Sara Rasmus

Här har det ekat tomt i några dagar. Blev lite småkrasslig på lördag och så var det ju ESC på kvällen som tog upp all tid, vi var vakade till klockan 4 så söndagen spenderades i något som jag närmast skulle likna vid ett komatillstånd. Var ännu inte helt återhämtad igår, så det märks nog tydligt både att man är gravid och att man helt och hållet inte är lämpad för uppesittarkvällar längre. Vill inte påstå att jag är gammal, men det är nog väldigt sällan som vi somnar efter klockan 23, jag och T.

Igår höll jag sminkklass åt några underbara golfdamer. Som alltid när jag träffar dem var det riktigt lyckat, och en av dem hade till och med med sig en gåva som gjorde mig alldeles gråtmild. Blir ibland helt paff över människors omtänksamhet. Denna kvinna hade befunnit sig i Tallin, ringt min far och frågat om han visste om vi skulle få en tjej eller kille, och sen köpt en helt underbart velourpyjamas åt lillpyret i magen. Blev så rörd! Märket heter Obaïbi och vad jag förstod på hemsidan okaidi.com så tillverkar dom kläder för barn i 0-14 års ålder. Blev stormförtjust i alla plagg på deras sida, men får nog göra ett besök till Tallin isåfall, för de hade bara nätbutiker i Frankrike och Italien – typiskt!
Men se så söt!!! 

Äntligen fredag igen! Även om jag jobbar i morgon så känns det underbart! Dessutom vet jag att jag får tag på sushi på fredagar om jag bara vill, och idag känner jag starkt att jag vill! Idag fick jag överraskningsbesök av finaste Linnéa som efter att hon slutat jobbet ringde och frågade om hon fick komma över en sväng. Känns så bra att hon jobbar här, skulle få ganska dryft annars.

Magen har gjort en liten paus i växtspurten tycker jag, det gör inte så mycket, så länge det är normalt. För mig får den gärna börja spurta först i höst igen. Har en känsla av att sommaren kan bli ganska tuff…

Dagens outfit består av en H&M klänning jag fick av min fina man för några månader sedan. Testade den idag och den funkade riktigt bra ännu, men inte många omkretscentimetrar till så blir den för kort där framme – äsch! 😀

Funderade på om jag skulle sätta upp ett kollage med exempel på kläder man kan hitta i sin ”vanliga” garderob som är användbara trots en växande mage.. Tar nog lite tid innan jag själv lyckats klura ut allt. Men det skulle vara roligt att göra…
Vad tror ni om det?

1 My definition of happiness is having something that you love to do, someone to love, and something to look forward to. 

2 That money doesn’t deliver happiness is obvious each time we read about a rich person in the entertainment industry who accidentally overdoses on drugs or commits suicide. How can people appear to have everything, and yet be discontent? Perhaps they have stopped dreaming. I believe each of us needs a reason to get up in the morning. We need something to anticipate – something that truly excites us. 

3 A truly happy person is someone who never quite reaches the rainbow’s end. I have enjoyed so much during my lifetime – far more than I ever dreamed possible. Still, I find it difficult to wait for the sun to come up on each new day. This is because I continue to have exciting prospects. Every day of my life, I thank God for giving me such happiness.

– Mary Kay Ash, 1997

Det är verkligen livat därinne, numera nästan hela tiden, även inför läggdags. Nu är ju sparkarna ännu så små att jag kan somna utan problem, men fortsätter aktiviteten i samma takt allteftersom babyn växer (och sparkarna blir hårdare) så har vi problem!

Dessutom är det nästan alltid långt nere i magen som rörelserna känns, typ i samma höjd som höftbenen. Väldigt sällan ovanför, men idag när jag och T tog en liten tupplur så fick jag väcka Tony med att visa hur magen bokstavligen rörde sig flera gånger av sparkarna, då lite högre upp – så häftigt!

När kom sparkarna för er? Och var nånstans på magen kom dom?
Är det normalt att babyn ligger så lågt? 

Just nu märker jag att sparkarna kommer ännu oftare när jag:
– druckit ett glas med iskallt vatten eller äter isglass
– ätit något sött
– ligger på rygg
– sitter lite framåtlutad
– knappar på datorn
– kör bil

Idag kickar vi av vecka 20, och i morgon är det bara en vecka kvar till nästa ultra där vi får veta om allt är bra med vår lilla vän, och såvida vi inte har en blyg krabat därinne så får vi också veta om det är en liten han eller hon! Så himla spännande så jag nästan spricker!

De senaste dagarna har naveln blivit allt grundare, och jag tycker det är så roligt att spekulera i om den kommer poppa ut eller om det ändå förblir ett litet hål där. Onödig fundering kan man ju tycka, men har alltid varit så fascinerad av naveln! För er som naveln vände sig på, när skedde detta, och kom det som en otippad överraskning?

Bilden nedan är tagen för en vecka sedan, när vi precis flyttat in. Vad har ni för gissningar? Är det en tjej eller en kille som gömmer sig därinne? 

Vet inte vad det är med isbitar men som gravid har jag utvecklat ett stort ha-begär för just allt som har is i sig. Jag fryser gärna ner Novelleflaskor så de får en såndär härlig frostig, men ändå flytande konsistens och de gånger jag är på Blossom kan jag inte låta bli att köpa en Italian Soda på Spice Ice. En Italian soda är egentligen bara sodavatten, isbitar och lite smaksirap, och jag brukar variera mig mellan hallon, persika, apelsin och jordgubb – så läskande! 

Idag är en dag jag verkligen väntat på! Ikväll kommer nämligen ena semifinalen av Eurovision Song Contest! Det är lustigt med det evenemanget, antingen älskar man det eller så hatar man det, det finns inget mittemellan. Själv hör det till en av min familjs många traditioner, att följa med ESC, på senast har det mest blivit att vi ser finalen tillsammans, det blir så mycket annars, i år är inget undantag heller. I helg får vi besök av mor, far, lillasyster och hennes pojkvän, ska bli så roligt att ställa till med lördagsmys i vår halvfärdiga, nya lya. Hur brukar ni ”fira” ESC-dagen?

Denna vecka är det fullt program fram till söndag. Igår, idag, onsdag, fredag och lördag hjälper jag till på Blossom här i Kokkola. På torsdag ska jag till Jakobstad för några sminkningar, lunch med min fina storasyster (moster) och till min bokförare. Gillar att ha en full kalender, det gör mig lugn.

Dagens mörka outfit – njuter av att dress the bump, så att säga. Fyndade en svart klänning från inWear på loppis för några dagar sedan och knöt sedan bara upp arbetsskjortan från Rabens Saloner under bysten för att markera bulan ytterligare. 🙂

I morgon går jag in i vecka 20, ännu ett viktigt målstreck börjar komma inom synhåll – snart är vi halvvägs! De senaste veckorna har jag mått som bäst hittills under graviditeten, illamåendet är i princip helt borta, likaså tröttheten, förutom när jag gör större kraftansträngningar eller är ute och går ”för länge och för långt” med Rosa. Det märks rätt snabbt om kroppen inte riktigt tyckte om sträckan, jag får hjärtklappningar, mår illa och hela världen snurrar och det går inte om förrän jag lagt mig ner i en timme eller så. Obehagligt och onödigt. Jag har så svårt att acceptera det faktum att en promenad ska vara så utmattande. Vill inte skada kroppen eller på något sätt utsätta babyn för några risker, men på något sätt vill jag pusha mig själv liiite, lite mer bara för att kunna ge tröttheten en rak höger, oftast vinner ju tröttheten ändå.

Några äkta cravings har jag inte riktigt heller, inte ens salmiak, är inne i en period med lite sämre aptit, antar att det är något som går i vågor.

I övrigt älskar jag att vara gravid, känner mig kvinnligare än någonsin och är så förundrar över allt som sker med och i kroppen. Fascineras över naveln som jag för första gången någonsin kan se botten på utan att gräva i den, över sparkarna som blir allt tydligare, och över mönstret man märker att den lilla börjat utveckla vad beträffar aktivitet och vakenhet. Njuter av magens spända, runda form och känner lättnaden då jag än en gång konstaterar att jag inte behöver skänka en tanke på att dra in magen när jag går i tighta kläder. Älskar blicken T får ibland när han ser mig, som att han påminns efter att för stunden glömt att det är något som växer i mig, och sen bara vill pussa och känna och busprata med bulan en stund. Guld.

Sökte efter sidor som sålde mamma-bikinis igår och hamnade i stället in på detta forum av en slump och kunde inte låta bli att reagera. En kvinna hade varit med sin man på simhallen och sett en gravid kvinna i något som hon beskrev som en minimal bikini. Enligt henne var det en liten kvinna med stor mage och att människor, inklusive henne och hennes man inte kunde låta bli att stirra och att det enligt hennes man såg rentav hemskt ut. (Vidare i forumet läste jag att mannen hade en annan kultur där det var förbjudet för gravida att visa sig bland folk.) Hon avslutar med att hon inte visste hur den väntande mamman i fråga inte förstod var gränsen gick, och att hon inte visste att det var tillåtet att som gravid gå på allmänna platser och visa magen på det sättet, att det såg riktigt snuskigt ut.(!!!!)

Jag är totalförbryllad över detta inlägg. Graviditet är ju något av det normalaste som finns och jag förstår inte hur en gravidmage kan anses vara snuskig?!
Vad anser ni själva, gravida som icke-gravida? Själv har jag tänkt börja simma och haft sån ångest över vad man riktigt ska ha på sig, det är så svårt att hitta simdräkter som passar bra, och har så tänkt att bikini får duga.

Tycker själv att det här inlägget saknar all logik och undrade först om det var ett skämt men när jag läste vidare i forumet så var det tydligen på fullaste allvar.. Klickar ni på bilden kommer ni till tråden.

Igår damp vår  månatliga tidning Applause ner i postlådan. Perfekt att få läsa det senaste med morgontéet. Vet inte hur det är på ert jobb, men det fantastiska jag fått erfara med mitt underbara jobb är att vi hejar på och stöttar varandra hela vägen. Trots att vi jobbar fristående är vi som ett enda stort team. Det lustiga är att företaget har allt som skulle kunna leda till hård konkurrens konsulter emellan, ändå har jag under min tid som konsult aldrig upplevt vare sig svartsjuka eller backstabbing. Det finns helt enkelt inte. Tycker det är helt fantastiskt och allt beror på de starka värderingsgrunder som satts ut från allra första början. Att få ha ett företag med något så starkt som Den Gyllene Regeln i ryggen hjälper inte bara en att bemöta andra människor fördomsfritt med ett leende och välvilja, utan också att utvecklas som person. Sen jag satte foten in i den här underbara världen har jag uppmuntrats att aldrig vara någon annan än mitt alldeles egna, unika jag. Jag är stolt över den jag kommit att bli det senaste året, the best version of me.

Att sen se detta bland resultaten på näst sista sidan kunde inte ha varit en bättre start på veckan. Jag är så, så stolt över mig själv. Och så otroligt tacksam för allt förtroende jag fått av alla fina kvinnor jag träffat.
Det här är mitt jobb, och jag älskar det!