Kategori: Okategoriserade

De två senaste veckorna har inte alls blivit som jag hade tänkt, vilket det ju väldigt sällan blir när man har småbarn. Hursomhelst, ni minns ju att jag hade påbörjat mitt städprojekt och sett fram emot två jobbfria veckor för att få ordning på den här soptippen till hem. Hade en hel hög med peppande inlägg på lager åt er men det blev i stället platt fall på alla plan. Måndag fick jag en hel del gjort så länge Elmer var på heldag hos svärmor, men jag kände även att Elmer hade en förkylning på gång, och när Tony sen kom hem med honom till kvällen och vi la ner honom i sängen kändes han väldigt varm. Som jag gissade vaknade han flera gånger den natten med täppt näsa och feber och det hela slutade med att han fick sova mellan oss resten av natten, ingen av oss sov något vidare.
Förkylningen och febern tilltog på tisdag och den tilltänkta städveckan blev i stället en vabvecka utan dessa like. Tony skadade fingret på ett element här hemma när han höll på i Elmers rum på måndag och fick åka till akuten och sy det, vilket resulterade i att jag vakade varje natt med Elmer då Tony inte kunde byta blöja eller annat nödvändigt med sitt onda finger.

Förra fredagen hade han sin sista feberdag och vi pustade ut, helgen var snorig, men han sov betydligt bättre även om han nog hamnade mellan oss de sista timmarna varje natt. På söndag morgon kände jag förkylningen slå sina klor i mig och det var bara att ge efter. Hittills har jag bara legat på soffan den här veckan, jag känner ingen smak, allt smakar papper och jag är så stockad i näsan att jag inte kan andas genom den, vilket resulterar i att jag vaknar med torkat slem runt hela munnen varje morgon – mysigt. Har full förståelse för Elmer och hans mat- och sovkrångel nästa vecka, vem vill äta när inget smakar av någonting och vem kan sova med nappen i munnen när det inte går att andas genom näsan?!

Så det blev två sjukveckor i stället för två städveckor här borta, bättre lycka nästa gång, får man väl säga… I stället för att rensa skåpen om kvällarna spenderas de med Yle:s andra säsong av serien Cirkus Familj med fantastiska Maria Sundblom-Lindberg i spetsen. Jag är så tagen av den här serien, som i varje nytt avsnitt behandlar olika familjesituationer. Man får en helt ny förståelse för familjer med andra livsöden och motgångar och man känner sig plötsligt så väldigt liten och oerfaren på något sätt. Vet att poängen inte är den, och jag vet att bakom alla människors leenden finns en historia, även när det gäller mig själv, men serien får mig verkligen att tänka till och jag har redan hittat flera avsnitt som träffat mig rakt i hjärtat. Så här skriver Yle om Cirkus Familj:
Välkomna till Cirkus Familj. Det här är tv som handlar om att livet aldrig blir som man tänkt sig. Det här är en serie som handlar om att precis alla familjer kämpar med något. Andras berättelser är ofta den bästa hjälpen så därför bjuder familjen Sundblom Lindberg in 15 andra familjer som delar sin story och sin kamp med oss. Svåra och starka berättelser men vi har packat dem i glansigt papper för att familjelivet är inte bara slit utan också sinnlighet och skönhet. Cirkus Familj är en tv-serie om närhet, rädsla, svek och mod. Ett program om tro, hopp och kärlek.

Cirkus Familj visas på Yle Fem onsdagar klockan 22, men vill du ha tillgång till alla avsnitt direkt så hittar du dem här! Berätta gärna om du hittat ett avsnitt som berört dig extra mycket. Har inte hunnit se igenom alla ännu! 🙂

Det finns ett ord som övervinner allt annat. Ett ord som gör mig alldeles knäsvag och som kunde få mig att hoppa upp på köksbordet och dansa. Jag tror aldrig jag kommer kunna bli trött på ordet mamma.

Det spelar ingen roll om han ropar det från andra sidan huset bara för att han vill veta exakt var jag är, om det är i sängen för att dra ut på nattningen, om det är i full gråt när det är Tonys tur att natta och han kommer på att han hellre vill ha mig hos honom, eller när han leende utbrister ”mamma!” och kommer springande emot mig när jag hämtar honom på dagis, det är lika euforiskt underbart varje gång!

Jag har fått ett alldeles nytt namn, och det är det vackraste på hela jorden.

Det sa bara ”poff”, så var magen plötsligt där! Det gick över en natt! 

Har lyckats konsumera 3 isglassar på 1,5h. För det får jag väl? 

Äter hela tiden. Kom på mig själv med att fundera på om nästa måltid skulle bli granola med yoghurt eller ett äpple, när jag låg på soffan, fortfarande i matkoma efter lasagnetten vi ätit. 

Konstant kissnödig, bannas över blåsan nattetid när jag skyndat in på toaletten för att kissa ut typ 3 teskedar. Hello?! 

Redan förra veckan kände jag något som kunde tolkas som rörelser där inne, nu är jag säker på att det är lillpricken där inne som börjat göra sig till känna. Mysigt! 

Inhandlat 3 par nya preggo byxor! Aaah, den lyckan är total! Finns inget härligare än känslan att vakna på morgonen och veta att du har andra alternativ än mjukisbyxor till dendär skjortan du så gärna vill bära någon månad till. 

Elmer har börjat uppmärksamma magen, ibland när jag sitter i soffan kommer han och drar upp tröjan och sätter handen på magen och säger ”aaaaj” eller ”beibi”. Inte för att jag tror han förstår, men det är ju så gulligt!! 

Nu har jag påbörjat processen att få bukt med stöket här hemma en gång för alla. Som jag skrev i ett tidigare inlägg är jag så trött på saker som inte har en utnämnd plats, på överflödet, på allt som ligger här och samlar damm och aldrig används. Nu ska det bort!

Ärligt talat så följer jag ingen metod, jag har läst på om olika ”städtekniker” och tagit tips från olika städgurus, bland andra då Marie Kondo och Paulina Draganja, och det jag tagit med mig från dem är väl kanske lite olika vik-, sorterings- och förvaringstekniker, samt det att slänga allt som inte längre skänker glädje. Jag kör dock rum för rum, i stället för enligt kategorier. För mig känns det enklast så. Vi har investerat i massor av plastlådor med lock i olika storlekar för förvaring av såväl kläder som prylar, och en del loppissaker. Det mesta kommer dock slängas, återvinnas eller doneras har jag på känn.

Denna veckas plan är följande:
– Badrummet – Alla badrumslådor ska tömmas och torkas ur. Allt smink, all hudvård och all hårvård som inte används, som är gammalt eller snart blir gammalt kommer att slängas. Mindre plastlådor och korgar kommer sättas ner i de utdragbara lådorna, och saker sorteras ner enligt kategori och användningsområde. Handdukar viks in och de som är gamla och onödigt slitna far till återvinning eller rivs till trasor som kan användas vid städning här hemma.

– Kök – Varje skåp töms och gås igenom. Medicin och annat i den kategorin sorteras på ett och samma ställe, och sånt som är gammalt och tomt slängs bort. Besticklådorna töms och rengörs, samma gäller lådan för slevar och knivar etc, och allt som inte används gallras bort. Köksskåpen med glas, koppar och skålar gås igenom, udda kärl slängs bort, samma gäller ugnsformar, plåtar, salladsskålar osv osv. Allt som inte används eller blivit använt på över ett år ryker. Kylskåpet töms helt och rengörs, och sånt som inte används slipper inte in igen. Kokböckerna får sig också en omgång.

– Vardagsrummet – Tanken är att en hel hylla ska tömmas, och säljas helt och hållet. Den känns överflödigt här. Alla korgar och lådor gås igenom och rensas ut, och ”tronen” som ska föreställa vår myshörna men som mest ser ut som ett sopberg, ska bli tomt.

Det är veckans plan, hinner jag med annat är jag bara nöjd!  Nu kör vi!

… och en bild på hon jag gärna bytt plats med ibland….

Jag avlade inga nyårslöften i år. Är usel på sånt. Godisstrejker bryter jag efter några dagar, att gå ner i vikt och börja träna är inget som kommer motivera mig förrän efter babyn kommit, att äta hälsosammare kommer inte på frågan när mina cravings ändrar från dag till dag och innefattar allt mellan pommes frites och majonnäs, hamburgare, morötter, apelsinjuice, körsbärstomater, sushi, kokosbollar, O’Boy, osv osv… You get the point.
Shoppingförbud var kanske det enda jag sådär allvarligt funderade på. Men med en garderob som krymper för varje vecka i takt med att magen växer och faktumet att jag idag köpte både två par preggobyxor och ytterligare två par preggotoppar, så kändes ett shoppingförbud heller inte aktuellt.

Något jag däremot har börjat göra sådär vart efter är att lägga upp mål för mig själv, mål som sträcker sig fram till juni och som bygger på att jag och hela familjen ska må bättre i långa loppet:

– I morgon börjar rensningen av huset, rum för rum ska gallras på saker, onödiga prylar, sånt som inte längre skänker glädje, sånt som kväver. Gamla, söndriga plagg ska till återvinning, en del åker till röda korsets loppis, och en ska jag sätta upp på loppisgrupper eller på loppis när jag har tid… Kommer sätta upp en lista på hur jag kommer gå till väga, rum för rum senare, ifall ni är intresserade får ni följa med i processen.

– Datorn ska få sig en ordentlig backup, för att sedan servas, den har tjänat mig trofast nu i över 3 år, och den har så mycket kapacitet att den klarar några till, bara jag tar hand om den, så ett av mina mål är att försöka minska på slit och släng, och ta hand om det vi har i stället. I samband med detta ska jag rensa bland alla fotografier på datorn, och göra fotoböcker från våra olika livsskeden hittills. Det är så roligt att ha sådana att bläddra i, har alltid tyckt att det varit så fint av mamma att hon fotat och sparat så många bilder från när vi var små!

– Symaskinen ska dammas av, och har jag tur hittar jag till och med en sömnadskurs – jag vill lära mig att sy. Precis som innan Elmer har jag fått den där lusten att tillverka egna barnkläder, och det enda jag lyckades knåpa ihop innan Elmer kom var dreglisar, mössor, babyfiltar, snuttefiltar, ett par babybyxor och en väldigt funny-looking nalle som jag gav Elmers kusin i ”välkommen till världen”-gåva. Som bonus skulle jag vilja lära mig sticka, på riktigt. Jag kan sticka, i den utsträckningen att jag klarar olika, enkla tekniker, men jag förstår mig inte ett dug på mönster, och mitt tålamod är uselt. 

– Garagetömning, för att Tony ska få sin egen tillflyktszon, där han kan måla, snickra, montera, eller bara såga sönder något, och, när det behövs, ta sig en kall öl i lugn och ro. Att vi får mer utrymme för smart förvaring är ju en självklar bonus det med! 

– Sist men inte minns, vi måste hitta en aktivitet jag eller Tony kan göra med Rosa en gång i veckan, stackarn behöver ett arbete hon med. Men vad ska man hitta på åt en hund som inte är så trevlig runt andra hundar? Agility hade varit drömmen, men jag är rätt säker på att även om det skulle passa Rosa som handen i handsken, så är jag osäker på om hon skulle tillåtas på en agilitybana.

Och så mitt lilla bonusmål:
– Nästa vecka ska jag göra suveräna fastlagsbullar! 🙂

Rosa och min familjs valp Nala, som efter två promenader tinade upp för varandra och nu leker fint tillsammans i det fria!

Idag hade jag officiellt min allra sista jobbdag på H&M. Nej, jag har inte fått sparken eller något sådant drastiskt, orsaken är nog mycket enklare och mindre dramatisk; i och med förnyandet av kontrakten efter att säsongsarbeteskontraktet löpt 15.1 hade de inte tillräckligt med timmar att erbjuda mig för att jag skulle vara nöjd.  Självklart var jag ledsen vid beskedet till en början, jag kände att så mycket skulle förändras, Elmers dagis, min vardag, våra rutiner, men efter 2 timmars tänkande (och bölande) på mattan här hemma ”drog jag upp snåre” (som vi säger här) och tog ett beslut: Jag tackade helt enkelt nej.

Så just nu är framtiden lite oklar, men jag hör till kategorin av människor som tror att saker händer av en orsak, att det blir som det är tänkt att bli, och att något bättre lämpat för mig väntar runt hörnet. Kommer sakna kollegorna massvis, de var en stor anledning till att jag njöt till 110% varje jobbdag, men sannolikt är, att jag får träffa dem ganska ofta i framtiden också. Det blir nog bra! Berättar såklart mer när jag vet mer.

Det stora frågetecknet är ju såklart nu hur vi gör med Elmers dagisvård, han njuter verkligen av att vara på dagis, han är ett tvättäkta exempel på ett barn som trivs där. Men svaret på det kommer troligen den här veckan det också.

Min stora, lilla dagispojke.

Det förflutna känner jag ingen bitterhet över, och när det kommer till hur framtiden ser ut har jag full tillit på att det blir på bästa sätt. Jag håller er uppdaterade.

Knäppte min förta slarviga magbild igår innan läggdags, en sömnig bild i en smutsig spegel och med wc-sitsen uppfälld – ursäkta för det! Men kände att det var dags att börja dokumentera.

Nu såhär i vecka 15 (14+3) känner jag av magen när jag sover på mage, vilket jag fortfarande gör, men med ena benet vinklat så magen höjs upp lite – det blir något bekvämare. Jag har ofta huvudvärk, toalettbesöken är väldigt frekventa och jag äter väldigt ofta. Mina cravings är absolut varma rätter med mycket kolhydrater, pasta är en favorit och särskilt pasta med ostsås, eller ännu bättre, den hemmagjorda versionen med kokt pasta, en rejäl smörklick och massor av riven ost – hemskt, jag vet.

Jag mår lätt dåligt och har svårt att hitta saker jag vill äta, så jag följer helt enkelt kroppen och går utifrån det jag är snål på, vilket resulterar i att jag eller Tony får åka och hämta det jag behöver, och det pronto!

Jag är absolut inte snål på vare sig choklad eller kaffe, precis som med Elmer.
Min största cravings med Elmer – isbitar, har ännu inte stationerat sig, men det kommer väl när det blir varmare antar jag.

Jag är fortsättningsvis väldigt känslig. Har lätt för att reta upp mig på saker jag annars inte skulle bry mig i det minsta, och jag är så.sjukt.trött. Viljan att göra saker finns, men orken är som bortblåst. När jag kollade tillbaka i arkivet var det rätt likadana symptom jag hade med Elmer.

Så här kommer då en liten jämförelse, översta bilden är som sagt från igår kväll, den undre bilden är jag gravid i samma vecka, men 1 år och dryga 8 månader tillbaka i tiden. Måste säga att magarna är rätt så lika, även om den kanske är något fastare på den nedre bilen. Ack, dessa analyser…

De senaste dagarna har jag gått omkring med en ordentlig huvudvärk som vägrat ge med sig. Igår hade jag migränliknande symptom, vilket jag inte haft sen tiden före Elmer, då jag kunde ha migrän flera gånger om veckan. Jag vet inte riktigt vad det beror på, men jag gissar att det till en stor del handlar om stress. Jag stressar sällan upp mig över saker, och på de tester jag gått på har min kropp visat sig klara av stresshantering bra. Men just nu är det nog någon form av inre stress som utlöst huvudvärken, tror jag. Det är en hel del förändringar på gång i våra liv just nu, inget jag ids skriva ut riktigt än, men tids nog, och många frågetecken, så jag antar att det är en av de stora bovarna.

Sen konstaterade jag idag, när jag i min frustration vände upp och ner på halva köket för att hitta en ask tändstickor (som jag sist och slutligen ändå inte hittade), att vi ha för mycket saker! Idag kändes det bokstavligen som om jag höll på att drunkna i alla prylar. Så jag tänker göra en hus-detox, en husrensning, må det så vara the Konmari way, the Paulina Draganja way (överväger att beställa hennes bok) eller my way! Men saker ska bort.  Här ska det bli tomt, luftigt och välorganiserat, för vi drunknar! Kolla bara in ”myshörnan” bakom Elmers huvud på bilden till höger, där ligger julklappar, innehållet från uttömda väskor, ihopvikta kläder, tvättade, ovikta kläder, leksaker, handdukar osv i en enda röra. Och det knäppa är, att trots att jag städar bort allt på en dag, så ser det likadant ut efter en dag igen – det kan ju inte vara så svårt!?!? Eller kan det?

Shit just got real, for real.

 

Mår du bra där inne, lilla vän? Du som gett mig som många fjärilar i magen redan, och som skänker oss glädje varje dag, trots att vi inte ens vet vem du är.

Med Elmer fanns det inga tankar om ett misslyckande, om en graviditet som skulle sluta i tårar. Med lillebror/-syster följer sådana tankar med mig överallt. De är grymt svåra att skaka av sig och försvinner de en stund kommer de tillbaka med större kraft senare. Det är inte så att jag går omkring med en oro och ont i magen hela tiden, men visst, oron finns där ibland.

Jag antar att det är rätt logiskt att man börjar fundera på sånt här, efter att man sett underverket i form av ens första barn. Det känns lite overkligt att Elmer har alla tio fingrar och tio tår, att han utvecklats och utvecklas som en ettåring ska göra, att hans huvud mår bra, och så vidare. Han är ett sant mirakel och jag är så fascinerad över honom, varje dag. Hur kan ens kropp klara av att framställa något så fantastiskt som ett barn!?

Och sådär to prove my point, kolla in det här, tänk vad våra kroppar kan göra:

Alltså. det är så galet! I två veckor var illamåendet, så när som på trötthetsillamåendet någon kväll, helt borta. Precis som det brukar vara smög det bort där efter vecka 12, och jag var så lycklig över att jag äntligen trodde jag var över på den bättre sidan. Men nu har det återvänt, och jag bara – why!? Vad är det för vits?

Morgonillamåendet får mig att spy galla i vasken innan Elmers gröt är på bordet, innan jag ens hunnit börja fundera på vad jag vill äta. Och på kvällarna och efter att jag tagit tupplurer om dagen har det hänt att jag fått springa till toaletten för att spy. Så onödigt! Särskilt som jag hann börja tro att det var över. Tydligen inte. Någon som haft samma grej? Att illamåendet försvunnit för att sedan ta revansch några veckor senare?