När man går i väntans tider blir det ju en hel del funderingar kring uppfostran och så vidare. Ska T prata finska med barnet? Hur kommer Rosa hantera en ny familjemedlem? You get my point.
Jag har hört att man som förstagångsförälder sätter upp alla dessa punkter, man har sett hur andra tar hand om sina barn och säger att ”ja, jag kommer då aldrig låta barnet ha matklott på kläderna, och det kommer aldrig gå omkring med snoret rinnande”. Sånt man säger, men som sist och slutligen aldrig har någon skillnad när babyn väl kommer och man inser att ojdå, det var visst inte så svart på vitt ändå, och att det finns viktigare saker än att barnet går omkring med välstrukna kläder för jämnan (har förstått att det skulle bli en hel del klädbyten med ett sådant krav).
Något jag ändå reagerat på och som jag åtminstone skulle vilja att följer med mig i bakhuvudet, trots att det i stort sätt är ganska omöjligt att följa till punkt och pricka är åtminstone två saker.
1. Idag har sötsaker och festligheter blivit något som går hand i hand med varandra, när man pratar med ett barn om kalaset som ska hållas, eller festen som ska gås på, så använder man ofta fraser som ”tror du det finns någon kaka?” eller ”då blir det bulla!”. Automatiskt och egentligen helt oskyldigt så gör vi att barnet så småningom börjar förknippa fest med godis och annat sött. Jag skulle vilja ta fasta på att prata om alla människor man ska träffa, eller vilka andra barn som kommer finnas där att leka med.
2. Samma sak gäller egentligen presenter. Vi har funderat och vridit på detta så många varv, och man blir ju inte klok på det, men tänk er att ett barn får ca 20 leksaker när han/hon fyller år, samma gäller julen. På barnets första levnadsår har man kommit upp i 40 leksaker, och har man fler barn blir det ju leksaker i såna enorma dimensioner, detta gör ju för det första att barnet kanske inte värdesätter och uppskattar det han/hon får lika mycket, men också det att det ses som en självklarhet att det kommer just leksaker på ens födelsedag, och kommer det något annat blir han/hon missnöjd.
Missförstå mig rätt nu, jag älskar att både ge och få presenter, har alltid gjort det, kommer alltid göra det. Men jag önskar på något sätt att man skulle försöka vända det på ett annat sätt. Inte att ”tänk vad många paket du kommer få!”, men i stället ”tänk vad många människor som ville komma och gratta dig på din födelsedag”. Själv har jag lekt med tanken att vi som föräldrar under de första levnadsåren skulle stå för leksakerna, och att andra presentgivare skulle komma med serviser eller annat nyttigt som barnet har nytta av sen när han/hon flyttar hemifrån. Det låter ju så otroligt tråkigt, och kanske inget som barnet uppskattar där och då, men tyckte det var så fint när en av mina vänner berättade att när hon flyttade behövde hon inte köpa något till hemmet – allt hade hon redan fått av släkten på olika högtidsdagar. Och varvar man då detta med leksaker så borde det ju bli en fin balans, samtidigt som barnet uppskattar leksakerna på ett annat sätt. för det har blivit så otroligt mycket slit och släng och massproduktion att det är näst intill skrämmande. Gillar tanken på att barn får ärva favoritleksaker av äldre barn, Carro skrev om detta på sin blogg alldeles nyss.
När jag var liten var det bästa jag visste en röd kassettbandsspelare med mick som man kunde spela in sånger och anat skoj på, Belleville-lego, små djurfamiljer och så samlade jag på kramdjurskatter (dessa dryga 60 finns kvar än idag). Kunde sitta i TIMMAR på rummet och bara fantisera ihop nya historier och äventyr till mina leksaker, det var det bästa jag visste och jag tog verkligen hand om allt jag hade med omsorg. Om jag tänker efter så tror jag inte mitt rum någonsin känts så värdefullt och fullständigt som när jag var liten och älskade allt som fanns i det. Tvärtom är det ju idag, vi konsumerar och konsumerar till den gräns att vi till slut får nog, packar ihop allt i loppislådor och säljer skiten vid första bästa tillfälle.
Vad hade ni för favoritleksaker? Och vad tycker ni om allt det här?
Hemoglobinet hade gått ner igen, så nu är det bara att ta tillskott för fulla muggar och hoppas på en vändning. Utöver det såg allt bra ut och med dopplern fick vi än en gång intygat att vi har en liten gälning därinne, det skulle sparkas och voltas så hjärtljuden flög upp och ner, och andra trevliga (högljudda) ljud hördes i dopplerns högtalare från alla kickar och rörelser.
Efter lite små diskussioner med mamma, och pappas sedvanliga tupplur i vår säng, så åkte de vidare mot sommarstugan, där de spenderar våren, sommaren och delar av hösten sen några år tillbaka. Tack för besöket! Ni gjorde min dag!
Några ögonskuggor.. Passade på att beställa hem några nya färger till mig själv att ha på sommarens sminkklasser.
Sara Rasmus 
