Kategori: Okategoriserade

Andra advent började på allra bästa sätt. Elmer vaknade klocka halv 7 och med Tony i jobb mellan 7-21 idag tänkte jag bara att ”aldrig i livet att jag stiger upp halv 7 på en söndag”. Så med Elmer stående, halvgroggy i sängen bedjande efter ”dicka” (dricka) skyndade jag till kylen och fyllde flaskan med mjölk i stället för vatten för en gångs skull. Sen flyttade jag över honom bredvid mig, lade hans överkropp på min dunkudde och lät honom dricka upp sin mjölk, varpå jag snabbt satte nappen i munnen på honom när jag hörde det välbekanta, slurpande och visslande ljudet när flaskan tömts på sitt innehåll. Sen satte jag nallen i famnen på honom, och en hand lätt på hans mage, och lade mig ner för att sova. En stund vred han runt och försökte till och med sätta sig upp en gång, innan han insåg att det faktiskt var ganska skönt där under täcket bredvid mamma, så han flyttade sig nära mig, lade huvudet intill min mun så jag fick känna hans underbara doft, och somnade.

Vi vaknade klockan 10. Elmer var hungrig, och blöjan som jag bytt klockan 03 på natten var rätt så full, så jag konstaterade att det nog var dags att stiga upp nu. Jag var så otroligt utvilad, det kändes i hela kroppen, och illamåendet var, trots den långa tiden utan mat i magen, helt uthärdlig. Men jag visste att det var rätt bråttom, så jag satte Elmer i hans matstol, kokade upp vatten till hans gröt, medan jag hukande stod och bredde en smörgås till mig själv. Egentligen klarar jag inte rågbröd särskilt bra just nu, men det var bättre än ingenting.

Senare på dagen åkte vi till Jakobstad, till mamma och pappa, för att fira andra advent. Alltid lika mysigt, tills det var dags att åka hem och jag insåg att det kommit massor av snö, som sedan smält då temperaturen stigit mot kvällen. Jag körde i 60 hela vägen hem, och hem kom vi.

Nu sover Elmer, och slarvmaja som jag är ska jag ta och presentera vinnarna av lucka nr 2 och lucka nr 3. Idag har jag pausat med tävling, men i morgon kommer det dyka upp en suverän en för alla er som själv har, eller har barn med spring i benen hemma! Missa int den!

Slutet av november och tankarna inför december har hittills varit ett töcken för mig.
Jag har hittills bara ställt in mig på att jag blir tvungen att hyra in någon svärmor, farmor eller mamma som skulle komma och städa innan jul, Tony skulle sätta upp en stjärna i fönstret, och resten av julsakerna skulle få ligga kvar i sin låda i väntan på nästa jul. Och där skulle vårt julpyntande sluta…

MEN, things are looking brighter (and merrier) då mitt illamående dämpats en smula, i förrgår klarade jag av att åka med mamma till Kodin Terra och Prisma (även om jag tänkte spy på lampavdelningen) för att införskaffa en plastgran. Yup, det blir en plastgran hos oss, men mer om det i ett annat inlägg… och idag har jag klarat av att göra både pepparkaksdeg, såväl som köttfärssoppa med färskost. Städningen gjorde mig dock svimfärdig så jag retirerade till soffan…  Här kommer en liten lista på det jag kunnat börja se fram emot nu när ljuset i tunneln äntligen är synligt igen.

• 5.12 kommer ett lass IKEAmöbler och annat smått och gott med hemleverans!
  Jag har länge velat göra något åt vardagsrummet, och eftersom ”mellanrummet” som vi kallar det nu blir ledigt efter att ha fungerat som ett lekrum då Elmers rum äntligen börjar bli klart (vattenskada), så kommer det blir ett läs- och mysrum, helt tv-fritt.
• 6.12 Pepparkaksbak står på schemat, Tony är ledig och på något konstigt sätt tackade han ja när jag frågade om han ville baka pepparkakor med mig! ❤ gladfru_9o här hej! Sen ska vi också försöka pynta granen lite, förhoppningsvis har vi fått ihopskruvat lite av IKEA-tillskotten. Tony kommer säkert passa på att renovera klart lilla wc:n, när toalettskåp och sånt anlänt från IKEA.
• 7.12 Sista dagen av min sjukledighet, och jag hoppas så innerligt att jag ska må så pass bra då att jag slipper tillbaka till jobbet!
• 9.12 Förhoppningsvis första dagen i jobb på över 3 veckor!
• 13.12 Tänkte jag försöka mig på lussekatter!
• 21.12 Efterlängtad 12 veckors-ultra där vi såklart hoppas på att allt ser bra ut!

  

Känner mig extra snäll idag så vet ni, vi kör en tävling till för er som inte hann med igår. Tro mig, ni har många fler att vänta ännu men den här vill ni som är jultokiga inte missa!
Dagens tävling presenteras i samarbete med Blossom, och ni ska veta att det var inte lätt att välja ut vinsterna därifrån – finns hur mycket fint som helst!

Ägarinnan Pernilla är något av en julguru för mig, och hon kan verkligen det här med att göra julmysigt i sina affärer! Dessutom har hon suverän pejl på vad som gäller från jul till jul och det syns verkligen i produkterna, både i hennes egna, såväl som i de hon köper in.

För er som känner till Maileg från tidigare så kan jag tänka mig att denna vinst är något ni gärna kammade hem. Dessa underbara pixies som invaderar butikerna varje juletid kommer från Danmark, och Maileg gör inte bara tomtar och säsongsinriktade supersöta produkter, utan även underbart gulliga mjukisdjur som kaniner, nallar, pingviner… – you name it! De gör även en massa söta småmöbler till dockhus som små kaniner och möss får figurera i. Elmers älskade nalle är även den från kollektionen Maileg Mellow, som är tänkt för barn från 0 år. Som jag förstod kommer de ta in en del riktigt mjuka typer till Blossom inom en snar framtid, så vill ni ha den perfekta dopgåvan ska ni söka er dit och fråga efter dem, ifall de inte redan kommit! 🙂

Nu har någon av er chansen att vinna en av dessa oemotståndligt söta pixies, med pepparkornsögon, vackert klädda i julig klädsel (värde 55€). Dessa finns i alla möjliga storlekar och med varierande klädkombinationer, men det är alltså frågan om någon av nissarna på bilden, eller en med annan klädkombination till samma pris. 

Tanken var att lotta ut dessa närmare jul, men då har ni ju inte chansen att njuta av dem lika länge, så vi kör redan nu! 🙂

Vill du vinna en Maileg-pixie? Detta behöver du göra:

– Kommentera här, eller under Facebooklänken till inlägget som jag lagt upp på bloggens Facebooksida, tre saker som för dig innebär jul.
– För en extra lott, gilla Blossoms Facebooksida och kommentera att du gjort detta.

Kom ihåg att ange din mejladress, så att vi kan kontakta dig ifall du vinner!
Priset bör hämtas från Jakobstad eller Karlebys Blossomaffär,
alternativt kan den fås till deras klädaffär Seven Roses i Vasa.

Ni har denna dag på er!
LYCKA TILL!

Pssst.. Om ni vill försäkra er om att inte missa alla tävlingsluckor och inlägg – gilla min facebooksida så har ni allt på samma ställe!

Lucka nr. 2 och den officiellt första tävlingen av många presenteras i stolt samarbete med Cosmetique.

Jag har fått äran att lotta ut en nagelbandsolja från ekologiska märket Pinks Boutique.
Deras produkter är certifierade av Soil Association, gjorda av 100% naturliga och ekologiska ingredienser som kan spåras helt tillbaka till källan.

Nagelbandsoljan doftar ljuvligt och för direkt tankarna till lyxigt spa och till de härliga skönhetsbehandlingar tjejerna på Cosmetique erbjuder (här kan ni kolla in deras breda urval av tjänster – perfekta julklappar!) Oljan hade en omedelbar, mjukgörande effekt på mina extremt torra nagelband!

Så här skriver Cosmetiques grundare Mia om produkten:
”Nagelbandsoljan från Pinks Boutique är väldigt omtyckt. Den är väldigt dryg så den räcker i ca en månad vid daglig användning och en bra produkt nu då händerna blir torra på vintern.”

För att delta i tävlingen ska du kommentera under inlägget de viktigaste delarna i din skönhetsrutin. Med tre ord.

För en extra lott delar du även detta inlägg på Facebook eller Instagram och kommenterar att du gjort det!

Vinnaren meddelas i morgon kväll, ni har denna dag på er!
Priset kan postas inom Norden! Jag står för frakten 🙂

LYCKA TILL!

Den första dagisdagen är redan över, och jag har just lämnat av Elmer för hans andra och sista för den här veckan.

Jag kan ju inte skriva för alla föräldrar med barn i dagis nu, men jag tänkte att jag kunde skriva min egen upplevelse av att hämta och föra sitt lilla barn från och till ett helt nytt ställe med nya människor.

Igår var det Tony som fick komma och hämta Elmer hemifrån under hans paus på jobbet, för att föra honom till dagis till klockan halv 8. Jag spydde bara så jag var inte till så stor hjälp. Tanken var att Elmer skulle få en kortare dag och komma hem och sova efter att han ätit. Själv sov jag tills det var dags att hämta honom, känns som att jag inte gör mycket annat än sover och spyr och mår illa.

Tony hade bara kommit in genom dörren, tagit av Elmer hans kläder, för att sedan se Elmer trava iväg mot leksakerna. Slutsatsen drogs att det var bäst att han bara gick utan att försöka mjölka fram ett ”hejdå”. Det hade gått bra, och jag fick ett meddelande från dagiset en timme senare där de berättade att allt var bara bra.

Klockan kvart över elva travade jag in på gården till dagis, och genom fönstret såg jag ryggtavlan av min lilla, stora son sittandes i en matstol runt ett bord med dom andra barnen i hans grupp. Han hade ätit två portioner soppa och när han såg mig pekade han entusiastiskt och tittade runt sig som att han försökte uppmana de andra barnen att ”se vem som kommit!”. Han kunde knappt vänta tills jag hade lyft upp honom ur stolen, och tyckte väl ärligt talat att det tog lite för länge att ta bort haklappen och knäppa loss honom från han sele, för tårarna sprutade till dess att jag lyft upp honom. Väl i min famn tittade han nöjt och gråtmilt ner på dom andra som för att säga ”jag far med mamma nu”. Två sekunder var han vaken i bilen innan hans huvud tippade åt sidan och han slocknade på fläcken. Inte en endaste protest fick jag när jag lyfte över honom till sängen och drog overallen av honom. Han var så nöjd.

Idag hade jag inte många andra val än att föra honom. Spydde två gånger, bytte kläder på Elmer, packade ner honom, och lite före 8 satt vi i bilen. Väl framme var det dags för gröt, och ännu sittandes i min famn där jag drog av honom kläderna och satte på honom hans dagistossor, pekar han in mot avdelningen och säger ”kaa”, vilket för honom betyder ”mat”.

Det är en särskild känsla, att se sitt barn trava iväg mot ingången till sin avdelning, stå och vänta på att bli emottagen, och när det väl blir det, sträcka upp händerna för att lyftas upp i famnen och välkomnas in. Jag ville pussa och krama och helst förvandla mig till en fluga i väggen, så jag skulle få fortsätta förundras och vara stolt ännu i timmar framöver, men blicken jag fick från dagisfröken sa ”säg bara hejdå och gå”. And so I did. Jag gick utan att titta bakåt, med en stolt, men ändå tom känsla inom mig, och med vetskapen om att Elmer högst troligen redan fått sig en plats runt matbordet, och nu satt och gungade och hummade ivrigt i väntan på sin grötportion och sin smörgås.

Lilla vän, när blev du så stor?

Som jag varit nära att bara slita upp de små paketen i julkalendern jag fick av Tony, många, många gånger! Jag har världens sämsta tålamod, men den här gången har jag faktiskt lyckats låta den vara. 

Idag var det då dags för första luckan – oj vad jag kan älska december. Även om den inleds opyntad på grund av att jag fortfarande är liggande så pirrade det lite extra i magen i vetskapen om att jag skulle få öppna första luckan!

Detta är vad jag fann inuti lucka nr. 1:

En duschgel i doften Spiced Apple! Doftade kryddor och Granny Smith äpplen, och till min stora förvåning klarade jag av den trots mitt, just nu, något övernaturliga luktsinne! Gott doftade den också. 

I morgon kommer julkalenderns första tävling upp, så kika in då! 

Tystnad har råder här på bloggen. Även om inspirationen funnits har orken dessvärre inte infunnit sig de senaste dagarna. Det är helt okej, försöker jag intala mig själv, men nu ville jag kasta in ett hej här i kontrast till allt uppkastande i toaletten.

Fick frågan på Facebook igår om allt var okej med mig då man inte hört något på bloggen, om babyn mår bra i magen osv. Fint uttryckt var det som om frågan löd ”har du fått ett missfall då allt är så tyst?”. Jag förstår frågan. Jag har drömt om missfall de senaste nätterna.

Idag var jag till läkaren för att få förlängt min sjukledighet. Frågade en massa saker och min oro över babyns (okej, fostrets) välmående kom upp. Med Elmer oroade jag mig inte alls, nu oroar jag mig mest hela tiden. Läkaren med sin superradar snappade genast upp min inre fråga: kan vi kolla om hjärtat slår. Så hon föreslog ett ultraljud innan jag gick. Tacksamt tog jag emot det.

Hon grävde en stund och japp, där var lilla bönan, med ett hjärta som slog och med en storlek som uppskattades vara av ett foster i vecka 9. All was well.

Vad som inte är lika well är mitt illamående. Stundvis är det bättre, så bra faktiskt att jag kunnat göra nånting annat än ligga här hemma. Igår var jag fram och tillbaka till posten, till och med. Inte utan att spy på parkeringen då, men jag besparar er de mindre mysiga detaljerna. Vid läkaren konstaterades att jag tappat två kilo. Som tur finns det lite mer att ta av nu än när jag började vänta Elmer. Då var startvikten 55kg och gick ner till skrämmande 52 då jag fick spysjuka i början av graviditeten. Men sen for den stadigt upp. Idag vägde jag 57kg, så ännu behöver jag inte oroa mig, det finns att ta av ifall det kommer dagar då jag inte får i mig något.

I morgon börjar Elmer dagis, första dagen får han vara 4 timmar. Sen ökar vi på lite i taget. Just nu känns det bra, jag har inte ens haft tid att fundera på det mitt i allt illamående, lika bra är ju det. Det är skönt att veta att han är någonstans där det händer runtom honom i stället för att han ska behöva vara hemma med en mamma som bara ligger i soffan, och som lamt viftar åt honom med skrovlig röst att komma och ”visa åt mamma vad han har”.

Nedan en bild på mig med Elmer, i vecka 10, det syns definitivt mer nu. Men jag besparar er bilder ännu. Tänkte att det kunde vara roligt att börja jämföra sen från vecka 12 framåt.

Hoppas ni har det bra! Nu säger vi hejdå till november och i morgon börjar en av mina favoritmånader! Den här december kommer ni få ta del av en hel del tävlingar, så stay tuned, och försök ge er till tåls med mitt illamående! Tack för att ni finns! ❤

Jag har beskrivit mitt illamående i tre stadier. Det första är graviditetsillamåendet, det andra är hungersillamåendet, och det sista är en sorts brand jag haft i magen och som letat sig upp i halsen och omkullkastat hela världen. När alla tre stadier är aktiva är jag totalt klubbad, jag ligger bara i soffan, oförmögen att göra något alls. När branden är borta kan jag till och med sitta och stå kortare perioder, och när hungersillamåendet är borta kan jag nästan fungera.

Två gånger hittills denna vecka har jag gått på akupunktur för mitt illamående. Den första gången kunde jag äta direkt efter behandlingen och även om knappt något rymdes i magen var det så härligt att få behålla något. Sen kom illamåendet igen, med revanschlust! Dagarna efter fick jag ett sånt återfall att jag bara låg i soffan om dagarna, totalt oförmögen att hjälpa till eller göra något hemma.

Igår skjutsade Tony mig till Jakobstad för ytterligare en behandling, underbara Maria Backlund Pedersen på Marias Akupunktur gjorde mig än en gång lugn med sin vackra, rofyllda lokal på egen bakgård i mysiga Skata. Den här gången testade hon sätta nålar på lite fler ställen än tidigare, hon bytte även plats på några av dem. Nålrädd som jag är trodde jag aldrig att akupunktur skulle vara något för mig men det var ju inte farligt alls! Sticken från nålarna kändes knappt och flera gånger kom jag på mig själv med att glömma bort att det satt nålar lite varstans på min kropp – till och med i öronen!
Den här gången kändes det ännu mer avslappnande, och flera gånger var jag påväg att falla i djup sömn. Illamåendet märktes inte av under tiden jag låg där, och efteråt konstaterade vi båda två att jag fått mer färg i ansiktet. Hon klistrade några nålplåster i öronen, på magen och på mina fötter som jag fick behålla på, de ser ut som små prickar och känns inte över huvud taget, och sen var det klart.

Tony hämtade mig och vi åkte direkt iväg till Pirayo och åt ugnspotatis, även nu fick jag ner mat, trots att jag inte kunnat äta på hela dagen, och den hölls nere!

Elmer och jag på köksgolvet i de fina kläderna Sabine på Homefun/Majahome sytt upp åt oss.
När jag har ork och mår bättre ska vi ta bättre bilder så ni får se.. 🙂

På kvällen mådde jag ännu dåligt men jag kunde sitta upprätt under ca en halvtimme, när Elmer badade och när vi satt och plockade i kökslådorna. Jag var så himla tacksam!

Idag har jag också känt mig mer som en människa. Jag har fått behålla ett mål mat, och lite blåbärssoppa, och det är mer än vad jag kunnat förvänta mig. Branden i magen har hållit sig på avstånd, eller åtminstone inte varit lika intensiv, om det är tack vare akupunkturen vet jag ju inte, men jag ska dit igen på måndag för ytterligare en behandling, och jag hoppas den ger resultat. Jag vill börja fungera igen.

*Inlägg i samarbete med Jollyroom*

”Vi kommer från den mörkaste delen av galaxen och de skummaste gränderna i stan. Vi är dom fyra superskurkarna som tagit oss in på Jollyroom-kontoret för att ställa till med trubbel. Under hela veckan är vårt enda uppdrag att förgöra Jollyrooms priser. Vi är Team Blackweek och inga priser går säkra!!

Vi har tillsammans valt ut två av våra favoriter från Blackweek. Passa på att fynda, vi stannar hela helgen för att se till att priserna håller sig på botten! Skynda!”

Woodlii Tågbord

Woodlii lekkök

Busiga hälsningar,
Darth Vader, Jokern, Harley Quinn och Cruella De Vil

Just nu känns det inte som att jag är gravid, det känns snarare som om något otäckt tagit över hela min kropp, tvingat ner mig i vågrätt läge på obestämd tid, och som nu vägrar släppa taget. Magen och vikten snarare krymper än växer och de senaste två dagarna har jag fått i mig vatten, två mandariner, någon surskorpa, lite ris och Coca-Cola, jag som aldrig dricker Coca Cola. Resten har åkt upp. Jag har fått så många fina råd och ord av er läsare, och jag är så glad över att ni finns! När jag dyker in här på bloggen känner jag mig inte värdelös, för stunden iallafall. För här hemma är det just det jag är – värdelös.
Jag sa åt Tony idag att han kan lika gärna slänga mig i roskistunnan. Jag tycker så synd om honom.

Tillika får jag känna mig tacksam, tacksam över att min kropp kan producera liv, över att jag har ett andra jobb jag kan sköta från soffa, att jag har en hund som knappt lämnar min fotända, att Tony är en av de starkare männen här på jorden som, trots små protester ibland, klarar av att hålla oss alla flytande, över att Elmer får börja dagis nästa vecka och på så vis får stimulans och lekkamrater, över att jag har ett jobb att komma tillbaka till. Det finns så mycket.

Och inte att förglömma det lilla liv som min kropp får äran att erbjuda hyreslägenhet åt. Som i dagsläget är runt 1 cm stor, när vi nu går in i vecka 8. Det är så knäppt. 32 veckor till och den där 1 cm långa lilla pluppen är en fullbakad bebis, om allt går som det ska. Jag försöker, och ibland går det, att intala mig själv att illamåendet är positivt, och att det finns en anledning, och att allt är bra. Ibland, ibland, ibland går det. Men oftast inte. Inte just nu. Men det går inte en dag utan att jag är lycklig över faktumet. Över livet.