser under hela passet.

Har alltid haft lite svårt att söka hjälp privat för saker jag har problem med, blir lätt obekväm, men med Johanna var det verkligen tvärtom! Hon var så härligt genuin och roligt och man såg verkligen att hon njöt av sitt jobb! Sånt tycker jag om!

Det visade sig att jag inte alls hade någon diastas, typ bara en liten en i storleken av ett euromynt strax bakom naveln, helt normalt! Men jag som tydligen tränat magen fel hela livet hade lite svårt att hitta dom där inre magmusklerna som det skrivs så fint om på alla fitnessidor och tidningar, men med hennes hjälp var det plötsligt inga problem alls så nu övar jag på det tre gånger om dagen, tills hjärnan och musklerna börjar använda sitt muskelminne och hittar de djupa musklerna naturligt.

bild lånad från Johannas hemsida.

Johannas har utbildat sig enligt Olga Rönnbergs Mammamageprogram, och drar även Mammabootcamp och Starkmamma, vilket jag kommer börja gå med på nu när det börjar i Kronoby i april. Hon är även utbildad sjukskötare, hälsovårdare och diplomerad kostrådgivare, bland annat! Klickar ni här så kommer ni till en lista på de tjänster hon erbjuder, på sidan hittar ni också mer info om henne och när hennes nya kurser drar igång.

Kan verkligen varmt rekommendera Johanna! Grymt bra människoperson som kan sin sak och verkligen brinner för det hon gör! Hon var superduktig och har du funderat på att komma igång igen, eller bara vill kolla upp magen och lära dig hur du ska träna den – ring henne för allt i världen!

(Obs, detta är INTE ett samarbetsinlägg, jag vill bara berätta om den fina erfarenhet jag fått och motivera fler som funderat på att ta steget och få hjälp med sin post-preggo mage att bara gör det, Johanna är verkligen super!)