Sara Rasmus

Idag njuter jag av att vara hemmamamma för en dag igen. Tony jobbar återigen denna vecka och jag råkade ha ledig dag idag så det kändes jättebra att få vara hemma med Elmer och catcha upp lite. Jag vill ju inte att han blir alltför pappakär heller! I morgon och fram till fredag kommer svärmor sköta och sen på lördag då både jag och Tony jobbar så är det mina föräldrars tur. Säkert skönt för dem också då det är över 2 veckor sedan de träffat honom. Nästa vecka börjar Tonys pappaledigt och samma vecka blir Elmer 1 år gammal!
Skönt nog jobbar jag morgonskiften hela nästa vecka och är dessutom ledig på lördag då Elmer fyller år, så då ställer vi till med kalas både för Tony och för Elmer. Roligt att få fira både 30- och 1-årsdag på samma dag.

Idag har jag fått besök av min farmor och efter förmiddagskaffet gick vi i samlad trupp iväg till förskolan för det ärofyllda uppdraget att hämta Elmers kusin Elias. Jag hade lovat att vi skulle spela Pokémon GO på hemvägen och jag måste säga att det verkligen är roligt att få använda sina kunskaper inom området (jag har spelat Pokémon i 17 år) inför någon som uppskattar det. Frågorna var många och reaktionerna entusiastiska, och jag fick återuppleva min egen barndom i ögonen på Elias.

Elmer tog sin första tupplur klockan 13, och det får bli hans enda, han har sovit i två timmar nu så när han vaknar blir det en perfekt intervall mellan uppvaknande och läggdags.  Det skulle vara så bra om vi kunde hålla det så här, hans sömn bli djupare och så mycket mer ihållande än om han sover två gånger på dagen.

Lycka är att ha en ”gammelfarmor”. Det är så fint med generationer! Jag är farmors första barnbarn, och Elmer är det första barnbarnsbarnet och att se dessa två tillsammans ger mig nostalgisparkar tillbaka till då jag själv var en liten en.

Jag måste medge, att tröttheten till trots ligger det något otroligt häftigt i att vara vaken och färdigfixad innan alla andra vaknat. Frukosten är i magen, dagens kläder på plats, i soffan ligger Rosa och sover vidare eftersom hon alltid stiger upp när jag stiger upp för att kolla om det finns ost att få i köket, sen lägger hon sig igen. I sovrummet hör jag Elmer som försöker väcka Tony utan större framgång. Men detta är min stund, min lilla stund på dagen. Jag njuter. 

Hur länge har du bloggat?
Jag har bloggat sen 2007.

På vilka sajter?
Började på… blogg.se tror jag, sen blev det wordpress, haha, så har jag haft en hundblogg på papper.fi. Den längsta tiden jag bloggat på ett ställe var på blogspot mellan 2008 och typ 2013. Bloggade verkligen jätteaktivt, trots att jag får lite ångest över den bloggen ibland har jag inte klarat av att ta bort den ännu. Nu är jag tillbaka på wordpress igen och trivs bra med det.

haha, gammal bloggheader… liten, 20-årig Sara

Vad är det bästa med att blogga?
Det bästa tyckte jag till en början var att få ner alla mina tankar och bilder på ett ställe, som en dagbok, eftersom jag alltid varit för lat för att upprätthålla någon bra dagboksrutin sådär pen to paper-mässigt. Numera tycker jag det är så roligt med kontakten jag fått till resten av världen tack vare den, alla fina människor som lämnar spår här (jag läser varenda en trots att jag inte alltid svarar)!

Och det sämsta?
Helt klart den där ångesten man ibland får när man inte klarar av att leverera regelbundna inlägg. Jag vet ju att det mesta beror på tidsbrist, och att ni förstår, men det är ju så tråkigt att klicka in sig på en blogg som ofta uppdateras för att mötas av samma inlägg man läst för två dagar sedan! Förlåt!

Vem tar dina bilder och vad har du för kamera?
Jag tar mina bilder helt själv. Har en äldre Canon 550D som jag köpte 2010 i samband med att jag ville satsa mer på min förra blogg. Har jag tur ställer Tony ibland upp på att fota också.

Har bloggen lärt dig något?
– Massor. Jag har bland annat lärt mig att skilja på privat och personlig. En viktig grej för mig och ett måste för att jag ska orka blogga. Sen har jag lärt mig att ha skinn på näsan, debattera, säkert har jag lärt mig mer om att skriva.. Ja men sådant.

Har du lärt känna någon via bloggen?
Jodå! Många! Och så är det så himla roligt när människor kommer och ger sig till känna och berättar att de läser min blogg.

Sommaren 2012

Hur många inlägg skriver du i veckan?
Suck.. Mitt mål är att skriva 16 i veckan, 10 inne i veckan och 6 stycken på helgen. Förr gick det riktigt bra. Men nu, not so much. Har en liten bloggsvacka och håller som bäst på och sätter upp lite olika spännande delmål för mitt bloggande så att inspirationen ska hitta tillbaka igen.

Kan du leva på din blogg?
Nejdå! Men tack vare fina samarbeten har vi fått många nyttiga saker som annars skulle kostat oss många pengar. Det är vi mycket tacksamma för!

Hur mycket tid lägger du på din blogg då?
De dagar jag bloggar så sätter jag nog allt som allt 1,5 till 2 timmar på bloggen.

Hur länge kommer du blogga?
Så länge jag känner att jag har tid och har något att skriva om – förhoppningsvis länge!

Sommaren 2012

Sen Elmer började få antibiotika i onsdags har dagarna sett väldigt annorlunda ut, när vi vaknade på torsdag morgon var det till en glad och energisk grabb. Man kände äntligen igen honom igen.

Har alltid fått höra att ”det är så jobbigt då dom små är sjuka”, och nu får jag nog konstatera att jag kan joina den citatklubben. Det är så otroligt jobbigt när ens barn är sjukt, man känner sig så hjälplös samtidigt som man måste vara stark för barnets skull så att det inte blir ännu ledsnare och oroligare. Det svåraste är ju det att vi inte kan förklara för honom ännu varför han mår som han mår, eller varför det tar så ont när han går eller tar i saker (på grund av blåsorna), men det verkar som om vi är över på andra sidan nu.
Han har badat två gånger den här veckan och båda gångerna tycks ha gjort gott för hans blåsor, antibiotikan gör ju självklart sitt den också, så nu har de flesta blåsorna mörknat och torkat och tycks inte göra ont längre.

Ute för lite frisk luft igår kväll…

I förrgår var en del av blåsorna på händer och ben ännu fyllda av vätska, och näsan var nästan helt full av intorkat var. Nu är den redan mycket bättre.

Så skönt att se att han äntligen börjat leka igen. Jag är så glad att vi tog beslutet att åka till samjouren på onsdagkvällen, även om vi fick höra att det skulle gå om av sig själv! Vill inte tänka på att han skulle behövt lida längre än han behövde av dessa dumma blåsor!

Tre av de jobb jag haft har jag haft nöjet att dela med kvinnan i mitt liv – min syster Anna. Att jobba så nära någon man är så nära med privat är inte alltid en självklar succé, särskilt inte när det gäller oss två – vi är så otroligt olika på så många plan och det är inte sällan som vi rykt ihop på grund av meningsskiljaktigheter gällande små bagateller. Mer och mer har vi dock lärt oss lite mer om hur den andra fungerar på jobbplanet, och det sista året vi jobbade tillsammans på golfbanan blev vi ett suveränt team!

Sagan slutade dock inte på golfbanan utan blev i stället till ett tredje kapitel när vi under sensommaren båda två sökte tjänst på H&M. Under rekryteringsperioden var man inte bara sjukligt nervös för sin egen del, utan även för hur det skulle gå för den andra, och lyckan var verkligen total när vi båda fick veta att vi fått jobb!

De senaste dagarna har jag verkligen fått inse hur roligt det kommer bli att jobba med Anna igen, den första tiden kommer vara intensiv då vi nu i början jobbar så otroligt mycket, först under inskolningsveckorna, sen förberedelserna inför öppnandet av nya butiken i Jakob Center, och sen under och veckorna efter själva öppnandet, följt av jul- och mellandagsförsäljningen.

Det är verkligen en rikedom att få jobba så nära någon man tycker så mycket om. Jag jobbar som bäst på att få bort storasystersyndromet, då jag, trots att jag vet att Anna är mer än kapabel att stå på sina egna ben, ändå alltid lyckas inta en beskyddande roll när det kommer till situationer där vi utsätts för nya saker. Men så småningom kommer vi in i gunget, och jag skulle inte kunna tänka mig att ha det any other way!

Så lika men ändå otrooooligt olika!

Bild från dagens videoskolning!

De senaste dagarna har man verkligen vetat att man lever. Elmers blåsor tilltog natten till tisdag och spred sig utmed benen, och ryggen förutom runt munnen då, där det alltid varit som värst. Han sov inte en blund natten mellan måndag och tisdag och när jag smög iväg till jobbet på morgonen klockan 7 var det med grus i ögonen och en stor oro för hur resten av dagen skulle fortsätta där hemma. Finaste svärmor hade kommit över från morgonen och låtit Tony sova några timmar så länge hon skötte en övertrött Elmer som inte kunde sova på grund av alla blåsor.
Under dagen sjönk febern och när jag kom hem var han nästan helt och hållet sig själv. På tisdag kväll steg febern igen sådär lagom till läggdags, vi gav honom värkmedicin som inte hjälpte särskilt mycket, men man vet ju inte hur det hade varit utan den…

Natten till idag sov han lite längre skift i taget, ungefär en halvtimme åt gången, men natten har varit en enda dimma. Vi har lyft honom i sängen de senaste nätterna då vi upplevde att han blev lugnare där, så inatt har jag vaknat av ömsom sparkar i magen, ansiktet eller ryggen, när man väl förstått att svänga sig om. Att börja jobbet tidigt på morgonen är ingen bra kombination med nattvakande och idag höll jag på att somna under skolningen trots att den var väldigt intressant.

När jag kom hem idag var det till en något piggare typ, men blåsorna han haft i ansiktet hade nu börjat spricka och bilda var som torkat, och under munnen fanns en hel del varfyllda småblåsor. Blåsorna på kroppen hade också tilltagit i mängd i och volym, vissa var stora varbölder, vissa hade spruckit, och resten såg ut som nässelutslag över praktiskt taget hela kroppen. Det är hemskt att se ens barn vara så sjukt! Jag sov en dryg halvtimme och under tiden ringde Tony samjouren och vi fick tid inom en halvtimme. På samjouren konstaterade läkaren att Elmers utslag troligen börjat som höstblåsor, men att de på grund av bakterier troligen utvecklats till svinkoppor och därav behövde antibiotika.
Vi hann åka iväg till apoteket redan nu ikväll så nu har vi börjat hans kur.
Jag var först väldigt emot antibiotika då det bryter ner immunförsvaret så, men jag antar att det är ett val man gör, att lita på att läkaren vet bäst. Den här gången kändes det som det enda och rätta valet.

Hej på er!
Första dagen på inskolningen avklarat och jag säger bara HUH! vad mycket att ta in! Det kommer bli SÅ bra, men oj, jag visste inte att man kunde bli så avdankad av att bara sitta och lyssna sex timmar i streck. I morgon blir det lite mer action förstod jag, så roligt att det varierar också. Nya saker och nya intryck hela tiden.

Trist nog kom jag hem till en varm och gnällig Elmer , och bara någon timme senare dök de första prickarna upp runt hans mun. Nu har vi hittat några på fötterna och benen, men nu har även röda utstående prickar dykt upp på ryggen. Tycker mig se en antydan till något vitt i mitten på några, och jag misstänker antingen höstblåsor eller vattkoppor… Har ni någon aning? Vad borde man göra?
Baby-Elmer ❤

Måste säga att jag tycker det ska bli lite spännande det här med att jobba. Särskilt nu den första tiden då Tony är pappaledig, och våra roller blir ombytta.

Det ska bli så intressant att se andra sidan av myntet. Jag har ibland kommit på mig själv med att avundas honom som får åka till jobbet och får saker och ting gjorda om dagarna, medan jag sprungit omkring här hemma med en snart-ettåring som går bananas både på huset och ibland även på mina nerver. Har alltid ändå haft dåligt samvete över att hemmet inte varit städat, eftersom Elmer ju ändå sover tupplur på dagen. Och fast Tony har sagt att jag måste släppa dom tankarna, så är det inte alltid så lätt när hemmet ser ut som stryk.

Jag frågade min man igår vad han har för tankar om att vara hemma. Och kolugn, som min man kan vara ibland, svarade han med en axelryckning att ”jag tycker det ska bli kul, längtar tills jobbet är över för den här gången!”

Dom fixar det, såklart, det är väl jag som lider mest av omställningen. Tony är den inbitna favoriten här hemma. Kanske det svider lite mer just på grund av den vetskapen, känslan av att man kanske inte är så saknad när man är på jobbet…
Och jag VET! Min utväxt är HEMSK!

1. Hur många barn har du, och hur många planerar du att skaffa?
Jag har ett litet busfrö på snart ett år. Tre veckor kvar närmare bestämt. Just nu planerar vi ett syskon, men man kan ju aldrig vara säker på om allt går enligt planerna, om det ens är möjligt. Fick jag bestämma så vill jag nog ha 2, eller 3 barn. 

mini-Elmer

2. Ett redskap/verktyg som är barn/babyrelaterat som är ett måste?
För oss var det nog nappflaskorna. Eftersom amningen aldrig blev till något så skulle vi inte klarat oss utan flaskorna, eller pumpen för den delen där i början, men flaskorna användes ju långt efter att pumpan blivit ett minne blott, och används ännu. Vagnen skulle vi nog heller inte kunna vara utan.

 

3. Något du älskar att göra med ditt/dina barn?
Jag älskar att snooza med Elmer. Finns inget härligare än när han inte längre vill sova i vagnen, men vill sova vidare på en när man väl tagit upp honom. Det är så fruktansvärt mysigt med en tung, varm, liten kropp som andas tunga, trötta andetag ovanpå dig.

4. Hur har ditt liv förändrats sedan du fick barn?
Hur har det inte förändrats? Sen Elmer kom har jag börjat uppskatta mig själv mer, jag är inte lika hård mot min kropp som jag var tidigare – jag är stolt över vad den åstadkommit och burit på. Mina prioriteringar är annorlunda, och jag värdesätter familjetid och egentid högt. Jag har lärt mig av njuta av de små stunderna, kramarna i soffan med mannen när Elmer väl somnat, ett glas vin en fredagkväll framför en film. Jag har sett mina vänner stanna trots min stora livsförändring, och fått vara tacksam över det hundra gånger om. Jag har lärt mig, ännu mer, att sätta mig och mina egna behov åt sidan för en typ som behöver allt jag kan ge honom, och märkt att jag klarar mig hur bra som helst på det lilla i vardagen. Jag har blivit en så mycket bättre människa sen Elmer kom!

5. Favoritbutik att shoppa till barnen och varför?
Måste nog säga KappAhl, Polarn o Pyret och Lindex. Älskar deras barnkläder! De följer trenderna, sätter trender, och erbjuder dessutom både Eco och Sustainable Choice – det gillas!

6. Har du alltid velat ha egna barn? Varför/varför inte?
Nej, verkligen inte, det var nog inte förrän jag träffade Tony som jag började överväga barn och giftermål. Hade aldrig kunnat se eller sett mig som varken fru eller mamma, och plötsligt var jag både och.

7. Det bästa som finns med att vara mamma?
Alla leenden, när Elmer säger ”mamma”, sättet Tony ser på mig, känslan av att vara behövd. Stoltheten som återspeglas i Elmers blick när jag lärt honom något nytt. Allt.är.så.värt.det.

8. Något mindre roligt med att vara mamma?
Kolik. Sömnlösa nätter och trots. Men allt sånt är småsaker med den nya grävande känslan av otillräcklighet som kommit i samband med att man blev mamma. Kommer jag räcka till, kommer jag kunna uppfostra honom att bli en bra människa, en god och snäll människa som respekterar sina medmänniskor?

9. Ditt bästa tips för en ny mamma?
Du vet alltid, alltid vad som är bäst för just ditt barn. Du är tillräcklig för just ditt barn.
Läs mitt gamla inlägg. 🙂

10. Slutligen, visa oss en bild på dig och ditt/dina barn!

Kan ju inte lämna Tony utanför 😉

Jag vet inte hur det är med er andra mamas och papas där ute, men här hemma råder just nu något jag kallar ”de heliga timmarna”. Detta begrepp är inget som bör tas lättvindigt, och om några av dessa påstående passar in på dig så tror jag att även du är en utövare av ”de heliga timmarna”:

– Du planerar din dag kring tiden då barnet sover sin dagslur. (Singular eftersom detta för mig främst börjat gälla sen Elmer övergick till en dagslur om dagen. Ska du själv sova, baka, städa, göra ingenting, äta, läsa, gå på toaletten, osv..? Möjligheterna är oändliga och tiden är ack så knapp!
– Du väljer noggrant bort de saker som kan göras senare på kvällen när din respektive kommit hem från jobbet (t.ex. duscha och äta) eller när barnet är vaket (t.ex. göra en snabb måltid, dammsuga…)
– Du är överlycklig om du får planerat besök under timmarna barnet är vaket, men tycker ibland att det skulle vara skönt om besöket gick när det väl är sovdags, så att du kan avnjuta dina heliga timmar ensam, (detta varierar såklart om du har något riktigt speciellt inplanerat).
– Du förbereder så mycket du kan innan barnet somnat (t.ex. gör färdigt smörgåsen du ska äta och kokar kaffe, plockar fram de saker du eventuellt ska pyssla med, plockar undan eventuella avledande faktorer som t.ex. smutstvätt eller gammal disk från bordet)
– Du blir lätt irriterad om det kommer ett oväntat, långt och viktigt samtal under denna stund. Ibland stänger du till och med av telefonen.
– Det vanligtvis slutar med att du, under tiden barnet sover, ligger och stirrar upp i taket och får småångest över hur fort tiden flyger iväg…

Fyll gärna i en fortsättning i kommentarsfältet!

Bild: Cindy Ekman

Inför dagens heliga timmar planerade jag följande:
– Sortera, tvätta och prismärka de kläder jag ska sälja på söndagens mammaloppis i Idrottshallen här i Karleby – NordFinlands största loppis here we gooo!
– Göra korvsoppa tills Tony kommer hem.
– … och under tiden, lyssna på sista boken av Fifty Shades of Grey på Storytel. SHIT vad jag älskar den appen!