Sara Rasmus

Inatt vaknade jag av att jag höll Elmer och gång på gång stoppade tutten i mun på honom. Plötsligt började han gallskrika och i ren chock började jag treva efter flaskan. Var var den?

Efter några sömndruckna sekunder insåg jag att jag tagit upp honom i sömnen, och jag som alltid lyfter upp honom efter att jag värmt mat, då det är mer praktiskt så! Det var så obehagligt att inse att jag gjort allting fram till det skedet att han började gallskrika i någon sorts halvvaken trans.. Usch alltså. Märks att man har en rätt stor sömnskuld.
Har det hänt er någon gång? Känner mig nästan lite dålig för att jag inte vaknade utan mest funkade på autopilot…

Idag fyller min underbart vackra, kloka syster 21 år! Elmer och jag har pyntat upp oss (nej, jag har inte hunnit dra på mig finkläder ännu, men snart), och så fort Elmer vaknar från sin tupplur ska vi iväg mot Jakobstad. Tony har sin första arbetsdag sen lovet så han stannar troligtvis hemma med Zittra och Rosa. Så mysigt med fullt hus alltså! 🙂

Hann till och med sminka mig idag under Elmers första sovpass! Känns så härligt att vara lite fin ibland!

Förresten, en fråga till er trädgårdsexperter. Hur länge blommar en magnolia? Köpte hem några kvistar från Kodin Terra häromdagen och nu har knopparna börjat slå ut. Hur sköter jag magnolian på bästa sätt?

Det här är Zittra, eller Berit, som Tony kallar henne. Zittra är en burnmaskad Helig Birma, henne ägare blev tvungen att ge bort sina katter och eftersom vi tidigare tagit en av deras katter blev vi erbjudna denna efter att jag hört mig för. Zittra är lite rädd just nu, inte så konsigt om man i 6 års tid bott bland tjugotalet katter och plötsligt landar hos en familj med både hund och bebis. Men hon är oerhört vacker och jag tror nog att, bara vi ger henne lite tid och kärlek, så ska det nog gå riktigt bra. Rosa är bara så fruktansvärt nyfiken, och intensiv i sin nyfikenhet, så stackars missen får aldrig riktigt någon chans att se sig om förutom på natten när alla sover.
Zittra trivs för tillfället bäst i ett av våra klädskåp, eller i Tonys famn, tror att hon ser Tony som sin beskyddare, och det lustiga är, att trots att Tony aldrig riktigt varit vidare förtjust i katter så har han tagit denna under sin trygga vinge, och är så öm och snäll mot henne. Ni får med andra ord bättre bilder på henne när hon blivit lite tryggare här hos oss.

Sen tidigare har vi Peppi, hon hade ett skönhetsfel och kunde inte använda som utställningskatt, för oss var det ju ingen som helst skillnad, så 2008 fick hon ett nytt hem. Hon spenderade första veckan under soffan, och sen blev hon supermysig, så jag har höga förhoppningar på att allt går bra med Zittra. I sommar, på min födelsedag, blir Peppi 9 år gammal. Peppi är till skillnad från Zittra, blåmaskad, och något större. Dessutom är det som om hon vuxit sen hon steriliserades, vilket också väntar Zittra inom en snar framtid. Peppi bor numera hos mina föräldrar, där hon trivs som en drottning. Går allting bra och vi inte stöter på allergier så får Zittra bo hos oss, annars får hon pröva sina marker hos mor och far i stället, som gärna tar emot henne.

När Elmer var 1-2 månader brukade han somna i famnen, liggandes lite hur som helst. Brukade oroa mig för att han skulle bli van att bara somna i famnen, och att det i sin tur skulle strula till nattningen för honom så till den grad att han skulle vägra sängen.

Såhär såg det ut i förrgår, det var första gången han somnat i famnen på jag vet inte när! Det var alldeles underbart och varade allt för kort, några minuter, max. 
Med andra ord, ni som kanske oroat er över samma saker, då babyn somnat i famnen, jag är ju ingen expert men jag tror ju inte att ni har något att oroa er över.

”Tack för de sköna fem minutrarna jag fick sova på dig mamma, det är bra så här!”

Häromdagen, när vi såg att Elmer började gnugga sig i ögonen och visa sina vanliga trötthetstecken for Tony och hämtade hans overall så att vi kunde sätta ut honom i vagnen. Vi hann inte särskilt långt ….

Plötsligt hade han bara somnat. Han har börjat vända sig till sidan direkt han kommer på golvet, och för mig klickade det inte förrän just att han ju faktiskt sover på samma sätt också. Lilleman ❤

Igår kväll fick jag infallet att gräva fram mina all-time skinny jeans ur en påse jag förvarat mina allra minsta storlekar i efter graviditeten. Hade inga desto större förhoppningar, är ju trots allt 7 kg tyngre än startvikten, men visst, med lite nöd och näppe gick de på! Bar dem dock inte sen eftersom jag efter graviditeten fått en mage som är ännu känsligare för spända kläder  – får SÅ sjuk mage när något trycker mot nedre delen av magen så det är inte klokt. Magen sväller upp och ömmar… Någon som har detsamma?

Har faktiskt gått upp något kilo igen, det har inte besvärat mig något desto mer, men börjar kännas att jag skulle vilja rymmas i mina gamla byxor iallafall, skulle inte orka köpa en helt ny garderob även om mycket måste förnyas av naturliga skäl. Men dom sitter som gjutna dom där kilona runt magen, där finns den där lilla påsen som helt enkelt inte vill någon stans! Någon som ”lider” av samma problem efter att bebis kommit ut?

 

Detta inlägg är ett kommersiellt samarbete med Elsa Möbel. 

I onsdags var jag och Tony på en lite annorlunda dejt, nämligen på Vintage Paint målarkurs till Elsa Möbel i Kronoby! Hade fått nys om kursen via deras Facebooksida och varit nyfiken på den speciella kalkmålarfärgen ett bra tag, så med lite lirkande fick jag även med mig min käre man, och jag säger bara, money well spent!

Kursen ordnades först i tre olika tillfällen under sportlovsveckan, men efter önskemål ordnades sedan även en kvällskurs till. Vi var på den sista kursen på onsdag mellan 10-14.

När vi kom på plats mottogs vi av 4 trevliga tjejer, bland dem Evalis, som var den startade företaget för ca 6 år sedan. Vi fick ställa möblerna vi tog med oss på en av de utsatta arbetsborden i de rymliga lokalerna, och sen höll Evalis och hennes kollega en kort introduktion om färgen och företaget på svenska och finska, och sen fick vi även presentera våra projekt. Där fanns allt mellan IKEAmöbler (vi) till gamla fynd från tidigt 1900-tal till mer retromöbler.
Kursen gick ut på det att man fick ta med sig valfri möbel, resten ordnade Elsa Möbel, vi fick även på förhand meddela vilken färg vi ville använda. Sen var det bara att sätta igång! I det förmånliga priset på 10€ ingick alltså färg, renoveringsverktyg och dessutom en supergod lunch!

Innan alla var på plats passade vi på att gå omkring i shop-sidan av lokalen. Där fanns ett brett urval av färger, som jag förstod fanns så gott som alla färger på måndag, men kursdeltagarna erbjöds en rabatt på -10% så folk hade ju hunnit hamstra en del under de tre tillfällen som varit före det var vår tur. I shopen hittade man även vackra möbler i en mängd olika stilar, vissa nya och många möbler omgjorda eller restaurerade med ny färg, eller så hade de fått nytt tyg. Elsa Möbel erbjuder nämligen allt från möbelrestaurering, till  möbeltapetsering ifall en gammal soffa/stol/fotölj (you name it!) t.ex. har en bra stomme men behöver ett nytt tyg, till planering och tillverkning av helt nya möbler – allt efter kundens eget önskemål! Möblerna vi fick se var verkligen unika och smakfulla och t.ex. gungstolen i bakgrunden blev en riktig storfavorit! Och kolla in pinnstolarna som var målade med Vintage Paint-färg!

 

Första lagret färg åker på! Det var så mysigt att göra något annat än sitta och se film i soffan, eller gå ut och äta eller på bio, som det oftast blir när vi går på dejt nuförtiden!

Älskade hur lätt färgen var att jobba med, Evalis föreslog att sätta en primer på möbelskivorna, eftersom IKEA-möblerna är rätt glatta till ytan, men mer förarbete än så behövde vi inte göra. Var först lite skeptisk till hur färgen skulle fästa, men se bara, hur bra som helst, och färgen var otroligt dryg! Vi använde en burk på 1 liter, och det räckte till två varv för båda möblerna, samt även färg till en annan tjej som målade en del av sitt 70-tals köksbord svart. Och det blev dessutom över av färgen! Tjejerna på EM gav bra med arbetsro men fanns där så fort man behövde hjälp och ordnade snabbt med allt man behövde.

Efter att första varvet var på så signalerade Tony att det var dags för lunch!
Timingen var perfekt!

Efter maten åkte lager nummer 2 på, och färgen blev genast mycket djupare. Blev förvånad över hur snabbt den torkade, hann inte ens måla färdigt hela bordet förrän det hade börjar torka på de ställen där jag börjat. Med andra ord fick vi ta borden med oss vid dagens slut, alltså efter att vi sammanlagt spenderat 4 timmar där. Minns att jag satte på den sista färgen klockan halv 2, en halvtimme innan kursens slut, och möblerna var torra innan vi åkte hem. Som slutkläm satte man även på ett vax med en svamp, vaxet fanns i olika färger beroende på vad man målat med och även som helt genomskinlig, vilken funkade till alla möbler, för att ge mer djup och hållbarhet till färgen.

Målfärgen i sig var i princip helt luktfri, och gjord på 100% naturliga ämnen!
Funkar alltså super att även måla barnleksaker med, och i förrgår målade jag en möbel här hemma på vardagsrumsgolvet som Elmer ska ha i sitt rum, men den får ni se i ett senare inlägg. Färgen funkar även att måla på golv och klinkers och på väggarna, och fanns även som skild väggfärg. Man kan blanda färger med varandra för att få en alldeles egen unik färg, och så kan man även späda ut den med vatten om man vill. Vill man ha en tjockare färg så låter man bara den stå utan lock en dag.

Här ovan ser ni några andra alster från dagen, den röda lilla pallen är omålad, men stolarna var gamla 1900-tals stolar i helträ, vackra då, och vackra nu! Man ser att den vita stolens färg ännu inte riktigt torkat eftersom den är lite glansig, som torr blir färgen helt matt. Sammetssoffan till höger var ett otroligt häftigt projekt jag önskar att jag fick se slutet på – man kan alltså måla på tyg med färgen! Soffan skulle helt enkelt bara borstas ordentligt sen för att den skulle återfå sin mjukhet sen och för att få bort överloppsfärg, men sen är det bara att sitta och njuta. 🙂 Den såg ut att bli otroligt fin!

Med oss hem vi fick vi en liten ”goodiebag” i form av en inspirerande Jeane D’Arc-tidning, en pensel och dessutom ett litet kuvert med några vykort från Highwaydesign- som jag älskar! Elsa Möbels logo är även framställd av dito. Supersnygg! 

Kom ju såklart inte tomhänt hem heller, dessa ”tester” kostade 8€ och fanns i en mängd olika färger, samlaren i mig känner habegäret växa! Vill ha alla! Fast de heter testers så kan jag intyga att de räckte bra mycket längre än vad man skulle tro att en tester gör. Men färgen Dusty Blue målade jag nämligen Elmers byrå (ni får se sen), två varv dessutom. Köpte även två andra burkar som jag ska måla stolarna i glasverandan med, för att få lite färgklickar mot allt vitt. Köpte även Clear Wax för att kunna använda till alla möbler jag målar! Den är otroligt dryg!

Evalis berättade att de planerar på att ordna flera kurser i framtiden, med olika teman, som jag förstod kan vi få vänta allt från möbelrestaurering till möbeltapetsering och snickerikurser! Hon hintade även om att de funderat på att ordna par- eller dejtkurser, med fokus på att man som partners får en trevlig, och lite annorlunda upplevelse tillsammans.

Är helt säker på att jag kommer delta i flera kurser för konceptet var så bra, och otroligt prisvärt! Om jag dessutom får med mig Tony blir det jackpot, för det var verkligen roligt att ha honom med! Tony påpekade att det var extra roligt att det fanns mat på plats, så till er som har matglada män så har ni ju iallafall det som lockbete, när de väl är på plats så är jag säker på att de bara kommer njuta. Det gjorde iallafall vi!

Mer om Elsa Möbel och inspiration hittar ni på deras hemsida http://www.elsamobel.fi/fi! Check it out!

Igår var vi och handlade helgmys, sportlovsveckan lider mot sitt slut och snart far Tony tillbaka till jobbet. Som aktiv och entusiastisk Muminkoppssamlare har jag länge spanat efter de nya muggarna, Stamfadern och Too-ticki. Igår stod de bara där och väntade på mig! Blev alldeles ifrån mig, måste säga att båda är otroligt vackra. Gillar den svarta muggen med Ancestor, som det så fint stod på engelska under muggen. Muggen är ändå livfull och detaljrik, inte alls lika trist som svarta Muminpappan. Too-tickimuggen påminde mycket om Kvällsseglats till färgerna, och även Lilla My fick rymmas med på ett hörn.

Började samla när jag fyllde 18 år 2008, nu är jag uppe i 46-muggar, med Seikkailu och ”Glasögonmuggen” som dubletter (hade även Åbo Kulturveckors mugg som dublett, men det gav jag nyss bort. Åtminstone 10 av muggarna jag inte har hänger i affären, så 50 blir nog inget problem. Måste nog ha en liten fest då tror jag. 🙂

Förr brukade jag älska att kasta mig in i hetsiga diskussioner med starka åsikter, tog fighter jag egentligen inte behövde ta och visade mig på styva linan i var och varannat blogginlägg eller diskussionsforum. I dagens läge finns det om möjligt ännu fler debattämnen, här i bloggvärlden finner man redan massvis, det handlar om bröstoperationer, religion, tatueringar, vaccin, bloggvärldens standard, kritik vissa bloggare får ta, samarbeten osv osv… Jag har haft en åsikt om var och en av dessa, dock en outtalad sådan. Har helt enkelt inte orkat kasta mig in någon av dem i något inlägg eftersom så många andra redan öppnat munnen och så många av de som gör det i stort sätt har samma åsikt. Det blir ett himla liv helt enkelt.

Dessutom tycker jag det är skönt att vara lite sådär ”utanför”, skulle kunna lägga fram ett ordentligt argument om det mesta, men jag antar att jag väljer mina fighter. Jag vet inte riktigt vad detta gör mig, men tillsvidare räcker det att blogga som hemmamamma om trevliga och mindre trevliga vardagssaker, punkt. Eller tycker ni det borde bli mer livat här också?

Läste denna artikel om påfrestningarna kroppen går igenom under en förlossning, i artikeln påstår de att det är tyngre att föda barn än att springa ett maratonlopp. Kan nog tänka mig att det är sant, åtminstone är det mer påfrestande för kroppen.

I artikeln nämns också det faktum att man inte kan förvänta sig att kroppen ska återhämta sig på bara någon månad, och att enligt en studie drabbas 41% av alla kvinnor  av muskelskador kring bäckenet vid en förlossning, varav 15% får bestående skador. Hua!

Min far, som är naprapat sade åt mig att jag får räkna med  att kroppens återhämtningstid är lika lång som själva graviditeten, och att man trots att det känns bra behöver ta det lugnt när man börjar träna igen för att kroppen ska ”hinna med” och inte ta skada. Inkontinens och andra svårigheter är inte ovanligt för de som börjar för hårt för snabbt.

Hur påverkades era kroppar av förlossningen? Finns det någon här som klarade sig helt utan skador, och tvärtom, är det någon som fått men för livet? Hur snabbt satte ni igång med träning, och när började ni känna er ”återställda” igen?