Författare: sararasmus

Så skedde det magiska. Vi passerade 21 dagars strecket och samtidigt steg vi in i vecka 38. Hon, den lilla okända typen därinne är färdigbakad – hon kan och får komma ut när hon vill. 
I samband med detta började även det eeeeeviga googlandet efter tecken på att saker och ting är på gång i kroppen. Ni medgravida eller ni som varit gravida vet.. det är slemproppar, ananas, färdknäppar, molvärkar och förvärkar hit och dit. Det är ju så himla spännande!

Jag minns att när jag väntade Elmer så gjorde jag inte mycket annat de sista veckorna än att satt på pilatesbollen och studsade. Jag gjorde allt på den, såg tv-serier, stickade, åt… hade väl sovit på den om jag kunnat. Jag började egentligen skumpandet i vecka 36, i förhoppningar om att Elmer skulle vända sig rätt från tvärläget han så länge varit fastetsad i, vilket han ju sen också gjorde, pilatesboll eller ej. Sen fortsatte jag för att hålla honom ”där nere”, och för att jag hört att det kunde hjälpa till att få allt att mogna snabbare. Och så satte det ju igång på bf sist och slutligen.

Jag har legat väldigt på latsidan med pilatesbollen denna gång, började egentligen för bara några dagar sedan med att sitta en halvtimme om kvällarna när Elmer lagt sig. Man hinner ju inte riktigt, särskilt inte då man har en 1,5-åring som också vill sitta på den när mamma sitter på den. Men nu är jag igång.

Jag tror inte riktigt på att det finns någon särskilt igångsättningsmetod som man kan ta till här hemma när man väl är tillräckligt trött på att vara gravid, jag menar, till och med på BB kan ju en igångsättning vara i flera dagar. Däremot tror jag att det finns sätt att hjälpa förlossningen att komma igång om det är så att kroppen och bebis annars är redo och mogen. 

Med Elmer förberedde jag mig väldigt dåligt, jag hade inställningen att ”det är kommer gå hur bra som helst”. När värkarna väl började googlade jag profylaxandning, och inför krystskedet, liggandes på sängen alldeles epiduralpåverkad så började jag googla ”hur man krystar”, haha.

Denna gång har jag/vi däremot gjort följande saker för att både mentalt och rent fysiskt förbereda mig och kroppen på den stundande förlossningen:

• Som tidigare nämnt, pilatesbollen, den hjälper en ruckbar baby att gräva sig djupt ner och öppnar bäckenet inför vad som komma skall.
• Förlossningssamtal samt grundlig läkarundersökning – För att få ställa alla frågor och blåsa bort orosmolnen, och för att kolla storleken på bebis och att allt är okej därnere inför en vaginal förlossning.
• Psykoprofylaxkurs – vi var i Nykarleby i måndags, jag och Tony, för att gå på kurs hos underbara barnmorskan Maria Kronqvist som undervisar om profylaxen de veckor hon är hemma i Finland och inte jobbar i Sverige. Vi fick många viktiga verktyg, jag fick några aha-upplevelser, och det är obeskrivligt skönt att veta att Tony suttit med och gjort allt jag gjort, och hört allt jag hört. Vi är nog mer ett team denna gång tror jag, även om han var alldeles fantastisk förra gången också.
• Akupunktur. Härliga Maria, som jag bloggat om tidigare och som har sin egen studio hemma hos sig, är både doula, hälsovårdare och utbildar sig till sjuksköterska, så när jag var hos henne i måndags kände jag bara ett lugn sprida sig i hela kroppen, inte bara tack vare nålarna jag fick utplacerade för att förbereda kroppen för förlossningen, utan för att hon verkligen förstår, lyssnar och kan sin sak.
• Vi, eller kanske främst jag, pratar mycket mer här hemma om mina mål inför förlossningen. Målbilder och delmål. Med Elmer var mitt mål ursprungligen att få honom på bröstet. Men eftersom målbilden förändrades mitt under krystskedet då jag stirrade mig blind på Fantaflaskan som stod och väntade på mig vid handfatet och det enda jag kunde tänka var ”bara jag får ut honom så jag får dricka Fantan” så har jag tänkt steget längre denna gång. Mina mål denna gång:
  – 3 centimeter öppen, 5 centimeter öppen, 7 centimeter öppen, 10 centimeter öppen.
  – Bebis ut!
  – Sys och lappas ihop.
  – DUSCHA!
  – Krama Tony framifrån och nära, nära för första gången på flera månader, minns att det var det bästa jag varit med om förra gången.Hur har ni förberett er inför era förlossningar?
  Vad tycker ni har varit bra att tänka på?
  Och bonusfrågan: Upplever ni att ni själva faktiskt satt igång er förlossning, och i så fall – hur?

Glass har intagits i mängd och massor, även den allra minsta har vi fuskat med några gånger. Det är ju faktiskt sommar!

Elmer har fått ta sig premiärdopp på Kackurs simstrand, vi har villa väldigt nära stranden men hade ännu inte besökt den en endaste gång då jag, Elmer och mamma kollade in den – vi blev positivt överraskade. Hade förberett mig på att Elmer inte skulle vara många sekunds i det kalla vattnet, men mamma fick snällt gå med honom i nästan en halvtimme – han älskade det! När mamma/mommo sedan försökte få upp honom på stranden igen skrek han en massa oförståeliga stavelser innan orden till slut flög ur honom ”BORT EMME BADA!!”.

Mamma och Elmer vid min moster villa efter ännu ett dopp i det blå. Den härliga collegedräkten kommer från Pomp de Lux, lätt ett av de bästa köpen denna vår! (På REA nu!)

Kört massor med bil – Elmer absoluta favoritsyssla! Vi har en Alfa Romeo på gården som bara står utan att användas och har laddat ur för länge sen i väntan på sitt öde, den har Elmer utlyst till ”Emmes bil” så där sitter han för jämnan när vi är utomhus.

Prövat glasögon på villan. 😀

Ja, och här har ni något som inte kan klassas som annat än ”total överraskning”. I söndags knackade ett gäng fina vänner på dörren och överraskade mig med babyshowerbrunch (bild från min vän Jennas snapchat). Blev totalt chockad! Där stod ju jag och hackade sallad inför lite söndagsgrillande hos svärföräldrarna och Tony som sitter och matar Elmer meddelar med sina rådjursögon att jag minsann är den som får öppna dörren…

Korta och lite längre promenader med och utan Bumblebee ute vid Kackur, eller pingvingång som jag kanske skulle beskriva mitt promenerande för tillfället… Alltså, jag kan inte nog hylla denna vagn! Blir bara mer och mer förälskad i den allteftersom, är så glad att vi fick sålt dom andra två så att denna fick stanna! Kan knappt vänta tills jag får pröva babydelen till den, den är ju hittills helt oanvänd och har så många fina finesser. Borde egentligen filma den här vagnen så ni får se den in action…

Senare ikväll kommer ett inlägg om hur vi förberett oss den sista tiden innan bf, både mentalt och rent praktiskt.

Aah, du underbara sommarvärme. Mig kvittar det om det är soligt eller ej, så länge den här underbara värmen finns här. Blir lika överraskad varje gång jag går ut till tvättrummet för att sätta igång en tvätt och inser att jag kan gå ut utan att ha bråttom in igen pga kylan!

Varmt som tusan är det ju inomhus, särskilt som man bor högst upp på en backe och endast har ett stort pilträd som ger någorlunda skugga. Men det är ju en värdslig sak och man kan ju gå omkring i bara blöja om inte annat, som herremannen nedan så fint demonstrerar.

Här har vi varit riktigt förkylda hela bunten, Tony och Elmer har haft feber och nu har Elmer snörvlat färdigt medan jag och Tony dras med halsont och slemhosta ännu, säkerligen en trevlig bieffekt orsakad av lite väl överdriven väderoptimist där när det var varmt men blåsigt i början av juni. Nåväl, huvudsaken är ju att det kom nu och inte sen närmare förlossningen.

På tal om förlossning, igår var jag hos läkare för förlossningsbedömning och noggrann undersökning i anknytning till min förlossningsrädsla. Läkaren jag först trodde jag skulle ha var inte på plats och det blev någon helt annan, men relativt klok blev jag ändå.  Bebisen beräknades väga 2,9kg nu i vecka 37, så drygt ett kilo ska hon upp ännu för att väga som Elmer gjorde när han kom ut, vilket ju stämmer överens med veckorna också, förutsatt att jag går hela vägen. Berättade om min rädsla att gå över tiden och att babyn ska vara stor när hon kommer ut, och vi bestämde oss för en ny undersökning i vecka 40 där vi funderar på hur vi går vidare ifall jag inte fött då.

Blev också häpen över att höra att livmodertappen var mogen och att jag var öppen 1-2cm, har hört att detta skall vara vanligt för omföderskor, men trots det kändes det ju lite häftigt att veta att läkaren bokstavligen känt babyns huvud vid den inre undersökningen, sjukt! Så hur är det, omföderskor, i vilken vecka har ni fött ert andra barn i förhållande till hur mogen livmodertappen var osv? Har det alls något samband, ni förstår ju att man börjar spekulera.

En annan fantastisk nyhet var att bebisen hade fixerat sig och när jag frågade om det fanns risk att hon ännu svänger på sig så skakade läkaren på huvudet med ett litet flin, och underströk även detta med ett ”nej, det kan jag nog nästan skriva under på att hon inte gör, hon var nog så inborrad där och rörde sig inte ur fläcken”, ett annat hallelujah-moment med andra ord!

Hemoglobinet var uppe på 104 vid senaste kontroll, så även där så har det svängt lite, nu är det bara att fortsätta ladda järn, och så var det ju den där förlossningen också.. Så häftigt att tänka att det kan ske närsomhelst! 

När Elmer var i ca 7 månader gammal var jag redo att flytta honom till eget rum. En vattenskada i respektive rummet och renovering på det, och Elmer är plötsligt 1 år och 8 månader, drygt. 

Nu är jag plötsligt inte alls redo längre,  utan i stället riktigt, riktigt blödig. I ett år och 8 månader har jag lyssnat på hans andetag, vaknat till hans röst, både om nätterna och om morgnarna. Flugit upp så fort han behövt mig, varit där och vakat när han varit sjuk, vaknat av allt. Nu är sängen tom, Elmer sover sin första natt i egen säng – i eget rum, och jag ligger här och gråter. Dels vid tanken på att sängen aldrig kommer användas av honom igen, dels på grund av att den just nu är tom, och dels för att jag vet att den snart, väldigt snart kommer fyllas med helt nya andetag, andetag jag ännu inte känner, främmande små andetag som jag vet att jag kommer känna precis likadant för när det är dags för deras innehavare att flytta ut. Det bara bränner i mig. Rummet saknar de mest underbara andetagen. 

Min lilla, stora son, när hamnade vi här? 

Hettan har ju ingen missat – vilken lycka för så många, även för oss på Rasmusbacken. Hade ingenting emot vädret som det var, förutom några dagar förra veckan, då hade jag nog nästan börjat ge upp hoppet om sommarvärme. Men ack så härlig den är, sommaren. 

Elmer badar/duschar minst en gång om dagen sen sandlådan blev introducerad, och nu med den värmande solen har vi låtit honom kladda på med sand och vatten så mycket han bara vill, och sanden har letat sig in överallt. Han tycker dessutom det är helfestligt att stoppa leran i munnen,  så blöjinnehållet är något grynigare än vanligt det också..😅 

I morse var jag på frukost till Café Kulma här i stan tillsammans med min fina Linnéa. Det är så skönt att få träffas bara på två ibland, och det blev en perfekt start på dagen!

När Elmer sov tupplur idag konstaterade jag att det inte fanns krafter till något annat än viloläge, så det blev en dejt med Jo Nesbø i form av ljudbok ute i solstolen som fina mamma köpte åt mig igår. Perfekt med solstol då det är tungt att sitta normalt. Låg en timme och bara njöt och trots att jag nog slopat tanken på att sola magen i sommar kunde jag inget annat än att dra upp linnet. I morgon har dom lovat varmt men lite regnigt och regnar det så lovar jag att jag står där och dansar i sommarregnet – eller snarare guppar.

Efter en tids paus på gråtfronten var jag igång igen här för några dagar sedan. Orsaken var mycket enkel – skuldkänslor and overthinking.

För det är ju så, att i 1 år, 7 månader och 22 dagar har jag, Elmer, Tony och Rosa varit en enhet, en familj. I 1 år, 7 månader och 22 dagar har Elmer fått vår odelade uppmärksamhet, när han så önskat, dygnet runt, 24/7. Vi har gjort allt med och för honom, han har varit våra livs stora kärlek, och det största underverket på denna jord, och snart, mycket, mycket snart (alltför snart?) måste han dela allt detta med någon annan. Än mer, han måste lära sig att han under en tid framöver i hans ännu väldigt korta liv kommer vara tvungen att prioriteras som andra i kön, för det går ju inte att förklara för en liten bebis att hon måste vänta på sin mat för att storebror först vill rada fram alla sina bilar med mamma, eller bygga ett legoslott med pappa.

Och vet ni, det bara bränner i mig. För han är ju själv så liten ännu. Han pratar och vi förklarar och han förstår mer och mer, men inte så pass att han kan tänka rationellt ännu. Han kan inte stiga ur sig själv för att sätta sig in  lillasysters situation. Han förstår ju inte ens vad en lillasyster är, trots att han ibland springer fram till mammas mage, drar upp tröjan och stryker med handen över den och säger ”beebi”. Han förstår ju inte, hur sjutton skulle han kunna göra det?! Det här med biologi, och det faktum att en människa faktiskt kan växa inuti en annan människa är ju något som förbluffar mig så gott som varje dag, men jag vet ju iallafall hur det går till så jag har ju ett visst försprång gentemot min ettåring.

Jag vet att det kommer komma många gånger ännu då jag bryter ihop på grund av liknande tankar. Hur sjutton säger man farväl till sig själv som enbarnsmamma? Hur expanderar man hjärtat? För jag har hört att det är det som händer, hjärtat expanderas för att rymma mera människor att älska, trots att man inte hade trott att det skulle gå att älska fler. Älskade barn, jag kommer sakna dig.

Ja, suck alltså, detta samvete. Jag ligger ner så fort jag får chansen nu. Tycker jag gjort det genom hela graviditeten men nu är det extremt, så till den grad att jag tänker att jag väl snart får en propp av allt liggande och sittande. Jag vet att jag inte kan mycket åt det, och jag vet att det är övergående och jag vet att det ”ska vara såhär”. Men just nu hjälper ju inte det. När samvetet gnager, huset raserar, ekonomin haltar eftersom jag inte ens orkar sälja saker på Facebookloppis som kompensation för min sjukledighet som nu varat i snart tre hela månader, Tony får verkligen tackla allt och med många reparationer och extra utgifter så märks det ganska fort att det i princip saknas inkomster från en person i familjen. Dessutom känner jag mig inte som en person, jag känner mig som en halv person, men stor som en och en halv. En och en halv alldeles värdelös person som inte gör mycket mer än går och gnäller. Nej ursäkta, ligger och gnäller.

Jag saknar mig själv. Det är väl ungefär samma ramsa som under förra graviditeten, och det känns så hemskt att säga att hur jag mår är en stor anledning till att hit inte heller kommer fler barn när lillasyster väl är ute. Nog finns det ju andra anledningar också, mer logiska, lättsmälta sådana, som inte sticker lika mycket i ögonen, detta är nu en av dem. En anledning som för många kanske inte är så enkel att acceptera – jag kan ju få barn, alla kan ju inte det, vad gnäller du för, människa?!

Hon ger mig blickar. Uppmanande sådana. Ibland anar jag en förväntan i hennes blick, när jag rör mig mot hennes godislåda eller råkar ta i hennes koppel. ”Vad händer nu, mamma?”, men så slocknar förväntan lika fort och hennes huvud sjunker tillbaka mot kudden.

Och mer avhållsam från vännerna blir man också. Det bara blir så. Man orkar bara inte belasta. Jag känner att det enda jag gör är gnäller, och jag vill jag bespara dem från det.

Man är liksom lite fånge i sitt eget hem, och jag känner att min klagovisa börjar få ett slut här. Känner att jag klagat av mig tillräckligt för den här gången, det känns förvisso bättre. Samtidigt kommer jag ha en grym morkkis för att jag klagar över att vara gravid, än en gång.

En alldeles fantastisk människa, som är gravid och i ungefär samma veckor som mig, sa åt mig idag att ”man får klaga hur mycket som helst!”. Den här personen klagar knappt alls, ändå har hon betydligt fler krämpor än vad jag haft under hela min graviditet. Men hon är så tacksam och positiv, att jag tror jag ska gå i hennes fotspår tills den här graviditeten är till ända – från och med nu.

Att jag haft sammandragningar har ju varit ett allmänt känt faktum eftersom jag varit sjukskriven pga av dem sen mars månad. För fyra dagar sedan ändrade dom dock karaktär en smula, och har gravis blivit både intensivare och smärtsammare för varje dag. Så fort jag rör på mig, oavsett om jag sitter eller står, så blir magen hård som en stenkula och det spänner ordentligt, oftast så jag får stå sådär lätt framåtlutad. Ibland går spänningen även ut i ryggen och bildar ett järnbälte runt magen. Trycket neråt är också kraftigare än tidigare och i nedre delen av magen har jag stundvis en molande värk. 

Nu är det inte så att jag går runt och förväntar mig att en för tidig förlossning ska vara igång. Att föda i v. 34+5 känns lite väl tidigt om jag själv får bestämma, och jag tänker att allt obehag jag upplever är kroppens sätt att förbereda sig, that’s all. Men visst blir man lite skärrad när barnmorskan jag pratar med på förlossningen, när jag igår kväll ringer dit för rådgivning, säger att ”kommer hon så kommer hon, vi försöker inte stoppa det mer efter 35 fulla veckor”. Jag ligger med andra ord liiite på gränsen, samtidigt så tror jag ju inte att hon kommer ännu, men att denna graviditet går hela vägen till bf – det har jag lite svårt att tro.. 

Kanske jag borde börja packa domdär väskorna trots allt..

Ni med två eller fler barn, vilken vecka födde ni andra barnet, hur förberedde sig kroppen och hade ni haft känningar dagarna före? 

Har förresten äntligen hittat ett par byxor som inte spänner någonstans! Har haft stora problem med byxor denna graviditet, oavsett byxstorlek har byxorna spänt och varit obekväma i nedre delen av magen, eller precis där resårkanten tar slut. Dessa fick jag hem igår och som namnet säger ”Once on never off pants” från supermärket Boob så har jag bott i dem every since. Dessa underbara i lyocell kommer få följa med till BB när det är dags, och efteråt är det bara att vika ner resårmudden och bära dem som vanliga mjukisbyxor. Så.sjukt.sköna. Skämtar inte! 

• När jag väntade Elmer tror jag att jag packade väskan redan i vecka 30. Jag antar att det var överflödet av tid i samband med ivern jag kände för att få göra alla dom där ”förberedelsegrejerna” som gjorde att jag var så tidigt ute, jag menar, hallåå, vi köpte barnvagn i vecka 11! :DMed M har jag inte precis hunnit med så mycket förberedelser, frysen står fortfarande tom på bullar, maträtter och bakverk, och det lär den nog göra fram till förlossningen också om jag inte finner ett energirus nånstans innan det är dags, babykläderna är tvättade, men det är ungefär det… Är så glad att jag skrev min lista igår, så får jag börja bocka av den. Listor är bäst!

  
  Mitt mål är att under denna vecka vara så gott som klar med BB-väskan, jag vill tro att lilltjejen kommer lite tidigare, om hon bara är redo, för jag är så rädd för en stor bebis och det kombinerat med alla andra rädslor gör detta tillräckligt spännande ändå, så hon får gärna titta ut redan i v.39. Precis som med inlägget om what to do innan bebis anländer så skriver jag här i punktform, och kanske någon får lite idéer inför sitt eget packande.

  Du kommer ju inte kunna packa ner allt nu, så gör en lista

  I min väska:
  

• Till förlossningssalen rekommenderar jag en vattenflaska med ett sånt där sportsugrör, så det är bara att suga/spruta in när törsten faller på. Man svettas mycket under en förlossning och eftersom det inte alls är så säkert att man har någon aptit över huvud taget (I know I didn’t) är det viktigt att se till att man får i sig mycket vätska. Det finns ju såna där sportdryckstabletter/pulverpåsar man kan sätta i vatten för extra energi, vissa kör med energidrycker.
  
• Jag hade plockat en påse Parrots-snacks med olika nötter, kokoschokladknappar och torkad frukt, det var typ det enda jag åt i förlossningssalen, även om du har rätt till att äta från BB-köket när du väl är inskriven kan det vara skönt att ha något nära till hands än att ha partnern att springa fram och tillbaka och hämta tilltugg.
• Hårspännen och hårband! Märkte när Elmer var ute att mitt hår aldrig blivit uppsatt, och låg i stället fastklistrad vid pannfästet som en vacker gloria. Gör en fläta, om du hinner och har hårlängden till det, så har du allt ur vägen.
• Två par sköna behåar – tycker att de amningsbehåar man kan köpa i 2-pack från Lindex har varit bra. Eventuellt ett par lågt skurna underbyxor till hemresan, eller så kör du tvärtom – högmidjade tanttrosor. Något du också kan behöva är Lanolin och amningsinlägg.
• Minns att jag mest gick omkring i BB’s superglamourösa morgonrockar och sjukhuskläder, dvs, en lång uppknäppbar rosa ”klänning” och högskaftade strumpor matchat med nätunderbyxor och enorma bindor – det var liksom mest praktiskt så, eftersom jag hade väldigt ont mellan benen de första dygnen, och man regelbundet kom och klämde och kände på en och det hade varit ännu krångligare om jag hade haft byxor på mig. Det jag däremot hade var en grå pyjamasklänning av märket Boob, som är ett märke för ammande och väntande mammor, den var både praktisk i amningssyfte, och så var det skönt att sova i något mindre än den enorma sjukhusklänningen om nätterna. Hade också en uppknäppbar pyjamasklänning från H&M, som också den var väldigt skön, men rekommenderar inte den då de små knapparna väldigt fort började glida ut sina hål och knäppa upp sig själva.
• Sandaler, såna där man bara stiger i och högskaftade yllesockor, eller både och, gick jag ständigt omkring, sjukhusgolv kan vara både kalla och smutsiga. Kan tänka mig att morgontofflor är minst lika praktiskt!
• Minns att jag tyckte det var härligt att ha med ansiktsrengöring och en svalkande fuktkräm efter att ha svettats floder. Eftersom jag inte ens vågade röra, än mindre se mig själv ”därnere” den första veckan, så var det skönt att få ägna uppmärksamheten åt något annat när man väl slapp i duschen efter förlossningen. Ta också med en reseförpackning schampoo och balsam, men helst någon mild variant som inte svider, eftersom risken alltid finns att det glider ner lite skum mellan benen innan du hinner skölja bort det… en rakhyvel, deodorant, tandborste och andra hygienartiklar du inte klarar dig utan, men kom ihåg att du inte ska bo där resten av ditt liv, så tigerbalsam, body scrub och diverse sminkprylar är ganska onödigt (märkte jag själv). En CC Cream är det enda jag kommer ta med i sminkväg, och så en oparfymerad och återfuktande handkräm.
• Till hemresan föreslår jag ett par sköna, lågt sittande byxor av lösare modell, varför inte unna dig ett fint set mjukiskläder i velour eller college? Och så ett svalt och skönt linne eller en top som du trivs i. Tänk lite repetition på första trimestern, lösa och sköna plagg. Tonys mjukisbyxor som jag hade kommit in till förlossningen i rasade av mig, så det var skönt att ha något annat i väskan.
• En plastficka eller stort kuvert till viktiga papper kan vara bra att ha med, man får en hel del papper med sig hem från BB.
• Jag kommer packa med mig ett par hörlurar denna gång, ifall jag ligger vaken någon natt och vill lyssna på ljudbok eller musik.
• En plast- eller tygkasse till smutsvätt kan vara skönt att packa ner, så har du allt på ett ställe.

Du kommer ju inte kunna packa ner allt du behöver nu direkt eftersom vissa av sakerna är sådant du behöver varje dag, så skriv en skild lista på saker att packa ner strax innan ni åker in:

• Först ut: ID-kort, förlossningsbrev, mammakortet, och andra viktiga papper. Dessa ska ju fram i princip direkt du kommer till förlossningen, så icke att förglömma! Vill du kan du låta partnern ha dessa i en skild väska eller ett kuvert, så de är lättillgängliga ifall det är bråttom.Telefon, laddare, kamera med tomt minneskort! Behöver jag säga mer?
• Toalettartiklar (och smink, om du vill ha med det), om du inte har köpt extra, jag minns att jag köpte tandborste, minitandkräm och schampoo och sånt extra, bara för att.
• Plånbok.
• BONUS: Denna gång kommer jag packa med en påse hembakta kex åt barnmorskorna, hade så gärna velat tacka alla förra gången, så jag tror jag gör det den här vägen denna gång. Och som jag skrivit tidigare så ska jag försöka göra en blandskiva med favoritmusik att lyssna på ifall vi får långa timmar i förlossningssalen.

  Jaaa, det kan verkligen kännas som att man packar ner hela hemmet när man packar BB-väskorna. 

  Att packa till bebis:
  

• Egna mössor, sjukhusets satt inget vidare konstaterade vi senast.
• Kläder till hemfärden i två-tre olika storlekar, själv kör jag på ett set med body+byxor i storlek 50 och dito i storlek 56, tror inte hon är mindre än så. Sen även en collegeoverall eller en nallehalare i storlek. 50 eller 56, det är väl okej att drunkna lite. Två par små strumpor och även bomullsvantar utan tumme, Polarn o Pyret har bra sådana som är lätt vadderade.
• Eftersom vi har sommarbebis på gång så får vi slopa åkpåsen med dunfyllning som vi hade åt Elmer, och kör i stället på en åkpåse i vår-/sommarvariant från Nordlys. En åkpåse är något jag först tänkte att vi inte behövde, varken med Elmer eller en ny åt M, men eftersom de är födda på helt olika säsonger och jag älskar hur praktiskt det är med en åkpåse som du bara drar upp dragkedjan på när ni ska iväg i stället för att krångla med filtar hit och dit, så blev det en till M också.
• Jag kommer även för säkerhets skull packa en outfit åt bebis i helt neutrala färger och en fin bomullsfilt ifall energin och andan faller på att ta riktigt färska babyfoton. Även en liten mjukiskanin som ger dendär ombonade känslan i den annars ganska opersonliga ”plastbyttan” de sover i på BB får komma med. Men detta är ju absolut inget jag anser är ett måste utan snarare mer för min än för babyns skull.
• Min farmor stickar de mysigaste tågsockorna och hjälmmössorna, och blir vi bortskämda med sådana även denna gång så är de definitivt med i babyns väska.
  Angående sockorna så delar vårt BB ut ett par sockor som bl.a. Martorna och Odd Fellow stickat som välkommen till världen-gåva i samband med festbrickan som man får efter förlossningen.
• Med Elmer åkte vi inte raka vägen hem, utan via svärföräldrarna för att hämta Rosa, och skaka av oss lite av sjukhusnerverna, då behövs såklart lite mer i väskan som blöjor, spytrasor osv. Men eftersom vi planerar på att åka raka vägen hem denna gång och bara har 10 minuters hemresa, så skriver jag inte mer än så.
  KOM IHÅG! Se till att ha babyskyddet installerat, eller om du har ett utan bas – se till att det åtminstone finns i bilen veckorna innan bf, gärna med åkpåsen i så behöver ni ju inte släpa in den förrän det är dags att åka hem. Pappas väska:
  Tony var lite skeptisk till en egen väska, men det visade sig vara rätt praktiskt att ha en egen ryggväska packad med det viktigaste:
• Plånbok, eftersom mannen egentligen inte får äta förrän man är inskriven på familjerum, vilket inte alls är en garanti trots att du är förstföderska (men som nog ändå prioriteras), så är det bra att ha börsen med så att han kan gå till sjukhusets café eller lunchrestaurang för att äta (ifall det finns tid till det).
• … finns det inte tid till att gå längre vägar för riktig mat är det bra packa med energistänger, choklad, nötter, kanske en smörgås eller annan mikromat (kylen får man ju såklart använda på BB oavsett), och så något att dricka.
• Toalettartiklar, trots att man inte stannar natten kan det bli en rätt lång vistelse, även för pappan, så det kan vara skönt att ha tandborste och andra nödvändigheter med sig.
• Telefon + laddare
• Extra ombyte av bekväma kläder, och kanske ett par extra kalsonger ifall det blir familjerum.
• Har även hört att många tar med eget, mjukt toalettpapper, själv var jag så rädd för att röra något därnere så jag gjorde inget annat än använde handduschen under de första dagarna vid varje toalettbesök. 
  

  Mina favoritsnacks har alltid varit hallon, så finns tid är de ett måste i min snackbag!

  Sen kommer här en lista på sånt jag packade förra gången, men som lämnade helt oanvända i väskan och tog en massa plats:

• Egen morgonrock tyckte jag själv var helt onödigt, det dög bra med sjukhusets stora.
• Allt för mycket smink och extra toalettartiklar, keep it simple, du har inte tid för en ansiktsmask varken före, under eller efter förlossningen.
• En stickning på en babyfilt jag hade på hälft, bok och iPad. Man var så omtumlad, och mellan alla kontroller och allt sovande så ville man ju bara lära känna den nya familjemedlemmen. iPaden användes av Tony ett tag, men det viktigaste kollades på telefonen.
• Pyjamasbyxor och t-shirt – av den enkla orsaken att det var tungt att dra av och på ett par byxor de första dagarna. Tro inte att ditt underliv blir lämnat ifred den första tiden efter förlossningen, de är noggranna människor, barnmorskorna!
• Flera par egna underbyxor, inte heller något som användes före hemfärd för min del. Strumpor skulle det nog räckt att ha med ett par av också, till hemresan.
• Bindor, allt fanns på plats, klarade mig bra på den jag hade på mig under hemresan. Värkmedicin får du även på sjukhuset, oftast några extra att ta med hem också.
• Babynestet, hade först tänkt att det skulle vara ombonat och praktiskt att ha i plastkuvösen, men konstaterade fort att det inte behövdes, och i stället var det bara onödigt och i vägen att släpa med sig till och från BB.

Vad har du på din lista? Har jag månne glömt något? 

Let the countdown begin! Från och med idag är det 40 dagar kvar till bf. 40!
När jag nämnde det för Tony idag skakade han bara på huvudet med ett snett flin, jag vet inte vem av oss som är mindre förberedd, han eller jag. Tjaa, kanske han ändå.

Nedan har jag gjort en checklista för saker som är bra att fixa innan babyn kommer, både med sånt som jag är glad att jag gjort inför Elmers ankomst, och sånt som jag önskar att jag gjort. Kanske ni kan finner lite tips ni med?

För hela familjen:

• Gör några storkok och frys in matportioner, så slipper ni laga mat åtminstone den första veckan.
• Baka eller köp några enkla kakor att frysa in, samt köp några påsar kex, inför besök av nära och kära.
• Införskaffa engångskärl och bestick – så himla praktiskt när man håller på och vänjer sig vid en ny liten människa, det sista man orkar med är hushållsarbete.
• Fixa med barnvakt och plan-B barnvakt om ni har äldre barn – vi har Tonys bror i grannhuset att ringa om det blir panik, annars kommer min mamma och pappa hit när det är dags att åka in.
• Ladda upp med sådant som går åt fort och som är skönt att inte hela tiden behöva springa till butiken och hämta mer av: Blöjor till äldre barnet, toalettpapper, våtservetter, tvättmedel osv…
• Packa en väska åt det äldre barnet inför barnvakten, samt skriv en lista över dagsrutinerna och annat viktigt – Elmer ska ju till mommo och moffa i en helt annan stad så det är skönt att inte behöva fundera på vad som finns i hans väska när det är dags att åka in.
• Gör en shoppinglista över saker som vanligtvis ska finnas i hemmet, så att den som handlar har något att utgå ifrån ifall ni får hjälp med det.

För mamman:

• Packa BB-väskan! Mer om den i ett annat inlägg. 🙂
• Införskaffa mjuka, bekväma underkläder och amnings/(pumpnings)-behåar.
• Införskaffa nödvändigheter som amningsinlägg, mjölkuppsamlare, bindor…
• Fynda några lösa toppar och t-shirts på loppis att ha under ”mellanperioden”, och införskaffa ett par sköna byxor i någon storlek större än den du vanligtvis har. Minns att jag hatade att behöva ha gravidbyxorna efter graviditeten då de satt så konstigt, men samtidigt slapp jag ju inte in i mina vanliga byxor på flera veckor/månader. Tänk dig själv som fem månader gravid direkt efter förlossningen, så är du på rätt spår.
• Töm minneskortet och ladda kameran, samt rensa din telefon på bilder och annat onödigt – there’s gonna be babypictures, believe me..
• Skriv förlossningsbrev. Gå igenom det med din partner i god tid innan det är dags att åka in, så även partnern har ett hum om dina önskemål, eventuella rädslor och annat som är viktigt för dig.
• Om du bara har möjlighet, unna dig lite SPA-lyx. Fixa händerna, de kommer synas på många bilder med den nyfödda, be om en ben- och fotmassage eller varför inte en mammavänlig behandling hos kosmetologen. Det kommer ta en stund innan du slipper eller vill ut ur huset när babyn väl anlänt.

  
  en dagsfärsk bild på en nyklippt mig, kände att jag ville unna mig något och känner mig så mycket fräschare!
  För babyn:

• Tvätta upp babykläder och andra textiler, nya som gamla. Gjorde det förra veckan, och det var så mysigt att vika in nytvättade minikläder i byrån!
• Bädda i vaggan/spjälsängen och eventuellt också i vagnen.
• Ladda upp med små blöjor, babytopz, vaddtussar, babyolja och fuktkrämer, och sök fram febertermometern, Näs-Fridan och babynagelsaxen.
• Jag: Lära mig blanda ersättning på pulver, pulverersättning använde vi inte förra gången, men det är ju betydligt mer ekonomiskt än färdig ersättning.

  
  ljuva dressar som fått sig en omgång i maskinen

  BONUSTIPS för förstföderskor:
  

• Testkör till sjukhuset, så att ni vet hur länge det kan ta, och så att ni säkert hittar dit när det väl är dags.
• Om ni har möjlighet, gå på förlossningsförberedelse så ni får bekanta er med lokalerna, samt ställa värdefulla frågor till en barnmorska face-to-face.
• Installera babyskyddet i bilen (om ni har en bas) i god tid, har inte babyskyddet bas, så öva på att fästa stolen med säkerhetsbältet några gånger så det känns tryggt inför den första skrämmande hemresan (tro mig, den är skitläskig!!!)
• Packa skötväskan en gång, det är så roligt!
• Registrera dig på Liberokerho, för en gratis Välkommen till världen-väska, om du dessutom bestämt dig för att testa Liberoblöjorna så samlar du massor av poäng via deras hemsida genom att registrera koderna på blöjpaketen, med dem kan du sedan köpa allt möjligt för dina poäng.
• Något jag kommer göra inför denna gång som vi inte gjorde med Elmer är att göra en spellista till BB. Jag påverkas enormt mycket av musik och jag tänker att lite peppande, bra musik kan ju inte vara annat än hemåt när det väl är dags?

  Vad har du på din lista som jag saknar på min?