Kategori: Okategoriserade

Några av er ställde frågan om hur det gått med Rosa och hur hon hanterade nytillskottet i huset.

Måste medge att jag varit lite nervös över hur hon skulle reagera, några sömnlösa nätter har det varit och tankar man inte kunnat släppa. Tänk om hon inte accepterar honom? Tänk om hon blir avundsjuk? Tänk om hon blir hotfull och vaktande av sig mot besökare? Tänk om, tänk om, tänk om…

Tony fick till slut säga till på skarpen. Han övertygade mig om att vad som än händer är han fullt inställd på att vi fixar det, och tyckte jag skulle sluta ta ut saker i förväg.

Och hur gick det då? Jo, helt fantastiskt bra, hittills. Redan på BB hade jag tagit med mig tygbitar som vi satte i E’s säng. När Tony sen åkte på ärenden så körde han alltid förbi svärföräldrarna där Rosa var och höll en tygbit i handen när hon mötte honom i dörren. På det sättet började hon förknippa det positiva med att Tony kom med lukten av E från tygbiten.
När vi sen kom hem med E ställde vi direkt bilstolen mitt på golvet, och utan att göra någon stor grej av det lät vi Rosa i lugn och ro snusa på honom. I början var hon så nyfiken och spänd att hon skakade. Men det gick fort om.

Idag är det så roligt att se hur glad hon blir när vi kommer hem, och att hon väntar på att vi ska sätta ner bilstolen så hon får ge honom en snabb puss. Och häromdagen när jag var ute med henne och vagnen och jag lämnade E ute för att sova så tänkte hon sitta kvar och vänta tills jag tog in vagnen. Fick dock inlockat henne med lite godis. Viktigt för mig är det att hon förstår att
det inte är hennes uppgift att vakta honom, och när gäster kommer gäller samma sak. Hittills har hon inte visat minsta tecken på vaktighet, men tar snarare emot all uppmärksamhet hon bara för av våra besökare.

Hon är rätt oberörd av hans skrik, men blir orolig om han gråter för länge, och kan då hoppa upp bredvid en och picka på en, eller så kryper hon under soffan. 

Vagnen har det gått jättebra med, gjorde ingen big deal av det utan gav bara henne kommando att ”gå fint”. Det underlättat ju om man lärt hunden det.

Har ni mer frågor om hur vi gjort? Shoot!

Hoppar ut ur babybubblan för en stund, har massor jag kunde skriva om hur det går för oss, men nu vill jag skriva om något annat emellan.

För några år sedan bodde jag i fina Vasa. Det var även där jag träffade min man, men det hör inte till detta inlägg. Jag tyckte mycket om staden, och har bott där till och från sedan 2008, både på grund av jobb och studier. Sen 2009 har jag även till och från jobbat på Blossom, ett företag grundat i Jakobstad med hjärta för inredning och kläder och nu även sitt egna märke med samma namn. Genom detta fick jag även under de år jag bodde i Vasa jobba på Seven Roses, som finns på Rewell Centers andra våning. Jag var med från starten 2011, och har sedan dess fått se affären blomma upp.

När jag började på Blossom var jag totalt noll-intresserad av kläder som var dyrare än de på de klädkedjor man hittar i var och varannan stad. Varför betala så många pengar för ETT plagg när du kunde få 5 plagg för samma pris, minst!? Sen fick jag pröva en lång, stickad tröja, tröjan hette Long Lovely Knit, var så varm och mjuk och hade en alldeles underbar huva full med fransar. Jag har alltid gillat lite udda kläder, har aldrig följt något mode utan klätt mig efter egen smak och tycke. Det har varit allt från babydoll, till rockigt, till lantligt, till indie, till casual, till cowboy, men aldrig tråkigt, och alltid med en liten twist. Här tyckte jag Odd Molly passade mig perfekt, jag var fast.

Under min tid med Odd Molly har jag ägt över 80 plagg samtidigt av märket. Tror jag räknade till 93 någon gång men jag är inte helt säker. Jag var inne på danska, svenska och norska second hand sidor och sökte efter rariteter och mer ovanliga Mollysar, och visst, några av dem flyttade ut lika snabbt som dom flyttat in. Men jag minns känslan av att ha dem där i skåpet och på klädstången, som en privat karneval av färgglada plagg varje gång det var dags att klä sig på morgonen.

En dag fick jag bara nog. Jag hade så många plagg, många av dem kom knappt till användning, utan hängde kvar på sin galge dag ut och dag in. Så jag började trappa ner, och sälja bort. Idag äger jag betydligt mindre Odd Molly, har bara några absoluta favoriter kvar. Visst finns det plagg jag ångrar att jag någonsin sålde, men sist och slutligen så klarar jag mig bra utan dem också. Odd Molly är fortfarande ett av mina absoluta favoritmärken, men jag tänker att det finns annat jag gärna prioriterar än en dyr garderob, åtminstone nu. Så i stället står presentkort alltid på mina önskelistor i stället, även i år 🙂

Här nedan kommer ett gäng lyckade, och mindre lyckade outfits med märket som alltid kommer ha en speciell plats i mitt hjärta. Hittar du någon favorit?

De senaste kvällarna har E’s skrik gått som klockan. Jag har förträngt alla tankar på kolik och för Tony har jag inte ens fått nämna det ordet, men konstaterade ikväll att för mycket pekar emot det att han inte skulle fått sig en släng av det.

Ikväll har vi nästan gråtit ikapp, jag och E. Som klockan vaknade han vid 8 och började gråta, och efter det har det bara fortsatt.

Till slut gjorde jag det jag borde gjort för länge sedan. Jag skickade ett meddelande till en vän och bad henne be att magknipet skulle försvinna. Sagt och gjort, och när nästa gråtvåg kom satt även jag och bad mellan mina tårar.

Då hände det fina. E tystnade.

Nu har T skickat mig i säng och jag tänker ge sömnen en chans. Inte lätt när man är så upp i varv av allt.

Godnatt ni! I morgon firas farsdag för första gången i detta hem.❤

Fick en fråga av Anna som löd såhär:

Har följt med din blogg rätt länge eftersom vi nu själv sitter å väntar på vår bebbe som väntas anlända 27.12 längtar så när jag ser bilderna ❤ eftersom det är vårt första barn har vi mycket funderat kring vad som är måsten att ha den första tiden och vad man kan köpa senare, vid behov. Vad har varit era ”must have” och har nåt varit onödigt? Sen läser jag förstå gärna en förlossningsberättelse också

Svar: Först och främst, grattis till er kommande lilla skatt! Förstår din längtan! På slutet tyckte jag det var nästintill jobbigt att se alla bebisar komma till världen då min ännu var på insidan. Men snart, snart! Kanske det blir en julbebis? 🙂

Kan inte säga vad som man absolut klarar sig utan, eftersom det där är så olika från person till person. Men det vi använt flitigast här hemma har absolut varit:
– Bröstpumpen, just för det att mjölken rann till rätt snabbt för mig och jag fick så sjuka bröst då lillen i början åt så lite, och så mycket lämnade odrucket. Då var det skönt att kunna lätta på trycket. Mitt tips är dock att om du tänkt amma, så lönar det sig att vara otroligt ihärdig från första början, han blir så lätt van med flaskan, och man själv också för den delen, så amningen kan börja krångla ännu mer om du använder den för mycket.
– Babynestet, för vår del har vi inte haft behov av spjälsängen ännu, han är ju så liten och vill gärna ha det ombonat och lite ”trångt”, precis som i livmodern. Det behöver ju såklart inte vara ett babynest, mammalådan duger precis lika bra. 🙂
– Ceridalolja, i början hade han lite torr hud, och man behöver faktiskt inte alla lotions och krämer, olja funkar super! Perfekt också vid blöjbyten, fett löser ju upp fett, så att säga, så efter att vi tvättat honom därnere har jag ibland också satt lite Ceridal på en bomullstuss och strukit in det i alla små veck.
– Ergobabyn, bärsjalen, med andra ord. Perfekt när man har en bebis som vill vara nära och man har mycket att göra och skulle vilja ha fria händer. Han somnar nästan direkt i den och sover lääänge.
– Napp! Ni kanske inte tänkt ha det åt er bebis, det hade inte vi heller, men vi konstaterade att hans sugbehov var så stort, trots att han inte alltid var så hungrig, så att ge honom nappen när han ligger och vrider sig i sängen har varit en räddning, han kommer mycket snabbare till ro. Oftast. När man väger för- och nackdelarna mot varandra så är det nog mycket lättare att vänja bort nappen sen än att ha en knarrig baby när lösningen ändå är så enkel.
– Cuplatondroppar, superbra om han sväljer mycket luft när han äter, dessa introducerade vi efter 1,5 vecka innan varje måltid, och de hjälpte avsevärt mot gaserna i magen.
– Badbunke, tro mig, gillar babyn att bada så är detta verkligen en lifesaver om kvällarna när det är läggdags. Vi har börjat bada honom nästan varje kväll och trots att babysar inte har några rutiner vid den här åldern ännu så hoppas jag att han så småningom ska börja koppla bad med läggdags, och så småningom hitta ett mönster. Han blir så avslappnad efteråt och det finns inget mysigare än en nybadad bebis.

Har säkert glömt något, men dessa är saker som jag sådär spontant kommer att tänka på. Fråga om det är någon annan sak du undrar över, så kan jag säga om jag haft mycket eller lite användning av det. 🙂

Passar på nu när far och son sover…

Dagens rådgivning var lyckad. E har gått upp från 3930g till 4400g på mindre än tre veckor, så trots att amningen krånglar behöver jag inte oroa mig det minsta över huruvida han får i sig tillräckligt med mat eller ej, så vi kör vidare med pumpen och bröstmjölk bara, bra så! Han hade även vuxit från 51cm till 55cm och huvudomkretsen hade ökat från 36cm till 39cm. Så nu vet ni vad jag klämt ut. 😀

E fick också beröm för sin spänst, fina hud och vakenhet, han har redan börjat ta ögonkontakt och rdg-tanten undrade om han var överburen just för att han verkade så ”mogen”. Men det är han ju i princip inte (40+1). De vet nog vilka knappar de ska trycka på de där tanterna för att få mammor att stråla av stolthet…

Far och son för någon dag sedan, nu ligger de i sängen och myser i stället..  
Just nu är vi inne i en ”sova-på-axeln”-fas. Vilket innebär att E helst somnar, och även fortsätter sova hängandes över någons axel. Det är mysigt, men det blir tungt i längden, 4,4kg är ändå rätt mycket att gå och bära på dagarna i ända, mina axlar skriker efter massage! Eller, ja, egentligen hela min kropp. 
Plötsligt förstår jag mammor som bildbombar sina bebisar.
Man är ju så himla stolt!

Funderade lite kring förlossningsberättelse och sånt,
är det något ni vill höra om, eller undrar ni över något annat? Finns så mycket att berätta om de senaste veckorna att man inte riktigt hittar någon börjar, så ni får gärna fråga i stället.

Hej på er! Börjar så småningom känna mig redo för annat än veckorapporter. Dagarna som gått har varit både mer och mindre krävande, man hinner knappt vänja sig vid hans rytm förrän han hittat en ny. Plötsligt har vår lilleman gått från att sova huuur bra som helst så fort man sätter ner honom i sängen, till en som behöver få komma till ro och i princip somna i famnen. Ibland har han somnat och så har han vaknat någon minut efter att man satt ner honom, och så har allt börjat om. Det tar på både tålamod och energi.

Konstaterade häromdagen att jag borde gå igenom alla gamla vaggvisor, minns knappt någon alls och sjunger i stället en massa jazz och blues åt honom.

Rosa blir allt mer varm i kläderna. Hon har gått från oberörd till inkluderad och hälsosamt nyfiken. Ibland när han skrikit länge kan hon hoppa upp bredvid en och peta den som håller honom på armen som för att säga ”får du inte tyst på honom?”. Antar att det är instinkt. Det härligaste hittills är när hon, de få gånger vi varit borta, möter oss med världens glädjeyra, men snabbt vänder all glädje och uppmärksamhet till babyskyddet, och när vi sätter ner det på golvet är hon direkt där och hälsar honom välkommen med en puss i ansiktet.

Det är intensivt med bebis, verkligen, och man går i princip på repeat om och om igen. Men det ger så mycket och man har lärt sig så mycket om sig själv. Och min och Tonys samarbetsförmåga har verkligen lyft i taket. Det är fint.

Häromdagen bestämde vi E’s hela namn. Nu måste vi bara bestämma dopdatum och plats. Faddrarna är tillfrågade redan. Idag väntar också första rådgivningen, så det ska bli spännande och se hans utveckling, samt bombardera rådgivningstanten med frågor. Kommer ta upp amningen också, den har krånglat sen dag ett trots att mjölk finns i överflöd. Han flaskmatas med bröstmjölk i princip 85% av gångerna då amningen tar så mycket tid och energi varje gång, och oftast slutar med att både jag och E gråter av frustration och förtvivlan. Men jag vill så gärna, så vi ska se om jag får några bra tips.

Nu ska jag stiga upp, T har gett mig sovmorgon, behövdes verkligen idag då jag varit uppe med honom 3 timmar i streck inatt. Men har ändå dåligt samvete när jag sover längre än boysen.

Har medvetet låtit bloggen lämna på sidan om den senaste veckan, här hemma försöker vi som bäst lära känna typen vi tog med oss hem från BB. Ville bara kika in och säga att vi mår bra, vi njuter allt som oftast trots att det mellan varven är rätt utmanande, såklart, och så ska det ju vara. Amningen har bråkat en del samtidigt som mjölkproduktionen är på max, så jag är extremt tacksam över pumpen jag köpte hem innan lillen kom. Så man kan väl säga att jag halvammar, de gånger han känner att han vill ta bröstet. Lilla E (ja, det blev E och inte T som vi tänkte från början) är nämligen en bestämd liten typ som, precis som sin far, går från 0 till 100 på två röda sekunder, han lugnar dock ner sig väldigt snabbt, men tålamodet i kombination med sömnbristen och mammahormonerna är väl kanske inte på topp när det kommer till att försöka övertyga en arg liten plutt att ge bröstet en andra chans. Lite magknip har vi också fått dras med, så har ni tips på det, förutom Cuplatondroppar, så tas det med tacksamhet emot, för de senaste dagarna har det stört hans sömn till den grad att den är rätt ytlig och han kan vakna och gnälla till rätt rejält innan han lugnar ner sig när det väl kniper till. 

I övrigt har vi en rätt nöjd och underbar liten kille här hemma. Med intensiv blick, stora ögon och bestämda, finurliga ansiktsuttryck, som gillar att spraymåla och sprinkla mamma och pappa vid nattliga blöjbyten och älskar att vara nära, nära.
Vi njuter när han är vaken, och minst lika mycket när han så väl sover. Prat om bajs, bröst, naveln och sovrutiner har blivit vardagsmat här, och jag och T har kommit varandra otroligt nära då vi fått lära oss samarbeta, och att kramas utan en stor mage i vägen är något av det bästa som finns ska ni veta!

Bild från förra fredagen, då jag tog mina första svajiga steg ut på stan för att köpa blöjor och en flaska vin. En timme borta räckte gott och väl, märks att kroppen behöver tid att återställa sig, men det var himla skönt att få lufta sig lite.

Två trötta typer häromdagen. Livet är bra underbart.

De senaste dagarna har varit fulla av överväldigande känslor. Jag vet att folk förberett mig på känsloruset som kommer överta varenda liten cell i kroppen. Men jag har inte kunnat ta till mig det dom sagt eller förstå dem förrän nu. Jag ser på detta perfekta lilla kärlekspaket och är tvungen att titta några gånger extra, bara för att jag är rädd att han ska gå upp i rök och försvinna för gott. Tanken på att han är min och alltid kommer få vara min är för stor för att jag ska kunna förstå det, jag är rädd att han bara är till låns, tillfälligt. 

Det att vi någonsin existerat utan honom är ofattbart. Hur har vi levt och andats utan honom? Hur har livet varit värt något? Hur kan man vara så perfekt, så felfri och så fullständig, och ändå så otroligt liten? De två dagar vi haft med honom här hemma har varit utmattande och ändå otroligt givande. Dag ett var man ett känslovrak som var rädd att han skulle sluta andas när lampan släcktes, typ. Nu är jag inte rädd längre. Han är liten, men inte skör, vi kan inte skada honom på något sätt. Vi kan inte ge honom för mycket kärlek eller ömhet. Plötsligt är man mamma och pappa, livet är så stort, mäktigt, fulländat. Varje sekund med honom ger mig mer än vad timmarna av sömnbrist någonsin kommer ta. Fantastiska lilla barn. Hjärtat sväller bara av att se på dig.

Efter ganska exakt tolv timmar och med en förlossning som började på beräknat datum har vi äntligen en liten prins. Skriver kort då jag helst bara vill sova intill den redan sovande lilla smurfen intill mig, men ville checka in ändå så ni vet vad som hänt. 🙂

Mycket har hänt, men han är ute och i toppskick, det är det allra viktigaste. Redan så otroligt älskad.