Kategori: Elmer

Förra veckans måndag, när Elmer nyss blivit 6 månader gammal, var det dags för rådgivningskontroll. Hon var nöjd med oss, E hade vuxit 1,5cm och viktkurvan hade plantas ut en smula, troligen på grund av att han tagit sig fram som en liten virvelvind den senaste tiden. Han får ju 5 mål om dagen nu, och mjölk däremellan, så för lite mat får han ju inte.

– I dagens läge sitter Elmer rätt fint själv i sin matstol, korta stunder, men en måltid varje dag övar vi i stolen.
– Han drar sig framåt, hårt, och har börjat pressa upp knäna också så jag tror inte att krypandet är särskilt långt borta.
– Han trycker även upp sig på hyllplan, vardagsrumsbordet nedre plan osv. och ska röra i allt man inte borde röra i!
– Än så länge har han ingen större skillnad på människor, men är han ledsen kommer ett ”mummummumm….” och så sträcker han sig mot mig.
– Han har börjat viska och forma ”pä-pä” när han ser Tony… nyfiken på om det fortsätter utvecklas därifrån.
– Han har fått två tänder därnere och har nu en till på gång upptill.
– Han somnar själv första nattskiftet men vaknar fortfarande med minst 3 timmars mellanrum nattetid, mer om tänderna krånglar
– Älskar att vara i rörelse, där det händer saker och att gunga!
– All-in-all, en väldigt motorisk liten grabb

Vikten: 8940g
Längd 70cm.

Tisdagen den 8e mars, samma dag som min syster fyllde år, så bestämde sig Elmer för att självmant svänga sig från rygg till mage. Och plötsligt gör han inget annat, är alldeles över mig av förtjusning, men samtidigt har dagarna som följt varit rätt tunga. Han blir nämligen otroligt lätt frustrerad då han sen märker att han inte slipper någonstans. På golvet har han börjat dra sig fram, med millimetrar i gången, samt snurra runt på ställe i en cirkel, men det är ändå inte tillräckligt för att hålla honom nöjd någon längre stund.

Blöjbytena är alltid som små gympapass numera, både för mig och för honom. Så fort blöjan åker av så hinner jag bara släppa honom för en sekund för att veckla ut nya blöjan, och så har han svängt sig. (Byter oftast på golvet nuförtiden, orkar inte gå till skötbordet i hans rum).

Till de nya färdigheterna hör också att han börjat lära sig att stoppa tutten i munnen själv. Han har länge fumlat med den men aldrig förstått hur man ska sätta i munnen för att sedan släppa den, till och med att han gör det i sömnen numera, vilket är jätteskönt. Så jag har börjat ha för vana att strössla ut några tuttar lite här och var runt honom där han sover, så han lätt hittar en tutt om han vaknar på natten.

Äter gör han också som en häst, han har stor aptit och har hittills inte vägrat något som bjuds, vilket ju är tacksamt, samtidigt undrar jag om jag ger honom för mycket, han äter nästan en hel Piltti åt gången, eller samma mängd egengjord puré.

Förresten, vi var hos läkaren och rådgivning i fredags, allt såg bra ut. Elmer följde sin kurva och som nästan 4,5 veckor gammal vägde han 7980g och var 66cm lång. Det börjar kännas i armarna att bära omkring på honom med andra ord, men det syns också! Vi var på ett träningspass jag och min moster i lördags, och armarna var egentligen det enda jag kände att jag hade kontroll över!

Elmers sömnrutin ser ungefär ut såhär just nu:

Vaknar: 06-tiden.
Första tuppluren: Runt 09-tiden i ca 45 minuter.
Långluren: Börjar på förmiddagen, mellan 11 och 12:30, beroende på hur han sovit tidigare, sover ca 1h eftersom vi nästan aldrig lyckas få honom att äta förrän han ska ut, vi matar honom iklädd hans overall och så ut i vagnen igen, där oftast sover åtminstone 1,5-2 till. Brukar ha sovit färdigt runt kl:16/17.
Kvällstuppluren: Tas runt 18:30-19, räcker högst en halvtimme, sen är han vaken till klockan 9 då jag börjar natta honom, badar eventuellt, byter blöja och sätter på pyjamas, och sitter med honom i famnen, guppandes på Pilatesbollen och sjungandes på alla sånger som dyker upp i mitt huvud samtidigt som jag trugar i honom mat…
Natten: Somnar oftast mellan 9 och 9:30, vaknar tyvärr första gången nästan direkt efter 3 timmar, och så fortsätter det sådär hela natten, fram till klockan 05:30 ungefär…
Just nu är jag inget vidare nöjd med nätterna, så jag hoppas det börjar svänga snart.
Han får ett fast mål om dagen hittills, snart ska vi börja med en helt ny smak.

Elmer börjar bli allt mer njutbar, det började egentligen i 3 månader-åler redan, men just nu blir det bara bättre. Humöret är som minst stormigt vad det någonsin varit, inga plötsliga humörssvängningar längre. Hans tålamod när det gäller mat är mycket längre, och han visar tydligt när han är trött genom att gnugga sig i ögonen och börja flacka med blicken. 

Han pratar massor sen en vecka tillbaka, en hel drös med olika ljud, skrik och läpprörelser, Rosa blir allt mer nyfiken på honom och han älskar att se på henne! Han är inte heller världens enklaste att sätta blöja på längre eftersom han är i full gång med att lära sig att svänga sig, och lyckas gör han nästan varje gång själv, det behövs bara en liiiiten liten puff från vår sida. 
Tillvidare är han ett riktigt famntroll, särskilt om man bär runt på honom, han sitter ogärna still, särskilt inte bakåtlutad, helst skulle han ju vilja sitta, och blir ganska lätt frustrerad om han inte får det. Därav har vi introducerat sittern mer och mer när vi behöver få något gjort t.ex. i köket, han sitter rätt nöjd och ser på oss, så länge man flaxar med armarna eller busar lite med honom däremellan.

Nu använder harn 68:ans kläder, men jag har redan laddat upp lite med 74:or och till och med med några 86:or. Skönt är det dock att han inte växer lika fort som i början, hann ju knappt använda alla kläder förrän en ny storlek introducerades.
Mitt tips till er som väntar smått – köp kläder i 56:ans storlek direkt! Skippa 44 och 50, dom växer såååå snabbt i början, bebisarna alltså. 😉

Vaknade av att jag hörde hur Elmer kämpade med andningen, näsan var täppt igen och han höll på att vakna på grund av det. Kvickt grep jag tag i Physiomersprayen och nässugen, i hopp om att få bort den värsta blockaden. Men det slutade i en hel del strul på grund av väldigt osammarbetsvillig liten typ, och plötsligt satt jag där med en otröstlig och gallskrikande son i mina armar.

Måste det vara såhär? Elmer har haft snuva och slem i halsen över halva sitt liv nu redan, och det blir varken bättre eller sämre. När jag var sju opererade man bort mina näsmandlar då jag var snorig året runt, hoppas innerligt att han inte har lika trånga näsgångar som mig, börjar bli riktigt trött på att ständigt vaka honom och kolla så han andas.