Kategori: Okategoriserade

Idag är en dag jag verkligen väntat på! Ikväll kommer nämligen ena semifinalen av Eurovision Song Contest! Det är lustigt med det evenemanget, antingen älskar man det eller så hatar man det, det finns inget mittemellan. Själv hör det till en av min familjs många traditioner, att följa med ESC, på senast har det mest blivit att vi ser finalen tillsammans, det blir så mycket annars, i år är inget undantag heller. I helg får vi besök av mor, far, lillasyster och hennes pojkvän, ska bli så roligt att ställa till med lördagsmys i vår halvfärdiga, nya lya. Hur brukar ni ”fira” ESC-dagen?

Denna vecka är det fullt program fram till söndag. Igår, idag, onsdag, fredag och lördag hjälper jag till på Blossom här i Kokkola. På torsdag ska jag till Jakobstad för några sminkningar, lunch med min fina storasyster (moster) och till min bokförare. Gillar att ha en full kalender, det gör mig lugn.

Dagens mörka outfit – njuter av att dress the bump, så att säga. Fyndade en svart klänning från inWear på loppis för några dagar sedan och knöt sedan bara upp arbetsskjortan från Rabens Saloner under bysten för att markera bulan ytterligare. 🙂

I morgon går jag in i vecka 20, ännu ett viktigt målstreck börjar komma inom synhåll – snart är vi halvvägs! De senaste veckorna har jag mått som bäst hittills under graviditeten, illamåendet är i princip helt borta, likaså tröttheten, förutom när jag gör större kraftansträngningar eller är ute och går ”för länge och för långt” med Rosa. Det märks rätt snabbt om kroppen inte riktigt tyckte om sträckan, jag får hjärtklappningar, mår illa och hela världen snurrar och det går inte om förrän jag lagt mig ner i en timme eller så. Obehagligt och onödigt. Jag har så svårt att acceptera det faktum att en promenad ska vara så utmattande. Vill inte skada kroppen eller på något sätt utsätta babyn för några risker, men på något sätt vill jag pusha mig själv liiite, lite mer bara för att kunna ge tröttheten en rak höger, oftast vinner ju tröttheten ändå.

Några äkta cravings har jag inte riktigt heller, inte ens salmiak, är inne i en period med lite sämre aptit, antar att det är något som går i vågor.

I övrigt älskar jag att vara gravid, känner mig kvinnligare än någonsin och är så förundrar över allt som sker med och i kroppen. Fascineras över naveln som jag för första gången någonsin kan se botten på utan att gräva i den, över sparkarna som blir allt tydligare, och över mönstret man märker att den lilla börjat utveckla vad beträffar aktivitet och vakenhet. Njuter av magens spända, runda form och känner lättnaden då jag än en gång konstaterar att jag inte behöver skänka en tanke på att dra in magen när jag går i tighta kläder. Älskar blicken T får ibland när han ser mig, som att han påminns efter att för stunden glömt att det är något som växer i mig, och sen bara vill pussa och känna och busprata med bulan en stund. Guld.

Sökte efter sidor som sålde mamma-bikinis igår och hamnade i stället in på detta forum av en slump och kunde inte låta bli att reagera. En kvinna hade varit med sin man på simhallen och sett en gravid kvinna i något som hon beskrev som en minimal bikini. Enligt henne var det en liten kvinna med stor mage och att människor, inklusive henne och hennes man inte kunde låta bli att stirra och att det enligt hennes man såg rentav hemskt ut. (Vidare i forumet läste jag att mannen hade en annan kultur där det var förbjudet för gravida att visa sig bland folk.) Hon avslutar med att hon inte visste hur den väntande mamman i fråga inte förstod var gränsen gick, och att hon inte visste att det var tillåtet att som gravid gå på allmänna platser och visa magen på det sättet, att det såg riktigt snuskigt ut.(!!!!)

Jag är totalförbryllad över detta inlägg. Graviditet är ju något av det normalaste som finns och jag förstår inte hur en gravidmage kan anses vara snuskig?!
Vad anser ni själva, gravida som icke-gravida? Själv har jag tänkt börja simma och haft sån ångest över vad man riktigt ska ha på sig, det är så svårt att hitta simdräkter som passar bra, och har så tänkt att bikini får duga.

Tycker själv att det här inlägget saknar all logik och undrade först om det var ett skämt men när jag läste vidare i forumet så var det tydligen på fullaste allvar.. Klickar ni på bilden kommer ni till tråden.

Igår damp vår  månatliga tidning Applause ner i postlådan. Perfekt att få läsa det senaste med morgontéet. Vet inte hur det är på ert jobb, men det fantastiska jag fått erfara med mitt underbara jobb är att vi hejar på och stöttar varandra hela vägen. Trots att vi jobbar fristående är vi som ett enda stort team. Det lustiga är att företaget har allt som skulle kunna leda till hård konkurrens konsulter emellan, ändå har jag under min tid som konsult aldrig upplevt vare sig svartsjuka eller backstabbing. Det finns helt enkelt inte. Tycker det är helt fantastiskt och allt beror på de starka värderingsgrunder som satts ut från allra första början. Att få ha ett företag med något så starkt som Den Gyllene Regeln i ryggen hjälper inte bara en att bemöta andra människor fördomsfritt med ett leende och välvilja, utan också att utvecklas som person. Sen jag satte foten in i den här underbara världen har jag uppmuntrats att aldrig vara någon annan än mitt alldeles egna, unika jag. Jag är stolt över den jag kommit att bli det senaste året, the best version of me.

Att sen se detta bland resultaten på näst sista sidan kunde inte ha varit en bättre start på veckan. Jag är så, så stolt över mig själv. Och så otroligt tacksam för allt förtroende jag fått av alla fina kvinnor jag träffat.
Det här är mitt jobb, och jag älskar det!

Något av det första jag började fundera på allvar kring när vi fick veta att vi väntade var valet av barnvagn. Långt innan det plusset på stickan googlade hade jag redan googlat runt på diverse olika och dessutom börjat göra mig bekant på utbudet bland alla loppissidor på internet. Klart från början var nämligen det att till oss, hit kommer ingen fullprisvagn. Hade nämligen nämnt åt min käre man hur mycket en sådan kunde kosta och han hade frustat och skrattat och sedan sagt att det inte finns en chans i världen att man sätter samma summa pengar på en barnvagn som det man kan få en billig bil för. Så jag fick en summa att jobba utifrån och sagt och gjort, jag älskar ju utmaningar så jag började leta. Vagnar fanns det ju massor av, och jag tror att jag vid ett skede hade kontakt med säkert närmare 15 barnvagnsägare som ville sälja mig sin vagn, mina kriterier var följande:

• Trygg för barnet, såklart
• Smidig att ta sig runt med i såväl stadsmiljö som på trottoaren
• Plats för barnet att växa
• Sittdel med tre lägen, och fullt liggläge så att man kunde sätta dit en lift av något slag för de första månaderna då babyn inte sitter upp. Här var alltså den så kallade ”koppan” på finska inget måste, även om det förstås ger lite mer ”mysig barnvagnskänsla”.
• Enkel att fälla ihop och relativt lätt att lyfta
• Ställbara handtag
• Gärna ett chassi med metallkorg
• Små extradetaljer som inbyggt myggnät och annat skoj slår aldrig fel

Listan kunde såklart göras längre, men dessa var mina viktigaste punkter. Sen var det ju såklart ett plus om den begagnade vagnen vi skulle köpa ändå var så ny som möjligt. Emmaljungavagnarna hade jag spanat mig in på, så jag hittade en drös olika grupper på Facebook, samt massor av vagnar på t.ex. huuto.net, fastnade sen mitt i barnvagnsrumban för en Emmaljunga Nitro City, med svängbara framhjul och i övrigt i princip allt jag önskat i en barnvagn förutom att denna då hade tygkorg under sig i stället. Hade även önskat att framhjulen varit utbytbara mot stora, fasta hjul för lite guppigare vägar, men let’s face it – hur ofta går man omkring på så guppiga vägar egentligen? Denna lär ändå vara bra i just lite mer terräng och av recensioner att döma var det ett riktigt bra köp!
Så vagnen jag till slut klickade hem ser ut som på bilden nedan, hade fotat min egen vagn men den är instuvad i garaget bland allt annat vi äger så jag orkade helt enkelt inte. Köpte den från en familj i Helsingfors och fick hjälp med leveransen upp hit av min fina kusin och hennes man. Vagnen hade varit i användning under ett års tid och använd av ett barn. Försäljaren behövde bli av med den då de behövde en syskonvagn i stället. Det vi fick med skulle enligt hemsidan kostat oss närmare 1400€, och det vi fick var sittdel, en City Carrycot (så det blev en såndär mysig barnvagnskänsla ändå), en quadrolift, samt babyskydd och tillhörande adapter.  Vi fick allt till ett betydligt mindre pris, inget fel med att fynda, slutet gott, alla nöjda, även mannen.

Anledningen till att jag köpte vagn så tidigt var nog kanske främst det att jag ville sätta igång och vänja Rosa med vagnen rätt fort. Då blir det ju automatiskt en sak mindre att bekymra sig över sen när man beger sig ut på promenader, inget kul med en hund som desperat försöker dra sig undan det stora, rullande objekt som plötsligt gör en sällskap under promenaderna.

• 

Hej på er! Ursäkta några dagars frånvaro, men vi har flyttat – numera bor vi i vårt alldeles egna hus! Visst, det finns lite saker som ännu inte är riktigt helt klara, köksvattnet kopplas t.ex. under kommande vecka och vi lever i princip ur flyttlådor ännu så länge man i lagom långsam takt börjat packa upp dom en och en för att hitta plats för respektive lådas innehåll. Det är riktigt spännande att se vad man riktigt äger, efter fyra månader faller mycket i glömska. Mest spännande hittills har varit att packa upp köksgrejorna och… kläderna! När man levt med begränsad garderob en stund och vridit och vänt på många plagg i desperata försök att få dem att passa ens numera aningen konvexa kroppshydda så var det skönt att packa upp lite ”nya” plagg, och i sin tur börja vrida och vända på dem i stället.

Så ja, här bor vi nu. Det tar väl en stund att vänja sig antar jag, och att komma in i egna rutiner, men hittills har allt gått bra, och vi har båda sovit bra i vår egna säng! Rosa börjar också så småningom ta till sig faktumet att vi inte kommer bo hos svärföräldrarna längre, jag tror hon ”lidit” mest av allt av flytten eftersom flytten också medfört lite nya regler för henne angående vad som riktigt är okej när det kommer till att tigga vid köksbordet. 

Nu väntar ännu en natt, av många, många fler att komma, önskar bara att lilleputten i magen skulle fatta det också, han/hon tror minsann att det är gympadags varje gång jag slappnar av, jag är rädd att jag kommer bli sparkad rätt mör inifrån innan den här babyn är ute. Ikväll var också en otroligt fin en, för bara några minuter sedan fick Tony känna de första sparkarna även från utsidan.

Vi har det bra!

Och så har plötsligt 18 fulla veckor gått, bara att hälsa vecka 19 välkommen.
Sjukt hur fort tiden går, den bara rusar fram! De senaste dagarna har varit något mer vågräta i och med att foglossningar börjat ta sig skepnad i mina höfter och i korsryggen. Än går det ingen nöd på mig, vattenmelonerna är verkligen goda så här års och med Keplers nya Stalker i öronen så mår jag prima! Nu inväntar jag mannen min som ska hämta mig (och en drös med flyttlådor) till bygget så jag får börja vika in kläder och sånt i skåpen! Ännu är det en del köksgrejer som ska fixas, men jag gissar nog att inom denna vecka har vi sovit vår första natt i vårt eget hem! Lyxigt! 

Idag har en hel armada med folk varit på bygget efter att Tony farit till jobbet. Fick idén om att överraska honom genom att städa och flytta in så mycket som möjligt under tiden han var borta, eftersom han idag gav mig klartecken att börja städa och ”lyfta in det jag orkar”. Vi fick MASSOR gjort och jag är så tacksam över all hjälp jag fått idag! Tack alla! Har svårt att tro att T läser bloggen så här sent och eftersom vi ska dit tidigt i morgon bitti så postar jag detta nu inklusive en liten sneak peek på köket som inte är klart, men det börjar närma sig.
To be continued…

Och så var det mors dag. Morgonen började med att vi uppvaktade Tonys mor med brakfrukost och allt vad det innebar. Sen åkte vi till församlingshemmet med hans farföräldrar där det bjöds på morsdagslunch. Nu har vi landat proppmätta i soffan och vilar en stund innan det är dags att träffa hans farmorsmor. Tanken var att vi skulle ta oss till villan efter det för att fira min mamma, men dom lär vara på morsdagsgolf så ännu är allt rätt öppet. Sen återstår även Tonys mormor och min farmor. Det är många mödrar på en dag minsann!

Dagar som denna stannar jag ofta upp och tänker på min fina mormor som gick bort för lite mer än två år sedan. När jag var liten praktiskt taget bodde jag mormor och morfar på helgerna och jag minns hur hon brukade stoppa om mig och min moster och läsa lite ur någon bok och stryka en över ryggen innan man somnat. På morgonen fanns det alltid frukost framme vid långbordet. Hon stod mycket i köket, min mormor, och alla recept hon hade fanns i hennes huvud. Önskar att man hade skrivit ner några. Minnet är värdefullt.

Idag är jag själv nästan halvvägs till mor, många har gratulerat mig idag, men jag kan inte riktigt ta det till mig, jag är ju inte mor än. Och inte känner jag mig som en mor heller. Jag har svårt att tänka mig hur det är att vara någons mamma, det där kommer väl med tiden antar jag.

Nedan har ni min fina mamma och min vackra syster under småtimmarna på vårt bröllop, och på bild nummer två mamma och jag innan vigseln. Hon har alltid varit min klippa, den man ringt till när man tagit upp telefonen med känslan av att man ”bara vill ringa” någon. Den man bett om råd när något känts tungt, den som strukit mig över ryggen när jag inte kunnat sova, eller när jag haft mardrömmar eller killproblem. Hon har lärt mig hur man håller fast vid traditioner, både nya som gamla, för oss gäller frukost på sängen vid högtidsdagar, födelsedagar är viktiga oberoende om du är gammal eller ung, och jularna har hon alltid lyckats göra speciella, trots att våra krav med åldern höjts en smula. Hon har sett mig som svagast, hon har sett mig misslyckas och falla och gå sönder gång på gång på gång, och alltid haft kraften att lyfta upp mig. Men hon har också delat all min glädje, hon har lärt mig att se allt som är vackert, hon har lärt mig vad det innebär att ge kärlek villkorslöst, hon har lärt mig hur man bjuder på sig själv, hon finns bakom min sång, och hon har visat vad det innebär att ibland vara tvungen att sätta andra före sig själv.
Hon är så stark min mor!
Blir jag hälften så mycket mamma som henne får jag nog räkna mig till mamma-eliten! Mamma är bäst. Helt enkelt.

Lustigt det här med sömn. Jag somnar oftast väldigt sent numera, även om jag börjat skippa powernapsen på dagen. Däremot blir sömnkvalitén mycket bättre utan powernap har jag märkt. Vaknar ofta rätt tidigt (för att vara jag), runt 7, men då är jag i princip helt utvilad med massor av knepiga, knäppa drömmar i bagaget. Förr kunde jag sova till 10 och fortfarande vara dödstrött. Så jag är inte riktigt van med mitt nya morgonpigga jag.
Inatt drömde jag att jag var polare med Kurt Cobain, och tillsammans hoppade vi in och ut i olika arcadespel, hade hur skoj som helst, har dock ingen aning om varifrån Kurt kom mitt i allt, han var min stora idol som 13-åring, men det var ju över 10 år sedan.

Det bästa med mina morgnar är det är att T oftast stiger upp före mig, vilket innebär att jag får mysig väckning i form av pussar och kramar, så mycket lättare att vakna upp på det sättet! Sen har jag en hund som är ännu morgontröttare än jag, hon har minst bråttom upp av oss allihop och kan med lätthet sova till 10-11 innan det är dags för hennes första promenad, och inte skulle hon klaga om det tog ännu längre än det heller. Hon kryper oftast upp på Tonys kudde när han stigit upp, eller kurar ihop sig närmare intill en för att få lite krafsande bakom huvudet och på bröstkorgen.

Idag står finputsningar på bygget på schemat, nu återstår i princip bara installation av vattnet till kranen och diskmaskinen i köket, och lite elgrejer här och där, sen är det ”bara” att städa och så kan man börja bo in sig. Visst skulle vi redan kunna flytta, men jag tycker det är så viktigt med ett fungerande kök, man är så handikappad annars, och jag vill börja koka och baka direkt vi flyttat!
Senare ikväll har jag sminkklass för 4 tjejer, ska bli superskoj!