Sara Rasmus

Antar att anledning till att jag inte skrivit på några dagar är för att det helt enkelt inte funnits något att skriva om. Dagarna har spenderats på villan med fina människor i lugn och ro. Inte mycket att säga om det.

Magen växer och trots att jag mår bättre än jag gjort på länge, energin är på topp och jag har minimalt med krämpor, så är jag otroligt trött på att vara gravid. Har gått in i fasen där INGENTING längre går på mig! Jag går med gylfen öppen och långa linnen på för att dölja glappet, vanliga klänningar och blusar stramar och spänner och sitter skitfult och sätter jag på mig något lösare ser jag ut som ett tält. Folk frågar dagligen om det inte är dags snart och jag får bara le och säga att det nog ännu är långt över 2 månader kvar. Skulle gå på gammaldagstog idag då vi har Jakobsdagar på gång, men gick igenom en kort längd med försäljningsbås innan jag gav upp, människor har såklart inte för vana att kolla ner på varandras magar för att se om den man möter är gravid eller ej, vilket resulterade i armbågar och knuffar och andra mindre trevliga kroppsdelar mot magen. I stället för gammaldagstorg gick jag i diverse olika butiker för att se om jag skulle hitta något som passade min överdrivet konvexa kroppshydda, men utan resultat, vilket såklart gjorde mig ännu mer stressad och slutade i en gråtattack innan jag skulle iväg till jobbet tack vare dumma preggohormoner. Vet att detta inte egentligen är något att klaga över, det hör ju liksom till. Men jag vill ha ut ungen,
helst NU, så jag kan få tillbaka min gamla kropp och börja mysa med liten på utsidan i stället.
Magen igår, vecka 29 (28+2). Kom ut snart! 
Igår gjorde jag och T en klassiker, vi skulle på stan tänkte vi, jag njöt av att inte ha bråttom och fixade mig över en timme, väl i stan strosade vi på i mindre än en timme, för att sedan ge upp och återvända till villan. Vi tänkte göra ett nytt försök ikväll, men tvivlar på att vi stannar mycket längre ikväll heller…
Jag har ”leidon” så att säga.

Bebis i magen tycks iallafall trivas. H*n har alltid varit en liten galning ända sen jag först började känna sparkarna, men nu märker man att h*n försöker hitta en bra position att ligga i. Magen är knölig om vart annat och oftast när jag suttit en stund och stiger upp så drar h*n fram sin nya akrobatövning och hela magen spänner till av rumpan/ryggen/huvudet som plötsligt trycker  upp mot naveln eller ner mot urinblåsan osv… Känns även tryggt att veta att vi kommit över den där kritiska gränsen och att skulle det hända något så bebis kom ut tidigare så är chanserna mycket stora att h*n skulle överleva. Sådär annars känns det rätt skönt att vi gått in i tredje trimestern, nedräkningen börjar sådär officiellt i vecka 30, då känns det plötsligt som att vi nästan är framme.

God dag!
Här har det ekat tomt de senaste dagarna. Har haft fullproppat program med jobb, firanden i form av födelsedagar, inflyttningsfester, bröllop – you name it!
Hela denna vecka fortsätter i jobbets tecken men ska försöka klämma in lite tid för denna stackars, missunnade blogg.

Jag återkommer under dagen med lite bröllopsbilder tänkte jag!

Tisdagen blev jättelyckad! Här hade vi en stor del av släkten och till min stora förtjusning rymdes alla ute på terassen! Det var så roligt att höra folks åsikter om vårt hem och samtidigt fylldes jag av en enorm värme i kroppen då jag insåg att jag faktiskt delar allt detta med någon annan. Vet att flera känner igen sig i den känslan, när man äger något tillsammans, på det sättet blir ju allting dubbel glädje – tänk bara sen hur det känns när man får dela ett barn! Det måste ju kännas alldeles enormt.

Igår jobbade jag golfbanan och sen hann jag bara hem via för att byta om, slänga klassväskorna i bilen och vidare för en hudvårdsklass. Oj så roligt det var! Jag hade så otroligt mycket energi när jag kom hem och var fylld till bredden med glädjehormoner! Är så otroligt tacksam för det jobbet! Helt och hållet på mina villkor och vad är inte bättre än det när man snart väntar tillökning?

Väl hemma hade T gjort mat och vi låg en stund på soffan, kände på bebissparkar och såg någon dålig film, innan vi båda insåg att det var lika bra att gå och lägga sig.

Idag ska det göras sallad, och ännu mer bakverk, för i morgon blir det kalas och husinvigning här igen, denna gång för våra vänner, och en hel del släkt också för den delen. Skönt iallafall då huset är relativt städat sen i tisdags. Och hemmet är fyllt av vackra blommor.

Klockan är snart kvart före 3 på morgonen. Sitter i soffan och stirrar ut genom fönstret i ett fläckfritt hem. Talkoarbetarna var här igår kväll igen, mamma kom klockan 10:30 på morgonen och gjorde mig sällskap i mitt försök att få snyggt här till veckans första fest. Hur ja någonsin trott jag skulle få allt detta klart på egen hand är ett sant mysterium. När jag tänker tillbaka på hur länge vi jobbat, hur många dagar, timmar, bara för att få huset i skick så inser jag hur lite JAG gjort i det hela. Med andra ord; utan talkoarbetare, ingen 25-åring. Jag hade varit en blöt, geléaktig pöl någonstans. Vet inte var jag hade fallit, men helt klart hade jag gjort det många gånger utan den enorm hjälp jag fått den senaste veckan. 

Tony har varit en klippa, helt sjukt vilket tålamod han haft den senaste veckan! Och när man pratar tålamod så kan jag utan att vara elak, för vi vet det båda, säga att hans tålamod inte är det allra bästa. Han har MÅNGA andra fina kvaliteter istället. Vildingen i magen har varit mindre vild de senaste dagarna, som ett tyst kontrakt mellan mor och barn att sparkarna gärna kunde få vara lite mindre intensiva under de dagar då vi har intensivt schema på utsidan i stället. Ikväll bröts kontraktet och bebis kickade igång sparkfabriken igen, till min glädje och lättnad, hade verkligen saknat det. Nu sitter jag och njuter av hur små fötter trycker upp mot magen, jag skulle nästan kunna ta i dem. 

Som ni kanske förstår har jag sömnlös natt i natt. Min första under graviditeten. Det kan bero på det intensiva tempo jag haft, men det har inte stört förr. Och jag var verkligen skittrött när jag bestämde mig för att stiga upp och sträcka på mig istället för att vrida runt i sängen, men det kröp i hela kroppen, som om jag hade usel blodcirkulation, särskilt i benen. Så nu har dom fått lite stretchning och knådning, för hoppas det hjälper. 

Rosa märkte rätt fort att jag inte var kvar i sovrummet, trots att jag suttit här i soffan alldeles tyst. Hörde klorna mot laminatgolvet och trötta lufsande steg innan hennes mörkbruna, sömniga ögon plötsligt tittade frågande på mig från golvet. Efter mitt godkännande hoppade hon upp bredvid mig och ligger nu ihopkurad här intill mig i stället. Vi har varit tillsammans i snart 4 år, hon och jag. Jag hade precis fyllt 21 när jag skaffade henne. Var en vilsen ung dam som inte visste mycket om världen och livet, fat jag trodde jag visste allt, hjärtat var lite söndrigt och jag såg inte vad som var bäst för mig helt enkelt. Det skulle ta ett tag till innan jag gjorde det. Rosa var med mig under allt detta, såg allt, förstod såklart inte, men delade trots allt all min sorg, och på ett sätt kan man väl säga att hon bar en del av den. Hon var ju den enda jag släppte in. Är så otroligt lycklig över att jag inte lyssnade på mamma som var så otroligt starkt emot att jag skaffade en hund då jag var ”så ung”. Det var jag kanske, men jag ångrar ingenting, ingen Rosa, ingen jag, har jag tänkt ibland. 

Igår kväll (natt) när vi skulle lägga oss  funderade jag högt att vi ju borde närma oss 100-strecket – 100 dagar till bf – the final countown. Efter en stund tystnad utbrast Tony att nej, den borde vi ju gått förbi redan eftersom bf är 14.10 och jag fyller år den 14.7. Så nu är det 92 dagar, 3 månader fram till beräknad nedkomst. Vi hade spräckt gränsen för över en vecka sedan! Nu lär det gå obarmhärtigt snabbt har jag hört.

Enligt hur vi räknar borde jag vara 25 år gammal nu. Det stämmer väl inte riktigt eftersom jag tror jag är född på kvällen. Men varför dra ut på det? Jag är väl 25. Brukade förr säga att åldern bara är en siffra, och det står jag väl nog egentligen för än i denna dag. Men lite pirrigt ändå, 25 år, ca 1 tredjedel av livet på jorden är förbi, halvvägs till 50.. yada yada.. Det är bara det att 25 känns har en så mycket starkare innebörd nu än vad mina tidigare födelsedagar haft, jag blir mamma om 3 månader. I princip är detta sista födelsedagen på ca 18 år då dagen är helt min egen. Jag älskar ju att fira, och tycker födelsedagar är dagar då man verkligen ska få ta ut i svängarna, oberoende ålder – du är kung för en dag, helt enkelt. Nu får jag äran att royalisera ett nytt litet liv i stället, inte bara en gång om året, utan varje dag, precis som min mor och far gjorde med mig – jag var en prinsessa varje dag. Nu låter detta fel. Jag blev inte bortskämd och överöst av gåvor dagarna i ända, nej, men varje dag kände jag mig speciell, jag dög precis som jag var, jag var guld. Så borde alla barn få känna sig. 

  

Det är lätt att veta hur en bra förälder ska vara utifrån mina egna, ingenting har någonsin fattats mig och jag har alltid fått komma till dem med mina dilemmor, oavsett hur stora eller små. De har fört över så många goda egenskaper på mig, alla har jag inte ännu anammat, men många är de jag eftersträvar; mamma ser något vackert i allt, hon sätter alltid andra före sig själv, vilket inte alltid är bra, men man mår alltid bra efter att ha spenderat en stund med mamma, hon har bara en sån otrolig förmåga att få alla människor att lysa. Pappa vill hjälpa alla, och är en evig optimist, han hittar något bra i allt och har inte svårt att vända något dåligt till något bra. Tidsoptimist är han också, något som syns väldigt tydligt i mig, på gott och ont, kan vissa, särskilt han jag bor med, tycka. När jag var liten fanns det inget pappa inte kunde fixa, han var och är Superman, jag tror faktiskt det. Men en gemensam nämnare för både mamma och pappa är nog ändå Kärlek. Så mycket kärlek som de bara ger och ger. Tack för det. 

Jag ska försöka släpa mig tillbaks till sängen nu. Nu är jag pigg som en mört och klockan är nästan 4. Gissar dock att jag inte kommer ha lika stor tur med piggheten när jag vaknar nästa gång. 

Hoppas ni får en härlig 14 juli, ni, Frankrike och Kronprinsessan Victoria! 

För er som missat har jag och fina Petra ett litet samarbete under helgen. 🙂
På hennes blogg hittar ni ett fint erbjudande men skriver det även här:
Fram till klockan 24:00 idag, söndag får du 10% på hela ditt köp!
Allt du behöver göra är att registrera dig som kund här, och sen sätter du bara din order, så kontaktar jag dig under kvällen med det rabatterade priset och fraktinformation. Frakten för dig som inte bor här i trakten är så klart gratis.

Och du, du vet väl att du har 100% nöjdhetsgaranti?

Nedan har ni detta kvartals pinfärska nyheter…

Det intensiva talkoarbetet vi haft denna vecka har gett goda resultat. Terassen och i princip hela ingången är målad. Nu var jag ju dum igen och tog inga före-bilder på ingången, men jag visar sen när vi städat upp där. Här kommer några bilder på terassen som jag tog i förrgår när den var nystädad och efter att jag prövat sätta in lite småsaker jag hittade här och var i huset. Efterhand har terassen nu också fyllts med ytterligare kuddar och filtar som jag fyndat på loppis eller hittat i flyttlådorna här hemma..
Rosa intog så gott som direkt fake-fårskinnet. ”Det här är min plats”.
Nu lämnar vi terassdörren öppen under dagarna så hon får gå ut och sitta där. 

Denna bild är tagen  från dörröppningen inifrån huset.
Claes Ohlson-fynd. 🙂
Coca-cola kylen som var röd och grann (och stack i ögonen) fick sig en omgång kontaktplast..
De blå TineK-kärlen fick flytta ut, Fig-ljusen är jag näst intill beroende av. 
Bordsbenen väntar ännu på färg, likaså byrån på bilderna ovan… Den vita lyktan är från Blossom, och glaslyktorna kommer från Pentik. 
Och så ännu en bild på min gris, bara för att hon är så fin. 🙂 Den blå kudden kommer från Hemtex, sittdynorna har fammo klätt in.

Idag är det jobb som gäller. Vi har sponsortävling och även helgens andra tävling på gång. Trots att ryggen fortfarande inte är fullkomligt återställd och magen känts extra tung och spänd de senaste dagarna är det skönt att vara tillbaka på banan igen. För mig är det ingen sommar utan golfbanan som gäller, så jag gissar att jag får en smula abstinens nästa sommar ifall jag bestämmer mig för att inte jobba då… Men det blir nästa sommars dilemma. 

Kör på pikéklänning idag, typ det enda som passar numera då pikéerna har börjat glida upp till naveln, shortsen ska vi inte ens tala om, de är för små trots att jag lämnar både dragkedja och knapp öppna. Klänningen är dock också väääldigt åtsittande så det finns nog ingen som missar what’s going on längre. 🙂

Gårdagen hämnades verkligen på mig och mitt låtsas-vara-icke-preggo-beteende igår. Hade redan igår känt av låsningen i korsryggen mer än vanligt, men jag är tyvärr typen som inte kan sitta still när andra jobbar, det går bara inte, så när jag och mamma avslutade runt 21 igår kväll kände jag bara att jag minsann kunde vara lite sjuk följande dag – vilket stämde. Morgonen började med att jag körde till Kodin Terra och köpte mer fasadmål, sen målade jag på andra lagret på teglet i glasterassen som vi målat dagen därpå, tvättade ett gäng babykläder, handlade mat till talkoarbetarna som kom hit även idag… och sen sa det stopp. Pang bara.
Total låsning i vänster sida vilket gjorde att jag skrek rakt ut på parkeringen när jag lyfte in matkassarna. Väl hemma försökte T trycka lite på punkterna runt området som var mest sjukt, och dessutom stabilisera genom att föra mina ben fram och tillbaka medan jag låg på rygg på golvet, det var där det sket sig, för efter det kunde jag varken gå eller stå eller sitta. Smärtan bara ilade genom kroppen och jag kunde inget annat än låta tårarna rulla medan Tony förde mig till sängen. Vi ringde pappa som gav lite första-hjälpen-tips och efter det klarade jag av att stå, om jag fick hjälp upp. Nu är det lite bättre igen, men fick strikta order om soffläge resten av dagen – inget jobb då heller med andra ord.

Tony hade kontaktat svärfar som inte bara kom förbi för att ta ut Rosa, utan också hade med sig två påsar med något han kallade för ”ryggmedicin” från Punnitse&Säästä. Sann lyx!
Ja, och som ni ju säkert kan gissa blev det ju soffläge resten av dagen. Hemskt trist med tanke på hur mycket jag skulle vilja ha gjort här hemma. Rosa njöt över att någon tycktes vilja ta det lugnt och sen talkofolket (fammo och faffa) åkt hem har vi bara slappat i soffan hela eftermiddagen. Nu märker jag att hon börjar bli lite rastlöst så ska se vad kroppen klarar av att hitta på.
Busfröt i magen har varit allt annat än i viloläge.. h*n tyckte i stället att man gott kunde köra lite heldagsgymnastik så på bilden ovan ser ni en något sned mage, inte den bästa bilden kanske, och söt en liten rumpa som putar ut där till vänster. Magen kan numera se helt deformerad ut mellan varven, då det är en rätt rörlig krabat där inne som ständigt hamnar på tvären. Väx nu lilla vän så du kan börja fixera dig snart!

Igår gick vi in i vecka 27, vart sjutton försvinner alla veckor, det går ju i racerfart! Snart har vi ju en liten unge hos oss. Igår var det också tidig väckning då vi skulle på hälsogranskning. Jag skröt om energin som tycktes ha återuppstått, om de minimala krämpor jag haft hittills och över hur duktig jag ändå varit att hålla borta sockret till stor del. Ha! Eftersom vi vaknade tidigt och min aptit inte kommer förrän någon timme efter väckning så stjälpte jag bara i mig ett glas juice och en åt en banan och tror ni inte urinprovet visade ett halvt plus – sockerbelastningstest, nästa! Jag som trodde jag skulle slippa… hmpf.

Som om inte det vore nog så bet den där förbannade utmattningen till ordentligt idag då jag inte aaaalls skulle ha tid för något sådant. Vi har haft besök hela dagen av mamma och farmor och farfar som hjälpt till med att städa, måla och ordna här inför nästa veckas fester. Jag kände mig som ett sömnberövat vrak, med uselt humör dessutom. Och så har svanken krånglat i några veckor nu och idag tycks den ha blivit ännu ett steg sämre, vilket gör trappor, böjningsrörelser och lyft till en pina! Jag hatar att klaga, men det blir ju en del stön och stånk och kvidande läten här ändå som min man måste stå ut med – stackarn! 
På hälsogranskningen var läget annars bra! Bebisens och livmoderns växtspurt hade avtagit lite och nu åkte jag lite neråt på kurvan, efter att ha legat precis i övre kanten de två senaste besöken. Vikten hade ökat med ca 700g i veckan och låg nu på 66,5kg – hela 13kg från min startvikt! Hemoglobinet hade också, tack vare kreuterblodsaften jag druckit gått uppåt lite så det är jag himla glad för! Skönt att något går åt rätt håll!

Igår kväll ville vi också testa mäta omkretsen på magen, och japp, precis 1 meter mätt över naveln kom vi till! Ett symboliskt mått. 🙂
Lill*n i magen har också en hel del aktivitet ännu, dygnet runt och oberoende av vad jag pysslar med, okej, lite ivrigare är h*n ju när det är läggdags för mig eller när jag halvligger på rygg, men värst är det ju när h*n lägger sig på tvären, vilket sker rätt ofta just nu. Känns som att allt plötsligt får supertrångt där inne och magen blir helt knölig och hård! Då kan man tydligt känna en liten rumpa eller ett huvud trycka ut, vilket är rätt mysigt, men ganska obekvämt.

Nu ska jag hänga min första tvätt babykläder, sen blir det soffläge resten av kvällen med ett nyaste numret av Applause! Aaah, detta kvartals nyheter! Säger bara WOW!

Innan jag började jobba som konsult var min kvällsrutin tvål och vatten, och samma bokstavligen gnuggade jag in i ögonen för att få bort sminket när jag inte hade någon billig, oljig sminkborttagning (som ändå bara lämnade en fet hinna på huden) nära till hands. Min hud såg såklart ut därefter, den var torr, irriterad, skör och jag hade stundvis atopiska utslag runt ögon, på halsen och runt munnen. Dessa var inte bara röda och kliade, ibland var de så inflammerade att det kom var ur dem.

Visst hade man prövat lite olika produkter, ni vet, de där storbutiksprodukterna som vi alla någon gång fallit för tack vare genialisk reklam (har senare fått lära mig så mycket skrämmande fakta om just dessa massproducerade produkter att jag kunnat rädda andra från att falla i samma grop), men de torkade bara ut huden ännu mer och till råga på allt fick jag också finnar på grund av produkternas starka  ”rengöring” och bortfall av fuktkrämer som balanserade huden. Hello, ond cirkel!

Ni kan ju tänka er att det var rätt svårt att starta någon ny rutin för någon som inte orkat bry sig tidigare. Men jag bestämde helt enkelt för att ge produkterna 3 månader, för jag fick veta att det ungefär är den tiden som behövs för att ett slutgiltigt resultat ska börja märkas. Min lösning var att hela tiden ha framme produkterna, och se där, det tog mig inte längre än 2 minuter varje morgon och kväll. På och av – enkelt!
Tänkte väldigt kort berätta lite om produkterna som startar mina morgnar. Använder en hel del tillämpningsprodukter som serum, mask och micropeeling också, men dessa produkter ni ser på brickan är de som hänger med morgon och kväll: 

• Tuben högst uppe till höger heter 3-in-1 Cleanser, och är som namnet säger en rengöring med 3 olika fördelar. Rengöringen banar alltid väg för fuktkrämen och dessa två borde alltid gå hand i hand. Man kan inte förvänta sig ett bra resultat eller en välmående hy utan endera av dem – you need both, fick jag lära mig. Rengöringen finns i två olika formulan för att passa din hudtyp och tar bort smuts, smink och orenheter som samlats under dagen, den fräschar även upp ansiktet tack vare inbyggt ansiktsvatten och så exfolierar den huden då den innehåller små, små korn som stimulerar blodcirkulationen i huden. Detta får inte förväxlas med peeling som bara bör användas runt 3 gånger i veckan. Rengöringen använder jag morgon och kväll.
• Vill man ha en ännu effektivare rengöring (85% effektivare än för hand för att vara exakt) så kan det vara smart att investera i en rengöringsborste. Borsten på brickan heter Skinvigorate och lanserades förra året. Den milda, men ack så effektiva borsten används i samband med rengöringen, precis som tandborstning – morgon och kväll. Den tar som sagt bort smuts ääännu effektivare, och tar även skonsamt bort döda hudceller, sätter fart på blodcirkulationen och ger nytt syre åt huden. Borsten tvättas sedan av med ljummet vatten och eventuellt en mild tvål på några sekunder och ett borsthuvud klarar du dig på ungefär 3-4 månader. Själva maskinen är batteridriven och vattentät, så latmasken jag använder ju denna i duschen allt som oftast – två flugor i en smäll. I förpackningen kommer två borsthuvuden, två batterier och borsten har ett års garanti.
• Den mindre tuben är fuktkräm, Age-Fighting Moisturizer. Åldersförebyggande produkter rekommenderas att man börjar använda efter 20-strecket, och jag med mina snart 25 år på nacken vill ju såklart bibehålla min spänstiga hud, så för mig är det här produktsetet givet, även om vi har ett annat set som ger liknande fördelar som detta, minus de åldersförebyggande egenskaperna då.
  Fukten finns också den i två olika formulan. Men båda två hjälper huden att bibehålla dess naturliga fukt, håller huden spänstig och mjuk och slätar ut fina linjer och rynkor.
•  
  Och denna toner alltså! Moisture renewing freshener.Kan inte vara utan den efter att jag väl korkade min första. Använder den mellan rengöring och fukt och den hjälper verkligen till att både rengöra och hjälpa huden att suga i sig alla goda fördelar fuktkrämen har. Huden känns så mjuk och skön och samtidigt uppfräschad efter att jag satt på denna!  Denna blev verkligen min riddare för att få preggohuden att komma i balans.

  Och så kära eye make-up remover som förstås hör till kvällsrutinen och inte morgonrutinen. Denna är nr. 1 på världslistan just nu och jag säger bara som alla andra, när du väl prövat den går du inte tillbaka till någon annan – denna förtjänar ett helt skilt inlägg så jag återkommer om denna.