Kategori: Okategoriserade

Står på jobbet med värkande fötter och vader på något som måste vara årets hittills lugnaste dag, såklart. Alla är ju och firar nykläckta studenter, och vilken vacker dag dom fick sen! Snart är det även dags för mig att packa ihop för denna säsongs officiellt sista dag på Blossom. Har varit här och hjälpt till när det behövts de senaste månaderna, och nu är det dags för sommarlov och sedvanligt arbete på golfbanan. Däremot blir det inte lika intensivt som tidigare, det skulle inte gå då jag redan nu märker hur tungt det är att stå mycket. De dagar jag orkar fyller jag i med Mary Kay och så håller det på fram till sista augusti. Efter det har jag så småningom tänkt ta mammaledigt, beroende på hur jag mår. 

Något jag redan fått konstatera är att det kommer bli tungt i sommar.
Igår skulle jag resa mig från soffan och fick stanna och pusta ut på soffkanten då det spände i magen som om blåser upp en ballong till bristningsgränsen. Där och då sa jag rakt ut åt Tony att ”det är ju tungt redan, och jag är bara halvvägs, hur blir det inte sen om 10 veckor, jag kommer bli så stor..”
Tror att jag om 20 veckor kommer vara så otroligt redo att ploppa ut den lilla, redan nu kan jag känna hur skönt det skulle vara med min gamla kropp! Men oftast är det nog oerhört mysigt med magen, man är liksom aldrig ensam.
Lustigt det här med magen annars, nästan varje dag får jag konstatera att jag spillt något på den, juice, brödsmulor.. ja, sånt. Man är så ovan!

I förrgår satt jag vid datorn och gjorde långa listor på namn samtidigt som du sparkade på där inne. Var så nyfiken så jag trodde jag skulle spricka medan jag satt där och strök över namn efter namn. Det är så svårt med namn, särskilt när man ännu inte visste vad du var för en…

Morgonen därpå gick tiden så mycket långsammare än vanligt. Hittade på allt möjligt mer eller mindre onödigt att göra gör att få tiden att gå. Lunkade ut med Rosa, och bestämde mig sedan för att ha henne att posera litegrann.

Åkte iväg till sjukhuset och var där ovanligt tidigt (för att vara jag). Där fanns blivande mammor i alla former och storlekar och man kände sig som hemma bland alla magar! Det slog mig sen att jag inte hunnit tänka tanken på att något skulle kunna vara på tok med lill*n, ultran är  ju trots allt först och främst en hälsocheck för att se att babyn mår bra därinne och växer som den ska, och inte för att ta reda på könet. Hann precis nämna det för Tony innan dörren öppnades och det var vår tur…

Det visade sig att min tvåsekunders-oro varit helt i onödan. Allt såg jättebra ut! Barnmorskan hade ingenting att anmärka på och bebisen växte precis som den skulle. Benen var en vecka efter i tillväxtfasen, lårbensmåttet att döma, om man jämförde med huvudet och bålen, men det var tydligen helt normalt och Tony var inte förvånad alls utan skämtade istället om att det varit konstigt om det varit på något annat sätt eftersom han själv har kortare ben än överkropp och stort huvud.

Vildingen gjorde det inte helt enkelt för barnmorskan att mäta de viktigaste sakerna i början då h*n snurrade på som en tok och visade oss alla akrobatkonster h*n bara kunde. Vid något skede såg h*n ut som om h*n höll på att gå av på mitten. Barnmorskan konstaterade att det var en extra livlig en och tillade sådär halvt på skämt att ADHD inte är något som kan diagnostiseras på ultraljud utan att det är något som kommer senare isåfall.

Sen kom orden både jag och T väntat på ”har ni funderat på hur ni vill göra med könet, vill ni veta?”. Pirriga som två barn på första dagen i simskolan nickade vi båda och konstaterade att det vill vi nog hemskt gärna. Och några sekunder senare satt vi båda och log med mungiporna upp till öronen. Det var så självklart i samma sekund hon sa det! Känslan var så häftig!

Efter ultran och båda två med ett flin som inte kan ha sett riktigt normalt ut då ansiktet halvt stelnat i samma leende gick vi och lunchade och ringde våra närmaste och berättade nyheten. Sen fick vi till H&M och handlade några väl valda klädesplagg, för första gången med en medveten tanke bakom.

Känns så häftigt att ha en tydligare identitet på den lilla. För har det varit hon/han/den, men nu vet vi med största sannolikhet vad som gömmer sig därinne. Nu längtar man dock ännu mer efter att få se VEM det är!
Kommer bebisen ha Tonys starkt blå ögon och långa täta ögonfransar, eller blågröna som mig, kommer h*n ha massor med svart, rufsigt hår direkt från födseln som mig, eller knappt något alls som T, får h*n mina stora kinder och vems blir munnen och näsan?

Snart vet vi. Ibland känns det inte som tillräckligt snart! Åh vad jag längtar!

Oh joy! Idag är jag 20 fulla veckor gången! Jag som tycker att allt i världen är värt att firas tycker såklart även att detta är något otroligt stort och jag är enormt stolt över mig själv! Vad det nu är att vara stolt över egentligen? Man kan ju inte mycket annat än go with the flow, det går ju inte riktigt att ge upp bara för att man inte orkar sen. Men stolt är jag ändå. Stolt över min kropp, för trots all foglossning, sjuka vader, sömnsvårigheter och tröttheten som följer, illamåendet de första månaderna, klumpigheten, hudutslagen osv, så är jag så otroligt stolt över vad min kropp kan åstadkomma!

Idag har vi fört min bil på reparation till Jakobstad, samtidigt passade vi på att hämta ett skötbord som vi köpte begagnat från en härlig tjej. Så nöjd!
Idag jobbar jag på Blossom, fick cykla hit och det märktes verkligen, särskilt i uppförsbacken, hur det där extra flåset börjat uppenbara sig i takt med att magen växer och blodvolymen ökat. Men ännu orkar jag bra! Lördag är min sista dag sådär officiellt för denna gång för sen börjar det sedvanliga jobbet på golfbanan mellan 1.6-31.8. Jag jobbar dock bara deltid för att kunna känna av kroppen samtidigt som jag också vill kunna fokusera på mitt huvudsakliga jobb, och det kommer lämna bra med dagar över till det också! Känns så himla skönt att kunna vara så flexibel, vilket lyxjobb jag har egentligen!

I morgon kl 10:30, innan jag åker iväg till Vasa för att hålla 4 sminkningar, så har vi ultraljudsundersökning. Då får vi veta att (jag säger att och inte om) allt är bra med lilliputten i magen. Sen får vi förmodligen också veta om det är en liten tjej eller kille som gömmer sig därinne, förutsatt att han/hon inte är blyg av sig. Då får vi se om min magkänsla stämmer. Jättemånga har gissat könet, och även om allt bara hänger på en 50/50-gissningslek så vill jag ändå tycka att jag har ett ess i ärmen då jag kan följa magkänslan lite… Jag är så pirrig och jag har väntat så länge på morgondagen! Vad tror ni det är för typ därinne?

Något som blivit rätt pop även här i Finland de senaste åren är ju babyshowers,
i ursprungslandet USA är det ju så inrotat redan att folk till och med planerar sina egna babyshowers och gör färdiga listor på sådant de önskar sig. Där tycker jag det går lite väl långt. Även om jag själv är en planerare ut i fingerspetsarna och ÄLSKAR att ställa till överraskningsfester och partaj av alla sorter så tycker jag en babyshower ska vara något av en överraskning för den blivande mamman, och det enda hon har att säga till om är vem hon önskar att ska närvara på hennes shower. Resten är upp till väninnor och släkt.

I Finland är det ännu inte så vanligt att var och varannan väntande mamma får en egen babyshower, men jag tycker det är en så fin grej att det gärna får bli en tradition även här, med ett mer finskt namn så att den skulle få en egen karaktär även i detta land.
Just nu är jag totalt fast i de olika idéerna till lekar och program man hittar på pinterest, finns ju alla möjliga lekar, såna som har hängt kvar i åratal, till nyare (mindre uppenbara) lekar. Här och här hittade jag två fina listor på aktiviteter till babyshowers! Gå in och kika för härlig inspiration!

Här har det ekat tomt i några dagar. Blev lite småkrasslig på lördag och så var det ju ESC på kvällen som tog upp all tid, vi var vakade till klockan 4 så söndagen spenderades i något som jag närmast skulle likna vid ett komatillstånd. Var ännu inte helt återhämtad igår, så det märks nog tydligt både att man är gravid och att man helt och hållet inte är lämpad för uppesittarkvällar längre. Vill inte påstå att jag är gammal, men det är nog väldigt sällan som vi somnar efter klockan 23, jag och T.

Igår höll jag sminkklass åt några underbara golfdamer. Som alltid när jag träffar dem var det riktigt lyckat, och en av dem hade till och med med sig en gåva som gjorde mig alldeles gråtmild. Blir ibland helt paff över människors omtänksamhet. Denna kvinna hade befunnit sig i Tallin, ringt min far och frågat om han visste om vi skulle få en tjej eller kille, och sen köpt en helt underbart velourpyjamas åt lillpyret i magen. Blev så rörd! Märket heter Obaïbi och vad jag förstod på hemsidan okaidi.com så tillverkar dom kläder för barn i 0-14 års ålder. Blev stormförtjust i alla plagg på deras sida, men får nog göra ett besök till Tallin isåfall, för de hade bara nätbutiker i Frankrike och Italien – typiskt!
Men se så söt!!! 

Äntligen fredag igen! Även om jag jobbar i morgon så känns det underbart! Dessutom vet jag att jag får tag på sushi på fredagar om jag bara vill, och idag känner jag starkt att jag vill! Idag fick jag överraskningsbesök av finaste Linnéa som efter att hon slutat jobbet ringde och frågade om hon fick komma över en sväng. Känns så bra att hon jobbar här, skulle få ganska dryft annars.

Magen har gjort en liten paus i växtspurten tycker jag, det gör inte så mycket, så länge det är normalt. För mig får den gärna börja spurta först i höst igen. Har en känsla av att sommaren kan bli ganska tuff…

Dagens outfit består av en H&M klänning jag fick av min fina man för några månader sedan. Testade den idag och den funkade riktigt bra ännu, men inte många omkretscentimetrar till så blir den för kort där framme – äsch! 😀

Funderade på om jag skulle sätta upp ett kollage med exempel på kläder man kan hitta i sin ”vanliga” garderob som är användbara trots en växande mage.. Tar nog lite tid innan jag själv lyckats klura ut allt. Men det skulle vara roligt att göra…
Vad tror ni om det?

1 My definition of happiness is having something that you love to do, someone to love, and something to look forward to. 

2 That money doesn’t deliver happiness is obvious each time we read about a rich person in the entertainment industry who accidentally overdoses on drugs or commits suicide. How can people appear to have everything, and yet be discontent? Perhaps they have stopped dreaming. I believe each of us needs a reason to get up in the morning. We need something to anticipate – something that truly excites us. 

3 A truly happy person is someone who never quite reaches the rainbow’s end. I have enjoyed so much during my lifetime – far more than I ever dreamed possible. Still, I find it difficult to wait for the sun to come up on each new day. This is because I continue to have exciting prospects. Every day of my life, I thank God for giving me such happiness.

– Mary Kay Ash, 1997

Det är verkligen livat därinne, numera nästan hela tiden, även inför läggdags. Nu är ju sparkarna ännu så små att jag kan somna utan problem, men fortsätter aktiviteten i samma takt allteftersom babyn växer (och sparkarna blir hårdare) så har vi problem!

Dessutom är det nästan alltid långt nere i magen som rörelserna känns, typ i samma höjd som höftbenen. Väldigt sällan ovanför, men idag när jag och T tog en liten tupplur så fick jag väcka Tony med att visa hur magen bokstavligen rörde sig flera gånger av sparkarna, då lite högre upp – så häftigt!

När kom sparkarna för er? Och var nånstans på magen kom dom?
Är det normalt att babyn ligger så lågt? 

Just nu märker jag att sparkarna kommer ännu oftare när jag:
– druckit ett glas med iskallt vatten eller äter isglass
– ätit något sött
– ligger på rygg
– sitter lite framåtlutad
– knappar på datorn
– kör bil

Idag kickar vi av vecka 20, och i morgon är det bara en vecka kvar till nästa ultra där vi får veta om allt är bra med vår lilla vän, och såvida vi inte har en blyg krabat därinne så får vi också veta om det är en liten han eller hon! Så himla spännande så jag nästan spricker!

De senaste dagarna har naveln blivit allt grundare, och jag tycker det är så roligt att spekulera i om den kommer poppa ut eller om det ändå förblir ett litet hål där. Onödig fundering kan man ju tycka, men har alltid varit så fascinerad av naveln! För er som naveln vände sig på, när skedde detta, och kom det som en otippad överraskning?

Bilden nedan är tagen för en vecka sedan, när vi precis flyttat in. Vad har ni för gissningar? Är det en tjej eller en kille som gömmer sig därinne? 

Vet inte vad det är med isbitar men som gravid har jag utvecklat ett stort ha-begär för just allt som har is i sig. Jag fryser gärna ner Novelleflaskor så de får en såndär härlig frostig, men ändå flytande konsistens och de gånger jag är på Blossom kan jag inte låta bli att köpa en Italian Soda på Spice Ice. En Italian soda är egentligen bara sodavatten, isbitar och lite smaksirap, och jag brukar variera mig mellan hallon, persika, apelsin och jordgubb – så läskande!