Sara Rasmus

God morgon! Eftersom vi fortfarande bara har en bil då min Alfaskrutt är på reparation på obestämd tid blev det tidig uppstigning idag för att föra T till jobbet. Har nämligen en hel del leveranser som ska ut idag och några som ska postas, så gårdagen spenderades delvis med att packa, klistra och skriva handskrivna meddelanden till mina kunder. Tycker alltid det är lika roligt! Kontoret däremot är alltid ett totalt kaos efter packning, spelar ingen roll hur organiserad jag försöker vara, men jag antar att det är en del av charmen.
Nu ligger frukosten i magen, Rosa tassade precis tillbaka till sängen så jag tror att jag ska göra detsamma i några timmar, så jag orkar vara glad resten av dagen! 🙂

Ha en skön morgon!

Jahapp, så var vecka 37 över. Nu är graviditeten alltså fullgången och enligt apparna kan vi börja förvänta oss en bebis vilken dag som helst. Ja, såvida man inte väljer att lyssna på min läkare. Var på kontroll idag där man bl.a. kollade cervix, livmodertappen och enligt läkaren var den mogen, men fortfarande 2-3cm och stängd. Jag frågade sådär försiktigt vad hon skulle uppskatta att detta betyder översatt till ”närkommerbebis”, och hon gissade på en månad. EN MÅNAD! Det känns så himla långt borta.

Kan ni inte trösta mig med era historier om hur förlossningen satt igång? Extra bonus åt er som fått samma dom som mig men som ändå födde tidigare!

Shoot!

Nej, inget plopp här ännu, bara några trötta dagar bakom mig. Idag är vi en dag från att byta vecka igen, vi går alltså in i vecka 38 i morgon vilket innebär att jag idag är i 36+6. Graviditeten är fullgången. Nu får han komma ut. Drömde häromdagen att jag vaknade med betydligt mindre mage, jag fick till och med på mig mina skinny jeans, men jag hade tydligen inte fött ännu. Minns jag ställde mig framför spegeln på morgonen i hopp om att det fanns någon sanning i drömmen, men icke, ser fortfarande ut som ett klot. 

De senaste dagarna har jag haft ”mensvärksliknande” smärtor i magen, lite små känningar i ryggslutet, och något starkare sammandragningar, inget som tagit riktigt sådär ”aj-sjukt” ännu så när som på två incidenter där smärtan kom helt plötsligt som ett hugg i nedre delen av buken och under andra gången så strålade det också ner i höger ljumske. Båda gångerna tog det så ont att det tog andan ur mig, men det varade lika snabbt som det kom, hann inte ens andas. Någon som vet var detta är?

Tack för alla fina utförliga svar jag fick igår på inlägget om BB-väskan! 🙂 Keep them coming! Så roligt att läsa och mittiallt har andra nytta av era listor också.

Igår kom fina mor hit och skulle lära mig sy på symaskin. Jag har inte använt symaskin sen 8an, över 10 år sedan alltså, så jag hade nog inga större förhoppningar – men OJ så kul det var! Blev helt biten! Så himla roligt var det att mamma fick lämna sin maskin här, har en egen också men nu hade jag ju lärt mig med mammas så jag ville inte bli helt lost igen!

Några stora mästerverk blev det inte, men idéerna flödar och eftersom jag för flera veckor sedan redan köpt några härliga tyger av märket Nosh från HH-Kangas så skred vi till verket, och gårdagens saldo blev en babymössa, en dregglis och sen ville Tony prompt ha en mössa så han kunde matcha sin son så det blev en stor en åt honom också. Idag ska vi handla mer tyger och jag se om inspirationen håller i sig! Och så ska BB-väskan packas!

(bild: ”gravid och baby”-appen)

… och här är vi nu. Vecka 37. 26 dagar känns så hiiiimla mycket!
Denna bild är så otroligt beskrivande!
(bild: http://www.someecards.com)

Lilleman börjar bli rejält stark nu. Eftersom det börjar bli rätt trångt för honom kan han inte precis sätta av några rejäla sparkar längre, (förutom ibland, rakt upp i revbenen) däremot stretchar han så hela magen deformeras. Det är häftigt att känna hans lilla fot genom magen, till och med så jag inbillar mig kunna känna tårna ibland. Ska jag vara helt ärlig tycker jag fortsättningsvis inte något vidare om dessa rörelser, jag tycker det är obehagligt då magen trycks ut och det känns som att någon skulle gräva omkring inuti mig. Men snart, snart är han ute!

Här hemma börjar vi ha allt klart, det enda jag inte inskaffat ännu är bröstpump och flaskor. Jag vill absolut amma, men min plan är också den att kunna skifta med Tony ibland så vi båda får sova på nätterna, tror dock att man kommer vara vaken oberoende om man själv sköter matande eller om det är T som gör det. Angående amningen så tror jag att jag kommer vara en sån som kommer ha lite svårt med att amma offentligt. Tycker inte det är några konstigheter alls med att andra gör det, det är ju världens naturligaste sak, men att själv langa fram bröstet mitt i ett café kommer nog vara något jag får jobba på tror jag. Har köpt två stora, mjuka tygbitar i trikå som jag kommer göra ponchos av, lätta att ha med och dra på sig när det blir dags för matpaus.

Andra tankar som dykt upp den senaste tiden är säkert helt normala tankar men sånt som ändå gräver i huvudet, kommer man klara av sin nya titel? ”Mamma”. Jag har fått smaka på ordet. Ibland känns det helt självklart och ibland så fruktansvärt avlägset och skrämmande. Jag var ju just själv ett barn, fortfarande känner jag mig som ett barn. Jag menar, jag har inte på långa vägar fått klart för mig vad jag vill göra med mitt liv, jag har ingen egentlig utbildning, jag spelar gameboy och tv-spel och ser fortfarande på japanska barnprogram när andan faller på, sängen är allt som oftast obäddad och jag är alldeles värdelös på att ta hand om viktiga papper! Listan fortsätter… Jag gissar att detta är tankar de flesta blivande och nyblivna mammor får dras med – är jag redo? – så jag är nog inte ensam. Men ni förstår hur jag tänker, eller hur?

Redan efter vecka 20 började jag vänta på att få packa BB-väskan, nu är jag i vecka 37 och börjar snarare vara lite på senare sidan. Förlossningen kan ju faktiskt börja närsomhelst, även om jag tror det dröjer ett par veckor ännu…

Så nu mina damer behöver jag era bästa tips! Det finns ju otaliga listor att ta till, den ena mer utsmyckad än den andra, men jag tycker det är allra lättast att få tips direkt från en annan person.

So tell me:
När packade ni er väska?
Vad fanns i den?
Vad lämnade oanvänt?
Vad tog ni med åt pappan? 
Vad hade ni inte kunnat klara er utan?
Vad tog ni åt bebisen? 
Vad önskade ni att ni hade tagit med er som glömdes hemma?

När jag var liten skrev mamma i en såndär rosa bok, kommer inte ihåg exakt vad den hette, men något i stil med ”lilla boken om mig” eller ”mitt första år”. Ännu idag älskar jag att kika i den! Mamma var verkligen otroligt engagerad, det mräktes verkligen att man har mest tid med första barnet, för i lillebror och lillasysters böcker finns det tyvärr inte alls lika mycket nerskrivet.

Idag kom lillens alldeles egna bok hem på posten. Den hade fått höga betyg på Adlibris så i djungeln av liknande böcker om bebisens första år föll valet på denna. Ska börja bläddra i den nu och kan ge en liten recension på den sen om någon är intresserad?

Hade ni någon ”första bok”?

De senaste veckorna har Rosa blivit allt mysigare. Hon har aldrig varit en famnhund eller en som krävt mycket närhet (förutom i bilen) men nu hittas hon allt som oftast ihoprullad intill mig och framför allt då – magen. Sen förvånas jag över att hennes ”bäddande” och fixande blivit mer intensivt EFTER steriliseringen. Nu ska det boas och göras fint lite här och var. Förundras verkligen över djurens förmåga att veta vad som händer i våra kroppar. Igår när hon låg intill mig piggnade hon plötsligt till och riktade sin blöta nos mot magen, som om hon hört något där inifrån!

Någon som själv har hund som i väntans tider blivit lite extra mammig? Och hur var hunden sen när bebis kom ut? Dela gärna med er. 🙂