Månad: november 2015

Har fått några kommentarer och undringar angående varför jag inte ammar, samt en hel del välmenande råd och tips på vad jag kan göra åt saken.

Något av det värsta som finns för de som verkligen vill amma är att få frågor som ”ammar du?” eller ”varför ammar du inte, har du försökt…(en lång lista på saker man redan försökt hundra gånger)?” eller ”du vet väl att modersmjölk är så viktig för barnet?” eller ”oj, det är så praktiskt att amma, du ska inte ge upp ännu!”. Det råder amningshysteri därute just nu.

Ända sedan BB-tiden har amningen varit krånglig. E har tagit bra grepp från första början, men allt eftersom tiden gått har han blivit mer flamsig och hektisk vid bröstet. Som om han inte haft tålamod och istället har han börjat hacka som en fågelunge och guppa och svepa med huvudet och munnen fram och tillbaka i stället för att ta tag och börja äta. Det har hållit på så till den grad att jag blivit så frustrerad och irriterad att jag med milt våld försökt hålla fast huvudet på honom i hopp om att han ska suga tag. Vilket har resulterat i ännu mer frenetiskt svepande med munnen över bröstet, en ännu mer irriterad mamma och en bebis som sist och slutligen börjat gråta för att han inte är nöjd, vilket slutat i att vi båda gråtit och Tony fått komma och lyfta bort honom från mig.

Jag har försökt ta reda på vad detta problem kunnat bero på, och det närmsta jag kommit är det att min mjölkproduktion varit så stor, att när han väl börjat äta så kommer allt så snabbt att han inte riktigt hinner med. Han har börjat hosta och storkna i samband med amningen och på kvällarna har han haft betydligt mer magknip än om vi matat ur anti-kolik flaskor.

För er som nu sitter och leker detektiver så kommer här en lista på det jag prövat:
– Amningshjälpen på nätet, har läst alla tips och artiklar som finns där.
– Har prövat amma efter att jag pumpat ut den värsta spänningen i bröstet.
– Har prövat tömma nästan hela bröstet med pump innan jag låtit honom amma.
– Har först flaskmata för att stilla den värsta hungern och för att lugna ner honom lite, han är nämligen en som går från 0 till 100 om han inte får mat direkt han blir hungrig.
– Har legat hud mot hud med honom i timmar och gjort allt för att ha en avslappnad stund med honom, och inte göra amningen till något tvång.
– Har försökt amma utan att känna någon stress och utan att ha några förhoppningar på att det ska lyckas – med flaskan till hands ifall han blir för gnällig.
– Såklart prövat en del olika amningsställningar…
– … och amningsgummi.

Det kan gå en stund, men sen släpper han och börjar gå bärsärk vid bröstet igen.

Från första början hade jag bestämt mig för att amma, varför inte liksom?
Praktisk förpackning, du behöver inte krångla med flaskor när du ska någon stans, massor med good stuff i bröstmjölken som skyddar mot en mängd sjukdomar och infektioner och ger ett superbra immunförsvar. Rena rama dunderdrycken med andra ord! Så förstå min stora sorg när amningen inte alls blev den dans på rosor jag hade hoppats på. 

Det tar ont i en, när ens barn inte vill ta bröstet. Man känner sig avvisad och oönskad och totalt värdelös. Jag vet att det inte är så det är och jag har jobbat bort det mesta av dessa känslor, men ibland kommer dom över en, och det sista man vill är att höra saker som det jag skrev i början.

Så nu pumpar jag, för brinnande livet, för jag vill att han ska få bröstmjölk, när det ändå finns så mycket, det är bra för honom, håller hans mage i balans på ett sätt som ersättning inte gör (nu pratar jag bara utifrån egen erfarenhet), även om det finns mycket bra ersättningar på marknaden också, och så är det ju som sagt rena rama dunderdrycken.

Nöjd liten E efter mysstund med flaskmatning.

Samma dag jag fick höra om Galan gick jag in på Hotels.com och bokade hotell åt mig, T och E som då fortfarande var i magen. De senaste veckorna gick det dock sakta upp för mig att det nog inte skulle bli någon gala för min del.

Idag när jag skulle avboka hotellet drog jag upp Galan en sista gång med T. Han hade inte någon större lust att åka till Vasa och sitta på hotell under tiden jag är på egna upptåg, men han föreslog snabbt att jag skulle åka själv.

Vi funderade ett tag hur det skulle gå ihop och konstaterade till slut att vi nog får det att funka. Så nu är jag i full färd med att boka biljett. Jag har många vänner som ska på galan, men de allra flesta har redan köpt sin biljett, och därav också fått sina sittplatser. Nu kommer alltså min fråga:
Känner jag någon eftersläntrare som är på väg på Galan men ännu inte köpt sin biljett, som vill köpa samtidigt som mig så vi sitter tillsammans?

Hojta till vettja!

I fredags åkte vi för första gången till Jako stad för att hälsapå mormor, morfar och morbror (moster är på vift i USA). Vi sov natten i gästhuset vilket gick riktigt bra och på dagen åkte jag och mamma till stan i två timmar för att hitta dopkläder. Första gången på stan med mamma på myyycket länge , och jag blev påmind om varför. Vi har inget vidare shoppinginflytande på varandra. Jag kom hem med en kjol i fuskmocca som jag kommer bära på dopet. Och så hittade vi ju såklart massor åt E. Typiskt. Ni kan ju riktigt tänka er hur mor och dotter står och kvider och ojjar sig vid barnavdelningarna på Kappahl och Lindex. 😀

E fick ligga i mobbos famn för första gången. De hade så mysigt. Kärlek vid första ögonkastet, djur och bebisar trivs bra runt min bror.

Och så lite nackträning på det, nu börjar de komma, de där små utvecklingsstegen; leenden, ögonkontakten, vakenheten… Man börjar få kontakt med honom, vilket för mig har varit en viktig milstolpe, hittills har jag haft svårt att knyta an till den lilla klimpen vi fick med oss hem från BB.

God morgon! Sitter och har egentid i form av bröstpumpning i badrummet. Min handpump gick sönder i måndags så nu har jag investerat i en elektronisk. Blir ju en hel del pumpande här hos oss och visst skulle det ju vara lättare med ersättning, men trots att jag redan ”berövats” möjligheten att amma, vilket skär i hjärtat lite ännu, så ska han banne mig inte bli berövad på bröstmjölken för det!

Visst är det mycket tyngre såhär, särskilt nattetid eftersom jag inte kan gå och lägga mig direkt efter att han somnat om då det ska pumpas ut ny mat. Och med elektriska pumpen känner man sig ännu mer som ett boskap. Men med vilja går allt.

Liten häromdagen i en av sina nya filtar som skickades ända från Colorado, där min morbror och hans familj bor. Bortskämd typ det här, flera gånger i veckan har han överösts med gåvor. Men det är så fint att veta att andra också tänker på ens barn.

Något jag kan sakna med att vara gravid är att få sova en hel natt. I och för sig har T kompenserat med att ge mig sovmorgon i stället, vilket är den lite lyxigare delen med flaskmatning. Men att sova på natten, i ett streck… åååh…

Ni minns kanske tävlingen jag satte igång innan liten kikade ut. Det var två personer som gissat på 15.10, men en var 3 timmar närmare! Så STORT grattis till …

familjenknas

!!!!

😊😊😊

Skicka ett mejl till sarajohannarasmus@gmail.com
med din adress, samt vilken nyans av de tre jag lottade ut som du vill ha! Så får du ett litet paket om några dagar!

Några av er ställde frågan om hur det gått med Rosa och hur hon hanterade nytillskottet i huset.

Måste medge att jag varit lite nervös över hur hon skulle reagera, några sömnlösa nätter har det varit och tankar man inte kunnat släppa. Tänk om hon inte accepterar honom? Tänk om hon blir avundsjuk? Tänk om hon blir hotfull och vaktande av sig mot besökare? Tänk om, tänk om, tänk om…

Tony fick till slut säga till på skarpen. Han övertygade mig om att vad som än händer är han fullt inställd på att vi fixar det, och tyckte jag skulle sluta ta ut saker i förväg.

Och hur gick det då? Jo, helt fantastiskt bra, hittills. Redan på BB hade jag tagit med mig tygbitar som vi satte i E’s säng. När Tony sen åkte på ärenden så körde han alltid förbi svärföräldrarna där Rosa var och höll en tygbit i handen när hon mötte honom i dörren. På det sättet började hon förknippa det positiva med att Tony kom med lukten av E från tygbiten.
När vi sen kom hem med E ställde vi direkt bilstolen mitt på golvet, och utan att göra någon stor grej av det lät vi Rosa i lugn och ro snusa på honom. I början var hon så nyfiken och spänd att hon skakade. Men det gick fort om.

Idag är det så roligt att se hur glad hon blir när vi kommer hem, och att hon väntar på att vi ska sätta ner bilstolen så hon får ge honom en snabb puss. Och häromdagen när jag var ute med henne och vagnen och jag lämnade E ute för att sova så tänkte hon sitta kvar och vänta tills jag tog in vagnen. Fick dock inlockat henne med lite godis. Viktigt för mig är det att hon förstår att
det inte är hennes uppgift att vakta honom, och när gäster kommer gäller samma sak. Hittills har hon inte visat minsta tecken på vaktighet, men tar snarare emot all uppmärksamhet hon bara för av våra besökare.

Hon är rätt oberörd av hans skrik, men blir orolig om han gråter för länge, och kan då hoppa upp bredvid en och picka på en, eller så kryper hon under soffan. 

Vagnen har det gått jättebra med, gjorde ingen big deal av det utan gav bara henne kommando att ”gå fint”. Det underlättat ju om man lärt hunden det.

Har ni mer frågor om hur vi gjort? Shoot!

Hoppar ut ur babybubblan för en stund, har massor jag kunde skriva om hur det går för oss, men nu vill jag skriva om något annat emellan.

För några år sedan bodde jag i fina Vasa. Det var även där jag träffade min man, men det hör inte till detta inlägg. Jag tyckte mycket om staden, och har bott där till och från sedan 2008, både på grund av jobb och studier. Sen 2009 har jag även till och från jobbat på Blossom, ett företag grundat i Jakobstad med hjärta för inredning och kläder och nu även sitt egna märke med samma namn. Genom detta fick jag även under de år jag bodde i Vasa jobba på Seven Roses, som finns på Rewell Centers andra våning. Jag var med från starten 2011, och har sedan dess fått se affären blomma upp.

När jag började på Blossom var jag totalt noll-intresserad av kläder som var dyrare än de på de klädkedjor man hittar i var och varannan stad. Varför betala så många pengar för ETT plagg när du kunde få 5 plagg för samma pris, minst!? Sen fick jag pröva en lång, stickad tröja, tröjan hette Long Lovely Knit, var så varm och mjuk och hade en alldeles underbar huva full med fransar. Jag har alltid gillat lite udda kläder, har aldrig följt något mode utan klätt mig efter egen smak och tycke. Det har varit allt från babydoll, till rockigt, till lantligt, till indie, till casual, till cowboy, men aldrig tråkigt, och alltid med en liten twist. Här tyckte jag Odd Molly passade mig perfekt, jag var fast.

Under min tid med Odd Molly har jag ägt över 80 plagg samtidigt av märket. Tror jag räknade till 93 någon gång men jag är inte helt säker. Jag var inne på danska, svenska och norska second hand sidor och sökte efter rariteter och mer ovanliga Mollysar, och visst, några av dem flyttade ut lika snabbt som dom flyttat in. Men jag minns känslan av att ha dem där i skåpet och på klädstången, som en privat karneval av färgglada plagg varje gång det var dags att klä sig på morgonen.

En dag fick jag bara nog. Jag hade så många plagg, många av dem kom knappt till användning, utan hängde kvar på sin galge dag ut och dag in. Så jag började trappa ner, och sälja bort. Idag äger jag betydligt mindre Odd Molly, har bara några absoluta favoriter kvar. Visst finns det plagg jag ångrar att jag någonsin sålde, men sist och slutligen så klarar jag mig bra utan dem också. Odd Molly är fortfarande ett av mina absoluta favoritmärken, men jag tänker att det finns annat jag gärna prioriterar än en dyr garderob, åtminstone nu. Så i stället står presentkort alltid på mina önskelistor i stället, även i år 🙂

Här nedan kommer ett gäng lyckade, och mindre lyckade outfits med märket som alltid kommer ha en speciell plats i mitt hjärta. Hittar du någon favorit?

De senaste kvällarna har E’s skrik gått som klockan. Jag har förträngt alla tankar på kolik och för Tony har jag inte ens fått nämna det ordet, men konstaterade ikväll att för mycket pekar emot det att han inte skulle fått sig en släng av det.

Ikväll har vi nästan gråtit ikapp, jag och E. Som klockan vaknade han vid 8 och började gråta, och efter det har det bara fortsatt.

Till slut gjorde jag det jag borde gjort för länge sedan. Jag skickade ett meddelande till en vän och bad henne be att magknipet skulle försvinna. Sagt och gjort, och när nästa gråtvåg kom satt även jag och bad mellan mina tårar.

Då hände det fina. E tystnade.

Nu har T skickat mig i säng och jag tänker ge sömnen en chans. Inte lätt när man är så upp i varv av allt.

Godnatt ni! I morgon firas farsdag för första gången i detta hem.❤

Fick en fråga av Anna som löd såhär:

Har följt med din blogg rätt länge eftersom vi nu själv sitter å väntar på vår bebbe som väntas anlända 27.12 längtar så när jag ser bilderna ❤ eftersom det är vårt första barn har vi mycket funderat kring vad som är måsten att ha den första tiden och vad man kan köpa senare, vid behov. Vad har varit era ”must have” och har nåt varit onödigt? Sen läser jag förstå gärna en förlossningsberättelse också

Svar: Först och främst, grattis till er kommande lilla skatt! Förstår din längtan! På slutet tyckte jag det var nästintill jobbigt att se alla bebisar komma till världen då min ännu var på insidan. Men snart, snart! Kanske det blir en julbebis? 🙂

Kan inte säga vad som man absolut klarar sig utan, eftersom det där är så olika från person till person. Men det vi använt flitigast här hemma har absolut varit:
– Bröstpumpen, just för det att mjölken rann till rätt snabbt för mig och jag fick så sjuka bröst då lillen i början åt så lite, och så mycket lämnade odrucket. Då var det skönt att kunna lätta på trycket. Mitt tips är dock att om du tänkt amma, så lönar det sig att vara otroligt ihärdig från första början, han blir så lätt van med flaskan, och man själv också för den delen, så amningen kan börja krångla ännu mer om du använder den för mycket.
– Babynestet, för vår del har vi inte haft behov av spjälsängen ännu, han är ju så liten och vill gärna ha det ombonat och lite ”trångt”, precis som i livmodern. Det behöver ju såklart inte vara ett babynest, mammalådan duger precis lika bra. 🙂
– Ceridalolja, i början hade han lite torr hud, och man behöver faktiskt inte alla lotions och krämer, olja funkar super! Perfekt också vid blöjbyten, fett löser ju upp fett, så att säga, så efter att vi tvättat honom därnere har jag ibland också satt lite Ceridal på en bomullstuss och strukit in det i alla små veck.
– Ergobabyn, bärsjalen, med andra ord. Perfekt när man har en bebis som vill vara nära och man har mycket att göra och skulle vilja ha fria händer. Han somnar nästan direkt i den och sover lääänge.
– Napp! Ni kanske inte tänkt ha det åt er bebis, det hade inte vi heller, men vi konstaterade att hans sugbehov var så stort, trots att han inte alltid var så hungrig, så att ge honom nappen när han ligger och vrider sig i sängen har varit en räddning, han kommer mycket snabbare till ro. Oftast. När man väger för- och nackdelarna mot varandra så är det nog mycket lättare att vänja bort nappen sen än att ha en knarrig baby när lösningen ändå är så enkel.
– Cuplatondroppar, superbra om han sväljer mycket luft när han äter, dessa introducerade vi efter 1,5 vecka innan varje måltid, och de hjälpte avsevärt mot gaserna i magen.
– Badbunke, tro mig, gillar babyn att bada så är detta verkligen en lifesaver om kvällarna när det är läggdags. Vi har börjat bada honom nästan varje kväll och trots att babysar inte har några rutiner vid den här åldern ännu så hoppas jag att han så småningom ska börja koppla bad med läggdags, och så småningom hitta ett mönster. Han blir så avslappnad efteråt och det finns inget mysigare än en nybadad bebis.

Har säkert glömt något, men dessa är saker som jag sådär spontant kommer att tänka på. Fråga om det är någon annan sak du undrar över, så kan jag säga om jag haft mycket eller lite användning av det. 🙂