Månad: mars 2016

Det här kanske är en dum fråga, men jag har ofta tänkt, de dagar då Elmer är extra krävande, och då han sovit minimalt på dagen och därav behöver massor, om inte ständig, uppmärksamhet. De dagar då jag inte räcker till, inte hur jag än försöker! Jag kan ge honom ALL min odelade uppmärksamhet, jag kastar honom i luften, jag pratar, busar, stimulerar, vänder tillbaka honom på rygg då han är trött, de gånger han inte fattar att göra det själv, men vad och hur jag än gör så är det bara gnäll, gnäll, gnäll.

Vid något skede stänger jag bara av, jag kan bli alldeles stirrig, känner hur någon galenhet inom mig börjar gro och växa allt eftersom gnället från min lilla gnällspik ökar i decibel.

När jag har gett ALLT. Det finns inget mer att ge. INGENTING jag gör tycks räcka till eller vara bra nog för lillparveln, då undrar man ju i sitt stilla sinne – gör jag för mycket?!
Nu menar jag inte på det sättet att jag skulle överstimulera honom. Men ger jag så mycket av mig själv utan att få något tillbaka att jag snart bryter sönder mig själv i processen? Vad sjutton ska man göra?!

Nu har ju denna dag inte varit en av de värsta, men jag ville ta upp det, för jag kan tänka mig att flera känner samma sak vid dagens slut. Otillräcklighet. Uppgivenhet. Utmattning. Samtidigt som tankar om att man skulle ha kunnat göra det bättre, och dåligt samvete kryper sig på – när allt är tyst.

Lider nog väldigt ofta av ”Usel-mamma-med-inbillningar” syndromet i såfall.

Oj hörni, idag har jag inte ens hunnit sova (fast jag låg nog i sängen) fast jag hade tänkt göra det! Too much to do och för många idéer i mitt huvud. Har planerat för fullt inför ett kommande EVENT och jag har på känn att det kommer bli SÅ bra! Håller som bäst på och samlar in sponsorer och har eventuellt gått och skaffat mig en ”Partner in Crime”  i form av en annan duktig bloggerska. Det bara pirrar i hela kroppen när jag tänker på det här och jag spricker snart, men ännu får ni ge er till tåls!

Jag, Rosa och Elmer är i Jakobstad sen igår kväll. Tony valde nämligen att jobba igår, vilket han även gjorde i närmare 14 timmar. Och idag jobbar han en hel del också, så för att inte börja klättra på väggarna valde jag att åka till hemstaden och Elmers mormor och morfar.

PS. Tony tackar för frågorna, han svarar på dem ikväll, om han inte är för trött, annars blir det i morgon, men ni som ännu har något på hjärtat har ju tid på er åtminstone fram till klockan 18 idag gissar jag.

Elmer har däremot haft kalas halva natten. Det började med att han vaknade redan klockan halv 12, sen vaknade han 2, sen 4 och sen halv 6. Efter det hade tydligen Rosa typiskt nog panik ut (händer en gång på 100 typ) så jag kunde inte annat än att packa in Elmer, ta honom under armen och hålla honom med en arm så länge Rosa gjorde sina behov. Gaaah! Jag är så SJUKT trött!

Han som tycker att sömn är underskattat…

Nu är det väl bara att invänta påsktrollen och försöka hålla sig från att äta allt för många chokladägg. Och vänta på att Elmer somnar så man själv får slänga sig på soffan…

Glad Påsk alla ni fina! Så roligt att ni är fler som börjat klicka in er här om dagarna, det ger mig supermegaboostpepp att skriva!

Här ser ni en skymt av 3 av de 4 brickorna jag skulle måla, den fjärde väntar ännu på färg. Valde att lämna själv underlagsbotten träfärgad, resten av brickan fick färg på sig. Kan dock inte bestämma mig för om den sista brickan ska bli turkos, vit eller vintage brown… Hmm…

Svårt att tro att de färgglada äggen på bilden är chokladägg med smak av limoncello, apelsin och blåbär med mjölkchoklad och mandel i mitten, alla utom det större rosa vill säga (det är i trä). Så försvinnande goda! Fanns på Punnitse ja Säästä.

Fina Sandra skrev en så bra kommentar på inlägget om ”Advice Wipes” att jag bara måste lyfta fram den här!

”Alltså JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA wipe that poop with them. Är så H I M L A trött på gråten o gnället o missnöjdheten varje förmiddag i detta hem, vill blogga om hur jävla slut jag är varje dag o undrar verkligen om jag är deprimerad eller ej, (hade en timme för mig själv igår o duschade tio minuter o fulgrät på sängen resten av tiden), men pga en enda kommentar av en nära vän så känner jag att jag inte kan blogga om det. Ba ”ifall nån ringer barnskyddet” alltså skojar hen. Men i alla fall så piggade denna video upp lite så tack för det! Kram”

Alltså, nu säger jag det här till alla som känner som Sandra skrivit här ovan! Skriv, skriv, skriv för bövelen! Jag hade inte överlevt om int jag fått skriva av mig när det är som värst. Eller när det inte ens går att skriva av sig – FULGRÅT! Haha, visste inte ens att fulgråten existerade (förutom i dåliga kärlekskomedier) förrän jag fick Elmer! Nu sportar jag fulgråt minst en gång i veckan, för överlevnad. Ibland kommer det då man minst anar det, men precis som Sandra skrev, ofta när man fått allt för lite tid för sig själv, håret står på ända, hjärtat klappar, påsarna under ögonen når en ner till munnen och tröttheten ständigt är närvarande – och så skriker en övertrött Elmer för att man håller på och hjälper honom ut i vagnen för att han ska få sova – plötsligt börjar man själv yla som ett skadat djur och man brölar rakt ut i luften och bannar sig själv över hur dålig man är, och hur orättvist och oförtjänt allt är! Känner någon igen sig?

Kan inte säga annat än att jag LÄNGTAR tills snön smälter bort!
Lite slask och grus orkar man nog med, men DETTA! ARGH!

Vad har ni för hjul på er vagn och vad tycker ni som prövat flera har funkat bäst?

När jag återupptog mitt bloggande med en helt ny blogg i samband med att jag fick veta att jag var gravid för lite på ett år sedan hade jag nog aldrig tänkt att det skulle bli något annat än en dagbok för mig själv att se tillbaka på.

Men kärleken till skrivandet och motivationen jag får av alla fina människor som kikar in här dagligen har gjort att jag vill satsa lite mer på mitt bloggande.
Här kommer en liten introduktion för dig som inte hängt med sen starten:

Jag heter Sara Johanna Rasmus, 25 år gammal och född i Jakobstad, förr hette jag Hult men så gick jag och gifte mig med en Kokkolabo och konsekvenserna från det ledde till att vi så småningom även flyttade hit till grannstaden i norr (min man började helt enkelt klättra på väggarna i good ol’ Jeppistown). Vi träffades 2009, förlovade oss 2013, köpte en lägenhet ungefär i samma veva, gifte oss 2014, sålde vår lägenhet i Jakobstad, köpte ett hus i Karleby och 2015 stod det klart för oss att vi även skulle bli föräldrar. Ni vet, det där vanliga. Resan hit har varit lång, men där har ni det i det stora hela.

I väntan på det som grodde i min mage så bestämde jag mig för att börja skriva blogg igen, något jag gjort sen Lunarstormtiden, fast då hette det ju förstås Dagbok, och här är jag nu, med min alldeles egen vadmannuskakalladet-blogg. Antar att ni kan placera mig i ”Mammakategorin”, men här hittar ni lite hus och hem, lite om förhållande, rätt mycket personliga texter, lite om min shiba inu Rosa, som hängt med mig sen 2011, lite vloggar, lite bakning, lite produkttips och ibland någon cover när jag haft tid för det… Jag är även egenföretagare och jobbar som hudvårdskonsult, så det hör ni säkert om någon gång ibland också.

Som person är jag rätt glad och sprallig och när det riktigt vill sig – en riktig idéspruta, det har inte alltid varit en självklarhet, men på senare tid har jag liksom hittat dit, och nu njuter jag av nya människomöten och har hela tiden nya järn i elden.

Det jag tror att folk tycker om med min blogg är att jag varit väldigt öppen och ärlig hela resan från att jag väntade Elmer, till dagen han kom, till nutid. Jag tyckte aldrig om att vara gravid, Elmer låg på tvären en lång stund vilket tvingade mig till sjukskrivning och när han väl kom till världen tog det en stund för mig att ”hitta till honom”, så att säga, jag kunde inte riktigt ta honom till mig. Första tiden var dessutom rätt svårt, kantad med kolik och enorma sömnproblem. Idag är allting mycket bättre, men jag väljer ändå att lyfta fram både sånt som är bra och sånt som är lite mindre bra, i hopp om att kunna trösta någon som kanske befinner eller befunnit sig i samma situation. Jag älskar responsen jag får och njuter verkligen av det jag gör, hoppas ni vill följa med på resan!

Lista på inlägg som jag tycker definierar min blogg:
10.05.2015 Nästan halvvägs till mor
03.06.2015 Om att ha en bästa vän
14.07.2015 25
24.09.2015 Om ytligheter, kroppen och saknaden efter sig själv
20.10.2015 Han som tog över världen
17.11.2015 Varför jag inte ammar
15.12.2015 Babybubblan som sprack
04.01.2016 Det sket sig (bokstavligen)
29.01.2016 Starkast i världen och skörast på jorden
24.02.2016 Ett barn är fött, så är även din nya kropp
14.03.2016 ”Du ser så normal och fräsch ut!”
16.03.2016 Det är bara en fas. Det är bara en fas. Det är bara en fas. Det är bara en fas..
16.03.2016 Tystnaden och samvetet
23.03.2016 Hur överlever förhållandet en bebis?

Har ni önskemål om vad ni vill ha med i bloggen, snälla berätta det för mig, jag bojkottar inga ämnen utan kastar mig gärna in i det ni lägger fram som förslag.

Tack för att just DU tittar in!

Haha, den här reklamen var så bra att jag bara måste dela! Såhär känns det verkligen ibland! Men jag tänker inte dra allt under samma kam här, jag ber ofta själv om råd också, särskilt här på bloggen, och jag har fått massor av fina svar av er,
så man får ta det här med en nypa salt.

Hörni gott folk! Så jätteroligt att flera nya har hittat in hit idag! Måste tacka Carola för länken på hennes fina blogg! Blev så glad!

Tänkte att jag skulle göra en liten introduktion eftersom ni läsare ökat i antal en del sen jag började blogga för dryga ett år sedan. Där tänkte jag även lista de inlägg som kanske definierat mitt bloggande mest hittills, så ni får hålla ögonen öppna.

Nu tänkte jag dock vända på steken lite. Det är nämligen så att min fina man ”ivrigt” väntat på just detta inlägg. Nu är det nämligen ni som får ställa honom en massa frågor, allt ni kommer på bara, och han som svarar.
Härmed är Frågestund med Tony öppnad och öppen är den fram tills i morgon kväll, så fram med era klurigaste frågor, det kan handla om allt från faderskap, jobb, hur det är att ha en crazy-bloggare till fru till vad han tycker om mitt Muminkoppsberoende, ni väljer. 🙂

Shoot!

 

Okej, det blir en hel massa målande här på blogo nu! Men när man för en gångs skull är igång (och har städat hela huset då Elmer är hos sin farmor halva dagen) så måste man passa på! I morgon kan all inspiration vara borta!

Detta är projektet jag kommer påbörja nu, har en vision som jag inte tror jag hinner bli klar med idag, men uppdaterar allt eftersom jag blir klar med de olika stegen.. Spännande tider!