Sara Rasmus

– Att få klart hela H&M-butiken inom deadline, att få mycket väl godkänt, att få en ny tjänst..
– … och att få höra att vi har Finlands finaste H&M, av människor som typ sett alla H&M-butiker i hela Finland!
– Den första snön!
– Att få köra och hämta en glad Elmer från sina farföräldrar efter jobbet…
– … vilket innebär att Tony fått lite vila och egentid idag = gladare man.
– … att Elmer somnade i bilen på vägen hem och var så trött att han inte ens protesterade när jag drog av honom hans ylleoverall efter att jag flyttat över honom till sängen.
– … och att mötas av en lycklig hund i dörröppningen.
– Att inse att Tony slagit på golvvärmen i badrummet som en symbol för kylan och vintern som är på intåg.
– Att Tony i skrivande stund glider in på parkeringen efter hockeyträningen, vilket innebär att jag hinner pussa och krama på honom innan jag slänger mig i säng!

Happy go lucky!

Tre dagar med tiotimmarsskift och tre veckor lika intensivt arbete innan det sätter sina spår på både kropp och knopp. Tid eller motivation till att göra mycket annat än att sova har varit som bortblåst när man väl trillat in genom dörren om kvällarna, igår hade jag så dåligt samvete att jag till och med lämnade en lapp åt Tony med frågan om han inte kunde blogga åt mig en dag. Det kom såklart inte på tal, men försöka går ju!

Idag har jag jobbat från 8-18, och strax därefter har jag fått inviga Jakobstads köpcenter med ca 200 andra människor, som hade äran att vara inbjudna till kvällens VIP-event. Det var en fin ceremoni, vacker sång, fina, relevanta tal och gott tilltugg som nyöppnade Robert’s Coffee stod för – vi kan ju ta och börja där för WOW! säger jag bara. Vilket café vi fått till det gamla Terazzohörnet. Mamma, jag och pappa startade vår runda i Robert’s Coffeehörnet och provsmakade den fantastiska egengjorda gelaton som ägarna Lasse Forsman, Anna Aromäki och Maria Salo bjöd på. Vet ni, med dom ägarna är det som bäddat för succé. Vi satt där på övervåningen, mamma och pappa funderade över att det ju precis är i gamla Terazzo vi satt, och jag fantiserade om hur mysigt det skulle bli att få sitta där, efter en shoppingrunda, eller under lunchen, och se snöflingorna dala utanför fönstret.

Det snöade förresten en stund idag. Tänk!

När vi sedan styrde kosan in till H&M studsade jag nästan. Vi gick igenom avdelningarna en och en och jag fick stolt visa upp de tre avdelningarna jag varit med och fixat: L.O.G.G. Sport och Modern Classic. Är så himla nöjd med vad vi åstadkommit på den korta tiden vi hållit på! Det känns som om vi nästan bott på H&M de senaste veckorna, vi har blivit så tighta hela gänget, världens härligaste arbetskompisar!

Vet ni, jag ser så otroligt mycket fram emot morgondagens öppning!
Hoppas på att få se många bekanta ansikten! Vi ses väl?!

Vill ni ha en sneak-peak? Här har ni en artikel från ÖT!
Lilla jag fick till och med vara med på ett hörn… 🙂

BILDER LÅNADE FRÅN DUKTIGA IDA-MARIE’s BLOGG!

Hellou! Have I been keeping you on the edge? 😊 Som lovat kommer här lite gottegott inför torsdagens öppning av nya H&M i Jakobstad i 3 punkter. 

– för dig som har medlemskortet, good for you – det lönar sig. Du som inte har den, in på app store eller Google Play och skaffa er kortet till er telefon. Det är nämligen en mobilapp!

– Grand Opening är kl:11!

– för dig som tänkt komma och shoppa, du får 10€ rabatt när du handlar för över 50€. Och såklart fortsätter det på samma sätt om du handlar för 100€, 150€ osv… 

– De 50 första komma få presentkort vid huvudingången! Presentkorten är värda mellan 20-200€!!😍 😍. Be there!! 
Ska bli så sjukt spännande!! Har hört om mammor som låter sina flickor ta ledigt den dagen osv, och jag skulle inte bli förvånad om det campar folk utanför många timmar före! Välkomna ni med!

Oj, oj hörni! Nu börjar det bli riktigt pirrigt! Inte många dagar kvar så öppnar världens nyaste H&M-butik i Jakobstad! Vi har så sjukt mycket på gång på jobbet nu, och jag är påväg dit även i skrivande stund, men kika in ikväll så ska jag berätta lite mer detaljerat om vad som händer på torsdag…!

Ytterligare en vecka har gått, en vecka som gått både extremt snabbt och extremt långsamt. Jag ser knappt min son längre, känns det som, jag kommer hem sent, och så är det sovdags efter två timmar. Igår såg jag honom inte mer än fem minuter för att jag irrade omkring och sökte en festklädsel till dagens personalfest på Pavis. Så.himla.själviskt.

Tony är och har varit alldeles fantastisk, både med Elmer och mig. Tålmodig, för det mesta, och när jag kommer hem får jag inga klagomål utan bara en kram och tystnad, som för att visa att han lyssnar ifall det är något jag vill berätta om dagen.

I skrivande stund sitter jag och dricker morgonte, jag ska starta iväg mot Jakobstad om fem minuter, för att sedan spendera hela dagen och kvällen där, och inte komma hem förrän i morgon. Egentligen vill jag bara stanna hemma och mysa med min familj, men just nu är det extremt intensivt på jobbet inför öppningen, och jag vet att det är mödan värt. Men ändå har jag dåligt samvete.

För exakt ett år sedan tog jag denna bild, Elmer var en vecka gammal och jag satt och tänkte att jag skulle vara hemma med honom i minst två år.

För övrigt trivs jag massor på jobbet, ingen tvekan om den saken, och nästa vecka ser jag fram emot att berätta om häftiga saker som sker i samband med öppningen!

Började fundera lite idag, när jag tänkte tillbaka på tiden före Elmer, då Rosa var den som fick min odelade uppmärksamhet.
Jag ska vara ärlig. Jag var livrädd att det inte skulle funka.

Rosa är en speciell hund, väldigt reserverad med en stark integritet, och hon har inte haft allt för lätt att anpassa sig till barn, förutom till Tonys brorsöner.
Alla berättade för mig att det skulle gå så fint, att hon skulle acceptera honom som en i flocken, förutom då kanske min mamma, som var otroligt överbeskyddande och rädd och förberedde mig på det värsta – att vi skulle hamna att göra oss av med Rosa.
Varje gång hon ens yttrade orden sa jag bestämt ifrån, oavsett vad som hände skulle det gå, det fanns helt enkelt inga andra alternativ, funkar det inte, ja, då jobbar man för att det ska funka.

Rosa var, till en början, lite osäker på sin nya roll i flocken, man märkte på henne att hon kände sig otrygg och osäker på den nya lilla varelse som plötsligt invaderade sängen, och golvet, först genom att åla sig fram, för att sen krypa, och nu gå. Men precis som man hade berättat för mig, så har hon anpassat sig på ett sätt jag inte kunde föreställa mig.

Hon gör inget stort väsen av att hon tycker om Elmer, men det syns ändå. Ibland känns det som att hon försöker dölja det, men när vi varit borta och Rosa varit hemma så är Elmer det första hon ser. Hon går ett varv runt honom, snuddar lätt med nosen vid hans ansikte, för att sedan hälsa på oss andra med en aningen större entusiasm. De leker tillsammans, på sitt eget lilla sätt, och ibland stryker hon sig emot honom när han rör henne vid svansroten, för att uppmuntra till mer kel och skrapande. Det förstår ju inte han ännu, och det är honom vi får hålla koll på, eftersom hans små händer vill utforska allt på Rosas mjuka kropp. Nosen och ögonen är en favorit, och det gillar hon inte alls. Vi är tydliga med att han inte får störa henne när hon sover, men ibland för han ändå för sig att stalka henne, men då lyfter vi bara bort honom, så att Rosa förstår att hon har rätt till sitt egna utrymme. Detta har dock lugnat ner sig allt mer, och vi är helt klart över på den bättre sidan.

Jag håller ständigt en vaksam blick på dem när de båda är på golvet tillsammans, men jag känner aldrig någon oro över att hon ska göra något mot honom, och inom mig känner jag så starkt, att dessa två ännu kommer bli riktigt goda vänner.

Sitter och läser igenom mina favoritbloggar och har tänkt mycket och länge på vilka jag ska nominera till respektive kategorier när jag nu fyller i mitt röstningsformulär. Är sådär barnsligt pirrig i kroppen inför Galan – igår tog jag ledigt den 19 så nu är de bara att börja längta, och fundera kring utstyrsel… Det löser sig! Det är ju inte så att jag har en hel affär att kika i om dagarna. 😉

Här kommer iallafall en lista på de jag troligen kommer nominera, men med lite bloggare vs. bloggare-stuk på det hela, eftersom jag inte kunnat bestämma mig riktigt än. På det här sättet får ni kanske också lite mer inspiration!

Årets Blogg: Fortsättningsvis får jag nog höja tummarna för Carola Ekman som hållit sin höga standard fortsättningsvis detta blogg-år, som utmanare vill jag sätta Caroline Eriksson, som bokstavligen tycks lyfta sin blogg till nya höjder varje dag.
Årets familjeblogg: Sandra Vaihela eller Ida Grägg-Fagerholm (idasofiajohanna) förtjänar båda två den titeln!
Årets mode- och skönhetsblogg: Min fina vän Julia (Make Me Up), som det senaste året varit alldeles otrolig på att sätta upp inspirerande och varierade make-up-inlägg, eller Jannike (Jannikelle), som tagit oss med storm med sina fina outfits till såväl henne som hennes lilla dotter, Elle.
Årets hälsoblogg: Anna Hult (Pearlshealth) eller Nathalie Aurén (Sköna Morgon)!
Årets fotoblogg: Maria Frände (Tidstjuven) eller Caroline Eriksson, de är båda så fantastiskt duktiga på det de gör!
Årets kreativa blogg: Victoria Snellman (Lykkeliten), Cindy Ekman eller Camilla Klemets (CaisaK)!
Årets personliga blogg: Karolina Åsmus (Karolinas Kaos) eller Daniela Skoglund (Danielasdagbok)
Årets blogginlägg: Ack, det finns så många, men t.ex. detta eller detta!
Årets bloggveteran: Malena Björndahl (Malenami), helt klart, eller Linn Ljung (Mama’s Got The Magic)!
Årets nykomling: Linda Mäkinen (Linda M) som nyss börjat blogga på Sevendays eller Rebecca Ågren (beccasas)som gjort en nystart efter nästan ett års uppehåll!
Årets Youtuber: Ida-Marie Jungell eller Chevelle Ekström
Årets instagrammare: Pamela Pamppon Lindqvist (instalänk) eller Siri Fagerudd!
Årets podcast: Måste vara ärlig och säga att jag inte hinner med så många roddar att jag vill nominera någon, det känns fel, då jag spenderar den extratiden till att lyssna på ljudböcker… 🙂
Årets inspiratör: Amanda, som fått en dröm uppfylld genom att ge ut en bok, eller Ellen Strömberg (Blejk, Fejt&Fab)!

Inser att jag varit lite frånvarande förra veckan, så mycket med nya jobbet i kombination med stressen inför Elmers ettårsdagsfirande gjorde att bloggen led lite, men här kommer några snapshots från veckan som kom och gick. Nu tar vi en ny vecka och nya tag, bland annat kommer ett samarbetsinlägg och en videoblogg med Maxifun upp denna vecka, så håll utkik!

Såhär ser det ut klockan 07 på morgonen när jag och syrran närmar oss jobbet – H&M är för tillfället stadens centrala ljuskälla, när man kommer till Gågatan känns det plötsligt som om man förflyttats till någon helt annan plats! Det blir SÅ SNYGGT ska ni veta!

Elmer har tagit sin första promenad till grannarna, vi har alltid burit honom, men han har börjat snaja det här med att gå i skor, så nu är det enkelt och roligt att ta sig fram. 🙂

Elmer testar sin nygamla gunghäst som jag fyndade på Combokirppis i Vasa när jag besökte min fina vänner Julia (definitivt ÅRETS SKÖNHETSBLOGG! RÖSTA!) och Milja. Den fick bli en uppskattad ettårspresent som han nu självmant klättrar upp på.

Jag har ju börjat springa på kvällarna igen, och runt huset hittar man plötsligt diverse träningsutrusning. Elmer testade mitt pannband…

Tony och Elmer har lekt med Elmers (och Tonys) födelsedagspresenter – en massa Duplo. Och jag undrar i mitt stilla sinne om jag borde söka jobb åt Tony till Legoland.

Jag har invigt höst-/vinterskorna Tony köpte åt mig i Umeå – SÅ bekväma, och snygga!

… och Elmer har dykt i lövhögar! Megaroligt!

När jag började blogga igen förra året kände jag att min blogg inte bara bokstavligen skulle utgöra en förändring i mitt liv (jag väntade ju Elmer så en förändring var ju rätt självklar), utan att jag genom den ville utvecklas som en människa. Jag ville lära känna nya människor, ville ge dem en inblick i mitt liv och mina tankar, men jag ville att det skulle vara äkta, inte provocera, inte skriva bara för att skriva, inte försköna. Jag tycker att jag har lyckats och jag är så otroligt glad över att så många velat följa vår resa!

När Galan så ägde rum förra året, och jag satt hemma med min en månad gamla Elmer, kändes det så fel att sitta hemma att jag nästan i sista stund hängde på ändå! Sist och slutligen är jag glad över att jag stannade hemma, men i mitt stilla sinne önskade jag att jag nästa år skulle få en chans till, chansen kom, och nu står vi inför en ny gala! Och den här gången kan jag gå! Har önskat ledigt från jobbet långt på förhand och har börjat kolla på galaklädsel, är till och med lite sugen på att dra med mig Tony också!

Tony lovade mig precis att om jag blir nominerad inom någon av kategorierna följer han med mig som min cavalier, och jag vill ju inget hellre än det, så känner du att du tycker att jag passar in på någon av kategorierna så får du så hemskt gärna gå in och rösta här. (Den snygga logon kommer från samma sida.)

Det enda du behöver göra är att ange din mejladress och ditt namn, och sen är det bara att, med hjälp av adresserna till dina favoritbloggar, nominera till de kategorier du tycker de passar bäst. Du behöver inte nominera en blogg till varje kategori om du inte kommer på kandidater till alla – du nominerar bara till de du vill.

De kategorier jag själv tycker passar in på är såklart Årets Familjeblogg, eller eventuellt Årets Personliga men tycker du jag passar bättre någon annan stans, ska du såklart sätta mig dit! 🙂
Du kanske till och med har ett favoritinlägg och då kan du nominera det i stället i Årets Blogginlägg!
Två av mina favoritinlägg är mina kärleksförklaringar till Tony, det första inlägget är skrivet förra året och har blivit läst över 4000 gånger av unika läsare(!!!), det andra skrevs rätt nyligen, och har blivit läst över 1500 gånger av unika läsare, det gör mig stolt – stolt över att kärleken intresserar så många. Några andra favoritinlägg har jag listade här nedan:

Att inte älska sitt barn från första stund
Amningsångesten som kanske alltid kommer finnas kvar
Starkast i världen och skörast på jorden
Babybubblan som sprack
Ensamheten

Inser ju att jag fiskar lite, men vet ni, jag tycker det är okej, för jag tycker att det är upp till var och en att välja om man röstar eller ej, men att människor ibland kan behöva en liten push, och lite vägledning till hur man gör. Idag är vi lite bekväma av oss, men nu har jag också röstat, för jag ville verkligen se till att mina favoriter är med bland de nominerade! 🙂

Du kom till oss klockan 16:20 torsdagen den 15.10 för ett år sedan. Jag minns att jag det var något bekant över dig, trots att du inte alls först såg ut som jag tänkt mig att den lilla varelse som bott i min mage de senaste 9 månaderna skulle se ut – du var lätt blålila till färgen, och såg ut som om att du gått några rundor i en boxingring, alldeles svullen i ansiktet – så var det självklart att du såg ut precis som du gjorde. Du var vår, från första stund, från ditt första ursinniga skrik – ett skrik som inte kan beskrivas på något annat sätt än som ett ljud som kommer från någon som bara vill leva, och som med varenda andetag bestämt sig för att trotsa döden.

Jag kunde aldrig tro de som påstod att de inte kunde komma ihåg ett liv förrän deras barn kommit till världen. Det var ju bara ett barn, ett barn som säkerligen skulle ta upp mycket av vår tid, men ett barn som säkerligen lätt skulle anpassa sig till det liv som vi två föregångare levde. Så fel jag hade! Från allra första början blev du det mest centrala i vår värld, vi försattes omedelbart i en, först något motvillig omloppsbana runt dig, vår lilla planet, men efter en stund snurrade vi runt dig, som om vi aldrig hade gjort något annat i hela vårt liv.

Du älskade son, vår största skatt. Du fyller varje dag med ett sådant liv, en sådan mening, att mitt liv aldrig känts så helt och fulländat som det gör just nu.
Den kärlek vi känner till dig är så stor, och så stark, att den går att ta på.
Vi kan inte föreställa oss ett liv utan dig, hur mycket vi än skulle försöka.

Grattis på ettårsdagen Elmer.