Sara Rasmus

När jag återupptog mitt bloggande med en helt ny blogg i samband med att jag fick veta att jag var gravid för lite på ett år sedan hade jag nog aldrig tänkt att det skulle bli något annat än en dagbok för mig själv att se tillbaka på.

Men kärleken till skrivandet och motivationen jag får av alla fina människor som kikar in här dagligen har gjort att jag vill satsa lite mer på mitt bloggande.
Här kommer en liten introduktion för dig som inte hängt med sen starten:

Jag heter Sara Johanna Rasmus, 25 år gammal och född i Jakobstad, förr hette jag Hult men så gick jag och gifte mig med en Kokkolabo och konsekvenserna från det ledde till att vi så småningom även flyttade hit till grannstaden i norr (min man började helt enkelt klättra på väggarna i good ol’ Jeppistown). Vi träffades 2009, förlovade oss 2013, köpte en lägenhet ungefär i samma veva, gifte oss 2014, sålde vår lägenhet i Jakobstad, köpte ett hus i Karleby och 2015 stod det klart för oss att vi även skulle bli föräldrar. Ni vet, det där vanliga. Resan hit har varit lång, men där har ni det i det stora hela.

I väntan på det som grodde i min mage så bestämde jag mig för att börja skriva blogg igen, något jag gjort sen Lunarstormtiden, fast då hette det ju förstås Dagbok, och här är jag nu, med min alldeles egen vadmannuskakalladet-blogg. Antar att ni kan placera mig i ”Mammakategorin”, men här hittar ni lite hus och hem, lite om förhållande, rätt mycket personliga texter, lite om min shiba inu Rosa, som hängt med mig sen 2011, lite vloggar, lite bakning, lite produkttips och ibland någon cover när jag haft tid för det… Jag är även egenföretagare och jobbar som hudvårdskonsult, så det hör ni säkert om någon gång ibland också.

Som person är jag rätt glad och sprallig och när det riktigt vill sig – en riktig idéspruta, det har inte alltid varit en självklarhet, men på senare tid har jag liksom hittat dit, och nu njuter jag av nya människomöten och har hela tiden nya järn i elden.

Det jag tror att folk tycker om med min blogg är att jag varit väldigt öppen och ärlig hela resan från att jag väntade Elmer, till dagen han kom, till nutid. Jag tyckte aldrig om att vara gravid, Elmer låg på tvären en lång stund vilket tvingade mig till sjukskrivning och när han väl kom till världen tog det en stund för mig att ”hitta till honom”, så att säga, jag kunde inte riktigt ta honom till mig. Första tiden var dessutom rätt svårt, kantad med kolik och enorma sömnproblem. Idag är allting mycket bättre, men jag väljer ändå att lyfta fram både sånt som är bra och sånt som är lite mindre bra, i hopp om att kunna trösta någon som kanske befinner eller befunnit sig i samma situation. Jag älskar responsen jag får och njuter verkligen av det jag gör, hoppas ni vill följa med på resan!

Lista på inlägg som jag tycker definierar min blogg:
10.05.2015 Nästan halvvägs till mor
03.06.2015 Om att ha en bästa vän
14.07.2015 25
24.09.2015 Om ytligheter, kroppen och saknaden efter sig själv
20.10.2015 Han som tog över världen
17.11.2015 Varför jag inte ammar
15.12.2015 Babybubblan som sprack
04.01.2016 Det sket sig (bokstavligen)
29.01.2016 Starkast i världen och skörast på jorden
24.02.2016 Ett barn är fött, så är även din nya kropp
14.03.2016 ”Du ser så normal och fräsch ut!”
16.03.2016 Det är bara en fas. Det är bara en fas. Det är bara en fas. Det är bara en fas..
16.03.2016 Tystnaden och samvetet
23.03.2016 Hur överlever förhållandet en bebis?

Har ni önskemål om vad ni vill ha med i bloggen, snälla berätta det för mig, jag bojkottar inga ämnen utan kastar mig gärna in i det ni lägger fram som förslag.

Tack för att just DU tittar in!

Haha, den här reklamen var så bra att jag bara måste dela! Såhär känns det verkligen ibland! Men jag tänker inte dra allt under samma kam här, jag ber ofta själv om råd också, särskilt här på bloggen, och jag har fått massor av fina svar av er,
så man får ta det här med en nypa salt.

Hörni gott folk! Så jätteroligt att flera nya har hittat in hit idag! Måste tacka Carola för länken på hennes fina blogg! Blev så glad!

Tänkte att jag skulle göra en liten introduktion eftersom ni läsare ökat i antal en del sen jag började blogga för dryga ett år sedan. Där tänkte jag även lista de inlägg som kanske definierat mitt bloggande mest hittills, så ni får hålla ögonen öppna.

Nu tänkte jag dock vända på steken lite. Det är nämligen så att min fina man ”ivrigt” väntat på just detta inlägg. Nu är det nämligen ni som får ställa honom en massa frågor, allt ni kommer på bara, och han som svarar.
Härmed är Frågestund med Tony öppnad och öppen är den fram tills i morgon kväll, så fram med era klurigaste frågor, det kan handla om allt från faderskap, jobb, hur det är att ha en crazy-bloggare till fru till vad han tycker om mitt Muminkoppsberoende, ni väljer. 🙂

Shoot!

 

Okej, det blir en hel massa målande här på blogo nu! Men när man för en gångs skull är igång (och har städat hela huset då Elmer är hos sin farmor halva dagen) så måste man passa på! I morgon kan all inspiration vara borta!

Detta är projektet jag kommer påbörja nu, har en vision som jag inte tror jag hinner bli klar med idag, men uppdaterar allt eftersom jag blir klar med de olika stegen.. Spännande tider!

Nu kära mammor (och senare även bloggare) har jag goda nyheter på gång… kan dock inte avslöja mer än så ännu men kan säga att de som tidigare lagt till sig på mejllistan nu fått ett litet mejl med en hint om vad komma skall. Ni som inte fått något mejl! Sätt er mejl här i kommentarsfältet eller skicka till sarajohannarasmus@gmail.com, så är ni först på listan att veta mer när den dagen väl kommer..

Och ni fellow bloggers lämnar inte tomhänta heller… inom en snar framtid kommer det något för er också. Så stay tuned! Själv håller jag på att spricka av förväntan! 🙂

Elmer somnade lite tidigare än vanligt ikväll. Tony åkte iväg på träningar ungefär samtidigt som Elmer slöt sina små blå. Så jag blev plötsligt helt ensam med målarpenseln.
Penseln fick sällskap av 4 färgburkar och fyra träbrickor… Visar resultatet i morgon!
I’m on fire!

Igår var vi på Påskpysselkväll vid Elsa Möbel. Ännu en gång hade de verkligen lyckats med konceptet! Pysselkvällen var mellan klockan 18-20 och på plats var också pysselgurun Lina med sina fina tips och hela lokalen var uppdukad med en massa spännande pysselmaterial, det mesta var helt gratis och fritt för oss att använda efter att kursavgiften på 10€ var betald. Och så fanns det några saker som kostade allt mellan några cent till någon euro. Allt material jag använde var dock helt gratis, och det kom man verkligen en lååång väg på!

Ville man så hade de ett rum fullt med en massa Vintage Paint uppdukat! Så roligt att testa på flera färger och än en gång få konstatera vilken härlig färg det är att jobba med!

Den vita krukan var zinkfärgad först, men den fick bli ett vitt fågelbo istället. Glömde mina två andra zinkkrukor där, men det ger mig en bra anledning till att gå dit och hälsa på igen.

Äggen som vi använde oss kom från Evalis egen lilla hönsgård. Passade på att köpa med mig 15 ägg hem också. LYX! 

Glasflaskorna fanns på plats och fritt fram för oss att använda. Krukan och en Pilttiburk är målad med färgen Soft Cream, en färg som även fick följa med mig hem att blanda ut de andra färgerna jag har med ifall jag vill ha ljusare nyanser. Den mindre flaskan är målad med Fader Lavendel och den stora med Old Turqoise (älskar den färgen!!)
Sen fick vi även en liten goodiebox fylld med några mindre glasflaskor, några plåtburkar, ett fågelbo, ett ägg i trä m.m..

Vill måla allting här hemma nu känns det som! Nästa projekt får bli dessa två plåtburkar har jag tänkt! 🙂

”Vad som än händer så klarar vi det här, det kommer vara tungt och svårt. Men jag ska göra allt jag kan för att vi ska fixa det här. Och vi kommer klara det.”  – Tony, någon dag efter att vi kommit hem från BB. 

Något jag tror många nykläckta (och förhoppningsvis lite mer erfarna) föräldrar kämpar med är relationen till varandra. När Elmer kom med buller och bång och kolik trodde vi nog båda några gånger att detta är slutet på allt som heter kärlek och ömhet. Faktum är det, att vi nog inte kunnat ha mer fel. I början var det en pärs! Elmer skrek och krävde MASSOR, och det kändes som om vi båda simmade i ett stort hav utan land i sikte och hela tiden kämpade för att hålla huvudet ovanför ytan. Sömnbristen och irritationen tog vi ut på varandra, och vi stötte i varandras hörn och kanter mer än vi någonsin gjort tidigare. Stundvis kunde jag gråta mig till sömns, inte för att Elmer hade varit mer jobbig, utan för att jag upplevde att förändringen i våra liv var så övermäktigt stor. Men jag hade Tonys ord i öronen och för varje månad var det som om det blev lättare och lättare. Idag är vi ett team, och starkare kommer vi bli. Men jag bestämde mig för att göra en lista på de saker som åtminstone hjälpt oss att hålla vårt förhållande vid liv, och det som hjälpt oss orka genom de svåraste dagarna.

1. Det allra viktigaste. Kramas. Kroppskontakt gör under för en trött kropp, och släpper loss en massa lyckohormoner. Det behöver inte vara mycket. En hand på axeln eller ryggen kommer man så långt med. Rör vid varandra med tröstande, mjuka rörelser, så ofta ni bara kan.
2. Lyssna på varandra. Det jag märkte att vi gjorde mycket i början var att vi stressade upp oss på varandra då man alltid tyckte att det enda som kom ur munnen på den andra var klagomål, och allt för ofta högg man tillbaka med att meddela att man faktiskt själv var lika trött. Det handlar ju dock inte om vem som är tröttast, utan om att inse att man är i samma båt, och man måste helt enkelt ro ut stormen tillsammans, däremellan också lyssna på den andra som förmodligen bara vill prata av sig. Oftast känns det redan mycket bättre när man fått lägga över sin börda på någon en stund.
3. Fråga och var lyhörd för den andras idéer. Jag är själv en obotlig tipsare och rådgivare. Något min man helt säkert retar sig blind på åtminstone några gånger i veckan, och säkert många andra i min närhet också (som lider i tystnad). Jag kan helt enkelt inte låta bli att berätta om hur jag gått till väga för att lösa ett dilemma med Elmer, eller tipsa om saker jag märkt att underlättar min vardag. Allt jag gör och säger menar jag såklart i allra största välvilja, men det kan bli lite intensivt ibland. Så är du som jag, fråga i stället folk och särskilt den du bor med om hans tillvägagångssätt för en gångs skull. Kanske kommer ni på något revolutionerande tillsammans? Dessutom stärker du den andre partens självförtroende med hästlängder.
4. Avlasta varandra. Du kommer hem från jobbet och du är dödstrött. Sannolikheten för att partnern som varit hemma hela dagen med babyn också är dödstrött är ganska stor. Vem ska då ta babyn? Svaret är vem som helst. Känner du att du har en gnutta energi över, ta babyn ur famnen på din partner, du får igen det tusenfalt, jag lovar. Det finns ingen skönare känsla än då någon kommer och tar babyn ur famnen på dig och säger att du ska sätta dig ner och göra vad du vill en stund. Samma sak andra vägen, känner du som varit hemma med babyn att du har lite energi över, be din partner landa en halvtimme innan han behöver göra något med babyn.
5. Hitta på saker tillsammans. Har ni mor- eller farföräldrarna nära, eller någon annan ni litar på och som inte skulle tacka nej till lite babytid? Guld isåfall! Planera in en dejt MINST en gång i månaden bara för er två, en månad har 244 timmar. 2 av dessa måste man ju åtminstone kunna avsätta för varandra, eller hur? Det behöver inte vara något komplicerat, om inte annat kan ni åka hem och ta en mysig tupplur tillsammans efter att ni skjutsat babyn till sin skötare.
6. Visa uppskattning, klanka inte ner på det som blivit ogjort i hemmet, utan tacka för minsta lilla sak i stället. Det kan vara så enkelt som att din partner ordnat bland jackorna, tömt diskmaskinen, tvättat nappflaskorna, gått ut med hunden, gjort mat, tagit hand om ert barn. Beröm varandra, berätta för varandra hur mycket ni uppskattar den andra, och varför.
7. Skratta. Skratta med varandra. Åt varandra, så länge det är okej. Våra lyckomoment under de jobbigaste dagarna var något så otippat som blöjstunderna, när Elmer gjort nummer 2. Oftast kunde nr. 2 komma lite överallt, även efter att man tagit bort blöjan i tron om att lilla E var klart. Och oj så vi har skrattat.
8. ”Vet du hur mycket jag älskar dig?”.  Orden i mitt sömndruckna öra så gott som varje morgon, innan min kind blir sönderpussad av strävt skägg. Underskatta aldrig dom orden.

 

 

Häromdagen fyndade jag en sparsamt använd hoppgunga på Facebook, fick den till och med hemlevererat. Under de här klängigaste dagarna hann vi fundera på de flesta lösningar, och eftersom Elmer älskar att vara med och kolla läget så tänkte vi att en hoppgunga kunde vara the way to go… Är han inget hoppgungebarn är det ju ingen stor förlust heller, och säkert finns det andra som behöver en.

Sagt och gjort, vi testade! Tyvärr är Elmer lite för kort ännu så han kan inte sticka ärmarna genom håller utan att få blåa händer, så vi har dem så här som bilden nedan i stället, funkar helt okej det med.

Elmer tycks gilla den, men det är svårt att säga… Någon längre stund är han ju inte där.

Vad har ni själv för erfarenheter om dessa hoppgungor? Har de varit till nytta? Vid vilken ålder började era barn med hoppgunga? Och har ni märkt någon skillnad?

Vi har varit väldigt dåliga på det här med bad hemma hos oss. Visst sker det åtminstone en gång i veckan men jag lyfter verkligen hatten av för de som gör det varje kväll, som rutin alltså! Jag har verkligen försökt få in det i vårt vardagliga schema, men har inte riktigt lyckats. Något vi däremot lyckas fint med är att bada i tvättfatet i badrummet. Kranen där är automatiserad och Elmer älskar att sitta där, efter att vi tvättat bort bajset, och låta vattnet skölja över bröstet på honom medan han klämmer åt kranen och studerar den noggrant. Där och då passar jag även på att tvätta alla veck och även någon gång i veckan sköljer jag honom över hår och hjässa. Han älskar det!

Förstås kommer detta inte gå i all evighet, han växer ju, men kanske bad blir lättare (och roligare) sen då han börjar sitta helt själv…

Nakupelleville….

Njutning på hög nivå!