Månad: juni 2016

Äntligen! Nu är datorn igång igen! Den gav mig lite skrämselhicka där ett tag, men plötsligt började sladden funka igen och allt var frid och fröjd, konstigt. Blev påmind om att jag borde köra en backup på datorn. Ikväll väntar ett avsnitt Game of Thrones, så mer än så här får ni inte höra av oss idag, annat än att vi lever, är förkylda, och bakom oss har vi en helg fylld av Loppisrace och allt däromkring. På onsdag väntar ytterligare ett loppis, det blev massor med fina, så gott som nya kläder över i storlek 56-74, plus skötbord, Quadrolift och massor med annat babyrelaterat, så känner ni er manade ska ni ta kontakt eller komma på onsdagsmarknad till Kokkola inkommande onsdag kväll.

Fyndade även massor åt Elmer på de 2 gårdar jag åkte till som jag kan visa i morgon, så nu har vi fyllt på hans större storlekar lite så han har på lager, älskar att köpa kläder i förhand, så roligt att plocka fram ”nya” plagg vartefter han växer och blir större. Även om det nog tog emot lite att köpa kläder i storlek 92, han blir ju aldrig så stor, eller hur?

Ett minsann nattligt inlägg från min sida nu, men nu kan jag inte längre vara obloggad. Min dators laddarsladd slutade fungera häromdagen och sen dess har jag inte sluppit på datorn överhuvudtaget, har haft tokabstinens samtidigt som det nog varit bra.

I morgon ska jag dock till Gigantti för att se ifall de har någon Mac-sladd, och håll nu några extra tummar för att det är sladden det är fel på och inte datorn – för då blir det genast lite knepigare..

Vi hörs troligen i morgon med rykande färska inlägg! 

Godmorgon! Är lite chockad över att nätet ännu funkar, eller att vi överhuvudtaget har ström här. Det började storma igår kväll och det ser inte ut att minska. En snabb blick ut på gården ser att roskislådan har vält, och att pilträdet fällt kopiösa mängder grenar även denna gång. Gårdsplanen är full av avbrutna kvistar..

Denna morgon har jag gjort något jag aldrig annars gör eftersom jag oftast lägger mig så sent och i på så vis, i kombination med Elmers dåliga nätter redan behöver all den sömn jag får – jag har stigit upp först utav alla i detta hus. Klockan är 6 och i sovrummet ligger Elmer, Tony och Rosa och snarkar ikapp. Jag tänkte jag kunde avnjuta en stund i soffan eftersom jag kände mig relativt pigg när jag vaknade.

För inatt, och i princip hela denna vecka, har Elmer sovit riktigt hyfsat. Med hyfsat menar jag att han vaknar första gången klockan 02, ätit, och sovit vidare till klockan 04 eller 06. Idag var det de senaste och för mig är det riktigt lyx. Vi har börjat ge honom vatten på nätterna vilket slutade i att han nog vaknade samma tid ändå, men visade sig ointresserad av mjölkvattnet, efter det vaknade han ca 1,5 timmar senare, vilket ju var lite onödigt, så jag resonerade att om jag ger honom en flaska mjölk i stället för vatten så kaaaanske kanske han skulle sova några timmar till. Jag hade rätt!

 

Det är något med sömn. Det gör så mycket med oss människor. En av källorna till vårt välbefinnande är ju sömnen, vårt immunförsvar, vårt humör, ja, till och med vår prestationsförmåga och hjärnans kapacitet att jobba ligger ju i humöret! Inte så konstigt då att det finns de som påstår att de bli som zombier när en baby kommer till familjen. Jag kan skriv under på det iallafall.

Men de senaste dagarna har allting känts lite lättare, man orkar mer, man är mer alert.
Så jag kan inget annat än hoppas på att det bara skulle bli ännu bättre! Ni med ännu svårare sömnbebisar; håll ut, det blir nog bättre, jag vet.

Innan Elmer kom gick jag loss på tygutbudet i Halpa-Halli i hopp om att finna något jag kunde sy babykläder av. Jag hittade massor, såklart. Men kunskapen om hur man syr babykläder fanns dock ingenstans, jag hade ju knappt klarat symaskinskörkortet i lågstadiet! Jag tog dock tag i det och sydde dreglisar, mössor, en egen dooky till barnvagnen, men inget mer avancerat än så. Häromdagen sydde jag en nalle som slutade i en liten omröstning om huruvida det var en just en nalle, mullvad, katt, eller mus. Vi kom inte fram till något, söt blev den ju iallafall, trots sitt något speciella utseende.

I samband med att jag sydde en mössa, en dreglis och just kattmmusmullvad-nallen åt Elmers nyfödda kusin växte lusten fram igen om att sy ett par byxor av ett alldeles underbart mjukt tyg jag hittat under en av mina tygräder. Ett tyg jag själv skulle kunna sy mig en onepiece av och bo i resten av året. Någon onepiece blev det dock inte, men efter att ha studerat ett par trikåbyxor från mammalådan och utifrån dem ganska fritt klippt ut bitarna till ett par små byxor skred jag till verket på måndag kväll, när Tony var på nattskift och Elmer sov. Lite hjälp med det praktiska fick jag som sagt av farmor. Och kolla! Det blev ju ett par byxor!

Han bär dem redan idag. Jag hade uppskattar och mätt ut så att det skulle bli byxor som motsvarade ca storlek 80, men dessa fick tas i bruk på momangen! Är så nöjd över mig själv och vad jag åstadkommit, jag som inte trodde jag kunde sy!
Men med 60% vilja, 30% kärlek och 10% skills så har Elmer nu ett par sköna mysbrallor. Blir nog inga fler på ett tag dock, misstänker jag..

 

 

Igår kom min farmor hit efter att Tony åkt iväg på jobb. Tror att hon hade tänkt stanna en stund för att sedan åka vidare på andra ärenden, hon stannade dock till klockan 23.

Först hjälpte hon mig med sy färdigt ett par byxor som jag lämnat på hälft på för att jag försvårat saker en smula.. Sådär som det blir när man får ett infall att göra något man aldrig gjort förut, som tur är min farmor en symaskinsguru och med legendariska sömnads-skills, så jag fick all den hjälpte jag behövde, och många fina tips på vägen.

När vi var klara med byxorna kom Loppisracet på tal, och jag hann bara mumla ut mina funderingar om att sälja hemmagjorda dreglisar på ett hörn, så var hon med på noterna och föreslog ett sy- och klipptalko. Sagt och gjort, Elmer matades av fammo, nattades av mig (tog en timme, suck!), och under tiden jag gjorde det hade hon redan börjat klippa ut lappar som bara var för mig att börja sy ihop. Så för er som är påväg på söndag – här finns dreglisar i fina mönster och i ekologisk trikå till en förmånlig peng!

Måste säga att det var så otroligt skönt att sitta och bara sy och se hur saker och ting tar form och blir gjorda utan att bli avbruten. Bestämde att jag skulle sy mellan det att Elmer somnat tills Tony kom hem klockan 00, och tur var det ju att jag satte någon form av deadline, annars hade jag väl suttit hela natten.

Mammatid av kvalité är för mig den tiden du har där du får göra saker till slut utan att bli avbruten, att få sitta och plocka i sig en skål frysta vindruvor och bara fokusera på det du vill. Vad är mammatid för dig?

***Detta inlägg är ett kommersiellt samarbete med Brännkulla Finland***

Innan jag börjar skriva vill jag berätta att de samarbeten som görs här på bloggen är handplockade av mig och jag ingår endast i samarbeten med företag och produkter jag själv skulle rekommendera och använda. Ni behöver alltså i första hand inte se dessa inlägg som reklam utan kan se dem som infomercials istället, där jag berättar om produkter som jag kommit att älska.

För ca en månad sedan fick jag kontakt med Anne Söderlund som är grundaren till den lilla sidebusinessen Brännkulla som finns belägrat i Ytteresse. Jag hade beställt ett babynest av henne inför Elmers ankomst och varit mycket nöjd med både kvalitén och priset på nästet så jag såg det som en självklarhet att recensera en av hennes nyaste produkter – Brännkullabältet.

Brännkullabältet (bilden nedan) är ett brett bälte i tyg framtaget främst för att förenkla shoppingturerna när de allra minsta är med. Elmer hade nyss börjat öva på att sitta när jag fick hem bältet, därav har jag väntat ett tag innan jag skriver om det, eftersom jag ville ge bältet en så rättvis bedömning som möjligt.

Bältet har tre ordentliga kardborrband fastsydda som på så vis är väldigt justerbara i förhållandet till barnets storlek. Jag upplevde att Elmer satt mycket stadigt med detta runt sig. Vad det används till, kolla längre ner så ser ni vad jag pratar om!

Elmer har sedan en tid tillbaka börjat vantrivas i babydelen på shoppingvagnarna i matvarubutikerna. Babyskyddet orkar vi inte släpa med oss in längre eftersom den är rätt tungt att kånka på en 10-kilos klimp i ett tungt babyskydd, därför har det varit lite knepigt när vi åkt och handlat eftersom Elmer inte orkar sitta som en liten baby längre och fort blir uttråkad och irriterad. Han är däremot alldeles för liten för att sitta och dingla i dedär utfällbara barnsitsarna som finns på alla vagnar, har jag tyckt, tills nu.

Vågade inte tro att bältet skulle hjälpa vårt problem när Anne berättade om det, men första försöket vände på the world as we know it!

Vi satte helt enkelt ner Elmer (för allra första gången) i den utfällbara stolen, svepte bältet runt midjan, stack in det mellan gallret baktill och fäste det med kardborrebanden, och se där – en helt ny värld hade öppnats för Elmer! Han fick ju sitta upp!

Elmer var alldeles fascinerad över en nya upptäckten, och av att få sitta fritt och dingla med benen! Han var så mycket mer med nu än vad han varit i sin svettiga bilstol och han var nöjd genom hela resan. Dessutom var det jätteroligt att kunna kommunicera med honom på ett nytt sätt, då han var så nära en och på en så bra nivå!

Bältet satt stadigt på sin plats tack vare de trippla kardborrebanden, man behövde inte vara oroligt att Elmer skulle sträcka sig efter något och dra ner något eller falla ur vagnen, utan han satt nöjd hela shoppingturen och en nöjd mamma och pappa fick utföra fredagshandlandet i lugn och ro.

Så smart och så enkelt! Rekommenderas till 110%!

Annes produkter hittar ni på Facebook på Brännkulla, Ytteresse Finland, där hittar ni allt från babynests (mer om dem i ett annat inlägg), till dookys, dreglisar, mössor, napphålare,  Brännkullabälten, vantar, vimplar, haklappar och mycket, mycket mer!
In med er och kika!

… and lots and lots of it!

Elmer har gått och blivit snuvig igen. Precis som för två veckor sedan så sov vi ingenting inatt. Man blev till och med rädd för att försöka somna om så det slutade med att jag satt på sängkanten och stirrade på en Elmer som kämpade, och Tony låg på mage och stirrade in i sänggaveln. De första timmarna funkar fint, men sen är det som om allting täpps igen och det blir svårt att andas.

Stackars lilla människan låg och snarkade inatt innan han slutligen gav upp och bestämde sig för att vara vaken i stället, ingen av oss äldre versioner tyckte dock det var vidare smart, men hur sjutton får man en snuvig liten en att förstå att man kan pröva andas genom näsan.

Liten i fammos famn, trött och hängig.

Det går ju om! Och det är inte lika stockat denna gång utan mer rinnigt. Men trist för honom och för oss som inte får sovit om nätterna, ser man det positivt så är han inne på sin andra dagslur nu, och förmiddagsluren varade i hela 3 timmar(!). Skönt när man håller på och planerar ett suveränt gårdsloppis!

 

När jag var gravid med Elmer köpte jag en bok åt Tony som det slutade med att jag nog kanske läst mest ur; Grattis! Du ska bli pappa! av Magnus Reithner. Boken i sig är otroligt underhållande och informativ och jag har skrattat högt flera gånger när jag läst den. I ett kapitel kan man läsa om barnets matrutiner och matkrångel m.m. och där skriver Reithner att han vid ett tillfälle faktiskt blivit så frustrerad då han försökt mata sitt krånglande barn att han hällt gröt över barnet.
Jag minns att jag skrattade så jag nästan grät när jag läste det, samtidigt som jag i mitt stilla sinne tänkte att ”Näee, men såå kan man väl inte göra ändå?”

Han med de många känslorna under en och samma matning…

”Har du klåttat klart nu, Elmer?”

Nu förstår jag Reithner lite bättre för oj oj oj vad Elmer trycker på nerverna vid matningen ibland! Man blir alldeles galen med vändandet och vridandet, gnällande, gurglandet, spottandet, frustandet och ”bwwrrr”-andet! Fingrarna ska i munnen, i tallriken och sen i håret, på kläderna, i öronen. Det är mat i näsan, i halsvecken, runtom hela munnen – och knappt något i den och man blir alldeles matt av hela kampen!

Ännu har jag inte hällt någon gröt över Elmer, och inte tror jag det händer heller, mest tack vare att jag läste boken först. Men oj så nära det varit några gånger! Känner någon igen sig?!

Här hemma råder just nu fullt kaos, vilket det ju gör annars också men just nu är det snäppet värre. Vi håller på och rensar inför Loppisracet som infaller nästa söndag här i området. Klicka här så kommer ni till eventet på Facebook! Det kommer bli alldeles fabulöst med över 90 gårdar med i racet!

Här rensar vi verkligen bort allt! Sen vi flyttade hit har vi inte ens hunnit packa upp allt vi hade med oss från våra tidigare boenden och här inomhus har vi samlat på oss så mycket att vi konstaterat att det behöver göras en liten detox av hemmet. Särskilt nu som vi har en liten marodör som kryper fram!

Garaget är fyllt till bredden av lådor och inne i veckan börja sorteringen och prissättningen av produkterna som åker till försäljning. Måste även hämta bord och någon extra klädstång för att få upp allting…

Här hos oss kommer ni hitta följande:
– Gamla stolar, soffbord, och lite andra möbler.
– Barnprylar; kläder, Ergobaby-bärsele, Hensvik skötbord m.m.
–  Kvinnokläder storlek XS-M
– Gravidkläder
– En del herrkläder storlek M-L
– Skor, flera par i princip nya stl 37-38
– Massor med inredning; plädar, vaser, kuddfodral, lyktor osv…
– Bak- och matlagninsböcker i nyskick
– Böcker
– Småprylar som fyller upp hela garaget
– En bil
– Kanske någon Muminmugg…. 😉
– Gamla vitrindörrar i trä med handblåst glas
m.m, m.m…

Kommer fylla på listan efterhand, har en del lådor som jag inte öppnat ännu, och så har jag säkert glömt något..

Dessutom kommer det vara pop-up café på terassidan av huset! Det vill ni inte missa! Här finns kaffe, saft, kakor och mina chocolate chip cookies, ska försöka komma på en specialversion dagen till ära… 😉

Så välkomna allihop på Storby/Kyrkbacken Loppisrace nästa söndag den 12.6!
It’s gonna be awesooooome!!

Den senaste veckan har Elmer kämpat med det här med att ställa sig upp. Via sin bokhylla har det gått bra för där finns olika hyllplan att jobba sig upp från. Och han har tagit varje tillfälle i akt när någon suttit framför honom genom att grabba tag i offrets händer för att dra sig upp. Snabbt har han avancerat och för tre dagar sedan började han dra sig upp utan hjälp…

Detta är ju såklart helt fantastiskt roligt, men oj oj, så tungt det blivit under nattandet, trots att han sover i sovpåse så drar han sig ändå upp stående fast han är hur trött som helst. Han bara måste upp – för att han kan.

Sen var det ju det här med babyproofingen som jag hade under kontroll – tills jag insåg att han nu kommer till lite högre höjder, lite mer att skyffla undan än en gång med andra ord!

Nu undrar jag lite hur ni har gjort, jag vet att de finns de som helt enkelt bestämt att nej, barnen får lära sig vad de får och inte får göra, och det tycker jag är otroligt beundransvärt, för jag vet inte själv hur jag skulle orka springa efter och säga ”nej!” tills han eventuellt lärt sig vad han får och inte får göra. Samtidigt känns det så dumt att plocka undan precis allt, jag menar, vad lär han sig av det? Eller? Tell me about era erfarenheter!